monawesterlund

Det är roligt att ha några fler får att valla på. Jag har byggt fålla, satt ut lite pinnar (som ska föreställa grindar) och sedan tränat vallning varje dag, ibland flera gånger per dag. Fållan har gett oss lite problem, i går var det en tacka som vägrade gå in, hon gled undan så fint så jag kunde inte låta bli att beundra henne, och det var omöjligt för Tassa och mig att få in henne. Då upptäckte jag att Tassa är alldeles för artig mot tackorna. Snacka om djurhantering. Hon står snällt och väntar tills de behagar gå.

När vi höll på och krånglade med tackan stod alla de andra fåren och tittade intresserat. När vi sedan gav upp och gick in i fållan så visade det sig att de förlorat respekten för Tassa. Flera av tackorna och även lille Elvis, gick emot henne och hon fick dem ingenstans. Det var bara att avsluta det hela.

Jag ringde Peter och frågade om han hade någon tid för mig. Han är ganska upptagen numera och det blir dessutom mörkt tidigt så det blev inte förrän på måndag. Jag frågade om han hade något tips och det hade han.

I dag så fick Tassa hämta fåren, det gick bra. Vi tog dem till fållan, tre st vägrade gå in men de fick bli publik och stod och tittade intresserat. Tassa fick koppel på sig och fick sedan gå runt med fåren i fållan medan jag hejade på henne. Jag fick rådet att rycka lite i kopplet, vilket jag gjorde och si, det fungerade. Vi höll på en stund och sedan fick Tassa ta ut fåren. Ingen tacka, och inte baggen heller, satte sig upp mot Tassa. Vi tränade fösning fram och tillbaka över hagen och det gick jättebra hela tiden. Jag tyckte Tassa såg riktigt nöjd ut.

Sådant där kan förstås rutinerade vallare men för mig blir allt sådant problem. Tur att det finns folk som kan.

I går var vi på Bråfors Cup och hade jätteroligt. Jag skall inte beskriva vad vi gjorde, det såg jag att Ewa hade gjort mycket bra: så det kan man läsa där.

http://samewa.blogspot.com/

Hon beskrev endast sitt eget lag förstås. Vårt lag gjorde samma sak, fast mycket snabbare och vann alltså. Där var ALLT perfekt. Nåja det är ju inte så lätt att beskriva sina tillkortakommanden, det vet jag minsann.

Efter tävlingen var det korvgrillning och trivsam samvaro. Det är alltid trevlig stämning i Bråfors och i SDV. Efter alltsammans fick de som ville, låna fårflocken och träna lite extra eftersom tävlingen gick fortare än planerat. Jag gick ut tillsammans med Ewa J och eftersom jag inte förstod riktigt vad Ewa ville göra så gick jag mest i vägen. Men Tassa skötte sig och jobbade på så det gick bra ändå. Det var en härlig känsla att se hela flocken "flyta" förbi, något som jag ju aldrig får uppleva hemma med mina 11 djur. (ja, jag har ju förstås 2 äldre tackor till på betäckning, jag bävar för att de kommer hem, då blir det väl slagsmål.)

En liten episod, som jag tyvärr också måste berätta: När vi skulle gå ut på tävlingen tyckte jag att Tassa hade för bråttom så jag ropade "ligg". Hon låtsades som om hon inte hörde så jag skrek lite högre. Samma resultat. Heléne konstaterade att "Tassa vet inte vad ligg betyder". Där har Heléne helt fel faktiskt. Det är så här: Tassa har blivit så högfärdig sedan hon blev Godkänd Vallhund att hon skiter fullkomligt i vad jag säger. Hon låtsas ALLTID numera att hon inte hör. Jag tänkte innan VP att "nu börjar hon lyda riktigt bra så nu ska jag se till att det blir perfekt". Pyttsan, det blev ingenting med det, jag kommer istället av mig helt när hon alldeles struntar i vad jag säger. Men jag skall se till att ta herraväldet, ska bara arbeta upp mig lite sedan tar jag till våld om inget annat hjälper.

För övrigt har Elvis lugnat ner sig. Han jagar inte tackorna längre. Däremot går han omkring och luktar på dem och de blir ibland lite irriterade över hans ofina sätt. Han är fortfarande mest intresserad av pälsdamerna, åsendamerna står ibland och tittar undrande på sin artfrände och kanske också lite avundsjukt. Men det ändrar sig nog, han kommer säkert att bli intresserad även av dem. Han verkar ju förstå vad han har att göra....

I dag har jag varit ute och åkt med en riktig kille, Lisselqvars Elvis, bagge av Åsenfår. Jag hämtade honom hos Ewa och körde honom i en låda, som Britts pappa tillverkat på den tiden han och Britts mamma hade får. Den var tillverkad just för att transportera en bagge i. Men Britts föräldrar hade Finull- och Gotlandsfår och de baggarna är av en annan dimension än Åsenbaggar. Lille Elvis kunde haft tre av sina bröder med sig utan att de hade stått trångt, nej jag överdriver men han är inte så stor. Han är ju också född i våras så han är faktiskt lamm fortfarande.

Vi fick i alla fall binda Elvis för att han inte skulle fara omkring i lådan och göra sig illa. Jag tittade till honom ett par gånger efter vägen och konstaterade att han stod upp, då tyckte jag att jag kunde känna mig lugn. När jag kom fram och öppnade hade han lagt sig. Han låg i en hög med huvudet någonstans under sig och rörde sig inte. Jag blev säker på att han var död. Jag ropade och klappade hoinom men han rörde sig inte. Inte förrän jag kröp in i lådan och började försöka flytta på honom, då började han sprattla vilt. Jag funderade om jag verkligen skulle ta honom till tackorna, jag tänkte han orkar nog inte. Men jag beslöt att se om han orkade gå och det orkade han. När han fick syn på tackorna ökade han farten, sedan var det rakt på. Ingen tacka var väl brunstig för de sprang undan från honom och han jagade dem runt hagen så länge jag var kvar.

Jag åkte dit i kväll och jag är nog onödigt hjärtnupen. De stod vid dörren och väntade på att få gå in. Jag hade ju tänkt att de skulle vara ute, de har ju bra skydd där de har hö, vatten och halm att ligga i men när de stod och väntade så tog jag in dem i lagården. Väl där blev det fart på Elvis igen, han började jaga dem så de höll på och bröt benen av sig för att komma undan. Elvis fick gå in i baggboxen och stanna där. Han bräkte, sårad och kränkt men det hjälpte inte. Hoppas att han inte ställer till med något, försöker hoppa över eller något. Det visar sig i morgon hur han skött sig. Förhoppningsvis vänjer tackorna sig och blir glada när han uppvaktar dem.

Så här såg det ut i hagen. Den, som är oklippt är Elvis.

Idag har jag varit ute och åkt med min Kavaljer (min husvagn av märket Kavaljer) Jag hämtade den i Örebro där den stått hela sommaren. Jag har sovit i den när jag har jobbat i Örebro, jag slutar ofta kl 22.00 och börjar igen kl 6.45, hinner inte sova mycket om jag måste åka hem emellan. Den har stått på en liten camping och får inte stå kvar längre än till 31 okt. Det var jobbigt, först höll jag aldrig på att få ur elsladden, sedan hade det mesta "beckat ihop" så det var svårt att få fast vagnen efter bilen. Men till sist gick det med hjälp av Dottern, som jag ringde efter. Nu har jag Kavaljeren hemma. Skönt.

Jag åkte i morse i strålande sol och ett par grader kallt och tänkte att nu har fåren det skönt. Det var visserligen frost på marken fortfarande men jag tänkte ju att solen skulle göra sitt, då skulle det bli jätteskönt. Jag kom bara till Lindesberg så möttes jag av ärtsoppstjock dimma. Jag trodde förstås att dimman skulle lätta snart men när jag kom hem kl 16.00 var det fortfarande lika dimmigt. Inget kul. Det har småduggat hela dagen dessutom.

I morgon ska jag hämta min bagge. Jag är lite nervös. Kommer jag att kunna valla med baggen i hagen? Han kan ju inte sätta igång med jobbet direkt och då skulle det vara möjligt att valla men jag vet ju inte hur baggen reagerar då. Är han sådan att han ska stångas så fort han får en chans? Det vet man kanske inte säkert förrän han kommer igång med sitt värv bland tackorna. Klarar jag att leda in honom ? Hur stor är han? Kommer han att vara trevlig mot tackorna? Måste jag verkligen ha honom i karantän tre veckor? Han kommer ju från samma plats som tackorna fast de kom för ett år sedan. Det är många frågor men jag räknar med att få svar i morgon på de flesta.

Det gick vägen i dag, Tassa blev Godkänd vallhund. Hon fick inte mycket poäng men det gör inget, huvudsaken hon blev godkänd. Det är jätteroligt, före VP fick vi många lyckönskningar och nu har det kommit en del SMS med gratulationer. Det tackar vi för. På protokollen både för i går och i dag hade domaren skrivit: "Mycket nervös matte" och det stämde verkligen. Om jag inte varit så nervös hade Tassa helt säkert haft betydligt flera poäng. Jag skulle nog gärna vilja tävla lite för att se om nervositeten går över med tiden, jag tror ju att det är så. Det strulade till sig vid fållan även i dag och jag fick hjälp av domaren. Hade jag inte fått det så hade det skitit sig i dag också. Det hördes ända till publiken hur desperat jag började låta, sade någon. Men domaren dirigerade exakt och Tassa lydde perfekt. Domaren stavade före "framåt en meter", "lite till höger", "framåt en meter till" och se - fåren gick in. Det var flera som fick hjälp på samma sätt så det var inte bara jag. Och även Lennart stod där och väntade och han ropade: "Andas!" och då vågade jag äntligen andas lite. Jag tror att det skulle vara bättre om man fick andas lite medan man går banan.

Jag är väldigt nöjd med både Tassa och mig själv. Jag har fyllt 69 år och aldrig sysslat med vare sig får eller vallhund tidigare och nu har jag klarat att lära mig själv valla (lite) och att även lära upp en hund till VP i fårvallning, det känns rätt bra. Tassa har haft mig att kämpa med, vimsig som jag varit har jag ju påverkat henne också. Ändå har hon blivit riktigt duktig. Nu leker livet ett tag igen, det gör det faktiskt ganska ofta

Att vi till sist lyckades är först och främst tack vare att vi fått mycket hjälp från många, både instruktörer och "vanliga vallare". Jag har fått mycket uppmuntran och "peppning" och det vill jag verkligen tacka för. Jag vet ju inte om jag inbillar mig men jag har absolut en känsla av att "vår" klubb (SDV) är ovanligt bra och att det är ovanligt trevliga och fina medlemmar där. Tack Snälla Ni. Jag har även fått mycket hjälp av medlemmar i SWKK och jag är lika tacksam mot dem. Tack Snälla NI Också.

Jaha, då har vi gjort första försöket - och misslyckats. Efter en riktigt fin runda, Tassa gick lugnt och fint, hon kom med fåren, de rundade mig och pinnen perfekt, en ganska perfekt fösning (Halleluja), genom grindarna, drivning, genom nästa grindpar, lugnt och fint alltsammans, mot fållan lika fint, fåren samlade i grindöppningen, några inne i fållan - och en pissar och springer sedan runt fållan. Tassa efter, fåren ut - och drar iväg. Jag försökte skicka Tassa efter dem men hon tyckte tydligen att "det är ju klart nu", hon sprang med dem en bit men stannade sedan och fåren försvann i fjärran. Nej inte riktigt, domaren trodde att jag hade kunnat hämta tillbaka dem om jag försökt på allvar. Det vore nog bättre med en hund som inte tänker själv. Men det går nog att vänja henne av med, hon får försöka lära sig av matte, det går nog bra. Hon gjorde alltså ett litet tankefel till, precis i början, jag försökte skicka henne vänster men hon hade bestämt sig för att gå höger och sprang alltså åt höger. Det hade ju blivit avdrag men det skulle jag inte ha sörjt över. Vi gick banan i fredags och vid vänsterhämtet "fastnade" fåren vid kullen intill och Tassa fick inte loss dem. Då tog jag tillbaka henne och skickade höger, som gick förträffligt. Det måste vara det hon kom ihåg.

Så kan det gå. Jag vet att det inte är hela världen men det känns mycket svårare nu. I dag visste jag att "jag får en chans till i morgon". Men nu får jag ingen mera chans på måndag om vi missar utan då blir det att vänta minst ett halvår,.träna en massa igen FÖR VP och ny spänning.  Jag vet ju att vi kan eftersom vi "klarade" oss i fredags.

Dagens domare är ju känd för att vara positiv och hon tröstade mig med att "i morgon är Du inte lika nervös". Hon visste att det var min nervositet som stökade till alltsammans. Hoppas hon hade rätt.

Nu har Hustomten varit i lagården och fixat en "väg" för fåren så de kommer in i lagården dit de ska. Tills vidare får de vara ute på dagen och jag tar in dem på kvällen. I gårkväll tyckte jag det var ganska kallt men fåren verkade tycka det var skönt och såg ut att vilja vara ute. Jag mår bättre när de är inne så jag tog in dem ändå. När jag åker och jobbar på måndag morgon kommer jag att vara borta två dagar och då får de vara ute. De har ett utrymme under tak där jag har lagt halm åt dem och ställt ett foderbord för hö samt  lite vatten åt  fåren, då får de söka skydd där. Jag vill bara att de skall vänja sig vid platsen så de känner  sig hemma.

Vi har varit ute och vallat dem flera gånger i dag. Eftersom de är nyklippta nu så är de väldigt springiga - och snabba. Det är riktigt roligt att valla nu men fösningen går fortfarande inte perfekt. Börjar de flankera ut år sidorna har jag svårt att få dem att gå rakt. Det känns som mitt stora problem nu. Varje gång har jag låtit Tassa hämta dem först. De har en stor hage nu så det blir ganska långt och Tassa springer för livet. Det syns att hon tycker det är kul. Det går bra när hon kommer med dem, då bestämmer hon ju själv och då går de rakt på. Jag har ett problem till, få fåren runt pinnen. Det går så där. Jag som brukar berömma mig med att kunna höger och vänster, har nästan sagt fel varje gång så det blivit krångligare. Sedan fösningen, när jag ska styra så blir det serpentin. Jag har inte satt upp någon fålla i hagen utan de får gå in under taket, det är en ganska smal gång dit in så det får duga för träning och det funkar bra.

Det är skönt att ha fåren samlade men det blir mycket åkande. Jag har tre kilometer till lagården, åker jag tre gånger/dag så blir det nästan 2 mil per dag. Men det är inget att göra åt. De är lika stora just nu åsenfåren och gotlandstackorna. Åsenfåren är lite äldre medan gotlänningarna är ungtackor, födda i år. Nu när de är klippta ser de ut som rådjur allesammans.

Nu är fåren klippta, klövarna verkade och alla fåren är avmaskade. Alltsammans gjordes hos Britt.
två fårägare till kom med sina får för att få dem klippta. Vi sparar lite pengar på det sättet och klipparen sparar tid. Det blir bara en grundavgift sedan betalar man per tacka. Jag har lämnat de två äldsta av mina gotlandstackor för betäckning så dem hämtar jag hem omkring Lucia. De jag har hemma nu är mina fem åsenfår och fem styckern tacklamm av gotlandsras. Dem får Åsenbaggen, som jag beställt men inte hämtat än, betäcka. Då får jag förhoppningsvis några renrasiga gotlandslamm, några renrasiga åsenfår och några blandras, som jag inte avlar på. Idag tycker jag det känns som en bra planering, få se vad jag tycker i vår och nästa höst när det är dags för slakt.

Fåren var jätterädda och stressade. Isynnerhet åsenfåren tror jag, de är ju ganska skygga och allt var nytt för dem. Jag tror de tyckte det var skönt att komma till lagården allesammans. Jag hade slagit lite nässlor och torkat, det kastade sig över. De fick också vanligt hö. Jag hade gjort i ordning mineral och slickstenar och de kastade sig över alltsammans. Det är ju bra att de äter, det lugnar. Jag var rädd att de skulle bråka, de är ju från två olika flockar och loika raser men antagligen p g a att de stod en stund, tätt sammanpackade i kärran så hann de vänja sig vid varandra och det verkade som om de kom överens. Jag får väl se om de börjar bråka när de känner sig mera hemma.

Tassa fick inte så många tillfällen att valla idag. När det är klippning och många får och mycket folk så finns det inte tid för orutinerade hundar så då hamnar Tassa i bakvattnet. Hon får jobba när hon är hemma med våra får. I morgon skall vi till Peter så då får hon sitt. När jag lastade av satte jag upp fårnät och grindar så fåren skulle gå direkt in och det gjorde de.

I går var vi hos Peter igen. Han hade byggt upp en VP-bana, som vi fick pröva på. Tassa gör jättefina hämt så det oroar jag mig inte så mycket för. Det kan förstås hända saker där också men det vet jag att hon kan. Jag tycker det är svårt att få fåren runt stolpen men sedan kommer det allra svåraste, fösningen. Sista försöket gick bättre än de övriga. Peter säger att det är jag, (som vanligt) som är för sen med kommandona. I går stod hela fårflocken en bit bort så det var starkt drag till vänster. När fåren gick däråt var jag för sen att ge högerkommando så det blev rena serpentinen. Fåren i Bråfors är ju supersnabba så där blir det svårare ändå. Kan jag klara det så tror jag att resten går bra. Peppar, peppar.

Det svåraste för mig med VP (eller tävlingar överhuvudtaget) är att jag inte bara är sen utan att jag bara står och glor, helt handlingsförlamad. Hur ska jag komma över det? Det är förstås träning som behövs. Det har ju faktiskt inte hänt något med Tassa förrän nu i sommar. Det beror förstås på att det tog så lång tid för mig att lära mig och fortfarande är jag bara precis på tröskeln. Märkligt att det skall kunna ta så lång tid, vi gick ju på kurs hela förra sommaren också och då höll vi bara på och "tröskade" fram och tillbaka utan att någon polett trillade ner. Jag har förstått i efterhand att jag inte tog det på allvar, trodde att instruktörerna skulle lära mig men ansträngde mig inte så mycket själv. Det är riktigt pinsamt.

Min tacka, som varit halt, är tackolov, bra nu. De går kvar i hagen men jag har gett dem lite havre några dagar nu så de ska klara kylan. Jag tror mig inte om att på egen hand klara att köra dem till lagården. De får stanna där de är till måndag. När de blivit klippta får jag hjälp att köra dem "hem". Det är inte så bra att jag ska jobba lördag och söndag men jag börjar sent i morgon så jag kan ge dem mat innan jag åker. På söndag slutar jag tidigt, kl 16.00, så då hinner jag valla dem till Britt, det är där de ska klippas, så de får stå i hennes lagård över natten. Det hinner nästan bli mörkt så det blir inte så lätt att valla, får väl hänga en lykta på första tackan. Det ska bli skönt när de kommer till lagården, då kan jag sluta oroa mig för att de fryser, är hungriga eller far illa på annat sätt. Då får jag väl börja oroa mig för att det är för varmt eller något annat istället.

Jag har varit på ett möte i Skinnskatteberg i kväll, pratat förstås och druckit kaffe. Det sistnämnda brukar jag försöka undvika på kvällstid för jag får så svårt att somna sedan. Klockan är nu över 23.00 och jag känner att det finns inte en chans att jag kan somna nu om jag går och lägger mig. Lika bra att skriva lite.

Vi har varit hos Peter och tränat i dag och Tassa fick göra många svåra saker, som hon klarade med glans. Hon gjorde hämt på 200 meter minst, inte alla helt perfekta. Hon hade stora fårflocken och det hände flera gånger att det blev några får kvar men dem fick hon gå tillbaka och hämta. Hon fick mycket beröm och såg faktiskt väldigt stolt ut. En gång upptäckte hon själv att inte alla får var med och vände om och tog med allesammans. Hon fick också fösa en del och klarade det också snyggt.

För övrigt är Tassa nog skendräktig just nu. Hon går upp i sovrummet tidigt på kvällarna och bäddar och bäddar. Egendomligt nog äter hon också dåligt, det har hon alltid gjort ungefär så här långt efter löpet. Man tycker att hon skulle äta mera istället om hon tror att hon ska få valpar. Men hon kanske inte har någon plats kvar i magen? Jag har ju planerat att kastrera henne så fort skendräktigheten är över men jag har nog inte råd just nu. Måste ta reda på vad det kostar att kastrera en tik, det är ju betydligt dyrare än en hane.

Nu har jag gjort klart i lagården så fåren kan flytta in. Hustomten ska komma dit nästa vecka och göra ett slags staket så fåren kan gå ut och in själva sedan men det är inget som de är beroende av ännu. Det ska bli skönt att få "hem" fåren. En tacka har varit halt några dagar men jag tyckte hon verkade bättre idag. Är de vid lagården så kan hon lättare få komma in och få det lite varmare. De har dåligt med bete i hagen nu men skogsfåren är duktiga att klara sig. De är också ganska tjocka och feta nu.

Nu har Tassa varit frisk en hel vecka, det känns bra. Det blev bara en natt som hon kräktes och var dålig. Jag tycker ändå det känns bra att jag inte åkte till kursen på söndagen, eftersom jag trodde att det kunde vara Kennelhosta hon hade. Tydligen hade veterinärerna rätt när de sade att det inte kunde vara Kennelhosta, både den som undersäkte henne på Strömsholm och den jag ringde i Lindesberg. De kanske kan mer om hundars sjukdomar än jag. Hur som helst, Moses har inte visat några tecken på att vilja hosta och ingen annan hund i närheten heller. Moses borde ha fått åtminstone något symtom, de är ju så nära varandra. Tassa lägger sig alltid intill Moses och de "diskar" varandras matskålar o s v men han har inte hostat en gång. Det betyder att vi kan göra VP även om jag nu "kommit av" mig lite beträffande det. Vi har inte tränat på två veckor, förra veckan fanns det ingen tid för träning och denna vecka har jag försökt hålla henne stilla ifall hon var sjuk. Vi missade också kursen förra helgen så vi får väl se hur vi gör. När Tassa inte får röra sig på ett tag så går hon ner i kondition så nu får hon börja träna igen. Vi ska till Peter i veckan få höra vad han säger.

Jag tycker det har varit mycket ett tag nu men nu ska jag inte jobba förrän nästa helg igen. I dag ska jag på ett möte om biblioteket, som kommunen tänker lägga ner. Vi som använder biblioteket tycker förstås att de kan spara på något inne i Lindesberg istället. Vi som bor på landsbygden har ändå så lite förmåner men vi betalar lika mycket skatt. Jag vet, jag har ju själv valt att flytta hit men nog var det av betydelse för mig att det fanns ett bibliotek. Många har bott här hela sitt liv och har svårt att tänka sig att flytta härifrån. Alla kan väl inte bo i sta´n heller.

Nu är det bara en vecka kvar tills fåren ska klippas. Sedan får de flytta in i lagården, de behöver vara inne några dagar då eftersom de fryser sedan. Det är nästan färdigt att flytta in. Det senaste är att korna trampat sönder så mycket utanför så det var blött och geggigt, det är inte bra för fåren. Min hyresvärd har lovat köra på lite grus, få se om det hjälper. Han har också skrapat undan lite så det har blivit mycket bättre. För övrigt är det väldigt fint där så det blir nog bra. Kul att se om mina får kan samsas sedan, de tillhör ju även olika raser så det är inte bara att de varit på olika ställen. De får väl bråka tills de löst frågan om vem som ska bestämma om det går. De kanske kommer att slåss så de inte kan vara tillsammans. Mina stackars Åsenfår har dåligt med bete nu så jag tänkte köra dit lite hö åt dem. I går kom de springande från andra sidan hagen så fort de såg bilen, de trodde väl att jag hade något åt dem att äta.

Usch, nu har jag krånglat till det - igen - jag krånglar till saker ofta. Jag tycker det är så viktigt att vara schysst och följa regler och så blir saker värre än de borde vara. Jag ringde distriktsveterinärerna i dag och fick prata med en vet. om Tassa. Veten trodde INTE det var Kennelhosta som Tassa hade. Hon tyckte inte symtomen stämde med det. Tyvärr finns det inga möjligheter att ta blodprov eller liknande för att konstatera K. Hon menade också att det borde ha pågått lite längre om det varit K, nu var det i princip bara en natt. Hon tyckte också att hon borde ha varit åtminstone lite dålig och de brukar oftast ha feber första dagen men det hade hon inte. Och Moses har inte blivit sjuk. Hon tyckte att jag kunde avvakta lite och se hur det utvecklar sig i fortsättningen, händer inget särskilt så kan vi nog starta i VP tyckte veten.

Det tokiga är ju att ingen på Strömsholm heller trodde det var K. Jag frågade veterinären där men hon svarade att det trodde hon inte. Hon undersökte ju Tassa noga. Det är ingen mer än jag, som har trott att det kunde vara K. Det är väl inget fel att försöka hålla hunden isolerad ifall att, men det var ju snopet att missa VP. Isynnerhet som det är det sista för året. Jag har två dagar på mig att fundera hur jag ska göra, VP måste vara betalt på fredag. I vilket fall borde det inte smitta efter tre veckor om det ändå skulle vara K. Det tråkiga är ju att Tassa gärna vill gå fram och "hälsa" på andra hundar. Hon måste ju vara lös en stund medan hon gör provet. Men då får man hoppas att hon är upptagen av det hon håller på med.

Nu har jag fått veta att man måste vänta en månad efter Kennelhosta för att få delta i tävling eller VP. Det är bara tre veckor kvar. Hur vet jag om det är Kennelhosta eller ej? Jag har visserligen ett papper från Strömsholm som visar en annan diagnos men inga prover har tagits. Jag har ju ställt in mig på VP och jobbat för att klara det. Kommer jag att klara av att "jobba upp mig" ännu en gång och göra VP i vår? Träna en massa, jobba mycket för att ha råd med träning och kurser? Usch vilka följder detta fick. Idag har hon inte hostat alls, jag kan nog åtminstone hoppas att hon börjar tillfriskna. Jag har läst att efter fem hostfria dagar smittar det inte längre. Det kanske man inte får ta så bokstavligt men behöver inte vara lika rädd i alla fall. Jag är jättenervös för att vi ska möta en hund när vi är ute ifall det nu är Kennelhosta.

Måste tillägga att jag inte tror att det är någon fara att hundar i SDV skall drabbas av Tassas smitta. Vi har inte varit i kontakt med någon hund inom SDV sedan hon blev sjuk. Valpen, som antagligen smittade Tassa är en Springer Spaniel som INTE vallar. Däremot gick de på valpkurs och var där fast hunden hostat därför att de var så säkra på att det var förkylning och inte Kennelhosta. Hoppas att det var så. I så fall har inte heller Tassa Kennelhosta. Men jag kommer ändå inte att låta henne träffa NÅGON annan hund innan jag vet att hon är frisk.