monawesterlund

Jaha. God Fortsättning heter det idag. Det önskar jag alla. En av tjejerna på Runnagården sade i går kväll vid åttatiden: "Ja nu är julen över, det är skönt". Hon tyckte det räckte med julafton. Jag hade en jättefin julafton på Runnagården. Det var gemensamt julbord i matsalen för alla avdelningar, det är en trevlig tradition. Visserligen låstes dörrarna men man kände ju inte av inlåsningen på samma sätt där, man dukar i aulan på julen och det är stora utrymmen och väldigt fint och smakfullt, så det känns riktigt mysigt där. I vanliga fall äter bara tjejerna från den öppna avdelningen i matsalen medan övriga äter på sina respektive avdelningar.

Vi åt för mycket de flesta av oss och stönade bara när vi kom tillbaka till avdelningen, både personal och patienter. Jag måste ju passa på och äta julmat, jag har ingen sådan hemma. På avdelningen fanns sedan massor av godis, frukt, julmust m m så det var bara att fortsätta. Stämningen var trevlig, vi tittade på TV och några spelade Fia och allt var lugnt och fridfullt. Senare på kvällen fick jag veta att tjejen som jag jobbade med, en "ordinarie personal", som kände tjejerna och visste deras problem, hade upptäckt att en av patienterna hade blod på kläderna och det kom fram att hon skurit sig. Hon hade lyckats smuggla in en rakhyvel (?) som hon använt, trots att det var extra tillsagt just för henne om noggrann tillsyn. Det hade inte skett på julafton utan tidigare. Det ordnades, sjuksköterskan kom och tvättade hennes sår, jouren meddelades och tjejen verkade lättat över att det kom fram. Hon hade tyckt att det var jobbigt att alla de andra fått telefonsamtal från anhöriga men inte hon.

Idag, juldagen, har jag tagit det lugnt. Jag funderade lite på att gå till julottan men ställde inte klockan och vaknade precis kl 07.00, då började den. Jag kom ju hem strax före midnatt i går kväll och somnade vid kl ett så jag tyckte jag kunde sova ut idag. Hundarna var lugna så jag fick sova ostört. Vi har inte gjort något särskilt sedan. När jag var i lagården fick jag höra ett väldigt plaskande och brakande i isen, det är översvämning så det är en stor sjö i en hage. Mina valltackor är i en hage åt det hållet där allt oväsen hördes och de var så rädda att de vågade inte äta. Jag tog med hundarna och gick däråt, tänkte att ett rådjur kanske gått ner sig och fastnat eller något sådant. Vad det än var så såg vi inget djur (eller något annat). Om det var ett djur, som gått ner sig så hade det kommit upp innan vi kom i närheten. Fåren lugnade ner sig så småningom, åt lite hö och stack sedan iväg in i hagen och barkade lite träd (eller vad de hade för sig).

Det är ju skönt att slippa stressa men egentligen tycker jag att det är ganska trist sådana här helger. Det har jag alltid tyckt. Jag blir lite rastlös men kan just inte göra något åt det. Det passar sig inte att vara ute och jobba när det är helg och det är isigt och halt och dessutom ett tunt lager snö ovanpå så man inte ser isen. Det går varken att valla eller promenera. Det får bli inomhusaktiviteter. Jag hann inte till biblioteket förra veckan och i tisdags, när jag tänkte att jag kunde gå dit och byta böcker, var det stängt, så jag har inget att läsa tyvärr.

Nu är det nästan jul. Jag stressar inte nu längre inför julen men ändå blir det en massa handlande, städande, julhälsande. Hann aldrig köpa några julkort så jag har varit tvungen att ringa och önska God Jul istället. Egentligen mycket roligare än att skriva julkort men det tar längre tid. En gammal skolkamrat ringde i går kväll. Han brukar ringa ibland, kanske en gång i kvartalet. I går berättade han att han fått lungcancer och höll på och rensade bland sina tillhörigheter. Hans fru är dement och de har dålig kontakt med övriga släktingar. Det känns väldigt sorgligt, vi umgicks mycket när vi var unga och hade mycket roligt. På senare år har det mestadels varit telefonkontakt.

I morgon ska jag jobba, till klockan 22.00 på kvällen. På behandlingshem är det nervöst, mycket ångest, bråk och gråt och tjat före jul. Det börjar flera veckor före, vilket ju inte är så konstigt, mycket sorgsna tankar kommer då men på julafton brukar friden sänka sig över "hemmet". Jag har bara varit med om en julhelg när det varit riktigt stökigt. Vi hade sekuritasvakter satt på avdelningen och jag tror att det gjorde mycket till att stämningen blev riktigt dålig. Den var rent fientlig. Av naturliga orsaker är det alltid många som suttit långa tider i fängelse, som kommer till behandlingshem. När de då är tvångsintagna blir situationen likartad och de får svårt att vara motiverade och vänliga. Sitter det då också en uniformerad vakt där så blir det förstås ännu värre. Den julen hade det varit mycket bråk före jul och man kunde inte hitta något annat sätt att klara situationen men det blev inte så bra.

Det är ju inte alltid som julen är glad och trevlig. Jag läste idag om alla barn, vars föräldrar dricker och ofta bråkar på julen. De barnen ser inte precis fram emot den helgen. BRIS får många samtal från barn, både före och efter jul och nyår. De har stängt på julafton och nyårsafton. Det är bara ideella krafter som svarar i den telefonen och de har inte möjligheter att bemanna telefonen då.


Jag ser i alla fall fram emot att jobba. Det blir säkert bra stämning och mycket god mat. Jag har inte köpt någon julmat så det passar bra. Jag har bara köpt grötris men hinner knappast koka någon risgrynsgröt i morgon i varje fall. Det kanske kan bli på juldagen istället.

Idag har jag varit till Örebro och klarat de sista inköpen. Jag köpte nästan ingenting och det blev 1111:-. Jag måste ju köpa något gott att äta till mig själv och lite att ge bort. Men fy, vad jobbigt det är att komma till sta´n. Jag blir jättetrött, isynnerhet så här års när det är så mycket folk överallt. Nu tror jag att jag klarat det mesta. Det viktigaste idag var att besöka min förträffliga hundvakt, som just kommit hem från lasarettet där hon blivit opererad. Som tur var så var hon vid gott mod men det var en stor operation så det tar nog tid att komma igen även om hon är både envis och positiv. Hon är en speciell person och eftersom mina hundar dessutom verkligen avgudar henne så är hon oerhört värdefull. Jag har verkligen tur som har henne. Dessutom har Britt lovat att ta hundarna både julafton och nyårsnatten när jag jobbar. Hon är också en pärla.

Det är inte bara jag som blir trött när vi är till sta´n, hundarna är också helt slut. De har sovit sedan vi kom hem men nu känner de att det är dags för kvällspromenad så nu börjar de röra på sig. De har inbyggd klocka, det är ingen idé att försöka lura dem, de VET när det är dags. Moses måste passas noga när vi är ute på promenad. Jag insåg att han ätit något vid ett speciellt hus, som vi går förbi, han måste ut flera gånger under natten. Jag funderade vad det kunde vara, huset ligger mitt i byn, nära vägen och jag är helt säker på att de inte kastar mat hur som helst. Jag kom plötsligt på att han brukar äta fett, som är uthängt till fåglarna. Det är inte länge sedan han åt en massa sådant hos Britt, som hon hade stod i en hink och hade glömt ställa undan. Efter ett sådant skrovmål var han sjuk över en vecka. Nu blev det bara en natt, han fick väl inte fatt på så mycket. Jag antar att han äter talgbollar o d också, det är väl inte nyttigt. När jag tänker på hur Moses är när det gäller hans ätande så förvånar det mig att han blivit nio år.....

Nu måste jag göra något åt julkorten. Förr beställde jag alltid i god tid vi-skogens julkort och skickade massor. Med åren har jag blivit mer och mer lat (eller vad det är) och köpt julkort allt senare. Jag har fortfarande inte köpt några julkort men jag har fått flera stycken. Tänk om man kunde prenumerera. Man betalar in en summa och någon skickar julkort från mig varje jul i 30 år eller något. Då måste den, som skickar också hålla reda på alla adresser också förstås och även om avsändaren lever. Men det skulle nog bli för dyrt. Men för detta år: GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Idag har jag hämtat mitt rökta fårkött. Jag lämnade inte en fårfiol utan en stek. Jag tror att det är bogen, som kallas fårfiol. I alla fall var det jättegott. Det var ju ganska mycket så det kommer att räcka länge. Jag ska ge bort en del, lite går väl åt i jul och resten hamnar i frysen. Jag förstår inte att någon inte äter lamm- och fårkött, det finns ju så mycket gott man kan göra av det. Jag vet att mina djur levt ett bra liv och sluppit dö en kvalfylld död och det känns bra. Det var ju p g a djurhållningen, transporterna och slakten som jag, för över 30 år sedan slutade äta kött. Det var äldste sonen som fick mig att inse hur det stod till. Jag hade nog aldrig börjat äta kött igen om det inte varit för att jag kom hit och upptäckte att fåren (i a f de flesta) har ett bättre liv. Nu tål jag inte kött så bra så det händer inte så ofta att jag äter det ändå.

Dock får mina får ibland stanna inne när det är för blött ute. I går var de bara ute några timmar, idag lite längre. De har en ligghall, som de kommer till först. Där har de hö och vatten och halm att ligga på. Idag såg jag att de inte varit ute alls utan stannat i ligghallen. Det rasade snö från taket så jag är ju lite nervös om de skulle gå ut. Valltackorna är i en annan hage där de har en del träd men ingen ligghall. De kommer alltid fram och vill gå in i lagården när de ser mig. De har ju egen box i lagården. Några dagar har jag känt en syrlig, äcklig lukt där. Nu har jag upptäckt att det är ganska blött i bädden. Ja de har ju torr halm ovanpå men under den är det blött.Jag har varit rädd att den skulle vara för torr eftersom jag får så mycket ratat hö, så jag har skvättat ut lite vatten där, men det blev tydligen för mycket. De fåren är ju så små och lätta att de trampar inte ner halmen ordentligt. Nu får jag hålla noggrann koll så inte bädden ruttnar utan verkligen brinner.

Jag tycker nog att jag känt mig lite piggare idag. Inte så pigg att jag har kommit igång med städningen. Det får bli i morgon, vare sig jag är pigg eller ej.
Istället har jag börjat så smått och göra om min hemsida. Tänkte jag skulle göra den lite mer "försäljningsinriktad", skriva och tala om vad jag har att sälja. T ex när jag får mina skinn från Donnja kan jag visa lite bilder på dem. Jag vill ju lära mig att sy i skinn också, då kan jag ha bilder på det. När jag vill sälja lamm så fotar jag dem på hemsidan o s v. Jag har ju också min uttersbergssida som jag fått mycket material till från olika håll. Det måste jag lägga in på sidan. Den sidan måste jag också göra om. Det börjar bli så mycket så jag måste redigera om den helt för att det ska bli möjligt att orka läsa på den. Jag har dessutom en annan blogg, som jag sällan skriver på men som har många besökare. Den måste jag skriva lite på ibland. Det värsta är att, som jag känner mig nu, så är även allt sådant jobbigt, jag blir jättetrött av att sitta och skriva.

Nu är det bara tre dagar kvar tills det vänder och börjar bli ljusare igen. Det dröjer ju länge innan det märks men det är ändå skönt att veta att det är så.

Jag förstår inte vad det är, jag känner mig lite deppig. Ingenting är roligt just nu. Jag är säker på att det inte beror på julen, numera tycker jag att det är roligt med jul. Snarare beror det på förkylningen. Jag är i stort sett frisk, det är bara lite kvar i luftrören, jag andas tungt men är inte sjuk. Förkylningar är också något som alltid gått förbi mig helt obemärkt tidigare men på senare tid har jag påverkats en hel del av dem. Jag vill fortfarande inte stanna inne eller i säng men jag blir så orkeslös. Det är det jag är nu, jag orkar ingenting. Blir helt slut av att ta ner lite hö från skullen och lägga in till fåren. Jättekonstigt. Bära vatten är om möjligt ännu värre och sedan blir jag ännu tröttare av att gå på promenad med hundarna.

Jag känner ett behov av att gnälla, nu har jag gjort det. Nu har jag också en förklaring till att jag inte har lust att städa. Eller baka. Eller laga mat. Det har jag sällan lust med om jag ska vara ärlig. Det är sådant som jag gör ändå, det får väl bli likadant nu också. Jag måste åka en tur till sta´n också. Det får väl bli Örebro även om det är längre men jag hittar bättre där. Det bär mig emot eftersom det är så mycket folk överallt nu, långa köer. Tur att jag inte behöver handla en massa julklappar. Jag blev bl a beordrad att köpa en plåthink med lock för aska vid brandskyddskontrollen. Jag försökte säga att jag aldrig tar ut aska med glöd i, stänger alltid av pannan i god tid när sotar´n ska komma. Han svarade bara: "Man kan glömma". Och det är ju helt riktigt, det gör jag ju ofta så det är säkrast att göra som man blir tillsagd. Jag måste göra det nu annars glömmer jag nog.....

Ja, min deppighet, jag har ju inte beklagat mig över vädret. Undrar om detta är framtidens vintrar, lite snö, mest regn, några grader varmt och dis och dimma hela dagarna. Jag släpper ut fåren medan jag fixar i lagården men sedan stänger jag in dem igen. Det rasade från taket idag så jag var lite rädd att de skulle få snön över sig, Ingen större fara egentligen, det är ju inte isigt nu, bara snö men fåren kan nog bli chockade. När de är ute får de gå i blötan hela tiden, det är inget för får. Jag är lite osäker på om fåren är färdigbetäckta ännu. Jag har tyckt att de båda pälstackorna verkat lite skumma några dagar. De verkade brunstiga när de kom till baggen men de kanske inte var redo då, det är ju ungtackor så de har inte varit med om detta förut. I så fall kanske även de båda blandrastackorna (som är sålda) också kommer igen. De vuxna åsentackorna verkar dock lugna, de visste vad som väntade och har säkert gjort vad de ska.

I kväll har jag varit till Granhults Behandlingshem. Det är för unga missbrukande pojkar. Det har funnits i 25 år som det enda helt öppna behandlingshemmet för tvångsomhändertagna pojkar. Nu frågar socialtjänsten bara efter låsta platser så man har varit tvungen att bygga ut på Granhult, nu har man 6 låsta platser och 4 öppna. Idag bjöd man in lokalbefolkningen för att visa hur det blev. Jag tycker ju det är intressant att se och få veta hur de planerar. Granhult har alltid haft mycket hög standard och jag tror att de kommer att ha det även med låsta platser. De verkar ha engagerad och kunnig personal och det är ju viktigt. De har också en bra behandling, inte bara inlåsning och förvaring så det lovar gott. Det kommer att kosta 4600:- per dygn för var och en så det behövs nog att det är bra. Ändå tjänar man på att de bara är omhändertagna eftersom man räknar med att en missbrukare ute kostar samhället ca 19000:-/dygn.

Här sitter jag nu och väntar på att de ska komma och göra brandskyddskontroll. Det var jättedyrt och krångligt om man skulle försöka ändra dag. Skulle man råka glömma att de skulle komma och t ex inte vara hemma då vet jag inte vad som skulle hända. Så det är säkrast att vänta tills de kommer. Sotarn var här för tre veckor sedan, det kostade 450:-, vad den här kontrollen kostar vågar jag inte tänka på när det skulle kosta 480:- att ändra dag. Det är ju skönt att det inte är så kallt, jag steg upp tidigt och stängde av pannan, så den skulle hinna kallna till kontrollen.

Mina får väntar förstås på att jag ska komma men de har både hö och vatten, så de lider ingen nöd. De har bara tuggat i sig det granna, fina höet och allt det grova ligger kvar. Jag måste beundra dem för att de är så skickliga att leta på de granna stråna. De har nog egentligen gott hö i år, det är grönt och fint och luktar gott. Tyvärr är det taget sent så mycket av det hann bli väldigt grovt och det äter inte fåren. Jag har läst att de inte kan tillgodogöra sig näringen ur sådant hö därför att de inte klarar att tugga det. Annars skulle de helt enkelt få äta det fast de inte tycker om det men nu är det ju inte fråga om det. Därför får de fri tillgång till hö och det betyder att de ratar ungefär 50%. Det betyder att det går åt dubbelt så mycket hö som det skulle behöva. Dessutom blir ströbädden dubbelt så tjock och tung som den annars skulle bli och kostar mycket mera att få ut. Det är alltså dyrt hö jag ger mina får. Jag skulle ledigt föda en häst också på det hö jag köper åt fåren.

I går var jag till Anita och köpte en present till barnbarnet. Det var roligt att se hur hon bodde. De hade ett jättehärligt hus på slätten. Det hade ju varit fint om vi kunnat valla lite också men det känns inte lockande med all snö och all blöta. Det var också roligt att se alla fina saker hon hade till försäljning. Det är trevligt att göra en sådan liten utflykt ibland. Innan jag åkte tänkte jag att det kunde vara roligt att komma dit, min mamma bodde i det samhället några år sedan jag flyttat hemifrån. Det visade sig att jag inte kände igen någonting. När jag tänkte efter så insåg jag att det var 40 år sedan hon bodde där och det var helt förändrat. Jag kände inte igen någonting.

Jag passade på att göra ett besök i Uttersberg också när jag ändå åkte igenom. Det var också roligt. Vi hade så mycket att prata om så vi konstaterade att vi behövt hela dagen på oss. Tyvärr fick jag också höra om ett par "gamla" uttersbergares bortgång. Det känns alltid tråkigt. Den ena hade jag inte träffat på säkert 50 år men det var en sådan person, som var väldigt speciell och kunnig. Den andra var en kvinna, som också var speciell och som jag träffat senare. Mycket sorgligt med båda två.

Idag behöver jag i a f inte åka någonstans, det är ganska skönt att vara hemma lite också. Enda nackdelen är väl att jag behöver städa. Det är jag inte så förtjust i.

Jag börjar bli bättre från förkylningen. Är fortfarande matt men har nästan slutat nysa, hosta och snora. Jag har knappt orkat promenera med hundarna och att ge fåren hö har varit nästan oöverkomligt. Städa har jag bara inte orkat. Jag var hos doktorn igår, inte för förkylningen utan för att jag har så ont i ben och fötter. Han trodde att det var att fotvalvet sjunkit på gamla da´r och skrev remiss till ortoped för hålfotsinlägg. Han tyckte det var lämpligt att ta lite andra prover när jag ändå var där. Det visade sig att jag var väldigt frisk. Alla värden var perfekta. Skönt att få veta att man är frisk när man är så här sjuk!!?!?

Igår var jag på julmarknad och sålde lite grejer. Fantastiskt - jag fick sälja så gott som all korv. Jag som var så rädd att jag skulle bli tvungen att bära hem den igen. Dessutom sålde jag ett skinn och t o m en tomte, som jag tovat. Jag hade också tovat en tavla, som jag var ganska nöjd med. Den skänkte jag till lotterivinst. Bara att hoppas på att någon vann den, som gillade den och kanske t o m hängde den på väggen. Det var ju ganska roligt på marknaden. Jag hade en trevlig dam bredvid mig och vi pratade och hade roligt. Och många kom och pratade med oss även om inte alla handlade. Ramsbergarna är alltid glada och trevliga.

Idag åker jag till Kumla till barnbarnet. Hennes mamma påstod att barnbarnet blev så glad att hon grät för att jag ringt och skulle komma. Jag tror att hennes mamma nog överdrev en aning men det är ju roligt att de är glada för att man kommer. Jag ska hämta upp äldste sonen i Örebro. Jag vet att de tycker mycket om honom också och blir glada när han kommer. Det är ju extra roligt för mig, att han kommer med, då får jag prata lite med honom också. Jag har ju alltid så bråttom när jag är i Örebro så jag hinner inte hälsa på mina barn så ofta. Det är mycket åkande nu, tisd. onsd. till Örebro, torsd Lindesberg, fred. Storå, Igår var jag faktiskt hemma i Ramsberg, sönd Kumla och måndag Munktorp. Bara att hoppas att jag slipper snöstorm. Regeringen kan ju också tycka att man åker för mycket bil men hur skulle jag annars kunna komma till tandläkare, läkare, hälsa på barn och barnbarn o s v när det inte finns några förbindelser. Man kan ju bara komma med bil. Jag har haft funderingar att åka och besöka den andra sonen också, (det är han som är far till ovan nämnda barnbarn) men det är inte säkert jag hinner. Han fyller år den 19:e.

Eftersom jag haft mycket nu ett tag som inte hundarna kunnat vara med på har de fått stanna hemma ensamma rätt ofta. Det har lett till att de inte längre kommer springande när jag börjar ta på mig ytterkläderna. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra förstås att de verkar väluppfostrade och inte kommer förrän jag kallar, dåligt att de inte blir glada och ser fram emot en promenad eller åktur. Egentligen är det ju glada hundar jag vill ha, men kanske de bara blir uppspelta, det är kanske inte bra? Usch, börjar man fundera så här så blir man helt förvirrad. De är i a f inte deprimerade utan glada och pigga. I morse rusade de in ibland träden i slutet på gatan. Jag brukar släppa dem där. Jag fick höra en del skrik och skällande och visslade på dem. Det skällde där inne en lång stund efter, jag måste nog ringa familjen som bor där och prata med dem. Och sluta släppa lös mina hundar. De har nyligen skaffat en dansk-svensk gårdshund, jag antar att det var han som hördes. Det var ju mörkt så jag såg ingen.

Idag känner jag mig inget vidare. Jag har haft rethosta en vecka och varit "tjock" i halsen och i luftrören. Jag har förstås varit övertygad om att det inte skulle bli mer än så men idag har jag börjat nysa också och känna mig febrig. Som vanligt har jag inte möjlighet att lägga mig sjuk. Jag ska till att börja med jobba i natt på Runnagården i Örebro. Kanske kan det ge kroppen en chock så förkylningen ger sig iväg. Men troligtvis blir det tvärt om. Motståndskraften sjunker när jag blir så trött. På lördag ska jag vara med på en julmarknad och sälja lite grejer. Och på söndag ska jag åka till Kumla och uppvakta ett barnbarn.

Jag har för det mesta viktiga saker inplanerade, som gör att jag aldrig kan lägga mig sjuk. Så har det alltid varit. Jag trodde länge att det skulle bli annorlunda när jag blev pensionär men inte........
Idag (när jag egentligen skulle behöva sova) har jag en hantverkare här, som sätter in min tvättho i källaren så jag kan handtvätta, fylla skurvatten i en hink och  - inte minst - hålla till i källaren och tova. Till en hantverkare kan man inte säga att "det passar inte att du kommer den dagen", då får man vänta tre månader till nästa gång de har tid att komma.

Jag har varit till Storå idag och lämnat en fårfiol för rökning. Intressant att se hur det blir. Inte frågade jag vad det kostade heller. Det blir säkert också intressant.

Nu ska jag strax åka och släppa in fåren. De är inte så glada för att vara ute just nu. De bara står där och har ingenting att göra när de ätit upp höet. Jag ska prata med bonden om han kan ta med några stora tallgrenar från skogen, det gillar fåren. Han tog med ett par lass åt dem förra året, då var de sysselsatta flera dagar och sedan var grenarna barkade så fint. Det är nyttigt för fåren också, de får mineraler och många säger att det även är till nytta för avmaskning.

Ikväll, när jag åker och jobbar, lämnar jag hundarna ensamma. De kommer då att vara ensamma ca 12 timmar. Jag räknar med att det är natt och de ska sova men jag vet ju inte om de gör det. De brukar dock vara som vanligt när jag kommer på morgonen. De får komma ut lite senare än vanligt, jag är inte hemma förrän kl 8.00, men det klarar de.

Jag antar att det är någon annan Mona, som Ewa har utmanat. Jag gillar ju inte utmaningar men nu vill jag så gärna berätta om Mig Själv och mitt händelserika liv, så jag sätter igång.

Åtta program kan jag inte få ihop. Jag tittar bara på Mannen som talar med hundar, Beck-filmer och vissa program på Animal Planet och Bonde söker fru när jag kommer ihåg det. Det är inte så ofta.

Vad jag gjorde igår kommer jag knappast ihåg. Steg upp, rastade hundarna, skötte fåren, promenad med hundarna, åt lunch, skötte fåren, promenerade med hundarna, bloggade, promenerade med hundarna, gick och lade mig.

Åtta (eller 16) saker jag ser fram emot:. Våren, ljuset, värmen x 8 (eller 16).

På min önskelista: PENGAR x hur mycket som helst.

Det var ju inte så svårt. Jag utmanar ingen särskild så slipper jag nog bli utmanad. Men den som vill får gärna skriva om Sig Själv x 8. Märkligt - jag tycker att jag lever ett så bra liv, det ser ju inte så märkvärdigt ut när jag skriver ner det.......

I förrgår kväll var jag till Kloten på ett möte som Länsstyrelsen bjudit in till. Det handlade om hur man förebygger ev vargatacker. De oändliga hatdiskussionerna om varg är jag inte intresserad av, ett sådant möte kommer också i februari. Det är till för jägarna. Det var egentligen inget nytt som framkom men intressant ändå. Jag ville veta mera om  Klotenvargarna, som fått valpar i år. Kloten ligger bara 15 km härifrånn och jag antar att reviret sträcker sig ända hit. Jag har funderat lite varför alla vargar slagit sig ner här i trakterna, ja i hela mellansverige. Det beror på att det första vargparet hamnade här i trakterna och sedan har de etablerat revir runt omkring. Tikarna "kommer först" och de är inte intresserade av att gå så långt bort, så nu finns de häromkring allesammans. De kommer säkert att uppfylla även södra Sverige så småningom. I norr däremot, i renbetesområdet, har man beslutat att man inte vill ha varg så där kanske det kommer att ta längre tid.

Nu är det bara 16 dagar kvar till vintersolståndet, sedan vänder det och blir ljusare igen. Det dröjer förstås ett tag innan det märks men jag tycker ju att tiden går fort så det är snart lamningsdags. Jag vet inte hur det blir med lamningen denna gång. Min bagge har fått flera damer, han hade tre från början, sedan fick han två till (som inte är mina tackor men de blir nog kvar över lamningen också). Efter ytterligare någon vecka tyckte jag att de två gorlandstackorna, som gick med åsenfåren i vallgruppen var så företagsamma, de tog alltid för sig och knuffade undan de mindre åsentackorna, då fick även de gå över till betäckningsgruppen. Nu blev det ju ingen brunstsynkronisering alls så nu kommer lamningen säkert att bli utspridd över lång tid. Baggen verkar nöjd. Han har borstat upp sig och ser riktigt mallig ut numera. Från början var han så ödmjuk och tillbakadragen men nu kommer han alltid springande först av alla, när jag kommer in till fåren. Och han bär huvudet högt och ser så stolt ut.

Nu har vi inte vallat på några dagar igen. Tassa har bara vallat ut ungtackorna och hämtat in dem på kvällen men vi har inte varit ute och vallat ordentligt. Dels har jag inte haft tid och dels har det varit omväxlande blött. lerigt och blötsnö. Det är så blött i hagen så det är inget bra för fåren att gå där. Hemma har jag satt upp adventsstakar och stjärnor och t o m bytt gardiner i köket. Något mera tänker jag inte göra när det gäller julstök. Får väl kanske städa lite mer ordentligt än vanligt förstås. Jag ska jobba både en del före jul och julafton och nyårsnatten på Runnagården. Det kan säkert bli en del även på Rällsögården så jag blir inte hemma så mycket. Jag gillar i alla fall julen, det är vackert ute med alla ljus och när julen väl infaller blir det fridfullt och man äter lite gott och det är bra på TV. Numera är jag fullt nöjd med det. Barn och barnbarn är spridda så det är omöjligt att samla dem som man gjorde förr och det blir ju onekligen mycket lugnare.