Är våren i antågande?
Det är egentligen Facebooks fel att jag skriver här mera sällan nu. Det är så mycket enklare att skriva i Fb och man har kontakt med andra hela tiden. Däremot finns ju inte det skrivna kvar lika länge i Fb, jag började ju med bloggen främst för att få en dagbok, som jag kunde gå tillbaka till. Det har jag faktiskt haft nytta av många gånger. Det är lätt att glömma när olika saker händer.
Det har väl inte hänt så mycket sedan sist jag skrev. En viktig sak är att jag fått ny M3-status. En veterinär var hos mina får och tog blodprov på dem. De var dåligt klippta, som tur var så hade han en liten sax, mera en rakapparat med sig som han använde. Den var inte avsedd för fårull utan bara för att raka lite på hundar t ex inför provtagning. Det gick dock bra med den tack vare att jag hade klippt med handsax, som är det enda jag har. Det gick bara inte att klippa så nära huden med den stora saxen. Han lyckades i a f ta blodprov på alla, som var över 1 år och det visade sig att allt var okej. Jag visste ju att fåren inte träffat något annat får, som INTE hade M3-status men man vet ju inte ändå. Nu är det klart; ny M3-status.
Igår satte jag in annons att jag ville sälja hela min fårbesättning till hösten. Jag fick faktiskt ett svar på en gång, en som ville köpa alla åsenfåren men ville ha dem nu i vår. Jag vill ju gärna att de ska lamma först, jag vill ha dem kvar över sommaren och jag vill klippa dem innan jag säljer dem så att jag får ullen. Jag hoppas att jag ska få mer tid över när jag inte har några får så jag kan hålla på och karda, spinna och tova. Det är klart att jag arbetar mycket i onödan med mina får, jag kan vara i lagården i flera timmar. Dessutom är jag så trött så det går nog sakta för mig. Mitt grova hö gör att fåren ratar mycket och det leder till att jag måste bära hö fram och tillbaka i större utsträckning än jag skulle behöva om fåren åt upp allt. Nu ratar de minst 30 %, som jag måste bära bort och sedan bära in mycket mera än de äter upp. När det är så här kallt så fryser vattnet i hinkarna så jag måste hålla på och tina upp, bära ut och bära in nytt vatten. Det är klart att det tar tid.
Jag får ju dåligt samvete när jag tänker på att sälja fåren, tänk om de kommer till någon som inte är snäll mot dem. De är ju vana att ha det ganska bra. Det är kallt i lagården men nu brinner ströbädden så de har varmt att ligga på. De har fri tillgång till hö och alltid rent vatten. Jag vill inte slakta fåren när de har genbank. Även gotlandsfåren är renrasiga och har väldigt fina pälsar så dem vill jag heller inte slakta.
Jag hade ju räknat med att ha fåren kvar tills jag blev 75 men jag tror att det är en kombination mellan min sons död och de här två senaste, kalla och snörika vintrarna, som gjort att jag varit så fruktansvärt trött de här två åren. Jag har ju jobbat mycket under förra året, det tar också på krafterna. Framför allt är det resorna som är jobbiga på vintern, stressen med djuren när jag jobbar och de långa skiften. Jag har varit tvungen att jobba så mycket som möjligt för att ha råd med fåren. Fårskötseln blir också jobbig genom att jag har en bit att åka till lagården och att jag är ensam med allt, tunga lyft, allt bärande och att vara så bunden. Eftersom jag nu engagerat mig mera i politiken så har det sistnämnda tagit på krafterna också. Jag har varit borta mycket och måste planera noga för att klara av allt. Nu är det nog dags att pensionera sig och kanske vara hemma lite mera.
När jag nu håller på och gnäller så måste jag ju ta med kylan och snön också. Kylan har jag redan nämnt, att vattnet fryser t ex, men jag lider också av att hundarna fryser. De får köldkramp i benen och de har väldigt bråttom när vi är på promenad. Själv fryser jag inte, jag har mycket kläder, det mesta i ull så det är ingen fara. Men ändå får jag väldigt ont i lederna när det är så kallt, trots att jag är varmt klädd. Snön är kanske ännu värre, jag skottar flera gånger om dagen, vallarna är så höga, högre än jag, så nu orkar jag inte kasta upp snön längre. Den ramlar för övrigt ner igen så det är ingen idé, jag får väl sluta skotta. Parkeringsplatsen kanske jag måste skotta om jag ska komma ut med bilen.
Det har väl inte hänt så mycket sedan sist jag skrev. En viktig sak är att jag fått ny M3-status. En veterinär var hos mina får och tog blodprov på dem. De var dåligt klippta, som tur var så hade han en liten sax, mera en rakapparat med sig som han använde. Den var inte avsedd för fårull utan bara för att raka lite på hundar t ex inför provtagning. Det gick dock bra med den tack vare att jag hade klippt med handsax, som är det enda jag har. Det gick bara inte att klippa så nära huden med den stora saxen. Han lyckades i a f ta blodprov på alla, som var över 1 år och det visade sig att allt var okej. Jag visste ju att fåren inte träffat något annat får, som INTE hade M3-status men man vet ju inte ändå. Nu är det klart; ny M3-status.
Igår satte jag in annons att jag ville sälja hela min fårbesättning till hösten. Jag fick faktiskt ett svar på en gång, en som ville köpa alla åsenfåren men ville ha dem nu i vår. Jag vill ju gärna att de ska lamma först, jag vill ha dem kvar över sommaren och jag vill klippa dem innan jag säljer dem så att jag får ullen. Jag hoppas att jag ska få mer tid över när jag inte har några får så jag kan hålla på och karda, spinna och tova. Det är klart att jag arbetar mycket i onödan med mina får, jag kan vara i lagården i flera timmar. Dessutom är jag så trött så det går nog sakta för mig. Mitt grova hö gör att fåren ratar mycket och det leder till att jag måste bära hö fram och tillbaka i större utsträckning än jag skulle behöva om fåren åt upp allt. Nu ratar de minst 30 %, som jag måste bära bort och sedan bära in mycket mera än de äter upp. När det är så här kallt så fryser vattnet i hinkarna så jag måste hålla på och tina upp, bära ut och bära in nytt vatten. Det är klart att det tar tid.
Jag får ju dåligt samvete när jag tänker på att sälja fåren, tänk om de kommer till någon som inte är snäll mot dem. De är ju vana att ha det ganska bra. Det är kallt i lagården men nu brinner ströbädden så de har varmt att ligga på. De har fri tillgång till hö och alltid rent vatten. Jag vill inte slakta fåren när de har genbank. Även gotlandsfåren är renrasiga och har väldigt fina pälsar så dem vill jag heller inte slakta.
Jag hade ju räknat med att ha fåren kvar tills jag blev 75 men jag tror att det är en kombination mellan min sons död och de här två senaste, kalla och snörika vintrarna, som gjort att jag varit så fruktansvärt trött de här två åren. Jag har ju jobbat mycket under förra året, det tar också på krafterna. Framför allt är det resorna som är jobbiga på vintern, stressen med djuren när jag jobbar och de långa skiften. Jag har varit tvungen att jobba så mycket som möjligt för att ha råd med fåren. Fårskötseln blir också jobbig genom att jag har en bit att åka till lagården och att jag är ensam med allt, tunga lyft, allt bärande och att vara så bunden. Eftersom jag nu engagerat mig mera i politiken så har det sistnämnda tagit på krafterna också. Jag har varit borta mycket och måste planera noga för att klara av allt. Nu är det nog dags att pensionera sig och kanske vara hemma lite mera.
När jag nu håller på och gnäller så måste jag ju ta med kylan och snön också. Kylan har jag redan nämnt, att vattnet fryser t ex, men jag lider också av att hundarna fryser. De får köldkramp i benen och de har väldigt bråttom när vi är på promenad. Själv fryser jag inte, jag har mycket kläder, det mesta i ull så det är ingen fara. Men ändå får jag väldigt ont i lederna när det är så kallt, trots att jag är varmt klädd. Snön är kanske ännu värre, jag skottar flera gånger om dagen, vallarna är så höga, högre än jag, så nu orkar jag inte kasta upp snön längre. Den ramlar för övrigt ner igen så det är ingen idé, jag får väl sluta skotta. Parkeringsplatsen kanske jag måste skotta om jag ska komma ut med bilen.