Starroperation

I morgon, onsdag, ska jag till Örebro och opereras för grå starr. Jag ska vara där kl 8.30 så det blir att åka tidigt. Det har behövts en hel del planerande för att klara detta. Jag har verkligen goda vänner, fast jag ibland tycker synd om mig själv och tror att jag inte har några vänner alls. Britt lovade direkt att ta hand om både får och hundar och dessutom skjutsa mig dit och hem. Jag får droppar i ögonen så jag ser dåligt och kan inte köra bil. Britt hade tyvärr planerat en resa den dagen jag fick kallelse till så det gick inte. Då ställde Margareta från Örebro upp. Jag kör till Örebro, har hundarna med mig sedan tar Margareta hand om dem, skjutsar och hämtar mig och skjutsar mig hem till Ramsberg. Hennes son följer med med deras bil och de hjälper mig med fåren i morgon kväll. Britt har sedan lovat ta fåren torsdag och fredag. Det är ju fantastiska vänner, som ställer upp så. Jag vill ju gärna klara mig själv men ibland är jag väldigt tascsam för hjälp.

Fåren är lugna och fina just nu. De går med sina baggar i båda grupperna och just nu är det ganska fridfullt. Jag tror att första brunsten är över, då var det lite stökigt. Det tråkiga är bara att det kom en massa snö. Fåren tycker inte de har någon anledning att gå ut när det är snö på marken. De vill helst vara inne och äta. Det är bara Linus, den kastrerade baggen, som oroar mig nu. Han har fått hosta och jag förstår inte vad det kan vara för fel på honom. Han hostar inte ofta men har jobbigt när han hostar. Det är så tråkigt, han är så snäll, ja för det mesta i alla fall. Han går tillsammans med den svarta tackan som inte ska lamma. Jag tycker så mycket om henne så jag ville inte slakta henne. Dessutom vill jag ha svart ull. Både Linus och hon var i Örebro i somras och gick tillsammanss där. Ändå var Linus rädd för henne och stångade henne första dagen de gick tillsammans nu. Men hon var så klok, hon gick alldeles intill honom så han inte kunde stånga henne och det såg ut som om hon kelade med honom och han blev snart snäll.

Jag har köpt en kardmaskin, som jag hämtat idag. Det är knappast någon "maskin" men den kallas så. Det är en träram, som det sitter två valsar på, en stor och en liten, med taggar. Man drar valsarna runt med en vev och stoppar in ullen mellan valsarna och den blir kardad fort och lätt jämfört med att handkarda, som tar mycket tid. Jag funderar på att göra mig av med fåren snart, jag börjar bli för gammal och orkar inte. Det är också så jobbigt att vara ensam om allt arbete, man behöver ofta någon, som håller i och hjälper till. Det går också långsammare för mig än det gjort tidigare så det är dags att sluta. Jag har ju ett helt hus också som behöver skötas om, jag börjar bli trött på det också men det går nog ett tag till. Då kommer jag att få mera tid och kan ägna mig åt att karda, spinna, tova och sticka. Så nu försöker jag skaffa grejerna jag behöver. Ull finns det gott om så jag måste inte ha egna får. Men jag måste säga att fåren är trevliga att ha, jag trivs med dem och om jag hade mera ork skulle jag inte göra mig av med dem. Det svåraste blir väl att hitta människor, som jag tror kan ta hand om fåren och sköta väl om dem.


Kommentarer
Postat av: Ragnhild Larsson

vad tråkigt att du inte orkar med fåren längre men jag förstår dig. Det är jobbigt när man är ensam om allt, så känner jag också ibland, jag får också göra det mesta själv. Lycka till med operationen! Hälsaningar Ragnhild.

2010-11-18 @ 11:58:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback