monawesterlund

I går var jag och tränade på stora flocken hos Peter. Det gick bra tyckte jag (som vanligt). Det var inte svårt att få Tassa att hålla ut och hålla sig på sin kant. Jag fick harkla mig lite ibland när hon kom för långt in mot "min sida", då vänder hon direkt. Om jag får spekulera så tror jag det beror på att jag tränat på att hon INTE skall vara i balans. Det i sin tur innebär förstås det som Peter har påpekat att hon "slutar valla" ibland. Hon gör bara det jag beordrar henne och skiter i fåren, vilket förstås inte är bra. Jag försöker peppa, berömma, prata med henne så hon skall få bättre självförtroende och bli riktigt intresserad av fåren igen. Jag bubblar hela tiden. Skulle någon gå förbi så undrar de väl om jag är riktigt klok, som pratar hela tiden när jag vallar.

Tassa fick också fösa (driva? alltså fråndriv) fåren runt hela stora hagen, in bland träden till fållan. När hon har den stora flocken går det jättebra, då går hon rakt mot djuren och flankar bara när någon blir efter. Jag har inte försökt skilja av några får så jag får en liten flock, jag är säker på att jag inte kan det så jag blir förstås tvungen att försöka göra det. Jag tror att det kan vara bra för Tassa att fösa hela stora flocken också, hon känner att hon flyttar fåren och tycker att det är roligt och att hon är duktig. Det faktum att hon går rakt mot fåren måste väl också vara bra, kanske hon går rakt mot fåren även med fem får, av bara farten s a s.

Jag åkte tidigt till Lerkulan för att det inte skulle hinna bli för varmt. Det blev nästan tvärt om, det var soligt och jättevarmt då och lite senare blev det mulet men fåren fick stå i skuggan länge medan Tassa fick jobba så det gick bra. Jag åkte sedan till Örebro för att uträtta lite ärenden.

Nu är "min" lagård klar. Det blev jättefint tycker jag. Hustomten är duktig och bäst av allt är att han tar rimliga priser. Han gjorde bara lagården, han skulle ju sätta staket också men det var en meter långt gräs så vi spar stängslet till hösten eller våren. Jag har bestämt mig för att ha den hagen som välkomstbete för lammen nästa vår. Där har aldrig gått några får så det finns inga parasiter.

Nu skall jag städa lite i lagården, dels efter snickar´n, dels städa bort gammal skit efter korna. Sedan är det bara att flytta in. Nu har jag börjat fundera hur man bär sig åt, jag har får på tre olika ställen. Fåren på två ställen har känt varandra tidigare och är även släkt så det går nog bra. Men sedan är det Åsenfåren som inte alls känner de andra. Det blir väl ett stångande förstås.

Trist med så mycket regn på midsommardagen. Tur att jag fick jobba då. Jag skjutsade hem "mina flickor" på förmiddagen och började jobba kl 12.00. I Örebro strilade regnet ner ända till strax innan jag slutade kl 20.30. Jag tog en bild på tjejerna innan vi åkte härifrån i morse. Som tur var så var det uppehåll just då.



På bilden ovan har hundarna väckt Sandra och sedan bara lagt sig på henne. På bilden under är det Linn som ligger och tar igen sig på kvällen. Hon tycker det är så skönt att ha Nemo spinnande bredvid sig. Plötsligt kommer Tassa farande och stör friden.

Midsommarafton och mulet. Regnet hänger i luften. Jag sitter här vid datorn och väntar på att  "mina flickor" skall vakna. En till som väntar är Tassa. Hon är väldigt ivrig att träffa dem och vankar omkring och gnäller lite emellanåt. Hon har svårt att hålla sig lugn när vi har besök och när Linn och Sandra kommer är det särskilt svårt. De leker och kelar med henne så det blir så väldigt roligt. Kanske lite för roligt, Tassa blir väldigt stressad. Få se vad vi hittar på för roligt idag, det finns ju mycket att välja på om bara vädret är är skapligt.

Nu har vi varit hos Peter en gång till och tränat och jag tyckte det gick riktigt bra. Vi har en del att träna på förstås, Tassa och jag. Det är som vanligt, fråndriv och att få henne att stanna före upptaget på hämt. Det var jätteroligt att träna, faktiskt roligare än jag har tyckt förut. Jag känner nu att jag varit väldigt spänd tidigare i kurssituationer, mer ändå än jag har förstått, jag har knappast andats och det har gjort att jag har blivit så trött och andfådd.

Vi började med att hämta alla fåren och höll på och jobbade lite med dem ute i hagen. Tassa vill gärna gå lite för nära fortfarande, jag har förstått att det är ovanan vid stor flock och stora vidder, hon är orolig att fåren skall skingras så hon håller sig nära och springer fort. Hon sköter sig bra vid hämt och i går gick det även att få henne att stanna eftersom vi var i fållan och jag var ganska nära. Det kommer säkert att lyckas.

Peter berättade att han sett en kullbror till Tassa och att denne arbetade väldigt likt Tassa. Jag förstår att det måste ha varit Ewas hund, Trix. Han är förstås betydligt duktigare än Tassa men de båda är rätt lika varandra även utseendemässigt, utom att Trix är större, han är ju kille. Han jobbar ju också med mycket annat, bruks, sök m m och har kanske mera muskler, Tassa gör ingenting annat än vallar. Jag har tänkt mycket på att jag skulle vilja göra mera med henne, och även med Moses. Jag var på väg ett tag men har inte orkat med mer än vallningen. Jag behöver ju jobba mycket också om jag skall ha råd med vallningen och fåren. Man kan inte få allt.

I kväll får jag besök av "mina flickor", mina båda barnbarn. De skall vara här till midsommardagen, då skall jag till Örebro och jobba så då får de åka med. Jag hämtar dem i Lindesberg i kväll. Det går att komma med buss ända till Ramsberg men Linn tycker det känns bättre att jag kommer och hämtar och för mig känns det bra att bara behöva köra tre mil för att hämta tjejerna. Deras mammor brukar tycka att jag skall hämta dem i Örebro resp Kumla. Till Kumla har jag nästan tio mil så det blir lite skillnad.

Det är ju synd att vi inte kan vara här på midsommardagen. Då går Ramsbergs traditionsenliga karneval, som varit tradition i femtio år. Det brukar vara väldigt trevligt att titta på. Jag har redan klippt gräset så det är snyggt i trädgården, jag måste bara trimma lite också men det hoppas jag kunna göra även om det har regnat. Karnevalen går nämligen förbi mitt hus så jag känner att det inte får se skräpigt ut då. Jag skall försöka hinna byta munstycke i fontänen i dammen också så det blir något snyggt "vattensprut", Nu rinner det bara. Ja det är mycket att tänka på, jag måste även handla lite lämplig mat. Jag är dålig på "modern" mat, jag kan bara laga gammaldags potatis och köttbullar och liknande. Flickorna äter helst tacos, pizza och möjligen grillspett. Nåja det brukar ordna sig, det gör det nog nu också. Sedan får vi försöka hitta på något roligt på midsommarafton också men det finns ju mycket att välja på.

Efter vallträningen i går var jag hos Britt och hjälpte till att köra in hö till sent på kvällen. De var rädda att det skulle bli regn idag och ville få in allt. Det var klokt, det började regna redan vid åttatiden idag. Sådana här gånger önskar jag verkligen att jag hade lite mark och kunde ta eget hö. Nu måste jag köpa allt, det blir dyrt lammkött men roligt är det.

Idag har vi varit och tränat vallning med Peters får. Det är konstigt att det går så bra när ingen ser oss, säkert tror alla att jag ljuger när jag säger att det går bra. Jag gjorde alla de saker som Peter rekommenderade. Jag började med att låta Tassa samla ihop fåren. Där fuskade jag lite. Det var några får längst bort i vänstra hörnet och dem lät jag vara. Men det var tillräckligt många rakt fram i hagen, på andra sidan diket och dem samlade hon ihop. Vi skulle sedan träna balans och det var faktiskt inga problem. Visserligen kan jag se någon gång emellanåt att Tassa bara lufsar runt fåren utan att riktigt ha kontakt med dem - utan att valla - men det gäller ju för mig att "väcka" henne då och det gjorde jag. Jag vet inte varför hon gör så, det gjorde hon inte i början. Det kan bero på att jag har "tjatat" så mycket med flankeringar att hon tycker det är pest. Dessutom var hon lite för nära stundtals.

Hon fick fösa fåren upp till fållan. Det gick helt perfekt, hon såg till att alla kom med. Vi tränade sedan balans även där. Och då förstod jag varför hon gick så nära fåren i början. Hon blir helt enkelt lite orolig på ett stort fält att fåren skall sticka. I fållan gick hon ut jättefint och tog det lugnt. Jag tror att det faktiskt var hon som blev nervös och inte jag, som det brukar vara. Men jag tänkte aldrig på att fåren kunde skingras. Det hade ju inte alls spelat någon roll så det var nog fröken själv, som blev orolig.

Jag glömde ändå en sak. Långlinan. Jag tränade inte så mycket fösning men hon fick fösa fåren från ena hörnet till det andra ett par gånger och det gjorde hon väldigt bra även utan lina. Hon t o m lydde när jag sade "ligg", jag var riktigt häpen. Det kan bero på en incident igår med mina får. Tassa hade föst dem en bit innanför stängslet och blivit ordentligt blöt, det hade ju regnat mycket. Och gräset är långt. När vi skulle gå ut hade hon förstås bråttom. Jag stod vid staketet och skulle hålla upp tråden men hann inte få upp den utan kröp under och  hon fick en stöt och sprang skrikande iväg. Hon tittade till på mig så jag förstår att hon trodde det var jag som gjorde henne illa. Därför sprang hon till ett hus i närheten där en man varit ute och målat på sin nya veranda när vi varit där. Han har klappat henne och hon sökte väl skydd hos honom, Det var bara det att han var inte där och hon hoppade upp på en bänk på verandan. Jag blev jättenervös, han är MYCKET noga med sin målning och tänk om det var något som inte var torrt som hon förstörde.
Jag sprang efter henne och kastade ner henne från verandan. Ja, efter sådana incidenter brukar hon lyda bra ett tag.

Jag är allt en riktig miljömarodör som kör omkring med bil så mycket. Men kan vi bara klara VP så kan jag minska på bilåkandet en del.

Jag blev i alla fall tvungen att åka till Örebro igår. De ringde kl 11.00 och undrade om jag kunde komma och börja jobba kl 12.00 och jobba till kl 22.00. Optimister, när jag är helt oförberedd och har sju mil att köra. Jag var tvunden att åka in i stan för att lämna ett par skor till skomakaren men klockan var nog inte mer än 12.30 när jag kom till jobbet. Jag hade varit tidigare om det inte varit vägarbeten, som det alltid är på sommaren. Jag hade hundarna med mig, det var för kort tid för att jag skulle hinna ordna hundvakt, de tycker det är jättekul att vara med men blir väldigt trötta.

Idag har vi varit hos Peter och tränat. Det var roligt, det är ett tag sedan vi var där. Det var att börja om från början, flankeringar och därefter fösning med hunden i långlina. Det är utan tvekan bra att göra så. Förhoppningsvis går det lite fortare än när vi började helt från början. Det är naturligtvis lättare att rätta till felaktigheter som blivit. Kanske vi kan komma tillrätta med Tassas försök att gå runt djuren på det sättet. Peter tycker att vi skall träna med stor flock så hon får vänja sig vid att ta med alla djur när hon föser en stor flock. Han menar att hon visst har tryck men att hon är lat. Det ligger nog något i det, kommer inte fåren så struntar hon i dem. Jag skall försöka åka dit och samla ihop Peters får ibland så hon får träna på stor flock. Det har jag ju inga möjligheter att träna hemma med mina fem får. Peter vill också att vi skall träna på att hon är på ena sidan och att hon har balans och att hon håller ut ordentligt. Hon är i vanliga fall väldigt säker på det där med balans och hon brukar alltid hålla ut nästan för mycket. Balansen tyckte jag nog fungerade men hon ser lite ointresserad ut när hon flankerar, jag måste peppa henne så hon tycker det är roligt, det är jag ju dålig på. Att hon inte höll ut idag kan bero på att det var så stor flock, det är hon inte van vid men måste ju kunna fungera med det också så det är bra att träna. Hon har också behov av utmaningar, när vi var i Dömsta fick vi göra lite svårare saker och då blev hon väldigt på alerten. Det där med flankeringar har jag nog tjatat sönder för henne.

Vidare skall jag fösa med långlina på Tassa, så jag kan korrigera henne utan att tjata. Det tror jag kan vara jättebra. Lägga henne när hon försöker flanka ut. Inte svänga med när fåren svänger utan genskjuta dem. Jag fick i uppdrag att skriva upp vad jag skulle göra. Nu har jag gjort det. Här. Hon har ju en gång kunnat fråndriv och det tränade vi in just så där och det hade jag glömt. Felet var att jag efter det började träna flankeringar och när jag sedan skulle träna fråndriv igen så blev det flankeringar istället då också. Och så måste jag prata med henne och peppa henne, det har alla instruktörer sagt till mig. Ack ja, hur ska jag komma ihåg allt i min stackars överhettade hjärna.

Gail kommer att vara upptagen ett tag nu. Sedan vill jag gärna fortsätta träna på hennes stora härliga fält igen. Få se om det är någon skillnad på Tassa då efter att vi har finslipat lite. I början av juli har ju Working Kelpieklubben en hel vecka med instruktör vissa dagar och egen träning resten. Det borde ju kunna ge en del. Jag kan inte vara med hela veckan men några dagar skall det bli.

Det är verkligen upp och ner i vallning, åtminstone för Tassa och mig. Jag var hos Gail i går kväll och tränade och det gick riktigt bra. Jag tränade hämt och fråndriv, och bl a gjorde vi ett hämt som Gail tyckte var väldigt bra. Tassa fick hämta fåren utan att veta var de var. Jag såg dem inte heller. Hon satte iväg och man kunde inte direkt se att hon tvekade men det syntes ändå när hon fick syn på fåren, hon ökade farten och såg mera bestämd ut. Jag tycker nog att det går lite bättre vid upptaget nu. Hon lägger sig fortfarande inte gärna men om jag förstått det rätt så är inte det nödvändigt heller. Hon saktar in och går mot fåren och om hon gör det perfekt är det ju bra. Ibland går hon in för tidigt eller går för långt innan hon vänder upp.

Egentligen är det inte så konstigt, hon har faktiskt inte gjort många hämt i livet. Jag kan ju inte träna hämt hemma eftersom jag inte har någon, som håller fåren. Nu kan jag över huvud taget inte träna hemma eftersom det är så långt gräs i hagen så man tar sig nästan inte fram. Det är bara hos Gail som vi har tränat hämt och det kan ju inte ha blivit så väldigt många. Jag vet inte hur många gånger jag har varit där i år, kanske fem gånger, det är ju så långt att åka. Tassa klarade några korta hämt hos Gail även förra året men jag tror inte hon förstod vad hon gjorde. Hon har alltså inte gjort mer än tio hämt eller så i år, det är väl inte så mycket. Det kanske är så att riktigt duktiga hundar klarar det automatiskt utan träning men så duktig är inte Tassa och framför allt inte jag.

Fråndriv gick också ganska bra i går. Tassa var lugn och drev dem sakta och utan att springa runt fåren. Det hände visserligen två gånger men det var helt mitt fel. Jag sade "vänster" med för stark röst och trots att jag vet att hon sticker iväg då så glömmer jag mig ibland. Jag kan bara säga "vä" ganska tyst och lugnt, då går hon bara några steg åt vänster. Det bästa är ju om hon kunde börja gå rakt mot djuren och det gör hon faktiskt långa stycken men hon vill gärna flankera.

Yngve och Margareta och Irene var också där och tränade i går, det är roligt när det är någon mer med. Tassa lyckas ofta leta upp någon blöt skitruka att rulla sig i, det gjorde hon i går. Hon rullade sig ordentligt och avslutade det hela med att äta det som fanns kvar. Det resulterade i att hon inte ens kunde få vistas i närheten av oss andra, hon stank vidrigt. Konstig hund. Vi blev tvungna att stanna vid en badplats i Gammelbo klockan 22.00 på  vägen hem, och bada henne. Det är så långgrunt där så det var svårt att komma så långt ut att hon kunde simma och skölja sig sedan jag tvättat henne. Hon frös så hon skakade men jag tyckte hon kunde ha det.

Egentligen skulle jag åka till Örebro i dag men det känns inte så lockande att köra dit när jag nyligen varit där. jag får se hur jag gör.

I drygt 18 år har jag jobbat med att försöka förbättra mitt tålamod men jag har inte kommit så långt. Inte konstigt att jag har svårt att lära mig valla. Inte för att det är tålamodet som är viktigast då (tror jag) utan för att jag tydligen är tröglärd. När det är något, som skall ske så vill jag att det sker omedelbart, helst igår. Jag hade gjort upp med Hustomten att han skulle komma och hjälpa mig "bygga om" lagården. Vi bestämde den 11 juni, det är idag. Han fick förhinder och sköt på det till den 25 juni. Det är ju inte alls bråttom, fåren skall inte dit förrän i höst men jag blev i alla fall besviken. Han ringde och pratade in på svararen men jag ringde inte upp honom utan han fick ringa igen.

Jag gjorde upp om betesputs förra måndagen och räknade att de skulle komma direkt, än har de inte hört av sig. Jag vet ju att de är mitt i slåttern men hon lovade att sönerna skulle göra det när de slutat skolan...........

Om någon lovar ringa mig och inte gör det så går jag och väntar och blir irriterad. Det är jobbigt att vara sådan, jag blir numera inte jätteirriterad, förr "gick jag i taket", det gör jag inte nu men det blir mycket väntan. Jag har press på mig att inte komma för sent och att göra saker i god tid. Det där är sådant som jag har arbetat med mig själv för att ändra men alltså inte klarat av.

Jag har jobbat hela helgen. Jag övernattade i Örebro och sov i husvagnen och eftersom min dotter var där så satt vi uppe länge och "bubblade" så det blev inte många timmars sömn. Jag var jättetrött i går kväll men nu har jag sovit ut så nu känns det bra igen. Mina katter har varit ensamma så jag hade ställt upp kattluckan åt dem. Jag kom på när jag försökte få den ena att gå igenom luckan att det inte är så konstigt att han inte vågar. Det är genomskinlig, mörk plast i luckan och när katten kommer utanför så ser han en katt därinne, som han inte känner igen (sin spegelbild). Undra på att han inte vågar gå in. Nu var maten borta och jag kan bara hoppas att det är mina katter, som vågat gå in och äta upp den. Luckan kan få stå öppen så här års men det kan ju komma in allt möjligt som inte är önskvärt, råttor, ormar, andra katter m m.

Jag hoppas det skall bli något svalare så man kan träna. Även om jag och Tassa klarar det så måste det vara för jobbigt för fåren. Jag vaktar Britts får denna vecka och när jag kom till dem i går kväll så flämtade de bara av att gå och beta, att jag nästan undrade om det var något fel på dem. Jag skall åka till Gail och jag skall också åka till Ewa och titta på ett bagglamm, som jag skall köpa, och passa på och träna också. Jag skall försöka få komma till Peter också, han har ju sluppit mig länge nu så nu har han nog vilat upp sig. Däremot får Bråfors vara för mig denna vecka.

Idag får jag ligga inne och slicka mina sår. Det gick fort att komma ner på botten igen. Men skit den som ger sig, jag skall åtminstone försöka ett tag till. Jag gjorde ett dunderfiasko i går i Bråfors. Jag förstår att det har spritt sig över hela vallvärlden under natten. Jag har inget att skylla på heller. Jag har resonerat med mig själv, sådana där gånger handlar det mest om att besluta om jag skall lägga av eller fortsätta och jag skall nog fortsätta. Trots allt är det ju roligt.

Frågan är vad som är bäst. Har jag varit ute för lite i andra miljöer? Eller har jag gått ut för tidigt, borde jag kanske ha tränat mera så vi var helsäkra, både Tassa och jag? Jag tror ju på att "bota" nervositet med att göra det man är nervös för alltså försöka komma till så många ställen som möjligt och träna. Men frågan är hur bra det är om det varje gång går åt fanders????? Jag har ju varit en gång tidigare i Bråfors, i höstas med gruppen jag gick på kurs tillsammans med och det var nästan likadant. Kanske det var lite värre i höstas om jag skall vara ärlig, men båda gångerna har fåren sprungit åt alla håll och Tassa efter. Det var enormt springiga får och starkt drag men de andra lyckades ju ändå få fåren med sig någotsånär. Ja jag får fortsätta älta det här ett tag till. Tur att jag har grindtillverkning att ägna mig åt. Tyvärr är snart fjärde grinden klar och virket är slut - pengarna också, annars kunde jag ha köpt mera.

Som sagt det är roligt att valla och Tassa är jätteduktig hemma när vi är lugna båda två. Jag vet att jag påverkar henne när jag är nervös och irriterad, som vanligt är det mig själv jag måste jobba med. Även lydnaden förstås, att få stopp på Tassa.

Eftersom jag har beställt betesputs har jag gjort i ordning en liten hage åt mina får, där de får gå. Det är en liten del av hagen, som jag inte orkade stänga förut. De måste ut från den vanliga hagen och gå en bit utanför för att komma in där. Jag var lite orolig för de måste förbi en trädgård (utan staket) med grönsaksodling m m. De som bor där ville gärna att fåren skulle få komma till den delen av hagen, som jag inte stängt, för det finns mycket sly där. Jag behövde inte vara orolig för min duktiga (hm hm) vallhund (ej godkända) vallade dem utan problem till den "nya" hagen. Den ligger nära skogen och eftersom man sett varg alldeles i närheten tog jag dem tillbaka till den vanliga hagen i går kväll och vallade iväg dem i morse igen och det fungerade lika bra. Jag inbillar mig att det kan vara något bättre att de är närmare vägen och bebyggelse, jag har också bara två trådar på den "nya" fållan men antagligen har inget av det där någon betydelse. Skulle vargen komma så går han nog in ändå. Fåren verkade gilla den nya fållan, de satte genast igång att äta löv och sly. Jag hoppas ju att de kommer och putsar snart men fåren får nog gå där några dagar ändå så de får äta rent. De som skall putsa har ju fullt upp med slåttern nu men deras grabbar skulle sluta skolan i tisdags så då skulle de kunna komma snabbt.

Jag har slitit med mina grindar. Jag har hittat andra skruvan med andra gängor så de är lätta att skruva i. Det är möjligt att de skruvar upp sig men det sitter väl ett tag. Med de nya skruvarna gjorde jag en grind på "nolltid" i dag. Grindarna blir i alla fall jättefina och inte alls så väldigt tunga. Jag har bara gjort dem 140 cm långa och 105 höga, enligt beskrivning i "Får" men det blir nog bra. Jag får åka och köpa mer virke och göra fyra till. 

För övrigt tycker jag att det är alldeles för varmt. Jag vet att det är att "sticka ut hakan" att säga så men det kan inte hjälpas. Jag försöker bara överleva när det är så här varmt. Det märkliga är att jag är frusen också så jag mår inte bra när det är riktigt kallt heller. Jag mår bäst när det är 0 grader och ca 10 grader åt båda hållen.Nu kan jag ju inte påverka temperaturen så det är bara att försöka stå ut.

Idag har jag anmält mig till träningskväll i Bråfors på torsdag. Vi har ju nyss varit där så miljön är inte helt ny varken för Tassa eller mig så det kan gå bra. Bra får har de också, som rör på sig. Jag förklarade när jag anmälde mig att jag inte kan så mycket men eftersom det är Yngve Aller, som är ansvarig så vet han hur jag är så jag känner mig inte så rädd. För övrigt har Gail lovat att hålla mig i handen, få se om hon kommer. Det skall bli riktigt roligt, jag ser fram emot torsdagen.

Jag har varit i Lindesberg och köpt virke till fårgrindar idag. Jag fick övertala mig själv att åka iväg, jag tycker det är så svårt att veta hur man skall göra när jag kommer till bygghandeln. Alla män går omkring där och ser så säkra ut, som om de jobbade där allesammans. När jag väl kom iväg så gick det förstås bra, så brukar det vara. Jag sågade till första grinden när jag kom hem och tänkte att "det här skall väl inte vara så svårt. Jag hinner nog göra fyra stycken idag".  Och sedan höll jag på att inte få i skruvarna. Jag blev tvungen att förborra och det var knappt att de gick att skruva i ändå. Jag slet så svetten rann. Grinden blev jättefin men jag hann bara med en, sedan orkade jag inte mer. Nu får jag försöka göra en grind varje dag men det skall väl gå det också.

Hundarna har badat idag. Tassa blev jätteglad när hon upptäckte att vi var på väg till sjön. Hon älskar verkligen att bada. Moses lärde sig också att tycka om att bada när vi gick på simträning. Synd att det inte finns något hundsim på närmare håll, det närmaste är i Örebro. Det är bra motion och hundarna gillar det. Moses var ju jätterädd första gången men redan andra gången gick det mycket bättre och sedan tyckte han det var jätteroligt.

En av mina tackor har verkat dålig ett tag. Det är en av ungtackorna av Åsenfåren. Hon har verkat trött och lagt sig ofta. I gårkväll reste hon sig när jag kom och lade sig direkt igen. Hon reste sig när Tassa närmade sig men lade sig så fort Tassa stannade, så hon fick ligga stilla. Tackan gick ner på knä och stod så och åt. Jag blev så orolig och mailade till Ewa, som gav mig lite bra tips. I morse gick jag in i hagen utan hund och då var hon mycket piggare. Hon är väldigt skygg, jag har aldrig kunnat ta i henne utan att fånga henne i ett hörn (inne, ute är det omöjligt) men jag gick efter henne för att se hur hon gick, tänkte på att hon kunde ha fång eftersom hon kom till så kraftigt bete. Det verkade inte som om det var något fel på hennes fötter. Kopparbrist tänkte jag också på men det trodde inte Ewa, då borde även de andra ha visat något. De har fått mineral med koppar nu. Jag skall fösa dem till en annan liten hage när de skall betesputsa, då skall jag försöka få tag på henne men i morse var hon riktigt pigg. I eftermiddag när jag var där låg de alla fem, det var ju så varmt då så då ville jag inte bråka med dem. Jag har funderat på infektioner och parasiter men jag skall kolla henne lite bättre innan jag gör något mer.

Jag fick en reprimand av Ewa här nyligen när jag skrev att jag väntade på att få "Skåda Ljuset". Jag kan förstå att hon blev upprörd, jag uttrycker mig inte så väl alltid, ofta går det för fort när jag skriver. Och jag är inte så bra på att korrekturläsa vad jag skrivit. Det ser ju egendomligt ut om man hoppas på att hitta en genväg som skulle göra att något, som i verkligheten innebär långvarigt och intensivt arbete och träning, plötsligt skulle bli enkelt och gå snabbt. Naturligtvis var det inte det jag menade.

Många gånger när jag jobbat med något, som jag tyckt varit svårt har jag fått "ahaupplevelser", som har gjort att jag börjat fatta hur jag skall göra och det har blivit lättare att lära sig. När jag höll på och kämpade med HTML så körde jag fast ibland och när jag höll på och jobbade så kom jag plötsligt på: "aha, så kan jag göra" och sedan kunde jag gå vidare. Det är väl just så en instruktör kan göra för att hjälpa en, säga att "så här kan du göra" "pröva med det här" och när man gör så upptäcker man att man fått fram det man önskade. Jag har tidigare t ex hållit på och tjatat på Tassa för att få henne att "gå ut" långt åt sidan för ett hämt. Det verkade helt omöjligt. Plötsligt gjorde hon det bara, hon gick rakt ut åt sidan och höll ut ordentligt. Jag vet inte vad som gjorde det men det såg ut som om "poletten trillade ner" bara. Och det kom förstås efter att vi jobbat länge med det.

Jag minns även någon i en grupp, som jag gick på kurs med som höll på och jobbade med sin hund, försökte få den att hämta fåren och plötsligt kunde hunden. Det gick ganska fort, på ett par veckor (men arbetet före det hade ju pågått en längre tid) och vederbörande kunde börja träna lite annorlunda. Det kändes helt fantastiskt även för mig att se förändringen, som väl berodde delvis på att hunden mognat men självklart på jobbet som föraren lade ner. Det var något sådant jag hoppades på (och hoppas på fortfarande) att jag skall kunna sluta "harva i fållan" och börja träna sådant som ingår i VP och kanske så småningom kunna anmäla mig dit.

Visst, vi har kommit en bit på väg, nu tränar jag drivning och hämt istället för bara flankeringar och liknande men ibland kan det bli ett "skutt" framåt, det har jag sett flera exempel på när det gällt andra, även i vallning. Så tro inte att det finns några genvägar. All vallträning är kantad med hårt arbete och åtskilliga timmars träning, det är jag helt klar över.

Jag skall nog koncentrera mig på att få Tassa att lyda, att lägga sig direkt när jag säger till. När jag är bestämd så gör hon ju det. Jag är ju konstig. Jag har ju hela tiden vetat att det är så och ändå inte sett till att klara det. Jag läste just dagboken om Tassa hur det var för ett år sedan när vi var på kurs för Eva Hallberg. Tassa lydde inte direkt men när jag bestämde mig för det så lade hon sig på en gång. Jag måste också se till att hon inte reser sig så fort jag rör på mig. Det har jag jobbat med tidigare men så har det blivit bortglömt. Vidare måste jag stötta Tassa, prata mycket med henne. Att det skall vara så svårt att ändra sig, allt det där har alla instruktörer sagt till mig och ändå har jag inte börjat göra det. Tacka sjutton för att jag inte har Skådat Ljuset. Då för ett år sedan så skärpte jag mig ett tag och då började det gå bättre.

Ja nu har jag tillbringat hela helgen med vallning. Det har varit fantastiskt. Det är alltid trevliga människor på vallkurserna och denna gång hade vi även ett jättefint väder. Sol och värme och smtidigt lagom svalkande blåst, kunde inte vara bättre. Jag tycker det har varit bra, jag har lärt mig jättemycket. Det går inte att ha vallkurs en hel helg utan att lära sig en massa. Lite otäckt var det dock, jag var på kurs med Eva Hallberg för ett år sedan och fortfarande har jag dåligt stopp på hunden och hon är fortfarande lite olydig. Klen tröst att det är något som många har. Det är inte ens mycket tröst att det är mycket bättre nu. Däremot känns det bra att få veta att Tassa är duktig och väldigt lugn och fin. Förra året sprang hon bara. Visserligen har jag förstått nu att det var mitt fel men då trodde jag att både hunden och jag var värdelösa. Nu har jag förstått att hunden är bra och jag är inte helt värdelös heller. Och det som är allra bäst är att jag på sista tiden, när jag har tränat har märkt att när jag verkligen anstränger mig så går allt mycket bättre. Jag vet ju att jag inte har tagit träningen riktigt på allvar. Jag har trott att instruktören skulle se till att jag kunde valla. Nu förstår jag att jag måste anstränga mig och se till att göra rätt. Jag som har lärt mig massor av nya saker hela mitt liv, jag har aldrig gjort något så svårt som vallningen. Tidigare har det mest varit teoretiska studier men ibland också praktiska men detta är svårast. Det kan bero på att jag börjat få svårare att lära mig p g a åldern. I vilket fall som helst så vill jag försöka klara VP.

Vi hade sällskap i hagen. Erik har fyra ungtjurar, som går där tillsammans med fåren. De var väldigt nyfikna på oss. De kunde inte hålla sig borta på förmiddagen på lördagen. De började med att kolla Eva Hallbergs bil, där hon hade två hundar. Tjurarna sprang undan en bit när hundarna skällde men var strax tillbaka igen. Vi motade och vallade bort dem en massa gånger men de kom snart igen. På eftermiddagen kom de bara ett par gånger och idag brydde de sig inte alls om oss.

Det kanske blir svårt att sova i natt, de flesta som var med på kursen var helt rödbrända i ansiktet och på armarna, vi såg ut som kokta kräftor. Hundarna har inte blivit solbrända men solen och värmen har nog tagit även på dem. De somnade så fort de hade ätit och har inte rört sig sedan. Tassa har ju jobbat mycket så hon är ju även trött i huvet men även för Moses är det jobbigt med mycket folk och hundar så vi är rätt tröttkörda alla tre.

Vad som än händer med min vallning, oavsett om jag klarar VP eller ej så har jag haft ett fantastiskt pensionärsliv. Jag är inte intresserad av att spela spel av något slag och är inte förtjust i att dansa heller så jag kanske hade fått tråkigt annars. Men antagligen hade jag hittat på något annat roligt, jag har mycket idéer.

Jaha så var det fredagkväll igen. Den här helgen skall jag till Bråfors på vallkurs så jag slipper gå här och vara irriterad för att jag har mycket att göra men inte kunna jobba för att det är helg. Är jag inte hemma så gör det mig inget. Nu går jag och väntar på det Stora Ljuset. Någor som gör att vallningen börjar fungera så jag kan säga att "Nu skall jag börja träna för VP". Det hjälper i regel inte att jag skärper mig så jag blir blå, det fungerar inte perfekt ändå. Vissa moment kan fungera jättebra men så strular jag till någonting så det blir skit av allt. Det är verkligen inte roligt att vara så här hopplös, snart vågar jag inte visa mig i vallsammanhang. Jag väntar mig nästan att folk skall börja peka finger åt mig. Och jag känner hur trötta instruktörerna blir........

Nu gnäller jag igen men ibland blir jag så här. När jag åkte till Dömsta första gången kände jag mig också så här, förväntade mig ingenting och då gick det jättebra. Sedan har det gått bra där varje gång. Nu är det ju inte meningen att jag skall till kursen och "glänsa" utan jag skall lära mig. Men jag har ju fått så svårt att lära mig. Men jag får se, kanske jag kan lära mig någonting denna gång.

För övrigt för jag en hopplös kamp mot växande gräs. Det är inte bara i trädgården som det växer så det knakar, det är ju samma sak i hagen också. Nu syns inte fåren längre fast de står upp för att gräset är så långt. På något sätt måste jag få betesputsat. De äter ju inte det långa gräset. Det är ju inte klokt, tackorna går omkring i manshögt, (eller åtminstone fårhögt) gräs men har inget att äta. Jo det växer ju upp nytt gräs, som de äter men ändå.....
Det blir nog bra med kurs i morgon.