monawesterlund

i går var vi äntligen hos Peter och tränade. Vi har ju inte tränat mycket i vinter och inte kommit igång något vidare nu i vår heller. De gånger Tassa har fått jobba med fåren har endast varit när det varit kris och kaos, när fåren smitit ut eller skall flyttas till en annan hage, och det är stökigt med alla lamm, och bråttom. Jag är ju också så sjåpig, har inte vågat låta henne komma i närheten av tackor med lamm förrän hon visade för en tid sedan att hon faktiskt klarar av det. Hur som helst, detta har gjort att Tassa har förlorat det lilla förtroende för mig, som hon faktiskt fått emellanåt. När det varit något, som skulle göras med fåren och jag har tagit in henne så har hon totalt ignorerat mig. Hon har gjort precis tvärt emot vad jag sagt och visat tydligt att "det här klarar jag bäst själv". Nu har jag bestämt mig för att jag måste ta tag i det här och det var en början igår.

Det känns väldigt bra att kunna styra upp det hela så. Det blir så annorlunda när vi vallar hos Peter. Det är inte bråttom, vi är där för att träna och inget annat. Vi startade lite på egen hand med uppvärmning och plötsligt så fungerade allt. Hon gick åt vänster när jag sa vänster och hon stannade (inte omedelbart, men ändå) när jag sade det. Sedan kom Peter och då blev det lite svårare men jag tyckte vi skötte oss bra. Tassa är ju inte bra på att fösa. Hon vill ha balans och hon vill ta fåren till mig. Det är ju något vi måste jobba med. För min del skulle jag kunna träna samma sak i timmar, tills det blir perfekt, men det är inget för Tassa. Men när vi tränar flankeringar och växlar med fösning så blir det annorlunda. Då kan hon tycka att det är lite intressant även om hon då försöker växla när HON tycker det.

Det kändes mycket bra. När vi kom hem fick Tassa hämta in fåren och gjorde det väldigt snyggt. Det ÄR ju bra med träning. Som vanligt har jag bestämt mig för att, nu ska det tränas. Jag får väl försöka sätta fart, nu måste jag börja jobba så det blir några pengar. Det är också mycket jobb med stängsling och annat just nu. Till råga på allt ska jag ha mina partikamrater i s-färeningen här den 9 juni. Jag har vetat om det länge och tyckt att jag hade lång tid på mig. Nu börjar det närma sig och jag får sätta igång och städa, det behöver städas överallt i huset. Jag förstår inte alls människor som har svårt att få tiden att gå, jag har alltid haft svårt att få den att räcka till. Inte har det blivit bättre för att jag är pensionär.

Läste på Ewas blogg att Zeke "plockade bort" lamm från fållan där mammorna stod. Jag har funderat på hur man skulle kunna plocka bort mammorna och insett att det är för svårt för oss men lammen är förstås något annat..... Nu är det svårt att få Tassa att valla lamm, det är väl därför jag inte tänkt på det. Hon måste förstås lära sig det men det har inte blivit av ännu. Hon ignorerar lammen, tycker väl inte det är något att bry sig om. Skulle gärna vilja ha lite tips om hur man jobbar med det.

Det är så kallt så jag vill helst inte gå ut. I morse snöade det när jag åkte till lagården. Även en stund sedan jag kommit hem såg jag att det snöade. Annars regnar det hela tiden och är kallt och ruggigt. Jag har funderat en del på att åka till Glanshammar och titta på valltävling men jag tror att det får vara i kylan. Vinterkläderna har åkt på igen, det ena plagget efter det andra. I morse tog jag t o m fram vantar, jag har gått och frusit om händerna. Jag såg att mitt minsta lamm, som bara är två veckor och inte börjat beta än, låg i hagen och frös. De andra lammen är större och gick med sina mammor och betade. När jag kom reste sig den lilla och gick bort till några kompisar och fick dem med sig på race, bra då blev hon väl varm.

Tänkte jag skulle åka till sta´n och köpa lite fler plaststolpar så jag kan göra lite fler provisoriska stängsel. Det finns små ytor som jag kan stänga in så fåren får mer bete och det blir lite snyggare när gräset blir kort, de har fått beta utmed en väg (som inte är trafikerad) och det har blivit snyggt och prydligt där. Sedan ska vi försöka träna lite lammvallning, få se hur det går.

Nu har jag sålt Elvis. Det kändes som ett förfärligt svek mot honom. Han borde fått vara ute i hagen tillsammans med sina damer och mått gott. Vi kom aldrig så långt eftersom jag hade beslutat att han inte skulle få vara med dem förrän alla hade lammat och lammen blivit ett par veckor så de kunde komma undan om han var dum. Den sista lammade 1 maj så det är bara två veckor sedan. Annars var han en bra bagge, det blev fina lamm efter honom och ingen tacka gick tom, alla lammade. Lammen är pigga, friska och livskraftiga, det har ju inte varit några problem alls.

Paret som köpte honom var och tittade på honom för en dryg vecka sedan. Sedan skulle de fundera och efter det hade de lite att göra några dagar så det gick en vecka till men då var det ju ingen idé att släppa ut honom. Då hade jag väl aldrig fått tag på honom. Hoppas han sköter sig nu så det inte blir reklamation. Jag talade om att de måste klappa och gulla med honom och de sade bara ja, ja och skrattade. Nu får han gå ut på bete och kommer att få gå med en hornlös bock. Bara att hoppas att det går bra. Elvis är ganska rädd av sig men han blir väl säkrare med åren.

Problemet nu är att det ska meddelas till Jordbruksverket. Det står överallt att det är så smidigt att man numera kan meddela på internet. Jag tycker ju också att det är bra när jag kan använda nätet. Nu är det tyvärr så att man måste ha e-legitimation för det och jag vet inte vad jag gör för fel, jag får inte det där med e-leg att fungera. Först kom jag inte ihåg koden. Jag skaffade den första 2005 men har aldrig använt den. Sedan kunde jag inte logga in för jag använde Firefox, det måste vara IE. Sedan kunde jag inte logga in av någon annan anledning. Jag har fått en upplåsningskod men det fungerade inte heller. Usch vad livet är svårt ibland. Ska jag vara tvungen att SKRIVA BREV till Jordbruksverket?

Jag kommer att få ett elände när det blir dags för försäljning och slakt, det är väl det negativa med en liten hobbybesättning, man fäster sig så vid djuren. Och de här små lammungarna, mina allra första lamm, som är så keliga och goa.Men jag kanske inte ska ta ut varken glädje eller sorg i förtid, jag vet att jag klarar det men jobbigt blir det ett tag.

Just nu känns vädret lite mera bekant, regnigt och kallt, nu är det precis som det varit hela vintern. Och jag har tagit fram vinterkläderna igen. Trodde ju att det skulle bli så jag kunde släppa ut fåren på sommarbete men jag vill inte släppa ut dem om det bara regnar. Att det är kallt gör inget för fåren men regn är inte så bra för dem. Det är dock ingen panik ännu, de går in självmant på kvällen så jag tror de tycker det är skönt att komma in. Det är bättre i lagården nu, det var ganska varmt ett tag. Nu är det istället kallt så jag fryser hemskt. Men det är ju viktigast att fåren tycker det är skönt, det är ju de som bor där.

Idag har vi varit på VP och IK-1 i Bråfors. Vilken fantastisk dag att vistas i fårhagen. Det var också roligt att titta på båda tävlingarna. De som gjorde VP fick beröm av domaren, samtliga hade en väldigt fin djurhantering. Det är väl ett gott betyg. Det var dock inte så många som blev godkända, kanske p g a värmen, fåren ville inte alls vara där, de längtade till fårhuset. Det var svårt även för deltagarna i IK-1 och de var också mycket duktiga. Marie, som jobbade med en omöjlig hund när jag började på vallkurs har en annan hund nu, som hon gjorde VP med, blev etta med höga poäng och fortsatte sedan direkt med IK-1. Det tycker jag var bra gjort. Imponerande.

Mina absoluta favoriter i vallvärlden just nu är Helen och Gail (ja, och Lennart är förstås duktig men han är ju man). Jag blir helt salig över deras förmåga att styra sina hundar. Helen har inte heller hållit på särskilt länge med vallning, hon är ett riktigt stjärnskott. Gail har jag alltid beundrat, hon är seriös och noggrann med träningen och eftersom alla hennes hundar blir så bra måste hon ha en medfödd förmåga att förstå, och lära ut till, hunden. Där var många duktiga vallare, några hade otur och fåren försvann (mot fårhuset).

Jag har börjat våga lämna mina småttingar lite längre stund nu. Det är fr a flasklammen, som jag inte velat lämna för länge. Den minsta har inte lärt sig äta ur automaten ännu. Hon har några gånger, när hon varit riktigt hungrig, sugit i sig lammnäringen från automaten, så jag vet att hon kan men hon vill hellre ha nappflaska. Den större är inte lika hungrig längre. Ibland bryr hon sig inte alls om mig fast hon ser att jag kommer. Några gånger idag och igår har allt varit kvar i automaten. Det måste betyda att den större äter gräs så hon blir mätt. Jag ser ju hur lammen går bredvid sina mammor och betar och hur de sedan ligger och idisslar. När de nu fick ett bättre bete blev gräset intressantare än tidigare.

Tyvärr tror jag inte jag orkar åka till Bråfors i morgon. Jag hoppas att de klarar serveringen ändå. Jag har ju fortfarande ont av ischias och ryggskott. Jag tar visserligen värktabletter men de kan inte hålla värken borta helt, de bara tar udden av den. Det är väl det och sömnbrist, som gör att jag är så trött och dålig. Jag var helt skakig när jag kom till lagården. Jag orkade inte göra klart där utan gav tackorna kraftfoder och flasklammen lammnäring och åkte sedan hem. Det betyder att jag måste åka dit igen, det gör jag när det blir svalare.

Jag sliter fortfarande med mina får. Jag ska försöka minska ner antalet gånger jag åker till lagården. Jag åker dit fyra ggr/dag men tänkte försöka få ner det till två. Det är ju flasklammen, den ena har lärt sig äta ur automaten men den minsta vill helst ha flaska fortfarande. Båda två går med sina mammor, vilket jag är glad och tacksam för. De lär sig hur man gör, det är svårare med flasklamm, som förlorat sin mamma, då blir de alltför präglade på människor.

Idag har jag stängt en bit av hagen där mina får gått i vinter. Jag var så kaxig och sade till bonden, som brukar ha kvigor där på sommaren, att nu kunde han släppa ut kvigorna och sedan var jag tvungen att komma krypande och be att få tillbaka en liten bit. Han är jättebra att ha att göra med, det var inga som helst problem. Han tyckte att hagen är ju så stor så betet räcker gott. Det är ju skönt när det är så. Jag blev klar i eftermiddag och öppnade för fåren. Det dröjde inte lång stund förrän de var där och betade. Det var ganska slut i den andra hagen. Jag har stängt den "nya" hagen med eltråd, vilket är nytt för lammen och de tyckte det var mycket obehagligt med elstötar.

Jag har besiktat min husvagn också idag. Jag hade den hos byns bilreparatör. Han fixade den, det var förstås alla lampor som krånglade. De lyste som de skulle när jag hämtade den igår. I morse när jag skulle iväg så lyste ingenting på vänster sida. Jag åkte till verkstaden och han ruskade ordentligt på alla kontakter och sladdar och plötsligt lyste allt. Husvagnen gick igenom utan anmärkning. Skönt. I morgon åker jag till Örebro och ställer upp husvagnen på sin plats, sedan har jag övernattning i Örebro ett tag igen. Det blir förstås inte förrän fåren är ute på sommarbete.

Några tackor smet ut igår. Det var jag, som glömt att stänga så det var mitt fel. Men det fick jag för. Usch vad jag sprang. Får är otroliga att "rinna" åt sidan. När man fått hela flocken så man tycker att nu är det klart, nu går de in, så rätt som det är så sticker någon ut åt en sida. Nu fick jag i alla fall se att Tassa faktiskt kan valla tackor med lamm. Jag har ju inte vågat släppa henne på tackor med lamm men hon hade inga svårigheter att klara sig. Hon blev riktigt förb-ad när de försökte anfalla. Det var en som attackerade flera gånger och hon fick igen av Tassa. Samtidigt lät Tassa så roligt hon "skällskrek", hon var nog lite rädd samtidigt som hon var arg, men hon gick aldrig undan. Det var roligt att se. Peter kanske har rätt när han säger att hon inte är så liten och hjälplös som jag tror.

Nu är allt i ordning igen. Det var bara att göra som Gail föreslog, sätta sig i soffan och vänta tills det gått över. Valborg har piggnat till. Jag vet fortfarande inte om hon äter som hon ska men eftersom hon är pigg och hoppar omkring i boxen så finns det hopp om att allt ska gå bra. Vi får se. Husvagnen står på verkstaden, sommardäcken är påsatta. I kväll ska jag till "min" massör och få hjälp mot ischias och rygg- och knäont. Det är bara pengarna som fattas fortfarande. Och tid. Jag hinner inte med allt jag skulle behöva göra. Men det är bara att ta det lugnt och försöka ta en dag i taget. Det är när jag försöker hinna med en hel vecka på en gång som det blir panik.

Ett par var och tittade på min bagge. Jag har skrutit om att han var så snygg och trevlig men jag tyckte inte de verkade så imponerade. De skulle fundera på saken. Det kanske bara är jag som tycker att Elvis är så tjusig. Det är klart, tittar man på pälsen så är den inte så vacker, han har ju "skogsfårspäls" men det kanske skiljer sig även på dem. Jag har för liten erfarenhet av Åsenpälsar. De ville ha en snäll bagge eftersom de haft en, som var väldigt elak tidigare. Jag vet ju inte hur Elvis är nu, han har inte varit elak mot folk någon gång, det var ju mot tackorna och det var säkert hormoner eller något sådant som spökade. Han var ju så rädd tidigare så han höll sig undan. Nu har jag hållit på och gullat med honom så nu kanske han är elak mot folk.

Jag måste nog börja med sommarhagen nu ifall det blir så varmt så det blir aktuellt med utsläpp snart. Jag har ju förstås mina flasklamm och fr a Valborg, som inte alls är klar med sitt ätande, så jag måste nog vänta med betessläpp ett tag till. Det är nog bra att ha hagen klar i alla fall så det bara är att köra iväg fåren när allt är klart med dem. Jag funderade på att ha Valborg och hennes mamma i trädgården (så slipper jag klippa gräset). Tänkte jag kunde lägga en presenning över hundgården så kan de bo där. Men de äter väl upp allt som finns där då, buskar och blommor som jag vill ha kvar, så det kanske inte är någon bra idé.

Jag tror att Valborg, mitt minsta lamm som föddes 1 maj, äter dåligt. Hon började med diarré. Hon hade en stor klump hängde i baken med intorkad avföring när jag kom från kursen 2:a maj. Jag stoppade ner baken i en pyts med ljummet vatten och fick henne ren. Efter det gav jag henne saltbalans ett par gånger och det verkar som om diarrén försvann. Nu ser hon fin ut i baken. Däremot tyckte jag igår att hon såg smal ut. Jag har tittat när hon diar och det är bara mycket korta stunder. Jag försökte mjölka ur och ge henne i flaska men det verkar som om tackan har dåligt med mjölk. Blir ungen svag och inte orkar suga så sinar ju mjölken. Jag har nu gett henne lite lammnäring i gårkväll och i morse (med risk för att hon får diarré igen). Till råga på allt har jag fått ishias och har mycket svårt att hålla på och mata och mjölka. Ett problem drar alltid med sig flera.

Jag ska också till bilverkstaden idag och få husvagnen fixad och sommardäcken påsatta. Jag funderade på igår om jag ändå skulle sätta på däcken själv eftersom jag inte har några pengar men det går faktiskt inte idag när jag har så ont i ryggen.

Räkna: halt hund, ischias och dessutom ont i magen, elen fungerar inte på husvagnen (den ska besiktas på torsdag), inga pengar, kör med olagliga däck och kan inte få på de rätta, inget gräs växer i hagen men i trädgården växer det så det hörs och jag kan inte klippa p g a ont i ryggen, lamm som inte äter och jag har svårt att mata. Det blir värre ju mer jag tänker på det. Jag tänker på något annat.

Nu har vi gjort andra dagen på vallkursen. Det gick väldigt bra. På förmiddagen var vi i Lerkulan eftersom flera behövde liten fålla. Vi, som inte var i fållan, tränade fösning och delning och det gick till sist riktigt bra. På eftermiddagen var vi i Bråfors och då fick vi i min grupp gå en "tävling" och blev bedömda av en "grinig domare", Peter. Jag tyckte det gick mycket bra och var så nöjd. Då fick jag veta av Peter att vi egentligen var diskade. En tacka hade gått utanför "rännan" (eller vad det kan heta) och jag tänkte att "ett poäng minus spelar ju ingen roll" men Peter talade om att vi blev av med alla poäng och skulle egentligen ha lämnat banan. Det kan ju vara bra att veta när/om det blir allvar. Delningen däremot gick superbra.

Det var gårdagen. Halva kursen klar. Idag åkte jag åter till Lerkulan. Ewa och Anna höll på och tränade fösning omväxlande med delning även idag. Jag hoppade in och gick en bana med fösning och gjorde därefter ett par delningar. Tassa börjar så smått förstå att det är tillåtet att gå in mellan fåren och att hon skall driva bort den ena gruppen.

Nu hör det till saken att jag tyckte mig se att Tassa var lite halt innan vi åkte. Jag undersökte tassarna och hon reagerade när jag kände på den vänstra framtassen. Det händer att hon gör sig illa ibland och haltar några steg men att det sedan försvinner. Jag tänkte att jag åker väl och prövar, få se om det blir värre.

Nu var det så lyckligt att det var en veterinär, som deltog i kursen. Egentligen skulle ju Gun ha varit med, hon ansvarar för kurserna i vanliga fall. Hon är ju veterinär men denna gång hade hon blivit sjuk och kunde inte vara med.

Veterinären, som var med på kursen undersökte Tassas fot och ben och konstaterade att det inte var lämpligt att låta henne anstränga benet utan avbryta kursen. Hon föreslog att jag skulle låta Tassa vila tre dagar. Om det inte blivit bra då så måste jag söka veterinär. Jag har just varit hos vet med Tassa och de har tagit prover för flera tusen kronor eftersom hon tappat päls och jag är rädd för att Demodexen skall komma tillbaka.

Så var det med den kursen. Det var extra tråkigt eftersom det hade börjat gå så bra för oss. Jag har ju inga möjligheter att träna hemma på ett bra tag. Det kostar för mycket om jag ska åka långt. Men vi fixar det nog på något sätt, huvudsaken Tassa blir bra i foten. Jag får försöka hålla henne lite stilla några dagar nu.

Vi har gjort första dagen på Working Kelpieklubbens fyradagarskurs i Bråfors. Jätteroligt!! Vi är två grupper, dels en nybörjargrupp dels vi, som kommit lite längre. Vår grupp består också av personer, som kommit olika långt, det är Ewa med Tassas kullbror Trix som är på ungefär samma nivå som Tassa och jag och så Anna Brate, som är något ljusår före oss. Jag tycker ju att det är bra när det är olika nivåer men det är problem för instruktören, Peter. Vi lär oss alla av att titta på andra och det är bra att friska upp minnet från den första tiden samtidigt som det är bra att titta på Anna och se hur hon jobbar. Det kändes riktigt konstigt att jag var med i den grupp som kunde mest. Länge trodde jag att jag aldrig skulle komma dit. I morgon ska vi vara i Lerkulan eftersom det behövdes en liten fålla och alla grindar gått åt till lamning i Bråfors. Det är viktigt för mig att få hjälp och instruktioner och även viktigt att få möjligheter att träna. Jag kan ju inte träna på mina får p g a alla lammen och är dessutom dålig på att träna. Jag behöver piskan på ryggen för att det ska bli något gjort.

Apropå lamning så hade min sista tacka lammat när jag kom hem ikväll. Jag trodde redan igår att hon skulle lamma då eller i natt. I morse stängde jag in henne i lagården. Jag delade av  ungefär en fjärdedel av fårboxen åt henne, så hon skulle få vara ifred och det var nog bra. Hon var nöjd med att vara där, bättre än en liten lamningsbox. När jag kom hem flyttade jag henne och lammet till en liten box och hon verkade nöjd med det också. Hon verkar inte ha något överdrivet starka moderskänslor, hon håller inte på och "småpratar" med lammet som en del tackor gör, men lammet hade i a f ätit när jag kom och helt torr var hon. Hon heter Valborg, förstås.

Nu är det 19 lamm allt som allt. Jag beställde öronmärken till 20 st för säkerhets skull men trodde nog inte det skulle bli så många. Jag kan ju inte vara borta hela dagen på vallkurs eftersom jag behöver ta hand om mina lamm. Jag har köpt en automat åt flasklammen så jag slipper mata dem så ofta men de har inte lärt sig äta ur den ännu så de får flaska också. Men det kommer nog.