monawesterlund

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Det har varit mycket i flera veckor, jag har stressat hela tiden och inte haft tid med varken dator eller vila. Nu verkar det ha blivit lite lugnare igen. Det har hänt mycket på fårfronten. När jag höll på som bäst och förberedde för utsläpp till sommarbete upptäckte jag att min bästa gotlandstacka fått mastit. Jag borde nog ha sett det tidigare men felet var att det dels var så varmt just då dels hade jag väldigt stressigt. Nu får det förstås inte vara så, sina djur måste man se till ändå. Problemet med just denna tacka var att hon var så duktig att "föda sig". De hade precis kommit ut på nytt bete vid lagården och hon åt alltid så mycket att hon nästan blev sjuk. Sedan låg hon mest när hon kom in på kvällen och orkade inte äta, med undantag av kraftfoder, det åt hon alltid. Hon hade tre lamm och behövde äta så jag reagerade inte så mycket. En kväll ville hon inte gå in och då fick jag se att hennes juver var lite "snett". Jag fick hjälp av Britt med penicillin men problemet var att tackan inte ville äta. Jag gav henne vatten och Energibalans men det hjälpte inte. Hon bara låg och "tynade bort". Jag hade isolerat henne och hennes lamm i en stor box. Till sist var jag tvungen att kalla på slaktaren, som kom och avlivade henne. Det var så oerhört sorgligt. Det var min första tacka och en fantastisk mor. Detta är fårskötselns baksida och alltid skuldlägger man sig själv. Som tur är så har jag inte haft så många sådana här problem men när det händer tycker jag att det är jättejobbigt, då vill jag sluta med får.

Det enda som var bra i detta tråkiga var att lammen var så pass stora att de klarar sig bra på bete. Jag tyckte att det bästa jag kunde göra var att släppa ut fåren på sommarbete direkt för att minska risken för smittspridning. Det var ganska trångt i lagården. Det nästa tråkiga var att den dagen jag släppte ut fåren var den sista varma dagen på den perioden. Dagen efter började det bli kallt. Det är inget stort problem för får med kyla men det började regna också och verkade som om det aldrig skulle upphöra att regna. Jag mådde jättedåligt för att fåren hade det jobbigt och var där flera gånger om dagen. De såg dock ut att klara sig bra ändå och kom och "pratade" med mig. Ett par bagglamm som alltid stångat mig för att få uppmärksamhet, gjorde likadant även nu och tackorna kom och ställde sig bredvid mig. Det finns flera stora granar i hagen och när det regnar söker fåren skydd under dem. Det tokiga är att de emellanåt går ut och betar i regnet och blir genomblöta. Jag gav dem halm att ligga på och hö om de ville ha men de åt hellre gräs i regnet och låg på höet.

Nu har det varit varmare några dagar, och torrt, så nu känns det lite bättre. Jag har sett att de tre moderlösa gärna söker sig till sina vuxna halvsystrar och små kusiner, när de ska ligga och vila, så de är inte helt ensamma. Jag brukar alltid säga att jag tycker det är bra om fåren i en flock är släkt med varandra. Det blir bra sammanhållning då. Nu har jag ju två raser och de är sams och de söker sig till varandra över rasgränserna när det är något, som verkar farligt, annars håller de sig lite var för sig. Ändå är det inte skarpa gränser utan när åsenfåren betar tillsammans så är det alltid någon gotlandstacka med dem och några gotlandslamm och vice versa bland gotlandsfåren.

Strax innan tackan blev sjuk så var ett par här och köpte mina blandrasfår. Båda två verkade jättetrevliga och goda djurvänner. Det tycker jag känns skönt när jag säljer får. Alla blandisarna var så jättetrevliga, de var utlånade till Örebro förra sommaren och där blev de verkligen ompysslade och keliga. Det var riktigt svårt att skiljas från dem men jag har bestämt mig för att minska ner fårbesättningen så det är bara att bita ihop. Jag tror att Örebrofamiljen kände likadant men de hade förståelse för att jag måste reducera antalet får.

Familjen från Örebro fick därför tillbaka sin kastrerade bagge, Linus, samt två åsentackor med varsitt lamm. Den ena av tackorna har ett bettfel så hon kan ha svårt att få i sig tillräckligt med mat och kan behöva lite extra omsorger. Hon får inte lamma fler gånger. Den andra har jag inte heller tänkt avla på mera och de båda får det nog bra i Örebro. Linus har varit väldigt snäll, bara att hoppas på att han fortsätter vara det. Han var lite "påflugen" mot tackorna ett tag, fr a bråkade han mycket med den tackan som fick mastit. Det berodde nog på att hon var ledartacka och han ville göra upp om makten. Hon gav honom en riktig omgång stryk till sist, hon var stor och stark och efter det var han snäll både mot henne och de andra.

Mitt i alltsammans fick jag stopp i avloppet, det hände precis fredagen efter Kristi Himmelsfärd och det var alltså "klämdag", de flesta var lediga och alla VVS-firmor hade stängt. Till sist fick jag tag på en firma i Nora, som jobbade och de kom direkt och fixade avloppet. Tyvärr hade vattnet hunnit stiga så det var en halv dm vatten i hela källaren, vilket visserligen rann ner när stoppet löstes upp men det luktade vidrigt. Det var bara att sätta igång och städa i källaren. På många ställen stod vattnet kvar eftersom golvet är ojämt, i matkällaren t ex finns ingen avloppsbrunn så där fick jag ösa ut vattnet. Jag kunde ju inte städa direkt eftersom jag hade allt med fåren att göra så det har tagit lite tid. Jag hade mycket skräp (braåha-grejer) i källaren och det behövde städas, jag körde ett rejält lass till tippen i Lindesberg, men det var ju inte så bra just då när jag hade fullt upp ändå.

Det var egentligen inte så konstigt att jag helt missade Pingsthelgen. Jag konstaterade veckan innan att det snart var Pingst men sedan glömde jag det. Det är ju inte mera än en vanlig helg numera när annandagen är borttagen. Min son konstaterade att det inte var så smart att missa Pingst eftersom jag är pingstvän och det hade han väl rätt i. Det var dock inte mycket att göra åt i efterhand.