Tänk vad det är roligt att valla.....
Jag skrev lite om min nervositet när jag går på kurs. Så oerhört mycket kurser, som jag har deltagit i, visserligen teoretiska men ändå, det är ju bara dumheter. När jag skrivit nästan färdigt så pajade tangentbordet. Usch så besvärligt allt blev. Jag kände mig alldeles av banan. Kunde inte göra någonting. Trodde nästan att jag skulle bli tvungen att städa men det är ju inte heller roligt när något på datorn inte fungerar. Tänkte jag kunde jobba med en hemsida och började med några bilder, som jag skulle lägga in. Jag kunde ju inte göra det heller, jag måste förminska dem och det gick ju inte när jag inte kunde skriv. Jag insåg att jag var helt ställd. Så stängde jag av datorn och tänkte jag skulle pröva att starta om den. Men så chansade jag på att bara slå på den igen. Och vad händer? Inget fel på tangentbordet. Hurra vilken lycka. Annars hade jag blivit tvungen att vänta tills i morgon och köpa ett nytt. Eftersom jag skall jobba i morgon kväll så skulle jag då inte kunna använda datorn förrän på fredag.....
Tassa och jag har tränat vallning idag. Jag försöker att inte köra så länge så hon blir helt uttröttad. Igår på kursen gjorde vi en övning så vi stod mellan hunden och fåren och hunden skulle flankera utan att någon gång nå balanspunkten. Och vi skulle inte ge kommandon utan bara säga hundens namn t ex. Gissa om Tassa blev trött. Men hon klarade det perfekt, jätteroligt. Det trodde jag inte. Hon kan mer än jag förstår. Jag tränade hämt idag. 50 meter gick mycket bra, 100 meter också men 150 då skar hon men då gjorde hon ett så perfekt upptag (jag tror det heter så) och kom med fåren, lugnt, rakt och fint så då var jag tvungen att berömma henne trots att hon gjorde fel i början. Jag vet ju inte vad jag ställde till med då.
Jag har varit och gått runt "min" hage idag och den är allt bra stor. Det kommer att gå åt mycket stängsel. Jag vill gärna ha fårnät. Det är visserligen jobbigare att sätta upp men sedan står det där. Jag behöver bara kolla det emellanåt. Det kommer att gå åt mycket nät förstås. Är det någon som vet någon, som har gammalt fårnät att sälja eller ge bort så hör av er. Det känns i alla fall roligt att få "egen lagård". Den är jättestor, mina får kommer att vara i ett litet hörn. Det var kallt där idag så det är nog kallt på vintern. Men det klarar fåren.
Tassa och jag har tränat vallning idag. Jag försöker att inte köra så länge så hon blir helt uttröttad. Igår på kursen gjorde vi en övning så vi stod mellan hunden och fåren och hunden skulle flankera utan att någon gång nå balanspunkten. Och vi skulle inte ge kommandon utan bara säga hundens namn t ex. Gissa om Tassa blev trött. Men hon klarade det perfekt, jätteroligt. Det trodde jag inte. Hon kan mer än jag förstår. Jag tränade hämt idag. 50 meter gick mycket bra, 100 meter också men 150 då skar hon men då gjorde hon ett så perfekt upptag (jag tror det heter så) och kom med fåren, lugnt, rakt och fint så då var jag tvungen att berömma henne trots att hon gjorde fel i början. Jag vet ju inte vad jag ställde till med då.
Jag har varit och gått runt "min" hage idag och den är allt bra stor. Det kommer att gå åt mycket stängsel. Jag vill gärna ha fårnät. Det är visserligen jobbigare att sätta upp men sedan står det där. Jag behöver bara kolla det emellanåt. Det kommer att gå åt mycket nät förstås. Är det någon som vet någon, som har gammalt fårnät att sälja eller ge bort så hör av er. Det känns i alla fall roligt att få "egen lagård". Den är jättestor, mina får kommer att vara i ett litet hörn. Det var kallt där idag så det är nog kallt på vintern. Men det klarar fåren.
Vallkurs på Dömsta
Nu har jag kommit ner "på fötterna" igen. I går var jag på vallkurs på Dömsta gård med Joel Svensson. Som vanligt tänkte jag när jag åkte dit att det nog var bra onödigt, men jag ångrar mig inte att jag gjorde det, jag är mycket nöjd med kursen. Det brukar jag förresten också vara för det mesta. Denna gång var alla förutsättningar perfekta, man skulle kunna tycka att det är trist att vara i ett ridhus och ha kurs när det är så fint väder men jag som inte är någon "soldyrkare" tyckte det var jättebra. Jag vill att det skall vara lagom temperatur, inte för varmt, inte för kallt, ingen nederbörd, ett bra underlag och inte solen i ansiktet. Förhållandena stämde precis, det var lagom svalt i ridhuset. Dessutom var det, som man kan tycka är viktigast, bra instruktör, trevliga deltagare, bra får, också perfekt . Alltså var det alldeles utmärkt. Det var dessutom bra pris, lunch och kaffe ingick och det var jättegott. Kunde inte varit bättre.
Anita var där och tränade delning till IK-2. Om det är hemligt, d v s Anita kanske vill poppa upp som gubben ur lådan och vinna IK-2 utan att någon vet något innan. I så fall: Läs inte det här. Hon representerade ytterligheten åt det hållet, hon var bäst, därefter fanns det allt, äldre hundar som var ganska bra, unghundar som var rätt "färska" och så jag och Tassa. Det är roligt när det är skilda kunskaper bland både förare och hundar.
När det gäller delning skall man helst träna hos Peter. Han har nog specialdresserat sina får. Sist jag var där hade han fyra får, som, så fort någon ställde sig framför fåren och stampade, med hunden på andra sidan, så delade fåren upp sig. Två gick några steg åt höger och två gick åt vänster och fortsatte snett ut mot fållans hörn, med hunden efter förstås, den följde automatiskt de får, som gick iväg. Det fungerade varje gång och både förare och hund fick ett otroligt gott självförtroende och kunde sedan gå fram till andra får med god tillförsikt.
Tyvärr tror jag inte det fungerar i alla lägen. Britt skulle pröva med mina får (som inte är specialtränade för delning), de är s a s "ovanligt fåraktigt flockbenägna", nästan omöjliga att dela på. Det räckte inte med det goda självförtroendet utan hon fick ge upp. Vi skyllde på underlaget, det var lite halt, då är det svårare. Britt läser aldrig bloggar så därför vågar jag avslöja det här. Jag tror inte Anita läser heller.
Nu råkade jag visst sväva ut lite. Vallkursen. Jag hade ju tänkt att jag skulle ransonera kursandet lite och vara hemma lite mera och träna men ändå anmälde jag mig till fortsättning nästa vecka. Men jag tror nog att det är bra. Jag tycker att Tassa börjar klara nya miljöer lite bättre, hon behöver träna på det också. För övrigt va hon jätteduktig i går, jag tyckte det gick väldigt bra fast vi aldrig varit på kurs med Joel tidigare. Nu väntar jag ju på att kursen hos Ylva skall komma igång och sedan skall jag försöka få en tid hos Gail snart, Det är långt att åka dit men det finns ingenting som går upp mot träningarna där, på hennes stora fält och jobbiga backar.
Nu har jag mycket att göra, jag måste ställa i ordning i "min" nya lagård och sätta upp stängsel kring "min" nya hage så det är klart när betessäsongen börjar. Jag har ju förstått att det är jobbigt att åka en bit för att sköta fåren. Visserligen har jag åkt nu också men nu har jag ju haft hjälp med utfodring, det blir skillnad på nya stället, där får jag sköta allt själv. Jag kanske tröttnar på får totalt, vem vet. Jag håller väl på så länge jag orkar.
Anita var där och tränade delning till IK-2. Om det är hemligt, d v s Anita kanske vill poppa upp som gubben ur lådan och vinna IK-2 utan att någon vet något innan. I så fall: Läs inte det här. Hon representerade ytterligheten åt det hållet, hon var bäst, därefter fanns det allt, äldre hundar som var ganska bra, unghundar som var rätt "färska" och så jag och Tassa. Det är roligt när det är skilda kunskaper bland både förare och hundar.
När det gäller delning skall man helst träna hos Peter. Han har nog specialdresserat sina får. Sist jag var där hade han fyra får, som, så fort någon ställde sig framför fåren och stampade, med hunden på andra sidan, så delade fåren upp sig. Två gick några steg åt höger och två gick åt vänster och fortsatte snett ut mot fållans hörn, med hunden efter förstås, den följde automatiskt de får, som gick iväg. Det fungerade varje gång och både förare och hund fick ett otroligt gott självförtroende och kunde sedan gå fram till andra får med god tillförsikt.
Tyvärr tror jag inte det fungerar i alla lägen. Britt skulle pröva med mina får (som inte är specialtränade för delning), de är s a s "ovanligt fåraktigt flockbenägna", nästan omöjliga att dela på. Det räckte inte med det goda självförtroendet utan hon fick ge upp. Vi skyllde på underlaget, det var lite halt, då är det svårare. Britt läser aldrig bloggar så därför vågar jag avslöja det här. Jag tror inte Anita läser heller.
Nu råkade jag visst sväva ut lite. Vallkursen. Jag hade ju tänkt att jag skulle ransonera kursandet lite och vara hemma lite mera och träna men ändå anmälde jag mig till fortsättning nästa vecka. Men jag tror nog att det är bra. Jag tycker att Tassa börjar klara nya miljöer lite bättre, hon behöver träna på det också. För övrigt va hon jätteduktig i går, jag tyckte det gick väldigt bra fast vi aldrig varit på kurs med Joel tidigare. Nu väntar jag ju på att kursen hos Ylva skall komma igång och sedan skall jag försöka få en tid hos Gail snart, Det är långt att åka dit men det finns ingenting som går upp mot träningarna där, på hennes stora fält och jobbiga backar.
Nu har jag mycket att göra, jag måste ställa i ordning i "min" nya lagård och sätta upp stängsel kring "min" nya hage så det är klart när betessäsongen börjar. Jag har ju förstått att det är jobbigt att åka en bit för att sköta fåren. Visserligen har jag åkt nu också men nu har jag ju haft hjälp med utfodring, det blir skillnad på nya stället, där får jag sköta allt själv. Jag kanske tröttnar på får totalt, vem vet. Jag håller väl på så länge jag orkar.
Vallning igen
Idag känns det mycket bättre än igår. Jag kände mig nedstämd hela kvällen för jag bar mig dumt åt. Tack Gail för dina goda råd på telefon. Det kändes bra att höra din röst på svararen. Det uppskattade jag mycket. Jag vet ju egentligen att jag inte skall bli så där arg. Det var faktiskt längesedan (det får aldrig ske egentligen) men jag har ändå varit nöjd med mig själv för att jag har kunnat behärska mig. Jag tror det är i första hand när jag blir nervös av någon anledning, som sådant där händer. Igår blev jag nervös för att Tassa stack och fåren var kvar utanför hagen. Det var ju ingenting att bli nervös för, fåren går ingenstans, jag fick in dem utan hund och det borde jag vetat att jag skulle få. Jag måste lära mig att ta det lugnt och inte hetsa upp mig i onödan. Jag vet ju också att allt bara blir svårare att klara när jag blir nervös och virrig. Jag beundrar Gail som alltid låter positiv och glad på rösten, hon kan behärska sig och inte dras iväg. Vad skall det bli när/om jag skall göra VP? Då kanske jag kan ta mig till med vad som helst. Nåja, den dagen - den sorgen.
Hur som helst så vallade jag bara en ganska kort stund idag. (Jag är rädd att jag även höll på för länge igår så Tassa var för trött.) Jag var lite rädd att hon bara skulle vägra idag och inte vilja följa med, så jag låtsades om ingenting, lät glad och pigg, kallade på henne och hon kom som ett spjut och verkade riktigt taggad faktiskt. Så bra som hon lydde idag tror jag aldrig hon gjort tidigare. Ja ja, jag skall INTE spöa henne för att hon skall lyda, det vet jag att det inte är någon bra sak, det kan ju lika gärna bli tvärt om. Men idag gick det i alla fall superbra och Tassa fick mycket beröm när vi var klara.Det var ju extra tur för i morgon.....
.....skall vi till Köping på kurs, med Joel Svensson, på Dömsta gård. Jag fick ett mail med inbjudan och eftersom jag är "kursberoende" så tänker jag aldrig innan jag anmäler mig till kurser. Jag vill ju helst gå på kurs hos mina "gamla" instruktörer, som jag känner och som vet hur jag är (!) Men egentligen tror jag att det kan vara bra med någon ny instruktör ibland, ny plats, nya får och nya deltagare. Det är NYTTIGT säkert. och LÄRORIKT. Det vore ju roligt om Tassa ville lyda i morgon också. Men det brukar hon aldrig göra på nya ställen, troligen för att jag blir nervös då. Jag blir nervös för att Tassa inte skall lyda och jag gör bort mig. Och när jag kommer med den inställningen så är det dödfött redan från början. Så fungerar psykologi.
Men hur som helst, egentligen bryr jag mig inte så mycket om allt det där. Jag menar EFTERÅT struntar jag i sådana saker. Jag lär mig faktiskt något vid varje sådant där tillfälle och det gör Tassa också. Det är därför vi är på kurs.
Hur som helst så vallade jag bara en ganska kort stund idag. (Jag är rädd att jag även höll på för länge igår så Tassa var för trött.) Jag var lite rädd att hon bara skulle vägra idag och inte vilja följa med, så jag låtsades om ingenting, lät glad och pigg, kallade på henne och hon kom som ett spjut och verkade riktigt taggad faktiskt. Så bra som hon lydde idag tror jag aldrig hon gjort tidigare. Ja ja, jag skall INTE spöa henne för att hon skall lyda, det vet jag att det inte är någon bra sak, det kan ju lika gärna bli tvärt om. Men idag gick det i alla fall superbra och Tassa fick mycket beröm när vi var klara.Det var ju extra tur för i morgon.....
.....skall vi till Köping på kurs, med Joel Svensson, på Dömsta gård. Jag fick ett mail med inbjudan och eftersom jag är "kursberoende" så tänker jag aldrig innan jag anmäler mig till kurser. Jag vill ju helst gå på kurs hos mina "gamla" instruktörer, som jag känner och som vet hur jag är (!) Men egentligen tror jag att det kan vara bra med någon ny instruktör ibland, ny plats, nya får och nya deltagare. Det är NYTTIGT säkert. och LÄRORIKT. Det vore ju roligt om Tassa ville lyda i morgon också. Men det brukar hon aldrig göra på nya ställen, troligen för att jag blir nervös då. Jag blir nervös för att Tassa inte skall lyda och jag gör bort mig. Och när jag kommer med den inställningen så är det dödfött redan från början. Så fungerar psykologi.
Men hur som helst, egentligen bryr jag mig inte så mycket om allt det där. Jag menar EFTERÅT struntar jag i sådana saker. Jag lär mig faktiskt något vid varje sådant där tillfälle och det gör Tassa också. Det är därför vi är på kurs.
Vad gör man med en hund som bara sticker
Vilket fantastiskt väder. Tror nästan det är första sommardagen. Jag åkte iväg för att valla vid gott humör. Det gick också ovanligt bra ända tills vi skulle gå till ett fält i närheten, då försökte Tassa smita undan. Nåja, hon kom igen. Jag såg att hon var trött men hon måste väl jobba färdigt ändå? Vi kom fram till det nya fältet och hon fick driva lite där och sedan insåg jag att vi nog kunde träna hämt där. Det hade kommit upp lite grässtrån så fåren stod stilla. Jag gjorde några korta hämt och det gick superbra. Tassa skötte sig jättefint. När jag tyckte det räckte gick vi hem med fåren och hon drev dem jättefint även då. När vi var nästan framme vid gården kom Moses springande. Jag ropade åt honom att han skulle gå undan och lägga sig. Det gjorde han men tyvärr gjorde Tassa det också. Jag ropade på henne, jag lockade, lät glad, lät arg, bestämd, uppmuntrande, allt som kan tänkas - men hunden kom inte. Där stod jag med fåren. Nåja de kom in i hagen till slut och jag ropade igen på Tassa - som förstås inte kom. Då lät jag nog bara arg.
Det värsta av allt, jag gav henne stryk och släpade henne med hjälp av ett halsband till fårhagen. Usch, vad jag känner mig dum nu. Jag hade tänkt att gå in och valla, bara lite, för att hon skulle se att hon måste lyda och för att vi båda skulle komma över obehagskänslan. Men jag orkade inte utan åkte hem. Sedan det hände har hon lytt min minsta vink men jag känner mig urdum. Och vad skall jag göra så hon inte gör så där igen, det är ju nästan katastrof om man är på väg någonstans med ett gäng får och hunden bara sticker? Nu blir jag så där nedstämd igen trots att vallningen gick bra. Och så läser jag om alla hundar som är så duktiga. Att det till största delen är mitt fel gör ju inte saken bättre.
Det värsta av allt, jag gav henne stryk och släpade henne med hjälp av ett halsband till fårhagen. Usch, vad jag känner mig dum nu. Jag hade tänkt att gå in och valla, bara lite, för att hon skulle se att hon måste lyda och för att vi båda skulle komma över obehagskänslan. Men jag orkade inte utan åkte hem. Sedan det hände har hon lytt min minsta vink men jag känner mig urdum. Och vad skall jag göra så hon inte gör så där igen, det är ju nästan katastrof om man är på väg någonstans med ett gäng får och hunden bara sticker? Nu blir jag så där nedstämd igen trots att vallningen gick bra. Och så läser jag om alla hundar som är så duktiga. Att det till största delen är mitt fel gör ju inte saken bättre.
Ingen vallning idag
Tänk så bra allt ordnar sig när man inte gör något åt problemen. Jag har äntligen lärt mig att inte ha full kontroll över allt. När jag hade full kontroll så var det alltid något som sket sig, så det blev ändå inte som jag planerat. I morgon hade jag planerat att besöka ett evenemang i Uttersberg. Det är ju så roligt att träffa folk där och eftersom jag också har en hemsida om Uttersberg så tänkte jag ta lite bilder också. Ja så blev jag bjuden på lunch i morgon här i Ramsberg, tillsammans med några trevliga damer och det tyckte jag också skulle bli roligt. Jag funderade hur jag skulle göra, vilket jag skulle välja. Det löste sig snabbt när jag fick telefon från behandlingshemmet, där jag brukar rycka in och jobba. De ville att jag skulle komma och jobba i morgon. Jag behöver ju pengar, har inte jobbat på ett tag så det blev lätt att välja. Så var det med det. Hundvakt ordnade sig också.
Få se om jag kan röra mig i morgon. Jag har egen kompostbehållare (billigare sopavgift) och jag skulle försöka tömma den idag. Det är bara ungefär hälften som är färdigt och det är förstås det som är underst. Jag tänkte att det går väl att öppna lite på ena sidan och ta ut det understa och sedan stänga igen. Det gick naturligtvis inte. Jag blev tvungen att tömma hela, spola behållaren m tryckluften och ösa tillbaka allt som inte var klart. Det gick bra att se vad som var färdigt men fy vilket jobb. Tungt som attan. Nu har jag mest ont i ryggen och ont överallt annars också. Jag har även beskurit äppelträd (ja det fick jag hjälp med) och sågat ner lite grova syrenbuskar/träd som växt så de började luta och de var också verkligt tunga. Bilen är så skitig så det syns inte vilken färg det är på den, och skulle behöva tvättas. Det är tråkigt att tvätta den när jag flera gånger om dagen kör några mil på grusvägar (lervägar) och den blir likadan direkt.
Någon vallning blev det inte idag. Jag har kollat Britts tackor men ingen var på gång att lamma. Hoppas bara att inte min ungtacka lammar i morgon när jag jobbar. Hon är den som "kommit längst" och ser ut att bli först att lamma. Kom ihåg, alla som läser detta, att jag behöver fårgrejer. Har ni något över eller hör någon som har så är jag intresserad av begagnade grejer.
Få se om jag kan röra mig i morgon. Jag har egen kompostbehållare (billigare sopavgift) och jag skulle försöka tömma den idag. Det är bara ungefär hälften som är färdigt och det är förstås det som är underst. Jag tänkte att det går väl att öppna lite på ena sidan och ta ut det understa och sedan stänga igen. Det gick naturligtvis inte. Jag blev tvungen att tömma hela, spola behållaren m tryckluften och ösa tillbaka allt som inte var klart. Det gick bra att se vad som var färdigt men fy vilket jobb. Tungt som attan. Nu har jag mest ont i ryggen och ont överallt annars också. Jag har även beskurit äppelträd (ja det fick jag hjälp med) och sågat ner lite grova syrenbuskar/träd som växt så de började luta och de var också verkligt tunga. Bilen är så skitig så det syns inte vilken färg det är på den, och skulle behöva tvättas. Det är tråkigt att tvätta den när jag flera gånger om dagen kör några mil på grusvägar (lervägar) och den blir likadan direkt.
Någon vallning blev det inte idag. Jag har kollat Britts tackor men ingen var på gång att lamma. Hoppas bara att inte min ungtacka lammar i morgon när jag jobbar. Hon är den som "kommit längst" och ser ut att bli först att lamma. Kom ihåg, alla som läser detta, att jag behöver fårgrejer. Har ni något över eller hör någon som har så är jag intresserad av begagnade grejer.
Nu har jag snart egen besättning på riktigt
Nu har jag gjort upp med en bonde som har en tom ladugård, att jag skall få hyra den. Vi har inte gjort upp om hyran ännu men han skulle fundera på det, han ville inte ha just mera än betalt för elen, tyckte det var bra att den kom till användning. Det är en jättestor lagård, helt tom sånär som på några höbalar. Jag skulle säkert kunna ha femtio tackor där, kanske hundra....... Ja det skall jag nog inte ha men fem (eller åtta) i första hand mina valltackor men jag har ju tre Gotlandstackor också. Som snart skall lamma förresten. men de går ju tillsammans med Britts tackor. Alla fåren skall vara kvar hos Britt till midsommar eller något sådant. När jag nu har lagård så kan jag ha lamm på mina åsenfår. Jag skulle ju vilja ha VP klart först men det blir npg inget i år heller. Vi får se.
Jag har satt in annonser överallt att jag vill köpa saker till fåren, jag har ju ingenting. Det blir dyrt att köpa allt nytt så jag hoppas att kunna få tag på begagnat. Är det någon som har något över så är jag tacksam för att få köpa. Fattiga pensionärer klarar ju inte några stora utlägg.
Ja så har jag också pratat med en bonde, som har mark intill lagården (marken som hör till lagården arrenderas av en tredje bonde, som har kvigor där men de är inte inne i lagården utan har bara vindskydd och tak i en lada) Kvigorna är ju också där bara på sommaren. Jag får ha fåren på marken intill. Jag var lite rädd och sade att "fåren äter bark på träden" och då svarade markägaren att "det gör ingenting, de får äta så mycket de vill, det är bara bra". Och bonden som har kvigor har sagt att fåren får gärna gå på samma mark, kvigorna hinner inte beta allt. Det känns jätteroligt även om jag oroar mig lite för allt jobb det kommer att innebära, inte direkt att sköta fåren men att göra iordning i lagården, att sätta upp stängsel, att få tag på virke för att snickra i lagården så det fungerar. Vatten finns bara på sommaren så på vintern får jag köra vatten dit. Spännande att se om jag klarar av det. Tusan också, jag kanske skulle behöva ha en karl ändå, skicka hit en om ni vet någon.
Vi har vallat lite också idag men nu skall jag inte skryta mer förrän jag har något rejält att skryta om.
Nu åker Britt bort ett tag igen och jag är nog lite orolig för att fåren börjar lamma medan hon är borta. I så fall är det bara att hoppas att det inte tillstöter något.
Jag har satt in annonser överallt att jag vill köpa saker till fåren, jag har ju ingenting. Det blir dyrt att köpa allt nytt så jag hoppas att kunna få tag på begagnat. Är det någon som har något över så är jag tacksam för att få köpa. Fattiga pensionärer klarar ju inte några stora utlägg.
Ja så har jag också pratat med en bonde, som har mark intill lagården (marken som hör till lagården arrenderas av en tredje bonde, som har kvigor där men de är inte inne i lagården utan har bara vindskydd och tak i en lada) Kvigorna är ju också där bara på sommaren. Jag får ha fåren på marken intill. Jag var lite rädd och sade att "fåren äter bark på träden" och då svarade markägaren att "det gör ingenting, de får äta så mycket de vill, det är bara bra". Och bonden som har kvigor har sagt att fåren får gärna gå på samma mark, kvigorna hinner inte beta allt. Det känns jätteroligt även om jag oroar mig lite för allt jobb det kommer att innebära, inte direkt att sköta fåren men att göra iordning i lagården, att sätta upp stängsel, att få tag på virke för att snickra i lagården så det fungerar. Vatten finns bara på sommaren så på vintern får jag köra vatten dit. Spännande att se om jag klarar av det. Tusan också, jag kanske skulle behöva ha en karl ändå, skicka hit en om ni vet någon.
Vi har vallat lite också idag men nu skall jag inte skryta mer förrän jag har något rejält att skryta om.
Nu åker Britt bort ett tag igen och jag är nog lite orolig för att fåren börjar lamma medan hon är borta. I så fall är det bara att hoppas att det inte tillstöter något.
Går vallningen bra eller går den bra
Lyssnade på debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och tyckte det var en mycket positiv upplevelse. På svt:s hemsida kunde man gå in och tala om vem man tyckte vann. Jag tycker faktiskt inte att någon vann. Däremot tyckte jag att det var en intressant och finstämd debatt. Det är väl iof sig en viss fördel i att komma efter Göran Persson men Mona Sahlin har mycket emot sig, det finns mycket kvar sedan Tobleronehistorien och trakasserierna som hon utsattes för då. Hon var givetvis inte oskyldig, hon hade ju varit slarvig över det tillåtnas gräns enl mitt tycke, men ändå måste man någon gång kunna bli förlåten om man gör ett misstag. Vid det tillfället var det inte bara media utan även ledande socialdemokrater, som såg till att hon inte fick en chans att resa sig. De sparkade på henne fast hon krälade i stoftet. Nåja, sköter hon sig lika bra i fortsättningen som hon gjorde i kväll så kan hennes synder vara henne förlåtna. Jag tror att hon blir en bra partiledare.
I går fick jag chans på att hyra en ladugård åt mina får. Britt kommer att behöva sina utrymmen själv. Jag skall dit i dag och titta och prata med ägaren. Det finns även betesmark intill ladugården men jag har inte frågat markägaren ännu. Han har en hel del mark står oanvänd, det vore väl konstigt om han inte tycker det är bra att få dit några duktiga naturvårdare. Jag klarade inte att fråga även om marken igår, tyckte det var så fantastiskt att få ett "ja". En sak i taget.
Ibland blir jag så osäker när det gäller vallningen. Jag tycker emellanåt att det går så himla bra men ändå kan jag inte glädja mig helhjärtat åt det utan tänker att det kanske bara är jag som tycker så eller det går bra därför att fåren är som de är eller något annat. Men i går var vi ute när det snöade som värst och då är jag säker på att det gick riktigt bra. Tassa drev fåren väldigt snyggt trots att de egentligen inte alls ville vara ute och gå i snö och när det dessutom snöade så man knappt såg något. Dessutom fick hon senare valla dem genom hagen, där det är så mycket ris, stenar, träd och är svårt att ta sig fram och då var hon så otroligt lugn och fin. Jag blir så glad när det går bra även om jag samtidigt är lite osäker.
Personlighetstest
Jag är inte så förtjust i utmaningar så jag är glad om jag slipper sådant. På senare tid har det varit mycket av det slaget, t ex en där man skulle uppge 6 st underliga saker som man gör. Det finns bloggar som jag bara läser, inte kommenterar och då behöver man inte vara så rädd för att bli "utmanad", men jag tycker inte det är så kul att läsa heller alltid. Ett litet test kan jag dock tycka är lite roligt ibland. Här är ett som jag hittade:
http://www.zapera.com/survey/demo/personality/
Nedan följer resultatet för mig.SÅDAN ÄR DU:
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut ? även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Det stämmer faktiskt rätt bra tycker jag själv.
I dag känner jag inte någon större lockelse i att ge mig ut och valla i snövädret. Det kan vara skönt med en vilodag vid datorn också.
Naturvård
Här nedan syns mina naturvårdare i aktion. På bilden till höger ser man hur de har jobbat och barkat, både växande små träd och nersågade. Det börjar bli riktigt fint i deras hage. Det är bara att ta bort det som går att använda till ved.
Vi har vallat lite i dag också och det gick verkligen bra. På bilden nedan ser man hur Tassa klarar fråndrivet. Hon går lugnt. När hon gör sina "rusningar" är det i regel när hon blir osäker, när jag vimsar eller vi är på okänd mark. Även nu, första gången vi var på detta fält så blev hon osäker trots att det var hemmavid och med kända får. Det gäller förstås att åka runt på olika ställen så hon vänjer sig vid det. Hon behöver ju också vänja sig vid olika får, nu blir hon osäker när det är får som inte går undan. Tassa är van vid mina får som sticker så fort hon visar sig. Jag har ju alltid tjatat om att hon skall gå sakta och lugnt. Hon behöver öva på att få fart på ovilliga får också.
På bilden nedan till vänster står ungtackorna som hoppade och skuttade i går. Här står de och solar sig och verkar så mogna och vuxna. De skall ju snart ha barn minsann. Bilden till höger visar en av de "gamla" tackorna, hon ser ut som hon är sprickfärdig när som helst men det dröjer nog några veckor än innan hon lammar.
Vi har vallat lite i dag också och det gick verkligen bra. På bilden nedan ser man hur Tassa klarar fråndrivet. Hon går lugnt. När hon gör sina "rusningar" är det i regel när hon blir osäker, när jag vimsar eller vi är på okänd mark. Även nu, första gången vi var på detta fält så blev hon osäker trots att det var hemmavid och med kända får. Det gäller förstås att åka runt på olika ställen så hon vänjer sig vid det. Hon behöver ju också vänja sig vid olika får, nu blir hon osäker när det är får som inte går undan. Tassa är van vid mina får som sticker så fort hon visar sig. Jag har ju alltid tjatat om att hon skall gå sakta och lugnt. Hon behöver öva på att få fart på ovilliga får också.
På bilden nedan till vänster står ungtackorna som hoppade och skuttade i går. Här står de och solar sig och verkar så mogna och vuxna. De skall ju snart ha barn minsann. Bilden till höger visar en av de "gamla" tackorna, hon ser ut som hon är sprickfärdig när som helst men det dröjer nog några veckor än innan hon lammar.
Får
Just nu väntar jag på att lammen skall börja komma. Jag har en ungtacka och två äldre, som skall lamma snart. Mina "lammtackor" går med Britts tackor och de är delade så att ungtackorna går för sig. Det är faktiskt min lilla tonåring, som är tjockast och har störst juver, så vi räknar med att hon kommer att lamma först av alla. Jag brukar vara där och fjäska lite för dem, så de skall vara riktigt förtrogna med mig när de börjar lamma. I går var jag inne hos dem och gullade med dem en bra stund. De har mestadels hållit sig inomhus sedan de blev klippta. När jag gick därifrån så kom de ut och följde med en bit upp för backen (innanför staketet). Plötsligt började de springa, hoppa och skutta, det såg för härligt ut. De högdräktiga och runda tackorna skuttande som lamm. De tyckte väl att det var så skönt ute i solen.
Man har alltid sagt att får är dumma. Nu har flera forskare sagt att får är inte alls dumma, de är faktiskt intelligenta djur. Det är bara det att det gäller sådant som de BEHÖVER kunna, då är de kloka. Sådant som inte är nödvändigt för dem bryr de sig helt enkelt inte om. Klyftigt tycker jag. Mina Åsenfår är häftigast av alla tycker jag. Jag har nästan funderat att annonsera om att jag kommer och rensar bort buskar och sly, de är fantastiska på sådant. De äter förstås inte upp hela stora buskar men de barkar dem på nolltid. De äter av barken på alla småträd och buskar, så långt som de når. Om man sedan sågar ner dem så barkar de hela på kort tid. Alltsammans torkar fort sedan, smått ris multnar snabbt och det som är lite grövre blir ved. Mina får har snart rensat upp ett område med sly på ca ett hektar.
Jag har fått min nya bok, Får av Erik Sjödin m fl. Skickat efter från Bokus. Jättefin är den och betydligt mer aktuell än den gamla. En riktig skatt. ALLT om får finns i den att läsa.
Man har alltid sagt att får är dumma. Nu har flera forskare sagt att får är inte alls dumma, de är faktiskt intelligenta djur. Det är bara det att det gäller sådant som de BEHÖVER kunna, då är de kloka. Sådant som inte är nödvändigt för dem bryr de sig helt enkelt inte om. Klyftigt tycker jag. Mina Åsenfår är häftigast av alla tycker jag. Jag har nästan funderat att annonsera om att jag kommer och rensar bort buskar och sly, de är fantastiska på sådant. De äter förstås inte upp hela stora buskar men de barkar dem på nolltid. De äter av barken på alla småträd och buskar, så långt som de når. Om man sedan sågar ner dem så barkar de hela på kort tid. Alltsammans torkar fort sedan, smått ris multnar snabbt och det som är lite grövre blir ved. Mina får har snart rensat upp ett område med sly på ca ett hektar.
Jag har fått min nya bok, Får av Erik Sjödin m fl. Skickat efter från Bokus. Jättefin är den och betydligt mer aktuell än den gamla. En riktig skatt. ALLT om får finns i den att läsa.
Mera träning
Vi gick en vallningsrunda på förmiddagen, Tassa och jag. Det har gått bra några gånger men i dag tyckte jag att hon bara vimsade. Vi har prövat flera nya fält, idag var vi på ett nytt fält igen. Det gick jättebra på vägen dit, Tassa drev lugnt och fint, inga problem. Hon fick driva fåren rakt över hela fältet och det gick också riktigt bra men sedan var det stopp. Hon verkade t o m trött efter det lilla. Jag försöker tänka på Ewas påpekande, att det kan vara att hon faktiskt skärper sig och är fokuserad och därför blir fort trött. Jag får försöka trösta mig med det jag kan. Hon fick ändå fortsätta en stund till och driva dem en bit, flankera lite, driva lite så det inte blir för tråkigt. Även i dag klarade jag att hålla mig lugn, berömma utan att gå upp i falsett och inte bli arg. Trots det så missade hon flera gånger. Hon är helsäker på höger och vänster när hon flankerar, tar nästan aldrig fel men vid andra tillfällen är det mycket svårare för henne. Sedan gick det bra igen när vi gick hem, då gick hon lugnt. Hon orkade nog inte annat. När vi kom hem sedan så somnade hon och har sovit flera timmar, så nog var hon trött.
I kväll skall vi träffas i gruppen som skulle komma med förslag till träningkvällar inom klubben. Det skall bli roligt, jag har nog inte så mycket att tillföra men kan alltid vara med och gagga lite. Jag är ju så ny i det här men jag vet ju hur det är för mig. Jag kan ju tala för dem, som är orutinerade. Det är också roligt att lära känna människor, det blir ett annat när man sitter och pratar än när man är igång och vallar.
I kväll skall vi träffas i gruppen som skulle komma med förslag till träningkvällar inom klubben. Det skall bli roligt, jag har nog inte så mycket att tillföra men kan alltid vara med och gagga lite. Jag är ju så ny i det här men jag vet ju hur det är för mig. Jag kan ju tala för dem, som är orutinerade. Det är också roligt att lära känna människor, det blir ett annat när man sitter och pratar än när man är igång och vallar.
Inlägg nummer två
Jag skrev ett inlägg tidigare i kväll men det gick inte att ladda upp, jag vet inte om det är telias server eller Blogsofts som krånglar men det verkar vara den sistnämnda. I alla fall var det skönt att ni slapp läsa det inlägget, det var bara skryt om hur bra det gått att valla i dag. Det gjorde faktiskt det, det strulade lite, mina tackor fick syn på Britts ungtackor och de skulle absolut till varandra men det gick bra. Det var enda gången jag skrek. Jag skrek vääääänster och Tassa gick höger. Hon är väldigt högervriden den hunden, till skillnad från matte som är åt vänster. Men annars gick det väldigt bra. Men det fick ni inte veta.
I morgon skall jag till Örebro. Jag skall göra ett jobb där som tar ett par timmar och sedan skall jag (kanske) få välja husvagnsplats till sommaren, om han som har hand om det kan komma dit då. Jag hoppas ju att jag får jobba i sommar också och då är det bra att ha husvagnen stå där. Jag räknar med att det kan vara praktiskt på flera sätt, jag kan hälsa på vänner och bekanta i Örebro. Det har varit svårt med hundarna, endera har de hund själva eller annars är de allergiska. Jag har ju mina barn och barnbarn också i Örebro så det skall bli kul att kunna bo där. Jag bodde ju i vagnen förra sommaren men jag köpte den sent så det blev inte så många gånger. Jag hade den stod hos en bonde då, det var jättebra men jag kände hela tiden att jag var i vägen. Inte så att de verkade tycka det, utan det låg hos mig. Jag hade ju tillgång till toalett och dusch i ett hus intill poolen. Skall de bada och sola så är det ju inte så kul för dem om jag är där. Jag bodde några nätter på den platsen som jag tingat nu. Det är en liten camping intill Svartån och Karlslund och det är en husvagnsförening så det är billigt om man bokar hela säsongen.
I morgon skall jag till Örebro. Jag skall göra ett jobb där som tar ett par timmar och sedan skall jag (kanske) få välja husvagnsplats till sommaren, om han som har hand om det kan komma dit då. Jag hoppas ju att jag får jobba i sommar också och då är det bra att ha husvagnen stå där. Jag räknar med att det kan vara praktiskt på flera sätt, jag kan hälsa på vänner och bekanta i Örebro. Det har varit svårt med hundarna, endera har de hund själva eller annars är de allergiska. Jag har ju mina barn och barnbarn också i Örebro så det skall bli kul att kunna bo där. Jag bodde ju i vagnen förra sommaren men jag köpte den sent så det blev inte så många gånger. Jag hade den stod hos en bonde då, det var jättebra men jag kände hela tiden att jag var i vägen. Inte så att de verkade tycka det, utan det låg hos mig. Jag hade ju tillgång till toalett och dusch i ett hus intill poolen. Skall de bada och sola så är det ju inte så kul för dem om jag är där. Jag bodde några nätter på den platsen som jag tingat nu. Det är en liten camping intill Svartån och Karlslund och det är en husvagnsförening så det är billigt om man bokar hela säsongen.
Varför går det aldrig bra på kurs
Jag är så glad för att det äntligen har lossnat och börjat gå bra. Jag räknar med att kunna skriva och skryta varje dag. Nej det var ett skämt, det är inte så att det går helt utan problem. Vi återfaller ibland både Tassa och jag men eftersom det oftast gått bra de senaste dagarna så är jag jättenöjd. Idag var vi på ett jättestort fält och övade fråndriv. Det gick bra ända tills mina får upptäckte att Britts ungtackor befann sig inte så långt därifrån (på andra sidan ett staket dock). Staketet såg ju inte mina tackor utan de sprang däråt och då blev det lite knivigt ett tag. Fåren ville inte ha med Tassa och mig att göra utan de skulle till ungtackorna och de i sin tur ville till mina tackor. Kalabalik. Då tappade jag tålamodet och skrek ordentligt. Jag försökte skicka Tassa vänster men hon är totalt högervriden. Inte alls som matte, som ju är åt vänster. Jag skrek väääänster och Tassa sprang åt höger. Nåja det ordnade sig ganska bra ändå och jag kunde ta det lugnt igen. I stort sett var Tassa jätteduktig (tyckte jag).
Tillbaks till sin hage springer fåren av sig själva men sedan vallade vi dem rakt genom deras hage (det är mycket träd, stenar och ris i hagen) där rinner en bäck också så det är inte lätt att valla där. Jag har fullt upp att ta mig fram. Men då gick det väldigt bra. Tassa gick åt rätt håll och hon gick sakta så jag är jättenöjd idag. Jag har skött Britts får i dag, hon är bortrest och även Lennart skulle bort i dag så jag fick husera fritt. Tassa fick ta ut både ungtackorna och de gamla. Jag ville pröva om Tassa klarade det och det gick alldeles perfekt. Tackorna är ju högdräktiga nu så det var viktigt att det gick lugnt tillväga. Tassa gick sakta efter fåren och lade sig när jag sade till henne. Vi lär oss nog, fortsätter hon så kan vi klara "fålla ut" på VP. Däremot har vi inte tränat "fålla in" särskilt mycket. Jag måste sätta upp en fålla så vi får träna på det också.
Nu hoppas jag bara att Tassa (eller framför allt jag) kan sköta sig (oss) även vid ett tillfälle där det är flera med som ser oss. Man börjar ju undra när det alltid går dåligt på kurs men bra hemma.....
Tillbaks till sin hage springer fåren av sig själva men sedan vallade vi dem rakt genom deras hage (det är mycket träd, stenar och ris i hagen) där rinner en bäck också så det är inte lätt att valla där. Jag har fullt upp att ta mig fram. Men då gick det väldigt bra. Tassa gick åt rätt håll och hon gick sakta så jag är jättenöjd idag. Jag har skött Britts får i dag, hon är bortrest och även Lennart skulle bort i dag så jag fick husera fritt. Tassa fick ta ut både ungtackorna och de gamla. Jag ville pröva om Tassa klarade det och det gick alldeles perfekt. Tackorna är ju högdräktiga nu så det var viktigt att det gick lugnt tillväga. Tassa gick sakta efter fåren och lade sig när jag sade till henne. Vi lär oss nog, fortsätter hon så kan vi klara "fålla ut" på VP. Däremot har vi inte tränat "fålla in" särskilt mycket. Jag måste sätta upp en fålla så vi får träna på det också.
Nu hoppas jag bara att Tassa (eller framför allt jag) kan sköta sig (oss) även vid ett tillfälle där det är flera med som ser oss. Man börjar ju undra när det alltid går dåligt på kurs men bra hemma.....
Drivning
Tassa och jag har tränat fråndriv idag. Det gick verkligen riktigt bra. Vi tog fåren till ett gärde en bit bort, där mycket av snön smält bort. Halva gärdet var snöfritt. Fåren var osäkra när de kom på okänd mark och dessutom är nyklippta så de sprang och vimsade lite men Tassa tog det lugnt. Vi varvade lite med fråndriv, fösning och när Tassa blev trött fick hon flankera, det syns att hon känner sig säker då. Hon fick driva fåren över hela gärdet, ca 150-200 meter och det gjorde hon väldigt bra. Hon hade lite problem i början, delvis kanske beroende på att fåren vimsade, när hon skulle driva dem. Hon blev osäker och ville runda dem men efter ett tag gick det jättebra. Vi gick fram och tillbaka några gånger och i dag klarade jag att prata med henne, berömma och peppa med lugn röst. Inga fula rusningar. Någon gång skall hon väl kunna göra detta när någon ser på.
Jag fick några tröstens ord av Heléne i går och det är jag väldigt tacksam för. Jag har ju fått mycket uppmuntran under den här tiden och det har sannerligen behövts. Det är så skönt att höra att någon bryr sig och kanske även har problem själv ibland. När jag blir så där nere får jag gärna en känsla av att alla andra kan så bra och att det ALLTID fungerar bra för dem. Jag vet ju att det inte är så. Nu börjar Tassa komma igen och nu kan jag nog säga att det märks att hon har mognat under den här viloperioden. Det var säkert jättenyttigt för henne att vila ett tag. Nu tycker jag bara att det är underbart att snön börjar ge sig även i Ramsberg. Vi var på gärdet, där vi sedan var med fåren, alla hundarna, Britts också, och jag. Även om hundarna gillar snön så syns det att de även gillar när det börjar bli barmark. Och fåren gick faktiskt och nappade ett och annat grässtrå, som redan kommit upp.
Så här fint var det, barmark och t o m lite grönt gräs. Nu är livet underbart.
Jag fick några tröstens ord av Heléne i går och det är jag väldigt tacksam för. Jag har ju fått mycket uppmuntran under den här tiden och det har sannerligen behövts. Det är så skönt att höra att någon bryr sig och kanske även har problem själv ibland. När jag blir så där nere får jag gärna en känsla av att alla andra kan så bra och att det ALLTID fungerar bra för dem. Jag vet ju att det inte är så. Nu börjar Tassa komma igen och nu kan jag nog säga att det märks att hon har mognat under den här viloperioden. Det var säkert jättenyttigt för henne att vila ett tag. Nu tycker jag bara att det är underbart att snön börjar ge sig även i Ramsberg. Vi var på gärdet, där vi sedan var med fåren, alla hundarna, Britts också, och jag. Även om hundarna gillar snön så syns det att de även gillar när det börjar bli barmark. Och fåren gick faktiskt och nappade ett och annat grässtrå, som redan kommit upp.
Så här fint var det, barmark och t o m lite grönt gräs. Nu är livet underbart.
På uppgång
Idag känns det bra igen. I går kände jag mig lite nedstämd, tyckte det gått så dåligt på träningen hos Peter. Jag har funderat mycket på detta idag, varför det blir så här. I dag hade snön nämligen smält ihop så pass att jag kunde ta ut fåren och träna i min fålla. Och det märkliga hände - igen - att det gick kanonbra.
När jag funderat har jag kommit fram till följande:
1. Jag funderade faktiskt en kort stund på varför jag skall gå på kurs när det alltid går så dåligt. Jag kom genast på att det ändå är där jag lär mig. Jag får tips och råd om hur jag skall göra och vad jag bör ändra på. Jag är verkligen tacksam för att det finns så fantastiska instruktörer i SDV. De talar om vad man skall göra, vad man gör fel och framför allt är de tålmodiga och uppmuntrande. (När jag är hos Peter och det absolut inte finns NÅGONTING, som gått bra så påpekar han vilken skillnad det är nu och för ett år sedan, då känns det lite positivt ändå). Tänk när han säger "vilken skillnad mot för tre år sedan". Men så länge står han nog inte ut. Både Gail och Ewa ger ris och ros omväxlande, och lyckas peppa fast jag klantar mig.
2. Ewa gav mig en del råd i kommentaren till gårdagens blogg och jag kände hur rätt hon hade. Och även hur rätt jag hade - jag har nog lärt mig lite ändå, för idag försökte jag göra precis så som hon skrivit innan jag hade läst det. Det var bara en gång jag råkade gå upp i falsett och mycket riktigt, Tassa for iväg som en pil och rundade fåren, jätteglad för att hon fick fösa dem till mig. Något kanske har fastnat ändå eftersom jag ändå gjorde rätt.
3. Det är ju inte meningen att jag skall gå på kurs för att glänsa och alla skall tala om hur duktig jag är, (fast jag skulle nog gärna vilja det) i så fall skulle jag inte behöva gå på kurs.
4. Jag vet ju också att när jag verkligen skärper mig, när jag planerar noga vad jag skall göra (som både Gail och Ewa präntat i mig, Peter också) och jag är bestämd, fokuserad och koncentrerad då fungerar det ju bra. Konstigt, jag som alltid tyckt att jag varit bestämd, fokuserad och koncentrerad, t ex i jobbet. Kanske jag skulle försöka tänka att detta är ett jobb, det är det ju!!!
5. Jag försökte att inte hålla på så länge i dag trots att det gick bra. Jag försökte också låta glad och peppa och (precis som Ewa skrev) berömma och uppmuntra med ganska låg röst men glad. Det är ju också vad Peter menar när han säger: "Prata med henne" och så går han och säger "bra tjejen, jobba på, kom igen" och liknande.
Det här med vallning är en riktig berg- och dalbana, ena dagen ledsen och nere, nästa uppåt. Ibland kan det vara uppåt flera dagar om jag har tur. Nu när snön börjar smälta undan kan jag ju sätta igång och träna, lite varje dag. Det var väl konstigt om det inte skall gå till sist.
När jag funderat har jag kommit fram till följande:
1. Jag funderade faktiskt en kort stund på varför jag skall gå på kurs när det alltid går så dåligt. Jag kom genast på att det ändå är där jag lär mig. Jag får tips och råd om hur jag skall göra och vad jag bör ändra på. Jag är verkligen tacksam för att det finns så fantastiska instruktörer i SDV. De talar om vad man skall göra, vad man gör fel och framför allt är de tålmodiga och uppmuntrande. (När jag är hos Peter och det absolut inte finns NÅGONTING, som gått bra så påpekar han vilken skillnad det är nu och för ett år sedan, då känns det lite positivt ändå). Tänk när han säger "vilken skillnad mot för tre år sedan". Men så länge står han nog inte ut. Både Gail och Ewa ger ris och ros omväxlande, och lyckas peppa fast jag klantar mig.
2. Ewa gav mig en del råd i kommentaren till gårdagens blogg och jag kände hur rätt hon hade. Och även hur rätt jag hade - jag har nog lärt mig lite ändå, för idag försökte jag göra precis så som hon skrivit innan jag hade läst det. Det var bara en gång jag råkade gå upp i falsett och mycket riktigt, Tassa for iväg som en pil och rundade fåren, jätteglad för att hon fick fösa dem till mig. Något kanske har fastnat ändå eftersom jag ändå gjorde rätt.
3. Det är ju inte meningen att jag skall gå på kurs för att glänsa och alla skall tala om hur duktig jag är, (fast jag skulle nog gärna vilja det) i så fall skulle jag inte behöva gå på kurs.
4. Jag vet ju också att när jag verkligen skärper mig, när jag planerar noga vad jag skall göra (som både Gail och Ewa präntat i mig, Peter också) och jag är bestämd, fokuserad och koncentrerad då fungerar det ju bra. Konstigt, jag som alltid tyckt att jag varit bestämd, fokuserad och koncentrerad, t ex i jobbet. Kanske jag skulle försöka tänka att detta är ett jobb, det är det ju!!!
5. Jag försökte att inte hålla på så länge i dag trots att det gick bra. Jag försökte också låta glad och peppa och (precis som Ewa skrev) berömma och uppmuntra med ganska låg röst men glad. Det är ju också vad Peter menar när han säger: "Prata med henne" och så går han och säger "bra tjejen, jobba på, kom igen" och liknande.
Det här med vallning är en riktig berg- och dalbana, ena dagen ledsen och nere, nästa uppåt. Ibland kan det vara uppåt flera dagar om jag har tur. Nu när snön börjar smälta undan kan jag ju sätta igång och träna, lite varje dag. Det var väl konstigt om det inte skall gå till sist.
Bondens tid på jorden
Jag har just tittat på "Bondens tid på jorden" en fantastisk film, som berör mig mycket. Det var när jag letade efter "Hästmannen", som jag kom på att även Bondens tid på jorden fanns att beställa på DVD. Jag såg den på TV när den sändes för några år sedan. Jag missade reprisen men nu har jag alltså filmen. Den skiljer sig väsentligt från Hästmannen. Detta är en skolad bonde, han är verbal, har lätt att uttrycka sig, han är kunnig och filosofisk. Han lever ett socialt liv tillsammans med hustrun, har barn och barnbarn och en välskött och prydlig gård. Han planerar sitt arbete och gör det som skall göras på bestämda tider. Ändå har han mycket gemensamt med Hästmannen, kärleken till jorden och djuren, intresset av att sköta landskapet på bästa möjliga sätt, han kan njuta av naturen. Filmen har oerhört vackra naturbilder, den visar en natur som är omväxlande, bäckar, betesmarker med många olika slags örter, stenrösen och gärdesgårdar och han funderar mycket över hur vi bäst kan bevara naturen så allt kan fortsätta leva och utvecklas på ett naturligt sätt. Man kan läsa om "Bondens tid på jorden" på www.bondenstid.com . Även denna film är tragisk och sorglig, bonden drabbas av cancer och dör av den men även detta att vänta på döden klarar denna man på ett fint sätt. Se filmen, den är mycket sevärd.
Vi har varit hos Peter idag och vallat. Jag kan inte påstå att det gick bra. Självklart beroende på mig. Jag blir störd av att klafsa i lervälling. Tassa avskyr att lägga sig i leran och jag förstår att jag borde se till att hon lägger sig men även det stör mig. Jag känner mig som en buse om jag tvingar henne och dessutom vill jag inte ha en jättelerig hund i bilen. Jag inser ju att det inte är någon "riktig fårvallare" som fungerar på det sättet och jag försöker att bearbeta mig själv för att komma ifrån det. Men än så länge kan jag inte riktigt koncentrera mig på Tassa, fåren och vallningen när jag samtidigt klafsar i leran. Jag tror att det är någon fobi hos mig och sådana går ju att träna bort.
Som vanligt med Tassa gjorde hon riktigt fina saker emellanåt. Vi övade mest fråndriv och flankeringar och vi hade båda legat av oss. Vi har ju inte vallat på några månader. Och när jag klantade mig så gjorde Tassa några av sina fula rusningar. Just nu så känner jag att det är träning som gäller. Och sedan så säger Peter att jag måste peppa Tassa och berömma henne. Jag har en tendens att bråka när hon gör fel och tiga när hon gör rätt. Jag behöver nog försöka vara lite gladare och piggare också. Det var nog från början när hon hade en sådan hög fart som jag ansträngde mig för att vara allvarlig, seriös och lugn. Så fort jag rörde mig hastigt eller "hojtade till" så for hon iväg som en pil, nu är hon lugn, nu får jag börja se till att pigga upp henne istället. Hå hå ja ja, vallning det är svårt det. Men nu är vi nog igång så nu gäller det att ligga i.
Vi har varit hos Peter idag och vallat. Jag kan inte påstå att det gick bra. Självklart beroende på mig. Jag blir störd av att klafsa i lervälling. Tassa avskyr att lägga sig i leran och jag förstår att jag borde se till att hon lägger sig men även det stör mig. Jag känner mig som en buse om jag tvingar henne och dessutom vill jag inte ha en jättelerig hund i bilen. Jag inser ju att det inte är någon "riktig fårvallare" som fungerar på det sättet och jag försöker att bearbeta mig själv för att komma ifrån det. Men än så länge kan jag inte riktigt koncentrera mig på Tassa, fåren och vallningen när jag samtidigt klafsar i leran. Jag tror att det är någon fobi hos mig och sådana går ju att träna bort.
Som vanligt med Tassa gjorde hon riktigt fina saker emellanåt. Vi övade mest fråndriv och flankeringar och vi hade båda legat av oss. Vi har ju inte vallat på några månader. Och när jag klantade mig så gjorde Tassa några av sina fula rusningar. Just nu så känner jag att det är träning som gäller. Och sedan så säger Peter att jag måste peppa Tassa och berömma henne. Jag har en tendens att bråka när hon gör fel och tiga när hon gör rätt. Jag behöver nog försöka vara lite gladare och piggare också. Det var nog från början när hon hade en sådan hög fart som jag ansträngde mig för att vara allvarlig, seriös och lugn. Så fort jag rörde mig hastigt eller "hojtade till" så for hon iväg som en pil, nu är hon lugn, nu får jag börja se till att pigga upp henne istället. Hå hå ja ja, vallning det är svårt det. Men nu är vi nog igång så nu gäller det att ligga i.
Könsskillnader
Har just läst en artikel om Ireene von Wachenfeldt, hon som sade att "män är djur". Det har ju varit ganska tyst om henne sedan dess, endast stridslarmet har hörts. Hon blev uppenbarligen jagad av media (och allmänheten) nästan till döds efter sitt uttalande. Hon har "gömt" sig i sin bostad i Karlskoga (det är ju inte lätt att bo i Karlskoga och vara jagad av media, det vet vi ju sedan Bengt Bratts tid) och både hon själv och hela hennes familj har blivit trakasserade. Hon säger där att hon mycket väl vet att "män inte är djur" men förklarar att hennes uttalande byggde på lång erfarenhet av att arbeta med misshandlade kvinnor, som beskrivit sina plågoandar som "utan känslor, som ett djur" när de blivit misshandlade. Jag kommer väl ihåg intervjun med henne när hon fällde yttrandet och jag tyckte inte att det var så förskräckligt. Hade lite svårt att förstå att det rev upp sådan storm och tyckte att det fick väl stå för henne. Jag har också träffat många misshandlade kvinnor och kan gott hålla med henne i det enskilda fallet. Hon har nu gått i terapi och jobbat hårt för att komma tillbaka till livet.
Jag har en känsla av att även detta är ett uttryck för diskriminering. Jag kan jämföra med hur t ex Mona Sahlin behandlades. Hon var ansedd som duktig och kompetent och nominerades till partiledare/statsminister. Omedelbart satte mediedrevet igång och lyckades luska fram en massa obehagliga "sanningar" om henne, det var ren och skär förföljelse hon utsattes för. Jag har aldrig upplevt att någon man i samma situation utsatts för något liknande. Plötsligt var hon helt oduglig och det hänger i fortfarande. Jag vill visst inte försvara oegentligheter med kontokort och slarv med att betala dagisavgifter och liknande men av alla män som har gjort liknande och t o m värre saker, betalat på porrklubbar med kontokort, diverse aktieaffärer m m, har knappast någon utsatts för en bråkdel av kvinnornas förföljelse. I de fall där de faktiskt tvingats avgå så har de genast fått andra och högre poster medan kvinnorna "försvinner ut till vänster" (eller höger). Vi fick Göran Persson istället, han utsattes inte alls för samma behandling. Det mest fantastiska är vilken kraft dessa kvinnor besitter, att de klarat av att ändå stå pall. Jag tror inte Mona Sahlin blivit mindre kompetent än hon var från början, däremot har hon visat vilken styrka hon besitter. Hon bör bli en bra partiledare (och ev statsminister).
I ett kåseri, på samma uppslag som ovanstående, har en läkare uttalat sig om skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor, att kvinnornas längre livslängd antagligen beror på att de inte alls får sämre vård (som man hävdar) utan att de blir mycket mera kollade, mammografi och cytologscreening t ex. Det är väl enkelt, börja med mammografi och cytologprov även för män så är den orättvisan åtgärdad!!!!!
Idag skall vi åka till Peter och valla. Gruppen som jag har gått på kurs tillsammans med skall dit och träna och jag har bestämt mig för att "hänga på". Få se hur det går. Vi har ju inte vallat ordentligt på månader (med undantag av helgen i ridhuset). Jag har anmält mig till fortsättningskurs hos Ylva och väntar bara på att snön skall försvinna så vi kan börja. Just nu busar Tassa med katten Nemo och Moses blir nervös (eller avundsjuk). Tassa skriker högt ibland när katten biter henne. Då morrar Moses och jag har sagt till henne att "gubbar är griniga, det får hon lära sig leva med". Fast jag vet att det kan vara katten han morrar åt, eftersom Tassa alltid ställer sig emellan katten och Moses när han morrar. Hon vet förstås bättre än jag hur det är.
Jag har en känsla av att även detta är ett uttryck för diskriminering. Jag kan jämföra med hur t ex Mona Sahlin behandlades. Hon var ansedd som duktig och kompetent och nominerades till partiledare/statsminister. Omedelbart satte mediedrevet igång och lyckades luska fram en massa obehagliga "sanningar" om henne, det var ren och skär förföljelse hon utsattes för. Jag har aldrig upplevt att någon man i samma situation utsatts för något liknande. Plötsligt var hon helt oduglig och det hänger i fortfarande. Jag vill visst inte försvara oegentligheter med kontokort och slarv med att betala dagisavgifter och liknande men av alla män som har gjort liknande och t o m värre saker, betalat på porrklubbar med kontokort, diverse aktieaffärer m m, har knappast någon utsatts för en bråkdel av kvinnornas förföljelse. I de fall där de faktiskt tvingats avgå så har de genast fått andra och högre poster medan kvinnorna "försvinner ut till vänster" (eller höger). Vi fick Göran Persson istället, han utsattes inte alls för samma behandling. Det mest fantastiska är vilken kraft dessa kvinnor besitter, att de klarat av att ändå stå pall. Jag tror inte Mona Sahlin blivit mindre kompetent än hon var från början, däremot har hon visat vilken styrka hon besitter. Hon bör bli en bra partiledare (och ev statsminister).
I ett kåseri, på samma uppslag som ovanstående, har en läkare uttalat sig om skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor, att kvinnornas längre livslängd antagligen beror på att de inte alls får sämre vård (som man hävdar) utan att de blir mycket mera kollade, mammografi och cytologscreening t ex. Det är väl enkelt, börja med mammografi och cytologprov även för män så är den orättvisan åtgärdad!!!!!
Idag skall vi åka till Peter och valla. Gruppen som jag har gått på kurs tillsammans med skall dit och träna och jag har bestämt mig för att "hänga på". Få se hur det går. Vi har ju inte vallat ordentligt på månader (med undantag av helgen i ridhuset). Jag har anmält mig till fortsättningskurs hos Ylva och väntar bara på att snön skall försvinna så vi kan börja. Just nu busar Tassa med katten Nemo och Moses blir nervös (eller avundsjuk). Tassa skriker högt ibland när katten biter henne. Då morrar Moses och jag har sagt till henne att "gubbar är griniga, det får hon lära sig leva med". Fast jag vet att det kan vara katten han morrar åt, eftersom Tassa alltid ställer sig emellan katten och Moses när han morrar. Hon vet förstås bättre än jag hur det är.
Kattlucka
I dag frös inte fåren. På förmiddagen var de t o m ute och skötte trädgallringen i hagen. Jag var där och fällde några små träd åt dem, som de genast barkade. På eftermiddagen duggade det lite, så då stod de inne men de såg inte ut att frysa som i går. Jag gav dem jättemycket hö så de skall klara sig tills i morgon bitti.
Jag hjälpte Britt att packa lite skinn, som legat saltade ett tag för att skickas på beredning. Moses och Tassa lämnade oss inte för en sekund. De tyckte säkert att det doftade underbart. Jag tycker det stinker av obehandlade skinn, det finns alltid lite blod och någon köttslamsa kvar, men vi brukar ju inte ha samma smak när det gäller dofter. Inte när det gäller vad som är gott att äta heller. Hundarna gillar ju all möjlig skit från får, häst, grävling, katt m m, jag har förstås aldrig smakat, det kanske är gott. Miljoner flugor kan väl inte ha fel.....
Nu har äntligen min kattlucka kommit. Jag skall åka till Lindesberg och hämta paketet när jag får tid. Få se om jag klarar att montera den. Om jag vågar - kan inte låta bli att tänka på bilden som Ewa hade på sin blogg för lite sen. Sågar jag upp ett jättehål i garagedörren så vet jag inte hur jag skall bära mig åt sedan. Nya dörrar förstås! Inte vet jag riktigt hur det kommer att fungera heller, om alla Ramsbergs katter kommer till min källare då. I så fall får jag väl utrusta katterna med nyckel. Det är faktiskt möjligt, det är någon magnethistoria, katten måste ha halsband och en nyckel fästs på halsbandet och då öppnas luckan bara för dem. Det skall bli intressant att se hur det går. Men jag tror att det är bra om det fungerar. Det kan vara skönt att veta att de kan komma in ifall de inte kommer tills jag skall gå och lägga mig. Nu sitter jag uppe och väntar förstås men längre fram är det inte säkert att de kommer på hela natten.
Jag hjälpte Britt att packa lite skinn, som legat saltade ett tag för att skickas på beredning. Moses och Tassa lämnade oss inte för en sekund. De tyckte säkert att det doftade underbart. Jag tycker det stinker av obehandlade skinn, det finns alltid lite blod och någon köttslamsa kvar, men vi brukar ju inte ha samma smak när det gäller dofter. Inte när det gäller vad som är gott att äta heller. Hundarna gillar ju all möjlig skit från får, häst, grävling, katt m m, jag har förstås aldrig smakat, det kanske är gott. Miljoner flugor kan väl inte ha fel.....
Nu har äntligen min kattlucka kommit. Jag skall åka till Lindesberg och hämta paketet när jag får tid. Få se om jag klarar att montera den. Om jag vågar - kan inte låta bli att tänka på bilden som Ewa hade på sin blogg för lite sen. Sågar jag upp ett jättehål i garagedörren så vet jag inte hur jag skall bära mig åt sedan. Nya dörrar förstås! Inte vet jag riktigt hur det kommer att fungera heller, om alla Ramsbergs katter kommer till min källare då. I så fall får jag väl utrusta katterna med nyckel. Det är faktiskt möjligt, det är någon magnethistoria, katten måste ha halsband och en nyckel fästs på halsbandet och då öppnas luckan bara för dem. Det skall bli intressant att se hur det går. Men jag tror att det är bra om det fungerar. Det kan vara skönt att veta att de kan komma in ifall de inte kommer tills jag skall gå och lägga mig. Nu sitter jag uppe och väntar förstås men längre fram är det inte säkert att de kommer på hela natten.
Vårväder
I dag var jag upp och tittade på mina nyklippta får och då stod de och frös. Jag funderade på att åka och köpa täcken åt dem. Jag kan tänka mig att de skulle göra stora ögon på Lantmännen om jag hade kom dit och frågade efter fårtäcken. Eftersom det regnade kunde jag inte ta ut dem så de fick springa sig varma heller, det var bara att försöka ge dem så mycket hö som möjligt så de får äta sig varma. Jag tror det kan vara värre när det är regnigt och rått än när det är ett par grader kallt, åtminstone fryser jag mera då. Jag får ge mig till tåls några dagar så ullen växer ut innan jag kan ta ut dem och valla.
Jag har blivit bloggberoende (till alla mina andra beroenden). Kan inte låta bli att läsa bloggar. Folk skriver om ALLT. Det är roligt att se hur man tänker och vad man anser om saker och ting. För ett par dagar sedan råkade jag "ramla på" Carl Bildts blogg. Jag klickade på en blogg i en lista och trodde inte mina ögon när jag såg vems det var. Jag försäkrar att jag inte letade efter just den. Som jag har skrivit tidigare här så sympatiserar jag inte politiskt med honom. Däremot tycker jag att han verkar vara duktig och intelligent och en ganska "rejäl karl" (om man bortser från aktieinnehav och liknande). Men det kan ju vara bara som det ser ut. Konstigt i alla fall att han har så tokiga politiska åsikter(!) Jag brukar läsa en annan politisk blogg, av en sosse, faktiskt och han skriver inte så att jag alltid tycker som han heller. Politiken har blivit så "rutten" tycker jag. Det är så mycket klyschor, så mycket som man skriver och säger för att passa in, sådant som låter bra men som går lätt att genomskåda, som egentligen har ett annat syfte än det man påstår. Det är betydligt roligare att läsa "vanligt folks" bloggar, de verkar mycket mera ärliga och trovärdiga.
För att återgå till regnandet så får jag vårkänslor när det är sådant här väder. Det regnar, snön smälter ihop och jag börjar se barmark framför mig. Här är dock snötäcket tjockt ännu. Jag tror att det alltid är mest snö i Ramsberg av hela Sverige och den försvinner sist här. Ja jag vet att det är senare längre norrut men det känns som det är mest här. Jag åker ju mest till Örebro och där är det inte mycket snö. Redan när jag kommer till Morskoga är det mindre snö, i Lindesberg ännu mindre och minst i Örebro. I december tycker jag det är bra att det är så men i mars vill jag att det skall bli vår.
Jag har blivit bloggberoende (till alla mina andra beroenden). Kan inte låta bli att läsa bloggar. Folk skriver om ALLT. Det är roligt att se hur man tänker och vad man anser om saker och ting. För ett par dagar sedan råkade jag "ramla på" Carl Bildts blogg. Jag klickade på en blogg i en lista och trodde inte mina ögon när jag såg vems det var. Jag försäkrar att jag inte letade efter just den. Som jag har skrivit tidigare här så sympatiserar jag inte politiskt med honom. Däremot tycker jag att han verkar vara duktig och intelligent och en ganska "rejäl karl" (om man bortser från aktieinnehav och liknande). Men det kan ju vara bara som det ser ut. Konstigt i alla fall att han har så tokiga politiska åsikter(!) Jag brukar läsa en annan politisk blogg, av en sosse, faktiskt och han skriver inte så att jag alltid tycker som han heller. Politiken har blivit så "rutten" tycker jag. Det är så mycket klyschor, så mycket som man skriver och säger för att passa in, sådant som låter bra men som går lätt att genomskåda, som egentligen har ett annat syfte än det man påstår. Det är betydligt roligare att läsa "vanligt folks" bloggar, de verkar mycket mera ärliga och trovärdiga.
För att återgå till regnandet så får jag vårkänslor när det är sådant här väder. Det regnar, snön smälter ihop och jag börjar se barmark framför mig. Här är dock snötäcket tjockt ännu. Jag tror att det alltid är mest snö i Ramsberg av hela Sverige och den försvinner sist här. Ja jag vet att det är senare längre norrut men det känns som det är mest här. Jag åker ju mest till Örebro och där är det inte mycket snö. Redan när jag kommer till Morskoga är det mindre snö, i Lindesberg ännu mindre och minst i Örebro. I december tycker jag det är bra att det är så men i mars vill jag att det skall bli vår.
Fårklippning
Idag har vi fått fåren klippta. Vi började i går med att valla fyra får från en granne (som köpt får av Britt) upp till Britts gård för klippning. Tassa fick valla dem och var nog glad för det. Hon har en fantastisk djurkänsla den hunden. En äldre tacka, som är lite tjurig, stannade och vände sig mot Tassa gång på gång och Tassa stannade också och tittade bort. Jag trodde ju att Tassa var rädd för tackan men Britt, som har lite mer erfarenhet än jag, kunde se att Tassa inte var rädd utan bara artig. Det var ju bra, det är bra att hon har bra djurkänsla också men det förlorar hon ju i tryck. Jag blir ju så orolig att Tassa skall bli skrämd så jag tvingade henne inte att gå på tackan, det förstod jag ju sedan när jag fick tid att tänka efter, att jag borde ha gjort. Man lär så länge man lever. Det är säkert bra för Tassa att träna lite på sådana får, mina stannar ju aldrig och bråkar så där utan de springer så fort Tassa rör på sig. Hon behöver aldrig anstränga sig för att få dem att gå utan tvärt om, hon måste hela tiden stanna upp, ta det lugnt, för att fåren inte skall springa till världens ände.
När vi skulle åka hem stod fåren där och tuggade på hö och kände sig säkert lite frusna. I höstas när de blev klippta fick de snabbt tät päls, den växte ut flera millimeter på ett par dagar. Det verkade räcka för att de inte skulle frysa. När de var färdigklippta idag såg de ut att tycka att det var ganska skönt att bli av med all ullen, de sprang verkligen lätt uppför backen. Men så små de blev, och smala. Det blev även de andra fåren och de skall ändå lamma snart. De har sett så jättetjocka ut men nu var det inte alls så farligt med det. Det dröjer säkert en månad innan de börjar lamma. När vi kom hem var både jag och hundarna trötta. Hundarna ligger och sover nu, Tassa har ju jobbat lite och verkar nöjd med sig själv och Moses har haft många hundar att leka med, fem tikar, det gillar han.
När vi skulle åka hem stod fåren där och tuggade på hö och kände sig säkert lite frusna. I höstas när de blev klippta fick de snabbt tät päls, den växte ut flera millimeter på ett par dagar. Det verkade räcka för att de inte skulle frysa. När de var färdigklippta idag såg de ut att tycka att det var ganska skönt att bli av med all ullen, de sprang verkligen lätt uppför backen. Men så små de blev, och smala. Det blev även de andra fåren och de skall ändå lamma snart. De har sett så jättetjocka ut men nu var det inte alls så farligt med det. Det dröjer säkert en månad innan de börjar lamma. När vi kom hem var både jag och hundarna trötta. Hundarna ligger och sover nu, Tassa har ju jobbat lite och verkar nöjd med sig själv och Moses har haft många hundar att leka med, fem tikar, det gillar han.
Internet och kontakter
Jag måste försöka bli vuxen när det gäller att skriva. Jag har använt Lix räknare och funnit att jag oftast hamnar på barnbokssvenska eller strax däröver. Det är inte säkert att det beror på att jag är barnslig, det kan vara ännu värre, kanske jag underskattar dem, som läser och tror att de har svårt att fatta, så jag måste skriva väldigt enkelt för att de skall förstå. Det kan också bero på att jag är så "enstörig", jag pratar mest med hundarna (ibland med katterna eller fåren) det blir ju ganska enkelt (ligg, sitt, kom hit) så jag är otränad i att uttrycka mig. Svårt att veta, det är inte bra någondera. Jag får nog försöka skärpa mig. Det är kanske inte möjligt, det är väl Alzheimer som angripit mig för jag börjar ha svårt att finna även enkla ord när jag skall säga (eller skriva) något. Jag får nog vara glad så länge jag över huvud taget kan göra mig förstådd i tal eller skrift.
Tidigare har jag aldrig haft svårt att uttrycka mig, när jag var (betydligt) yngre var jag mycket mer social och pratade mycket - och skrev. Ändå har jag alltid haft svårt att ringa och prata med någon. Inte så att jag är rädd för att prata i luren, jag har t ex inte, som så många andra, svårt att prata med telefonsvarare. Tvärt om nästan, jag tycker det är riktigt skönt när jag hör en telefonsvarare gå igång: "lämna ett meddelande efter pipet". Jag har inte heller svårt att ringa myndigheter, beställa tider, fråga om saker, bråka om felaktiga fakturor o s v. Nej, det är mina närmaste och mina vänner som jag har svårt att ringa. Vet inte vad det beror på. Jag har i alla tider gjort upp listor och bestämt mig för att stryka namnen vartefter jag ringer. Det har aldrig blivit några namn strukna. Nu har jag slutat med det. Jag måste nog sluta skriva nu, tänkte jag skulle ringa min moster i Falun. Men hon är nog ute på promenad nu så jag kanske ringer på eftermiddagen istället - men kanske hon vilar efter maten då.... Ja jag får se hur jag gör.
Tidigare har jag aldrig haft svårt att uttrycka mig, när jag var (betydligt) yngre var jag mycket mer social och pratade mycket - och skrev. Ändå har jag alltid haft svårt att ringa och prata med någon. Inte så att jag är rädd för att prata i luren, jag har t ex inte, som så många andra, svårt att prata med telefonsvarare. Tvärt om nästan, jag tycker det är riktigt skönt när jag hör en telefonsvarare gå igång: "lämna ett meddelande efter pipet". Jag har inte heller svårt att ringa myndigheter, beställa tider, fråga om saker, bråka om felaktiga fakturor o s v. Nej, det är mina närmaste och mina vänner som jag har svårt att ringa. Vet inte vad det beror på. Jag har i alla tider gjort upp listor och bestämt mig för att stryka namnen vartefter jag ringer. Det har aldrig blivit några namn strukna. Nu har jag slutat med det. Jag måste nog sluta skriva nu, tänkte jag skulle ringa min moster i Falun. Men hon är nog ute på promenad nu så jag kanske ringer på eftermiddagen istället - men kanske hon vilar efter maten då.... Ja jag får se hur jag gör.
I väntan på våren
Både i går och idag har vi vallat en stund. Det går riktigt bra men Tassa blir fort trött. Vi tränar fråndriv på vägen och lite attitydövningar och flankeringar i en vägkorsning. Det är i stort sett vad som går att träna just nu. Britt tränar delning men det tycker jag inte är riktigt aktuellt för mig. Jag försöker också träna på att Tassa skall fösa in fåren på olika vägar men på den vägen, som passar bäst är det så mycket snö så fåren vill inte gå in där. Det är inte så lyckat att träna hämt på vägen och någon fålla kan jag inte gärna ställa upp heller. Nu ser jag fram emot våren och barmark så vi kan ge oss ut i hagen och träna. Att Tassa blir trött så fort beror väl på att vi har vallat så lite de senaste två månaderna (hoppas jag). Men hon kan ju inte vara sjuk så hon blir trött för det, hon orkar ju springa hur mycket som helst utan att bli trött.
Mina får gör skäl för namnet "skogsfår". De går i en hage med mycket träd och sly och de har ätit av barken nertill på en massa träd, både stora, grova träd och mindre. Det är meningen att de skall göra det, Britt vill ha den hagen rensad från sly. Ja de stora träden var det kanske inte meningen att de skulle äta på men det gör inte något att de tar dem också. Jag sågar ner några småträd åt dem då och då, och då barkar de dem hela. Antagligen finns det något ämne i barken som de kan tillgodogöra sig och kanske behöver. Det är mest asp, som de äter på men även al och en del annat, dock inte björk. De äter förstås också knoppar och späda kvistar. När fåren ätit det de vill så tar vi det som går till ved och resten får multna i hagen.
Skönt för Tassa att få något att göra igen. Det har inte blivit av att göra något speciellt med Moses men han verkar nöjd med livet ändå. Han blir inte jobbig och besvärlig när han har för lite aktiviteter och han blir inte heller slö och lat utan är glad och pigg och alltid förväntansfull. Skulle han bli jobbig på något sätt skulle jag förstås bli tvingad att aktivera honom mera. Han blir väl stimulerad ändå eftersom han är med jämt och får omväxling och har kul.
Katterna har, tack och lov blivit kompisar till sist, det tog några veckor och Titus, den sistkomne, gav inte efter för lille Nemo utan "stod på sig" utan att vara direkt aggressiv, bara envis. Nu går de i regel ut tillsammans och kommer in tillsammans. På kvällarna springer de och busar så man kan bli rädd. Katterna huserar på övervåningen och vi andra på nedervåningen. Det är väl som det skall vara, det är ju katterna som bestämmer.
Mina får gör skäl för namnet "skogsfår". De går i en hage med mycket träd och sly och de har ätit av barken nertill på en massa träd, både stora, grova träd och mindre. Det är meningen att de skall göra det, Britt vill ha den hagen rensad från sly. Ja de stora träden var det kanske inte meningen att de skulle äta på men det gör inte något att de tar dem också. Jag sågar ner några småträd åt dem då och då, och då barkar de dem hela. Antagligen finns det något ämne i barken som de kan tillgodogöra sig och kanske behöver. Det är mest asp, som de äter på men även al och en del annat, dock inte björk. De äter förstås också knoppar och späda kvistar. När fåren ätit det de vill så tar vi det som går till ved och resten får multna i hagen.
Skönt för Tassa att få något att göra igen. Det har inte blivit av att göra något speciellt med Moses men han verkar nöjd med livet ändå. Han blir inte jobbig och besvärlig när han har för lite aktiviteter och han blir inte heller slö och lat utan är glad och pigg och alltid förväntansfull. Skulle han bli jobbig på något sätt skulle jag förstås bli tvingad att aktivera honom mera. Han blir väl stimulerad ändå eftersom han är med jämt och får omväxling och har kul.
Katterna har, tack och lov blivit kompisar till sist, det tog några veckor och Titus, den sistkomne, gav inte efter för lille Nemo utan "stod på sig" utan att vara direkt aggressiv, bara envis. Nu går de i regel ut tillsammans och kommer in tillsammans. På kvällarna springer de och busar så man kan bli rädd. Katterna huserar på övervåningen och vi andra på nedervåningen. Det är väl som det skall vara, det är ju katterna som bestämmer.
Modern lojakt
Detta är modern lojakt, taget ur dagens tidning. Grimsö har utrustat alla lodjur med mobiltelefon. När det så är dags för jakt så ringer jägarna upp lodjuren och frågar var de befinner sig. Den här gången fick de veta att inga lodjur befann sig inom det aktuella området. De 50 jägarna fick åka hem utan byte.