monawesterlund

Jag har suttit och läst i min dagbok (blogg) från förra året denna tid. Jag ville se när jag släppte ut fåren till sommarbete. Den 9 maj, det var nog ganska tidigt, det är ju snart. I hagen där de är nu finns inte mycket gräs kvar. Något hittar de för de går och betar hela dagarna och äter mycket mindre hö, men det ser inte ut att vara något grönt kvar. Men jag minns att jag mådde dåligt förra året för det blev ganska regnigt och kallt ett tag och eftersom inte löven spruckit ut helt så hade fåren inget skydd. Jag kanske får vänta lite längre i år. Men blir det varmt så mår fåren ännu sämre i lagården, det blir för varmt. Jag får väl tänka på betet i första hand och släppa dem när det är lagom. De går in i lagården och lägger sig när det blir kväll men blir dagarna längre och det blir mera gräs i hagen så kanske de stannar ute.

Jag läste också några andra inlägg från juni. Vi tränade ju för VP då och lyckades ju till sist under året så det var ju bra. Och det har ju faktiskt gått framåt en del sedan dess fast jag tycker att ingenting händer. Jag ska gå IK-1 i år någon gång. Jag tittade lite men hittade inget lämpligt. Hoppas det kommer något.

Just nu bävar jag för Valborgsmäss och allt smällande. Ja, här är ju ingenting jämfört med Örebro, där det smäller oupphörligt i flera dagar både före och efter sista april. Här är det mest grannen som smäller av några riktiga salvor på valborgsmässoafton så fr a katterna blir skräckslagna. Men även hundarna reagerade när huset började skaka. De tittade ängsligt på mig då. Jag oroar mig också för fåren nu. Förra året var de i Almhöjden, där smäller det inte. Jag vet inte hur det är i Resta, där de befinner sig nu. Jag har ju fortfarande en tacka som inte lammat, men hon bör vara i det närmaste klar nu, då kanske det inte är lika farligt.

Jag är så glad åt mina får. Jag har ju drömt i många år om att skaffa får. Det var ju min dumhet som gjorde att jag trodde jag måste bo i sta´n, nära jobbet, så jag kunde vara där nästan dygnet runt. Jag kunde ju gott ha skaffat får mycket tidigare, när jag orkade med dem. Nu är det som det är och nu är jag så glad över att jag vågade förverkliga min dröm när jag blev pensionär. Tänk om jag skulle ha blivit tvungen att spela Whist eller Boule (kan inte ens stava till det) hela dagarna, eller gå på pensionärsdans, jag tycker ungefär lika illa om att spela spel som att dansa.

Jag trodde ju att får var trevliga men ändå kunde jag inte tro att de var så charmiga. Det är bara baggen, som jag har lite relationsproblem med. Jag kommer nog inte riktigt överens med det manliga könet. Baggen är visserligen jättego, kelig och charmig när jag kommer och klappar honom. Då kråmar han sig och viftar på svansen och ger mig kärleksfulla blickar ur sina vackra lugna ögon. Men så fort jag lämnar honom så springer han runt i boxen och bräker och stångar på vattenhinken. Han är inne på sin femte vattenhink nu, de håller allt kortare tid. Vad ska jag ge honom vatten i, som han inte kan stånga sönder?

Jag tycker nog bäst om tackorna. Visst är de lite fjompiga ibland men det är väl honans privilegium att få vara det. För det allra mesta ska hon vara klok och förståndig och ansvarsfull och det är ju tackorna oftast. De uppoffrar sig för sina barn. Idag fick den tackan, som lammade senast komma ut från lamningsboxen och gå ut med sina ungar. Jag släppte ut dem när de andra rusat ut och det var lugnt i lagården. Tackan gick lugnt och stilla ut för att inte skrämma lammen. De trippade efter henne och hon tog det jättelugnt. Lammen ville springa tillbaka och då följde tackan med dem en bit och vände sedan när de lugnat ner sig. Så höll hon på, gick fram och tillbaka flera gånger så ungarna inte skulle bli rädda och till sist var de ute i hagen.

Den tacka jag beundrar mest är en av de små Åsentackorna. (Om jag varit Ewa hade jag aldrig sålt den tackan men säg inte det till Ewa så hon häver köpet.) Tackan är född 05 men är redan ledartacka för hela min flock, alltså även Gotlandstackorna. Och jag har inte sett att hon slagits särskilt mycket. En av Gotlandstackorna, en som är född 06, började kriga med Åsentackan när hon kom ut från lamningsboxen. Jag tror att de är lite kaxiga då. Åsentackan gav sig inte. Hon försvarade sig men fortsatte inte bråka utan pysslade med sina ungar, som hon för övrigt tar hand om på ett fantastiskt sätt, åt lite, drack lite vatten. Gotlandstackan utmanade henne gång på gång. Åsentackan gav inte efter en tum men var lika lugn ändå. Om två tackor bråkar med varandra så är Åsentackan där och medlar direkt. Är någon dum mot ett lamm så behöver hon bara titta på den tackan så lommar hon iväg. Jag trodde nog inte att får var så kloka.

Nåja, dem som jag helst tittar på och vill krama är förstås lammen. Bara de är tillräckligt för att jag ska vara glad och tacksam för att jag fick möjlighet att skaffa får. Jag kan stå och titta på de där små busungarna hur länge som helst. På morgonen startar de med att springa runt hagen i hög fart hela gänget. Jag är helt förundrad, de hänger med redan efter några dagar. När de sprungit sig trötta går de tillsammans med sina mammor och betar. Det trodde jag inte heller att de kunde göra så snart. Jag är helt såld på de där fantastiska djuren.

När fåren går ut på morgonen står Moses och Tassa utanför stängslet och övervakar det hela. Fåren är inte rädda för dem heller. Ibland funderar jag vad det kan medföra för Tassas del i vallandet, kommer de aldrig mera att ha respekt för henne? Det kommer de förstås att ha. De kan avgöra när hon är "farlig" och när hon inte är det. Moses är de aldrig rädda för. Han viftar på svansen och skulle gärna vilja springa och leka med lammen.

Jag har varit på kurs både lördag och söndag. Jag kommer att bli spränglärd.

Lördagens kurs var i Bråfors, IK-1kursen med Peter. Det var (som vanligt) jätteroligt. Det var 1. fösning (på linjen), 2. bana med hämt, fösning och fålla  3. bana med allt detta + delning. Jag tyckte Tassa skötte sig riktigt bra. Hon fick beröm av Peter. Det fick jag också men även lite (konstruktiv) kritik. Jag har saker att träna på. Eftersom jag tagit tillbaka min anmälan till tävling så kunde jag vara lugn och avslappnad. Men delning kan vi inte, Tassa och jag. Det får vi försöka lära oss. Nu vet jag hur det ska gå till (tror jag). När det går bra så känner jag att jag vill absolut tävla och jag ska försöka träna i sommar. Sista övningen minns jag inte vad det var, jag blev tvungen att åka hem till "mina flaskbarn".

Just nu kan jag ju inte träna på mina får och knappast ens åka ifrån dem för att träna. Det är i första hand mina flasklamm, som behöver mig. Men tackorna behöver mig också. De skriker för full hals och är jättehungriga om jag blir sen. Det går ju åt mycket energi och protein nu när de ger di.

Kursen idag handlade om pilflätning. Det var också roligt. Vi lärde oss att göra saker till trädgården, blomstöd, spaljéer, staket m m, av korgpil. Det går bra med energiskog också och t o m sly, så jag ska försöka få tag på lite material. Det är "i grevens tid", det ska skördas innan löven spricker ut och det har de så smått börjat göra i Ramsberg idag. Ska man odla pil själv ska man sätta sticklingar. Dem skaffar man på vintern, förvarar i svart plast tills det går att plantera dem. De växer under sommaren och skördas på vintern, sedan kommer jag inte ihåg om de ska torka eller något. Det tar i a f minst två år innan man har material. Jag har nog ingenstans att odla något sådant men ska försöka intressera Britt för det, hon har gott om plats. Det var roligt och blir väldigt fina saker. Hon som höll kursen har även kurser i korgflätning och luffarslöjd, hon är mycket duktig.

Fortfarande en tacka kvar att lamma. Hon har fortfarande sviter efter att hon drog i sig gas från ströbädden. Vad jag förstår finns det inget att göra åt saken. Hoppas bara att det inte påverkar hennes lamm eller förlossningen.

Stor dramatik i ladugården i natt. När jag kom till ladugården för sista kvällskollen fick jag se att den av de två tackor, som fortfarande var kvar att lamma, betedde sig konstigt. Hon hade stoppat huvudet under foderrännan och verkade skräckslagen. Hon låg och bara panikstirrade och det ryckte i kroppen. Jag trodde det var något med den förestående lamningen men ringde för säkerhets skull Britts mamma för att fråga om det var något jag kunde göra och vad det kunde vara. Hon kom för att titta på tackan och då hade jag upptäckt flera som betedde sig underligt. Det ryckte i benen på dem och de gick med huvudet sänkt. Britts mamma visste direkt: Det var för varmt i bädden. Den avger ett slags gas då som gör ungtackor förvirrade. Får de inte hjälp dör de.

Jag kastade ut den tacka som var mest illa däran för att hon skulle få frisk luft. Sedan öppnade jag alla dörrar och fönster. Det hade ju blivit kallt och dessutom gjorde korsdraget att det blåste friska vindar så tackorna repade sig genast. Utom den första, hon fick vara ute länge. Jag är ju frusen och tror att tackorna också fryser. Nej jag vet att de inte gör det, men jag tänker sällan på att det kan bli för varmt åt dem. Det är mest nu när solen skiner. Eftermiddagssolen ligger på fönstren och värmer upp bädden som ökar sin brinning. Usch, vad otäckt det var.

Lagom när det börjat lugna ner sig och Britts mamma åkt började den andra tackan, som väntade, att krafsa i bädden, resa sig och lägga sig, titta på magen och gäspa. Jag hade ju sett tidigare på dagen att hon var svullen därbak och magen sjunkit ner så jag var beredd. Hon fick snabbt två fina lamm på 4,3 resp 4,5 kilo, tacka resp bagge. Tackan var jätteduktig, slickade sina lamm och jag mjölkade lite så vaxproppen åkte ut, sedan hade de snart ätit och kunde flyttas till lammbox. När jag ska göra sådana förflyttningar stänger jag och bygger gångar med grindar så jag lätt kan gå före med lammen och tackan kommer efter. Alla lammen, och även tackorna, är ju så himla nyfikna och vill vara med annars.

Jag lade mig 01,30 och vaknade förstås kl 5,00 ändå. Det är hårda bud att lamma. Jag har sett att det verkligen är svårt att vara ensam och ha får, man blir väldigt låst. Jag har några kurser den närmaste veckan och vet inte om jag alls kan vara med på dem. Nu har jag visserligen bara en kvar men ungtackan kan ju komma när som helst, det syns ju inget innan. Samtidigt har ju hon extra stort behov av hjälp, Hon vet ju inte vad hon ska göra. En del vet ändå men inte alla. Sedan har jag ju flasklammen, som kommer springande och skriker så fort de ser en människa. Det går inte att vara borta för lång tid.

Tassa och jag fick hjälpa till att valla ut ett trettiotal tackoroch ett sextiotal lamm på bete idag. Britt skulle valla med Nell och erbjöd mig att följa med och hjälpa till. Jag är ju så orolig för Tassa när hon ska valla besvärliga tackor och när de har lamm är de ju verkligen besvärliga. Det har gjort att jag har hindrat henne så hon har inte lärt sig det. Jag pratade med Peter om det och han tyckte att jag måste bara låta henne pröva och att hon skulle klara sig. Jag tänkte på det och såg att flera tackor försökte ge sig på Tassa och hon hade inga svårigheter att klara sig undan. Jag såg också att vår träning i lagården, när jag försökt få henne att sätta sig i respekt, den har varit till nytta. Tassa hoppade undan när de försökte anfalla men sedan gick hon på dem och då väjde de faktiskt.

För övrigt skötte Tassa sig alldeles utmärkt. Hon var absolut inte sämre än Nell utan gjorde lika mycket nytta. Det var också roligt att se. Det var nog bra att jag inte kände några krav på mig att visa att jag kunde eller att min hund kunde. Jag tänkte i början att jag håller mig lite i bakgrunden men när Tassa gick på var jag tvungen att följa med. Vi fick lite problem ett tag när alla fåren skulle över en ganska smal bro. Det blev helt stopp men det lossnade och hundarna fick iväg fåren. Det kändes jätteroligt och Tassa blir så stolt när hon får göra "riktiga jobb".

För övrigt har ingenting hänt. Fortfarande väntar jag på två tackor att lamma. Det är ju den äldre, som ser ut att ha åtminstone tre, fyra lamm i magen. Hon är jättetjock och stönar och stånkar när hon skall röra sig. Jag tittar hela tiden efter tecken på att hon ska lamma men hon äter och idisslar och är som vanligt, förutom orörligheten. Den andra är en ungtacka, som inte ser så tjock ut. Jag började tro att hon inte var dräktig men det visade sig att hon faktiskt har lite juver. Troligen kommer de att lamma i helgen, jag ska på vallkurs på lördag och på pilflätningskurs på söndag men om någon av dem lammar då så kan jag ju inte åka bort och vara borta hela dagen.

Jag tyckte det hade kommit upp en hel del grönt gräs i hagen när jag släppte fåren. De har bara varit ute fyra, fem dagar men redan ätit upp mycket av det lilla gräs som kommit. Snart får jag börja gnälla att det borde komma lite regn så gräset växer fast jag tycker det är så skönt att lervällingen är borta. Jag tar ju ändå in fåren på kvällen och släpper inte ut dem förrän frosten är borta på morgonen. Men det kanske är riktig värme, som behövs. Det är ju fortfarande minusgrader på natten.

IK-1kursen var ingen hit för min del. Konstigt nog är jag inte besviken för det. Jag tyckte det var jätteroligt i alla fall och det är väl huvudsaken. Jag har bestämt mig för att skippa tävlingen i Bråfors den 11 maj. Jag har inte en chans att hinna träna så vi kan klara den. Jag kan ju inte träna på mina får just nu och har just ingen annanstans att träna inom rimligt avstånd. Det är så mycket med fåren just nu så jag får ägna mig åt det. Jag ska ju göra klar IK-1kursen och jag har också en annan kurs inbokad i WK-klubben, som jag tänker genomföra.

Det värsta på kursen var att jag helt tappade humöret igen. Jag trodde att jag kommit ifrån det, det är åtminstone 1,5 år sedan det hände senast. Jag fick ett formligt utbrott. Jag vet ju att det berodde mest på att jag är trött, jag har fått alldeles för lite sömn, varje natt, i tre veckor och det klarar jag inte nu för tiden. Men ändå..... Jag vet ju att Tassa blir helt handlingsförlamad när jag skriker åt henne istället för att skynda på eller skärpa sig och ändå skriker jag. Ja ja, det är inget att göra åt nu, bara försöka öva på behärskning och skärpning. Jag vet ju att det inte gäller livet när hon inte gör som hon ska (när jag inte klarar att leda henne). Jag tycker inte det är så himla viktigt men just när det sker vill jag att det ska bli rätt.

Något som jag ska ägna mig åt är att lära Tassa valla tackor med lamm. Jag får väl vänta lite till förstås men sedan får jag försöka att inte vara så himla rädd. Jag vet ju att hon inte gör lammen illa. Hon bryr sig förresten inte just om dem, förstår nog inte att de är får. Men hon måste lära sig att akta sig för tackorna och sätta sig i respekt, det är det hon har svårast för.

Yngsta barnbarnet var här i helgen. Nu har hon både varit med på vallkurs och sett lammen. På vallkursen frös hon så hon satt i bilen mest. Hon ville inte ha någon jacka med sig och det var kallt i lördags. Men lammen har hon pysslat med. De är ju så roliga. När vi släppte ut dem igår så sprang lammen fram och tillbaka, långt ut i hagen och sedan tillbaka till lagården, flera gånger, och alla tackorna efter. Det tog en stund innan de kom till ro i hagen och vi skrattade så vi låg dubbla.

I morgon ska vi på IK-1kurs hos Peter. Det har inte blivit något med vallningen de senaste veckorna. Tävlingen, som jag anmälde mig till får nog bero tror jag. Tassa hjälpte mig att få in två lamm, som lyckats ta sig ut genom fårnätet. De bara sprang när jag försökte få in dem så jag blev tvungen att hämta Tassa. Hon var visserligen bra med lammen, gick lugnt och höll sig en bit ifrån dem. Men det kan lika gärna vara att hon var förvånad över de små och undrade vad det var för något. Jag är så löjlig, jag är så rädd att tackorna ska göra henne illa så jag har inte vågat låta henne komma i närheten av fåren sedan lammen kommit. Jag förstår ju att jag måste sluta vara så harig om hon ska bli vallhund någon gång.

Trillinglammet, som jag stödmatar har börjat äta väldigt bra av Lammnäringen. Ibland blir jag orolig att hon börjar tycka mer om lammnäring än om mammans mjölk men det är väl inte mycket att göra åt i så fall. Då får hon väl bli flasklamm. Gammeltackans lilla tacklamm är inte lika ivrig på Lammnäringen men hon kanske får mera av sin mamma kan man hoppas. Gail föreslog att tackan kunde ha dåliga tänder. Det har jag också funderat på. Jag har försökt kolla, hon har tänder men de kan ju vara dåliga. Hon får åtminstone sitt kraftfoder i enrum för att hinna få i sig allt och hon har i a f bra aptit nu. Tänderna är väl inte mycket att göra åt om de är dåliga antar jag. Tackan måste få chansen att ta hand om sina barn, sedan ska hon inte behöva lamma mera. Hon skulle kunna vara valltacka men har hon svårt att få i sig maten så får hon det besvärligt även utan lamm. Hon var dock vid gott hull innan hon lammade men nu har hon blivit lite tunn.

Fåren har varit ute i hagen hela dagen. Det är ett himla liv emellanåt när mammor och barn tappar bort varandra. Jag hoppas de lär sig att hålla bättre koll så de blir tysta. Det är roligt, de som bor runt omkring har kommit dit och tittat på lammen och tycker det är roligt med får i hagen. De tycker inte det gör något att de väsnas. Det finns två små barn, som bor alldeles intill lagården, de var väldigt förundrade. Den minsta, som nog inte är året ännu, trodde det var hundar.

Nu är min hage i stort sett klar. Jag har lite problem med grindar. Saken är den att min hyresvärd måste kunna köra med traktorn och hämta hö på logen. Mina får måste gå över vägen för att komma ut och jag vill att de ska kunna gå in i lagården och äta, dricka vatten, söka skydd för regn o s v. Därför har jag gjort en gång över vägen med fjädergrindar som jag planerar att ha el på. De grindarna måste min hyresvärd kunna öppna lätt och istället stänga till hagen och till lagården med samma grindar, medan han kör förbi. Det stämmer inte riktigt med längden mellan grindarna och jag måste lösa det på något sätt. Sedan är det klart och fåren kan gå ut. Jag önskar att de sista två tackorna skulle ha lammat innan jag släppte ut dem. Vi får se hur jag gör.

Jag har gjort lammkammare idag. Det var nog onödigt tidigt men det är lika bra de vänjer sig. Ewa gav mig råd om gammeltackan, som blev lite hängig och fick dålig matlust efter lamningen. Jag har faktiskt gett henne selen men det var nog inte det som var problemet. Jag har blandat Selén i fodret enl konstens alla regler och gammeltackan har fått äta kraftfoder i eget rum så hon bör ha fått i sig tillräckligt. Nej, jag tror kanske bara att hon var trött och slut. Jag funderade på att ge henne Energibalans, som brukar vara bra, men jag gjorde inte det för jag ville inte bråka med henne. Jag stödmatar ju hennes lilla tacklamm och hon blev lite orolig i början och undrade vad jag gjorde med hennes unge. Hon är en väldigt kärleksfull mamma och oroar sig för sina barn. Tackan har kommit över sin foderleda och vräker i sig kraftfoder, som de andra, fast i eget rum förstås. Hon äter lite saktare, hon vet väl att man ska tugga maten ordentligt. Nu verkar hon ha vilat upp sig och ser mycket piggare ut så jag tror inte det är någon fara med henne.

Nu har flera av mina lamm hängöron. Jag har märkt dem alla och märkena tynger ner deras små öron. Men det var ganska enkelt att märka med aluminiummärkena, mycket enklare än med de stora gula plastmärkena. Jag struntar i om de blir svåra att läsa om fem, sex år. Då har nog inte jag några får längre. Det är fantastiskt med de små lammen, De är så underbart söta. Jag skulle kunna stå och titta på dem hela dagarna, de är verkligen roliga att se på. Jag hoppas dock att jag ska kunna minska ner på min tid i lagården snart. Jag åker dit kl fem första gången och sista gången för dagen omkring tio-, elvatiden. Det blir lite för lite sömn emellan, i regel bara fem timmar, det är för lite för mig, jag är trött hela tiden. Jag är dessutom sådan att jag oroar mig, den ena tackan som väntar får troligen tre eller t o m fyra lamm. Då är det oftare problem vid förlossningen och därför vill jag ju gärna att hon lammar när jag är i närheten så jag skulle helst vara i lagården dygnet runt. Får hon fyra lamm kan det bli problem av annat slag eftersom det är en tacka till, som väntar. Jag beställde bara 20 märken och ångrade mig nästan för att jag tog så många. Kunde aldrig tro att det skulle bli så många lamm, nu har jag ju bara fyra märken kvar. Men det går väl att beställa flera antar jag, löjligt bara om det fattas ett. Jag var ju dum som ville ha årtalet med så jag börjar med 08. Det hade ju varit bättre att bara börja med nr 1, då hade jag kunnat fortsätta nästa år med t ex 00022 t ex. Men det är klart, man ser direkt hur gammalt fåret är när årtalet finns med.

Det går framåt med lamningen. Igår stod två "nya" lamm i boxen när jag kom. Jag hade bara varit hemma en timme och ätit frukost. När jag kom var lammen redan "tvättade" och stod upp och hade börjat leta efter maten. Det är en ungtacka, som är så duktig. Lammen är vita med svarta prickar här och där på kroppen, Inte direkt som Dalmatiner men nästan. Baggar båda två. Nu är det bara två tackor kvar att lamma.

Gammeltackan har repat sig och fått lite bättre aptit och ork. Det känns bra, henne är jag lite extra rädd om.  Tacklammet är fortfarande mycket mindre än baggen och inte lika företagsam, så jag stödmatar henne. Jag tänkte släppa ut dem idag till de andra, de har stått i lamningsboxen fem dagar nu men jag tyckte tackan behövde lite extra lugn och ro. Hon har svårt att kämpa sig till kraftfoder så hon får tillräckligt. De har en stor box och tackan verkar fullt nöjd med att vara där. Jag får ge henne särskilt sedan så hon får i sig det hon behöver.

Jag måste också göra lammkammare så lammen får börja äta kraftfoder. Då kan de klättra (och skita) i egen höhäck. Men de fortsätter nog klättra i tackornas. De äter hö för fullt. Jag läste att fördelen med att de klättrar i höhäcken är att de lär sig fortare att äta hö. Det har jag sett nu. Lammen är jättefestliga. De är sammanlagt 16 st nu fast några står fortfarande med sina mammor. De som är "ute" springer omkring och har kul ser det ut som. Bäst verkar de ha när mammorna äter kraftfoder. Då är det tomt ute på golvet och lammen springer i full fart fram och tillbaka. Då kan de sträcka ut utan att det är några tackor i vägen.

Hittills har det varit roligt med lamningen och allt har gått bra. Jag hoppas det går bra även med de två, som återstår också. Det är en av dem, som blivit betäckt av Britts bagge. Hon lammar för tredje gången och kommer från en släkt som får många lamm. Hon kan få 3 eller 4 st. Det är jag lite rädd för. Den andra är en ungtacka. Alla de andra ungtackorna har ju haft helt problemfria lamningar så det hoppas jag att även hon får. Hon är lite knepig i sättet den tackan så det blir intressant att se hur hon tar hand om sin(a) unge(ar).

Hagen är nästan klar nu så de ska få gå ut när även den tackan lammat, som kan ha många lamm. Jag vill inte att hon lammar i hagen, det är så jobbigt att få in tacka och flera lamm. Ja, jag vet att det är bra för dem att lamma ute och att de klarar det. Det är bara jag som är larvig. Men fr a är det risken att hon får många lamm. Det är svårare att ha koll på alla då.

Hundarna är det fortfarande synd om. Moses är lite deprimerad. Det blir han när jag inte hinner med honom. Jag får ta itu med dem bara lamningen är klar. Tassa verkar klara sig bättre. Hon har mycket att hålla koll på så hon är sysselsatt fast inte jag har tid med henne.

Fortfarande har mina tre sista tackor inte lammat. Det vore skönt om det blev klart snart. Jag skulle tro att de blev betäckta vid "ombrunstning" om det nu kan heta så. I varje fall en av dem vet jag blev det. En av dem, som var hos Britt för betäckning är kvar. Hon blev visst betäckt 4 dec så det är ju inte dags riktigt än. Hon är dock väldigt stor och bred. Hoppas bara att det inte är fler än tre. Jag tycker även att tre är för mycket.

Den förra av mina tackor, som fick tre, har två baggar, som är nästan ett kilo tyngre än lilla tackan. Henne har jag börjat stödmata. Det verkar som om hon får mat men det kan ändå vara bra att mata henne. Hon får troligen inte lika mycket som bröderna. Blir det alltför dåligt är det bra att hon lärt sig äta Lammnäring. Det kan ju också hända att de "drar upp" mjölkproduktionen och då har hon tillräckliga krafter att vara med och slåss om dropparna.

Min äldsta tacka, som jag oroat mig för, fick ju en tacka och en bagge. Förlossningen gick bra även om det tog lite tid. Tacklammet är pytteliten. Jag vet att tackan har mjölk, åtminstone än så länge, men hon har börjat äta dåligt. Hon äter sakta, det har hon även gjort tidigare, men hon vrkar inte ha någon riktig aptit, och verkar även trött och ligger mycket. Det tacklammet har jag också börjat stödmata. Jag vet att det går fort om de inte får tillräckligt med mat. De blir slöa och kraftlösa och orkar inte äta och i så fall dör de ganska fort. Tacklammet verkar ha lite dålig sugförmåga. Det ser ut som om hon tuttar men hon verkar inte få mycket i sig. Tackan har också tjocka spenar som är svåra för lammen att få tag omkring. Jag höll ju på och jobbade med de lammen för att "lära" dem äta och lyckades tydligen bäst med baggen, han ser ut att få i sig mera. Jag hoppas tackan får bättre aptit så hon får krafterna tillbaka.

Det är trist för hundarna nu. Det är mycket jobb i lagården och jag hinner inte med hundarna så mycket. Vallning är inte att tänka på. Knappast ens skogspromenader. Det blir bara korta promenader. Tassa hade rullat sig i "något äckligt" idag, det luktade som tur var inte så mycket men det såg äckligt ut och jag har inte ens hunnit bada henne. Jag kunde förstås ha gjort det istället för att sitta vid datorn men jag blir också så trött eftersom jag sovit så lite, så jag orkar ibland inte göra allt som behövs. Jag måste vila ibland.

Oj, det lammar och lammar och lammar. Idag kom tre stycken. En väntade på mig i morse. Jag kom strax före fem och hon satte igång nästan genast, precis som om hon hållit sig tills jag kom. Det var en "Åsenpäls", en tacka förstås. Jag gjorde klar henne, åkte hem och åt frukost och när jag kom tillbaka så var det dags för nästa. Det var min äldsta Åsentacka, som jag oroat mig för, hon börjar ju bli lite till åren, sex år. Efter vad jag läst ska det vara i överkant för lammande tackor. Det tog lite längre tid än det gjort med de övriga. Hon är också extra rolig, så fort jag tittade på henne så ställde hon sig och såg oskyldig ut, "jag lammar inte", men till sist klarade hon inte det utan var tvungen att fortsätta ändå.

Den tackan är också duktig mamma, som de andra Åsentackorna, men hon ville inte att ungarna skulle äta på henne. Ungarna var pigga så jag tog för givet att det skulle gå bra eftersom tackan verkade så duktig så jag åkte hem en stund, åt lunch, rastade hundarna o s v. När jag kom tillbaka efter tre timmar så skrek hennes ungar och sprang omkring i boxen. När jag kände på deras magar så kände jag att det fanns ingenting där. Det var då jag upptäckte att tackan inte stod still så ungarna kunde äta. Jag försökte hålla tackan men hon bara vägrade. Det var omöjligt att försöka få ungarna att äta och samtidigt hålla tackan så jag fick binda upp henne. Hon kämpade allt hon orkade för att komma loss men fick ge sig till sist. Jag fick också ta i allt jag orkade. Jag jobbade på med ungarna, mjölkade ur en del och såg till att ungarna fick äta.

Under tiden jag höll på med matning så hörde jag en annan unge som skrek förtvivlat. Jag antog till sist att någon lyckats ta sig upp på foderbordet eller något sådant och gick och tittade. Då visade det sig att en av de äldre Gotlandstackorna, som varit borta och blivit betäckt med Gotlandsbagge, hade fött en unge. Det var den som skrek.. Ut med en tacka som stått i lamningsbox två dagar men som jag tyckte skulle ha en dag till. Hon fick ge sig ut bland de andra och in med den lammande tackan. När hon väl kom in i boxen fick hon så småningom två lamm till. Jag har ju hoppats att jag skulle slippa någon "trelammare".

Fortsatte med matningen medan Gotlandstackan fick slicka och göra sina lamm fina och låta henne försöka mata dem själv. Det visade sig att hon inte klarade det. När jag matat Åsenlammen klart fick jag fortsätta med de tre Gotlandslammen. Då var jag helt slut, ringde Britt och nästan grät och talade om att det var kaos. Britt sade att "Jag kommer med kaffe och mackor och går en tur med alla hundarna." Det kändes jättebra. Sedan gick det bra med fortsatt matning så när Britt kom hade alla tre gotlandslammen ätit och det var lugnt i lagården.

Skönt att det bara är tre kvar. Nu är klockan 22.00 så jag ska åka till lagården igen och se om någon behöver matningshjälp.

Idag kom en tacka och en bagge igen. Denna gång var det "Åsenåsen" så det kan ju bli något för Heléne. Jag tyckte lammen verkade så svaga, de låg mest och sög inte fast jag stoppade spenen i mun på dem. Jag mjölkade ur och gav dem råmjölk med sond och då piggnade de till lite men verkade ändå inte jättepigga. Jag pratade med Kenneth (hustomten) som sätter stängsel åt mig och som även är fårägare. Han menade att "det är nog inget att oroa sig för, de äter nog, de var väl lite stressade efter all uppståndelse." Och banne mig tror jag inte han hade rätt, när jag varit ute med hundarna på promenad en stund så var lammen på benen och i varje fall letade efter mat. Jag är nog onödigt ängslig. Samtidigt har jag läst på ett forum för fårägare att många sondar alla lamm. De tycker det känns bra och då vet de att de fått i sig råmjölk så det var säkert inte så tokigt ändå.

Nu har fem av mina tackor lammat, sex kvar. Det ska faktiskt bli skönt när det är klart. Jag sover alldeles för lite varje natt och så fort jag sätter mig och kopplar av så somnar jag. Jag tror att detta att jag är nervös tar på krafterna det också. Det har ju släppt en del nu när så många har lammat och det har gått bra. Hittills har jag ju klarat av det jag fått. Idag släppte jag ut tackan, som stått bunden, till de andra. Det blev full fart. Hennes lamm är ju tio dagar och är snabba som vinden. De for fram och tillbaka mellan tackorna så dessa såg alldeles förskräckta ut. Tackan verkar ha accepterat även bagglammet men när hon kom ut märkte hon ju att det fanns andra "hemska" lamm som måste stångas. Hon är inte alls lika "duktig mamma" som de andra. Hon står mest och skriker efter kraftfoder och struntar i sina vildar. Det är väldigt roligt med lammen, jag kan stå och titta på dem hur länge som helst, då somnar jag minsann inte men framför TV:n gör jag det.

Min hage blir verkligen fin när den blir klar. Han är väldigt noga och gör ett snyggt staket. Han har bara kvar att spika fast alla märlor. Det skulle jag kunna göra själv men jag är så dålig på det och tycker det är så minla pillrigt. Det skulle säkert ta evigheter för mig fast jag vet att det brukar gå bättre efter en stund när jag övat upp förmågan. Jag har ju egentligen inte råd att betala timpenning till någon som gör sådant jobb som jag kan göra själv men jag får se. Jag kanske hjälper till. Hoppas bara att det slutar snöa någon gång. Det är blötare och lerigare än det har varit någon gång förut i vinter. Jag vill att det blir vår och gräset börjar växa och fåren kan gå ut. Måtte det inte bli en lika regnig sommar i år som förra året.

Jaha, nu har det kommit en tacka igen. Det tackar vi för. Denna gång var det en "Åsenpäls" så det är nog inget att spara ändå. När jag kom till lagården i morse stod tackan där och lammet åt för fullt och var helt torr. Jag var förstås seeeent i lagården i gårkväll och kollade men såg ingen som såg ut att vilja lamma. De två äldre gotlandstackorna, som är breda som lagårdsdörrar, låg och stönade och idisslade för fullt och så gjorde också de äldre åsentackorna. Ungtackorna visar ingenting, det bara ploppar ut ett lamm helt plötsligt. Jag är väldigt glad och tacksam så länge det går bra så ingen får ligga där och plågas flera timmar.....

Idag kom ett par grannar som brukar titta in. De hade sitt lilla barnbarn med sig idag och hon blev väldigt förtjust i lammen. Hon fick hålla ett lamm och klappa några andra. Hennes farföräldrar höll på att inte få henne med sig därifrån. Den förstfödda tacklammet har växt bra och är väldigt pigg och busig. Man kan knappast se sig mätt på henne. Elvis, den stolta fadern, har blivit väldigt tyst och lugn i sin box. Han ser faktiskt ut som om han verkligen var stolt. Han reser sig upp och tittar över kanten och följer sina fruar och avkommor med stort intresse.


Idag har Firma Hustomten varit hos mig och satt stängsel. Han har slagit ner alla stolpar och även satt på en massa nät. Det blir jättefint. Jag har hjälpt till lite och burit ut stolpar och för övrigt rensat lite i hagen, som var full med ruttnande träd och grenar. Egentligen avskyr jag att dra ris, det är alltid svårt att ta sig fram och tungt att släpa. Nu är jag helt slut och ledbruten. Jag har också "städat" i hagen som fåren gått i vinter. Jag har tagit bort fållan, som stått där och "vägen" som vi gjorde i ordning för att fåren skulle ta sig ut och in något så när "torrskodda" efter att kvigorna trampat sönder totalt på vägen ut. Jag hade också satt upp lite extra tråd där det var för högt. Det kändes nästan lite vemodigt att tänka på att nu ska inte fåren dit mera förrän i höst igen. Nu är det fritt fram för nya kvigor. De var också trevliga, väldigt nyfikna. När jag gick förbi med hundarna så kom alla kvigorna springande och följde med oss så länge de kunde på sin sida staketet.

Idag har jag fått hjälp av min "ladugårdshyresvärd", hans vuxna son och en granne att bränna gräset på det som ska bli mitt "välkomstbete". Det är fritt från parasiter eftersom inga får någonsin betat där. Det är också 10 år sedan kor betade där och gräset har växt manshögt varje sommar. Jag förstod inte hur det skulle kunna växa upp något ätbart gräs där så jag kom på den geniala idén att bränna det gamla gräset. Det var nog bara jag som var entusiastisk men jag lyckades ändå få med några till hjälp. De var mest oroliga för att det var för torrt och att elden kunde sprida sig. Nu brände vi så tidigt så det hade inte hunnit bli så torrt, det var faktiskt problem ibland att få det att brinna. Får det fortsätta vara varmt nu så kommer gräset att växa där nu.

På tisdag kommer F:a Hustomten och sätter upp stängsel åt mig. Det kommer förstås att kosta men det kan inte hjälpas, jag orkar inte sätta upp det själv. Bara att hoppas att det inte blir som sist, efter påsk hade han bokat in stängsling hos mig och då smällde det till och blev ordentligt kallt så det gick inte att sätta stängsel då.

När jag kom till lagården ikväll för att titta till tackorna och lammen innan jag skulle ut och bränna gräs så stod där två nya fina lamm i boxen igen. Det var en av åsentackorna som lammat, hon har lammat tidigare och det syntes tydligt att hon visste vad hon skulle göra. Det var två svarta lamm med vita huvuden, EN TACKA och en bagge. Jättefina lamm, pigga, de hade redan börjat äta. Min äldste son fyller år idag, hur mycket han fyller ska vi inte tala om, då blir jag bara påmind om hur gammal jag är. Han heter Mikael (förstås, det gör alla killar i hans ålder) så lammen får heta Mikael och Mikaela. Fortsätter det så här så kan det nog bli någon tacka åt Heléne.

Jag blir mer och mer förtjust i Åsenfåren, de är verkligen trevliga. Och duktiga mammor. Även om den som lammade först blev störd i sitt moderskap (det rådde ju inte hon för) så är hon nu en otroligt bra mamma. Hon släpper inte sin lilla tjej ur sikte och om någon annan tacka så mycket som tittar på lammet så går mamman emellan. Hon är väldigt rädd om sin unge.

Bloggen har inte fungerat på flera dagar, det kändes som jag inte kunde varken skriva dagbok eller meddela mig med omvärlden. Jag ville ju berätta om söndagens IK-1kurs. Det var ju första dagen på sommartiden så jag skulle ha stigit upp mitt i natten och åkt iväg. "Någon" hade stängt av väckarklockan, jag vet inte om det var Moses eller Tassa, har inte fått något ordentligt svar från dem. Jag hade varit uppe vid 2-tiden på natten och sett till att mitt lamm fick mat och trodde nog att jag skulle vakna kl 5.00 av mig själv. För säkerhets skull ställde jag klockan....... Nåja, jag vaknade kl 6.30 (det var ju egentligen kl 5.30) och funderade om jag skulle stanna hemma eller åka iväg utan att vare sig äta frukost eller ta med matsäck. Jag fattade fel beslut och bestämde mig för att åka. Fort till lagården, hålla fast tackan så lammet fick mat och ge de övriga hö. vatten och kraftfoder. Sedan iväg till Möklinta 11 - 12 mil bort.

Kul att se hur fint det var i Möklinta men jag oroade mig för lammet och även övriga, ofödda lamm och kunde inte koppla av. Jag hade bestämt mig för att åka hem igen kl 11.00 men klockan blev nästan 12.00. Peter hade bestämt att vi skulle ha en riktig tävling med domare, protokoll och allt. Jag och Tassa slog nog rekord och lyckades få den lägsta poängsumma som jag hört talas om, 21 poäng. Jag har försökt analysera varför det blev så. Det skulle vara alltför enkelt att säga att: "Vi är inte bättre än så", det tror jag inte riktigt ändå. Visserligen var det en del som vi inte kan. Både fålla och delning är ganska nytt för både Tassa och mig. Vi har tränat det några gånger hos Peter men inte kommit så långt att vi lyckats genomföra det någon gång, då kan man inte begära att man bara ska kunna det för att det är tävling. Dessutom är inte Tassa (egentligen jag) bra på drivning och fösning. Ibland blir det bra men inte alltid. Börjar det gå dåligt så är jag för sen med kommandona så det blir slalom. Där vet jag åtminstone var felet ligger så jag kan ändra. Hämt gör Tassa med glädje men det är inte alltid som det blir bra. Ibland blir det perfekt och ibland går det helt åt pipan, varför vet jag inte.

Denna gång fanns det i alla fall flera saker som kunde förklara fiaskot.
1. Fr a att jag inte kände mig riktigt bekväm med att vara där när jag oroade mig för fåren hemma. Jag var inte alls fokuserad på det jag gjorde.
2. Vi har inte tränat på hela vintern av olika anledningar (jag har jobbat mycket, det har varit snö och isigt i hagen, först var det betäckning när man inte ska stressa tackorna och sedan blev de högdräktiga och då ska man inte heller stressa dem. Vi har varit några gånger hos Peter och det har varit både nyttigt och roligt men vi har inte tränat något finlir direkt utan "arbetsrelaterad träning", vilket egentligen är viktigare.
3. Mina "tävlingsnerver", jag blir jättenervös så fort det blir tal om tävling. Jag brukar säga att jag inte är tävlingsmänniska men eftersom jag blir så nervös så börjar jag undra om jag kanske är det ändå.... Varför skulle jag annars bli så nervös?

Allt detta spelar ingen roll tycker jag, i varje fall inget att deppa för. Jag har visserligen anmält oss till IK-1 i Bråfors men det är ju ingen katastrof att strunta i det. Vi kan även pröva och på det sättet få bra övning för tävlingsnerverna. Jag brukar ju också säga att jag är nöjd om jag kan komma runt banan utan att bli diskad eller avbryta men 21 poäng är nog ändå snudd på total utklassning. Jag tycker i alla fall att det ska bli roligt att fortsätta kursen. Jag har även anmält mig till en kurs i WK-klubben så vi kommer nog att få tillfällen till träning. Det är Peter som leder även denna kurs och det är förstås synd om honom som får stå ut med mig så mycket men det är inget att göra åt.

I ladugården har det hänt en del. En av Gotlandstackorna hade fått två lamm, fina, pigga, helsvarta, i går morse när jag kom dit. Jag var där vid tvåtiden på natten och matade lammen och kollade tackorna men såg inga tecken på nära förestående lamning. Ändå var allt klart när jag kom före klockan sex. Jag vet inte om någon av de andra tackorna varit framme och slickat på det ena lammet, ett bagglamm, för det lammet ville hon inte veta av. Hon stångade honom så fort han kom i närheten. Det andra, ett tacklamm tog hon väldigt väl hand om och var mycket kärleksfull emot.

Jag tänkte att tackan skulle lugna sig när hon kom i lugn och ro in i en lamningsbox men inte. Hon stångade det stackars bagglammet och han fick inte komma nära. Jag kunde inte göra något annat än att binda upp tackan och se till att lilla killen fick äta. Jag fick ju se till att även tacklammet fick i sig mat men det var inga problem. Hon åt och fick all hjälp av mamman medan denna försökte stånga lilla killen trots att hon stod bunden. Tackan har nu stått bunden hela tiden. Hon verkade lite lugnare på eftermiddagen i går så jag släppte henne loss men hon var bara trött. Hon lade sig och lät även baggen komma nära men så fort hon väl vilat så blev det likadant. Bara att binda tackan igen. Hon har fått ett av Tassas gamla halsband, det är för litet åt Tassa men för stort åt tackan. De har väldigt smal hals. Sedan har jag bundit fast henne med en rem så att hon kommer åt att äta, dricka och kan lägga sig men inte stånga bagglammet alltför hårt. Jag ska åka och köpa lammnäring idag och låta honom bli flasklamm nu när han fått i sig råmjölken.