Nu hoppas jag att min son har fått frid och ro
Nu har Hustomten varit här och satt upp lite mer stängsel. Det kostar ju mycket och jag kan ju sätta upp fårstängsel själv. Men Jag kan absolut inte spänna nätet lika bra som han. Jag har ju tänkt ha baggarna där och då behövs det ännu bättre att det är spänt så det är nog värt pengarna.
Dessutom håller jag på och öser koskit på baksidan av lagården så fåren kan komma ut. Jag har öst i två dagar men det är så fruktansvärt tungt så jag måste ta lite i taget.
Det är ganska roligt med fåren som jag haft utlånade till Örebro. Jag var rädd att de skulle tycka det var trist att komma "hem" men de känner nog igen sig. De verkar nöjda trots att de inte blir lika ompysslade hos mig som de blivit där och inte får något godis heller. Tackorna var ganska magra, de har ju haft två lamm var att dra försorg om (de är själva födda förra året) så det är nog inte så konstigt att de är magra. De har inte fått gå ut eftersom det inte har gått att komma ut i hagen ännu men det gör nog ingenting, de står inne och "äter upp sig", de äter hela tiden.
Jag skulle få besök av vallfolk i morgon men tyvärr blev jag tvungen att jobba. Jag kan inte säga ifrån jämt, då slutar de snart ringa och då har jag inte råd att ha fåren kvar. Nu var det kris så då får man väl ställa upp. Men det var synd för nu har jag bra fält att valla på. Jag ska nog ta Örebrofåren till vallgrupp så småningom och inte betäcka dem. Det är ju skönt att ha en grupp som man kan valla på utan att behöva vara rädd att tackorna far illa. Jag får hoppas att de kommer en annan gång.
I går var vi på urnsättning. Det var jobbigt även om det inte var lika svårt som begravningen. Nu var det bara att urnan sänktes ner, men det väckte ändå jobbiga känslor. När jag kom hem hade jag fått Gravbrevet och dessutom ett papper med "bestämmelser". Där stod det att gravstenen inte får vara av svart granit eller marmor och inte polerad. Det är precis en sådan sten vi beställt. Dessutom skulle det vara en bestämd storlek på stenen och det stämde inte heller. Jag ringde direkt på morgonen idag, jättenervös eftersom det inte var lätt att få till en sten som alla godkände. Det visade sig att det var gamla papper som inte längre gällde. Skönt. Men man kan undra varför de skickar ut papperet när det inte gäller längre.
Det känns ganska bra ändå att ha en grav att gå till, nu kan vi lägga dit en krans och tända ljus i Allhelgonahelgen. Och det känns också bra att allt är klart, det har varit en del förvecklingar, felaktigheter och glömska, som egentligen inte borde få hända i sådana här sammanhang, men nu tror jag att allt är ordnat.
Dessutom håller jag på och öser koskit på baksidan av lagården så fåren kan komma ut. Jag har öst i två dagar men det är så fruktansvärt tungt så jag måste ta lite i taget.
Det är ganska roligt med fåren som jag haft utlånade till Örebro. Jag var rädd att de skulle tycka det var trist att komma "hem" men de känner nog igen sig. De verkar nöjda trots att de inte blir lika ompysslade hos mig som de blivit där och inte får något godis heller. Tackorna var ganska magra, de har ju haft två lamm var att dra försorg om (de är själva födda förra året) så det är nog inte så konstigt att de är magra. De har inte fått gå ut eftersom det inte har gått att komma ut i hagen ännu men det gör nog ingenting, de står inne och "äter upp sig", de äter hela tiden.
Jag skulle få besök av vallfolk i morgon men tyvärr blev jag tvungen att jobba. Jag kan inte säga ifrån jämt, då slutar de snart ringa och då har jag inte råd att ha fåren kvar. Nu var det kris så då får man väl ställa upp. Men det var synd för nu har jag bra fält att valla på. Jag ska nog ta Örebrofåren till vallgrupp så småningom och inte betäcka dem. Det är ju skönt att ha en grupp som man kan valla på utan att behöva vara rädd att tackorna far illa. Jag får hoppas att de kommer en annan gång.
I går var vi på urnsättning. Det var jobbigt även om det inte var lika svårt som begravningen. Nu var det bara att urnan sänktes ner, men det väckte ändå jobbiga känslor. När jag kom hem hade jag fått Gravbrevet och dessutom ett papper med "bestämmelser". Där stod det att gravstenen inte får vara av svart granit eller marmor och inte polerad. Det är precis en sådan sten vi beställt. Dessutom skulle det vara en bestämd storlek på stenen och det stämde inte heller. Jag ringde direkt på morgonen idag, jättenervös eftersom det inte var lätt att få till en sten som alla godkände. Det visade sig att det var gamla papper som inte längre gällde. Skönt. Men man kan undra varför de skickar ut papperet när det inte gäller längre.
Det känns ganska bra ändå att ha en grav att gå till, nu kan vi lägga dit en krans och tända ljus i Allhelgonahelgen. Och det känns också bra att allt är klart, det har varit en del förvecklingar, felaktigheter och glömska, som egentligen inte borde få hända i sådana här sammanhang, men nu tror jag att allt är ordnat.
En jobbig vecka
Det har varit en jobbig vecka. Bland annat har jag fått slaktat och det var kallt och jobbigt. Det är nästan så jag saknar baggarna men det är skönt att slippa åka varje dag och ge dem havre och nästan bli omkullsprungen. Jag har också hämtat gotlandsbaggen. Eftersom jag hade en bagge tidigare som heter Dumle så fick denne heta Hunle. Dumle har blivit riktigt beskedlig sedan han kom tillsammans med tackorna. Humle var lugn och snäll från början. Hoppas det fortsätter så.
Jag har också hämtat hem de sex får jag hade utlånade till Örebro. De har ju blivit så tama medan de var där men när de skulle hem och in i transporten var de inte så tama. Tackorna och två av lammen kom in ganska lätt men de andra två lammen fick vi använda all vår list för att få in. Det lyckades till sist, tur att åsenfåren är så små, det gick att bära dem till transporten och bara stoppa in dem. Sedan gick resten lätt, de verkade ha klarat resan bra och satte igång att äta så fort de kom in.
Jag hade funderingar på att sätta de "nygamla" fåren i baggarnas gamla hage, det finns mer att äta där, men det har blivit så mycket vatten där efter allt regnande de senaste veckorna så det såg inte så inbjudande ut. Jag har ju ingenstans där jag kan släppa ut dem ännu, de hämtade kvigorna här om dagen och det måste torka upp lite innan jag kan släppa får där. Jag kanske tar de här fåren till vallgrupp, då kan jag ju ta ut dem emellanåt så de får röra på sig i alla fall. Det gör inget om de står inne några dagar och acklimatiserar sig.
För övrigt händer det viktiga saker i Ramsberg, t ex har Kyrkogårdsförvaltningen beslutat att tända lamporna vid Nya kyrkogården. Jag går där förbi med hundarna varje morgon och kväll och det har varit så mörkt och dystert där länge. Det är visserligen inte upplyst som ett nöjesfält men det är ett antal vackra lyktor som lyser upp en hel del i höstmörkret. Första halkan kom också under veckan och plötsligt kom jag på att nu kommer det att vara halt ända fram till i vår. Våran gata sandas nästan aldrig utan man får stappla sig fram och försöka hålla sig på benen. Cesar (mannen som talar med hundar) säger att man ska gå med bestämda steg och rak i ryggen och spänna ut bröstet, när man promenerar med hundar, så de förstår vem som är ledaren. Det är så gott som omöjligt att gå så när det är glashalt och man är rädd för att ramla och bryta lårbenshalsen. Och tvingas sälja både får och hundar för att man inte kan sköta dem.
Dessutom går jag och väntar och hoppas att det ska hända något roligt - något riktigt roligt. Det är ju roligt för det mesta men det kunde hända något speciellt. Fast egentligen tycker jag det är bäst när det inte händer så mycket, det är bara ibland jag får för mig att jag vill ha roligt.
Nästa vecka ska jag få hjälp att sätta upp en bit stängsel och öka ut hagen lite, det börjar behövas. Jag har alldeles för många får. Jag har hela tiden försökt minska ner antalet. Första året hade jag 13 tackor. Nu har jag 16Det verkar som om det blivit fler istället. Dessutom har jag två vanliga baggar och en kastrerad och baggar är jag ju verkligen inte förtjust i. Eller snarare är jag ofta lite rädd för dem. I morgon ska jag försöka ta det lugnt, nu är jag jättetrött och har värk i hela kroppen.
Jag har också hämtat hem de sex får jag hade utlånade till Örebro. De har ju blivit så tama medan de var där men när de skulle hem och in i transporten var de inte så tama. Tackorna och två av lammen kom in ganska lätt men de andra två lammen fick vi använda all vår list för att få in. Det lyckades till sist, tur att åsenfåren är så små, det gick att bära dem till transporten och bara stoppa in dem. Sedan gick resten lätt, de verkade ha klarat resan bra och satte igång att äta så fort de kom in.
Jag hade funderingar på att sätta de "nygamla" fåren i baggarnas gamla hage, det finns mer att äta där, men det har blivit så mycket vatten där efter allt regnande de senaste veckorna så det såg inte så inbjudande ut. Jag har ju ingenstans där jag kan släppa ut dem ännu, de hämtade kvigorna här om dagen och det måste torka upp lite innan jag kan släppa får där. Jag kanske tar de här fåren till vallgrupp, då kan jag ju ta ut dem emellanåt så de får röra på sig i alla fall. Det gör inget om de står inne några dagar och acklimatiserar sig.
För övrigt händer det viktiga saker i Ramsberg, t ex har Kyrkogårdsförvaltningen beslutat att tända lamporna vid Nya kyrkogården. Jag går där förbi med hundarna varje morgon och kväll och det har varit så mörkt och dystert där länge. Det är visserligen inte upplyst som ett nöjesfält men det är ett antal vackra lyktor som lyser upp en hel del i höstmörkret. Första halkan kom också under veckan och plötsligt kom jag på att nu kommer det att vara halt ända fram till i vår. Våran gata sandas nästan aldrig utan man får stappla sig fram och försöka hålla sig på benen. Cesar (mannen som talar med hundar) säger att man ska gå med bestämda steg och rak i ryggen och spänna ut bröstet, när man promenerar med hundar, så de förstår vem som är ledaren. Det är så gott som omöjligt att gå så när det är glashalt och man är rädd för att ramla och bryta lårbenshalsen. Och tvingas sälja både får och hundar för att man inte kan sköta dem.
Dessutom går jag och väntar och hoppas att det ska hända något roligt - något riktigt roligt. Det är ju roligt för det mesta men det kunde hända något speciellt. Fast egentligen tycker jag det är bäst när det inte händer så mycket, det är bara ibland jag får för mig att jag vill ha roligt.
Nästa vecka ska jag få hjälp att sätta upp en bit stängsel och öka ut hagen lite, det börjar behövas. Jag har alldeles för många får. Jag har hela tiden försökt minska ner antalet. Första året hade jag 13 tackor. Nu har jag 16Det verkar som om det blivit fler istället. Dessutom har jag två vanliga baggar och en kastrerad och baggar är jag ju verkligen inte förtjust i. Eller snarare är jag ofta lite rädd för dem. I morgon ska jag försöka ta det lugnt, nu är jag jättetrött och har värk i hela kroppen.
Dags för baggsläpp
Nu har jag fått datum för slakt, den 14 okt. Styckning fredag - tidigt. Det ska bli skönt att få lite ordning bland fåren. Och skönt att slippa åka till de vilda baggarna varje dag. Det är visserligen skönt att vara så populär, de kommer springande mot mig så fort de ser mig på långt håll. Det är förstås inte mig som person, som de är så förtjusta i, det är att de får lite havre av mig. Men ändå. De skulle ju kunna vara lite lagom ivriga, det är knappt jag klarar att hålla mig på benen när de kommer stormande. De är ju så få men det hjälper inte.
När slakten är klar ska jag släppa baggarna till tackorna. Dumle, som redan finns i hagen vid lagården, ska till åsentackorna. Gotlandstackornas kavaljer vet jag inte vad han heter, om han ens fått något namn. Jag ska kolla om jag kan hämta honom på onsdag. Han var ganska liten när jag var och tittade på honom men jag antar att han växt och är väl i samma storlek som mina baggar nu. Gotlandsfårens plats är i det närmaste klar. Jag har "klätt in" en plats under logen (där det tidigare varit djur, kor antagligen). Det fattas bara något för ingången men det blir inte aktuellt förrän det blir kallt. Nu är det vindtätt på tre sidor och öppningen är inte så stor.
Sedan kan jag börja ta det lite lugnare. Jag har öst ut ströbädden nu så jag kan ta hem fåren, som jag har utlånade. De får vara i den boxen till att börja med. Jag vet inte ännu om jag ska släppa dem till baggen, de kanske får vara vallgrupp istället. Det blir nog tråkigt för dem att komma hem, de har blivit så ompysslade där de är nu. De har fått godis och gos i mängder. Det blir inte mycket av den varan hos mig, möjligen en liten klapp någon gång men sällan mer. Något godis får de aldrig, med undantag av lite tallgrenar på senvintern och kanske lite havre strax före lamningen.
Jag läser om valltävlingar och känner att jag saknar vallningen. Jag får nog försöka hitta någon att valla tillsammans med. Det är för tråkigt att träna ensam hela tiden. Tassa känner också att jag tycker det är tråkigt och då springer hon lite som hon tycker. Jag har ett stort fält som är slaget nu bara bonden hämtar balarna, så är det jättebra att träna på. Just nu har jag ju också gott om lämpliga får. Dock är det inte så bra att valla under betäckningen så då behöver jag ju en vallgrupp.
Det känns jobbigt att de inte hämtat hem kvigorna ännu. De har ställt dit två ensilagebalar så de har nog tänkt att ha dem kvar länge än. Visserligen pratade de om att ta hem dem före älgjakten men den börjar ju i morgon så det är tydligen inte aktuellt. Även om de hade hämtat dem idag så hade jag inte kunnat släppa fåren där på flera veckor, jag har aldrig sett några djur ställa till så fruktansvärt som kor. Det tar tid innan det torkar upp och innan jag får stänga och ordna så det går att ha fåren där.
När slakten är klar ska jag släppa baggarna till tackorna. Dumle, som redan finns i hagen vid lagården, ska till åsentackorna. Gotlandstackornas kavaljer vet jag inte vad han heter, om han ens fått något namn. Jag ska kolla om jag kan hämta honom på onsdag. Han var ganska liten när jag var och tittade på honom men jag antar att han växt och är väl i samma storlek som mina baggar nu. Gotlandsfårens plats är i det närmaste klar. Jag har "klätt in" en plats under logen (där det tidigare varit djur, kor antagligen). Det fattas bara något för ingången men det blir inte aktuellt förrän det blir kallt. Nu är det vindtätt på tre sidor och öppningen är inte så stor.
Sedan kan jag börja ta det lite lugnare. Jag har öst ut ströbädden nu så jag kan ta hem fåren, som jag har utlånade. De får vara i den boxen till att börja med. Jag vet inte ännu om jag ska släppa dem till baggen, de kanske får vara vallgrupp istället. Det blir nog tråkigt för dem att komma hem, de har blivit så ompysslade där de är nu. De har fått godis och gos i mängder. Det blir inte mycket av den varan hos mig, möjligen en liten klapp någon gång men sällan mer. Något godis får de aldrig, med undantag av lite tallgrenar på senvintern och kanske lite havre strax före lamningen.
Jag läser om valltävlingar och känner att jag saknar vallningen. Jag får nog försöka hitta någon att valla tillsammans med. Det är för tråkigt att träna ensam hela tiden. Tassa känner också att jag tycker det är tråkigt och då springer hon lite som hon tycker. Jag har ett stort fält som är slaget nu bara bonden hämtar balarna, så är det jättebra att träna på. Just nu har jag ju också gott om lämpliga får. Dock är det inte så bra att valla under betäckningen så då behöver jag ju en vallgrupp.
Det känns jobbigt att de inte hämtat hem kvigorna ännu. De har ställt dit två ensilagebalar så de har nog tänkt att ha dem kvar länge än. Visserligen pratade de om att ta hem dem före älgjakten men den börjar ju i morgon så det är tydligen inte aktuellt. Även om de hade hämtat dem idag så hade jag inte kunnat släppa fåren där på flera veckor, jag har aldrig sett några djur ställa till så fruktansvärt som kor. Det tar tid innan det torkar upp och innan jag får stänga och ordna så det går att ha fåren där.