monawesterlund

Jag har just tittat på "Bondens tid på jorden" en fantastisk film, som berör mig mycket. Det var när jag letade efter "Hästmannen", som jag kom på att även Bondens tid på jorden fanns att beställa på DVD. Jag såg den på TV när den sändes för några år sedan. Jag missade reprisen men nu har jag alltså filmen. Den skiljer sig väsentligt från Hästmannen. Detta är en skolad bonde, han är verbal, har lätt att uttrycka sig, han är kunnig och filosofisk. Han lever ett socialt liv tillsammans med hustrun, har barn och barnbarn och en välskött och prydlig gård. Han planerar sitt arbete och gör det som skall göras på bestämda tider. Ändå har han mycket gemensamt med Hästmannen, kärleken till jorden och djuren, intresset av att sköta landskapet på bästa möjliga sätt, han kan njuta av naturen. Filmen har oerhört vackra naturbilder, den visar en natur som är omväxlande, bäckar, betesmarker med många olika slags örter, stenrösen och gärdesgårdar och han funderar mycket över hur vi bäst kan bevara naturen så allt kan fortsätta leva och utvecklas på ett naturligt sätt. Man kan läsa om "Bondens tid på jorden" på www.bondenstid.com . Även denna film är tragisk och sorglig, bonden drabbas av cancer och dör av den men även detta att vänta på döden klarar denna man på ett fint sätt. Se filmen, den är mycket sevärd.

Vi har varit hos Peter idag och vallat. Jag kan inte påstå att det gick bra. Självklart beroende på mig. Jag blir störd av att klafsa i lervälling. Tassa avskyr att lägga sig i leran och jag förstår att jag borde se till att hon lägger sig men även det stör mig. Jag känner mig som en buse om jag tvingar henne och dessutom vill jag inte ha en jättelerig hund i bilen. Jag inser ju att det inte är någon "riktig fårvallare" som fungerar på det sättet och jag försöker att bearbeta mig själv för att komma ifrån det. Men än så länge kan jag inte riktigt koncentrera mig på Tassa, fåren och vallningen när jag samtidigt klafsar i leran. Jag tror att det är någon fobi hos mig och sådana går ju att träna bort.

Som vanligt med Tassa gjorde hon riktigt fina saker emellanåt. Vi övade mest fråndriv och flankeringar och vi hade båda legat av oss. Vi har ju inte vallat på några månader. Och när jag klantade mig så gjorde Tassa några av sina fula rusningar. Just nu så känner jag att det är träning som gäller. Och sedan så säger Peter att jag måste peppa Tassa och berömma henne. Jag har en tendens att bråka när hon gör fel och tiga när hon gör rätt. Jag behöver nog försöka vara lite gladare och piggare också. Det var nog från början när hon hade en sådan hög fart som jag ansträngde mig för att vara allvarlig, seriös och lugn. Så fort jag rörde mig hastigt eller "hojtade till" så for hon iväg som en pil, nu är hon lugn, nu får jag börja se till att pigga upp henne istället. Hå hå ja ja, vallning det är svårt det. Men nu är vi nog igång så nu gäller det att ligga i.