monawesterlund

Jag är så oerhört lycklig för att jag äntligen fått egna träningsfår - och så tacksam mot Ewa för att jag fick köpa Åsenfår av henne. Jag älskar de fåren. Det är helt fantastiskt att valla med dem. Möjligen kan jag tycka att Tassa börjar bli lite egensinnig nu. Tycker det verkar som om hon är så mallig för att hon får så mycket beröm att hon tycker att hon kan klara sig själv. Hon bryr sig inte alls om vad jag säger emellanåt.

Idag vallade vi på förmiddagen. Framåt kvällen hämtade vi Britts baggflock och gav dem lite havre. Tassa jobbar för fullt med att fösa småbaggarna, de är ju inte riktigt invallade så det är rätt jobbigt för henne, hon får springa en hel del men det har hon ju lätt för. Efteråt ser hon så mallig ut, Jag tror hon känner när det är "allvar", att hon gör en insats.

Någon timme senare så vallade vi en stund på våra åsenfår och det var då jag tyckte hon såg ut som om hon helst klarade sig utan mig. Ändå tycker jag det går riktigt bra, hon har börjat göra fina flankeringar och går ibland åt höger när jag säger höger o s v. Mina får är så känsliga så hon måste hålla sig långt borta och det är svårt för henne. Framför allt hämtar hon fåren nästan helt på egen hand (tass). De håller till i ravinen som omringar vår träningsfålla och hon föser dem in i fållan.  Tyvärr skall jag jobba två dagar nu så jag hinner troligen inte träna något. Får ta igen det i helgen.

Fortfarande känns det helt fantastiskt att ha egna får. Vi har vallat idag också och idag gick det jättebra igen. Tassa gjorde fina flankeringar, bra fråndriv och det bästa av allt var att hon i princip hämtade fåren själv och motade in dem i fållan. Det är raviner med mycket träd och stenar runt fållan och det gäller att få fåren att gå rätt väg för att de inte skall vända och springa tillbaka utan verkligen gå in i fållan. Jag försöker också bekanta mig med fåren, ta i dem och känna på dem medan Tassa håller dem. De är fortfarande lite rädda men det går förhoppningsvis över. Jag tänkte det skulle sluta regna bara, det är så tråkigt när det strilar hela tiden. Varken jag, fåren eller hunden tycker något vidare om det.

I morgon skall vi på fårkurs i Örebro. Temat är: "värt att veta inför betäckningssäsongen". Det är Fåravelsföreningen och Länsstyrelsen som håller kursen. Det är roligt att få lära sig om fåren och att träffa trevliga människor. Mina nya får skall jag ju inte avla på utan bara valla men jag har två tackor som nu har två lamm vardera och dem skall jag ju fortsätta med. Den ena har ett tacklamm, de tre övriga är baggar. Egentligen skulle det vara roligt att avla på Åsenfåren, så småningom skaffar jag kanske några sådana som jag kan använda till avel. Allmogefåren är ju viktiga att bevara tycker jag så det är lite extra roligt att få lamm efter dem.

Nu är jag hemma igen. Har varit i Örebro några dagar och jobbat. Det är roligt att komma till Runnagården, jag tycker de har en bra behandling nu och jag tycker om tjejerna som är intagna. Många har svåra upplevelser i barndomen och har sedan hamnat i missbruk och fått uppleva ytterligare svåra saker. Ändå är de jättetrevliga och fina. Jag har oftast haft hundarna med mig och det finns verkligen en ömsesidig kärlek mellan dem och tjejerna. Jag har bott i husvagn när jag varit där och jobbat, en väldigt trevlig familj har upplåtit plats på sin gård. Jag har känt dem några år men inte vetat tidigare att de haft både får och vallhundar och även varit med i starten av Bergslagens VK, som de kunde berätta om.

Det är en fantastisk känsla med egna får. Att kunna åka och träna när jag vill är en riktig höjdare. Det gick ganska bra i dag också. Jag kan dock inte låta bli att oroa mig för att jag kanske gör fel så Tassa aldrig lär sig att göra rätt. Hon flankerar ju fint när vi tränar men ibland rusar hon in för nära fåren och ibland går hon för långt ut och jag har inte lyckats rätta henne. Men jag skall väl inte börja "måla f-n på väggen" när jag bara haft fåren några dagar. Jag har vissa tendenser att oroa mig, jag kämpar med det hela tiden.

Valet då - jag tycker alltid att ALLA partier har så bra saker att komma med. Även om de har helt motsatta åsikter så kan båda verka bra när de framställs på ett sådant sätt. Eftersom jag är sosse så fick jag förstås ett brev med lite material och en knapp som det stod "alla ska med" på. Jag har retat mig på den slogan sedan den myntades till 1:a maj, jag tycker det känns som ett tvång: alla ska med( - vare sig de vill eller ej). Jag vet att det inte är meningen, partiet är ju ett "massparti" och önskemålet är förstås att alla är med, det är ju då man kan göra något, men ändå.... Det blir ju intressant att se hur det går. Jag tycker inte att valrörelserna på långa vägar är lika roliga som de varit förr. Vet inte om det beror på att de ÄR tråkigare eller om det är jag som inte är lika entusiastisk numera. Det som jag oroat mig mest för på sista tiden är miljöfrågorna, som jag tycker att man tar alldeles för lätt på överallt.

Nu har jag fått "hem" mina får. De går i en hage hos Britt men där kan jag träna när jag vill. Det känns helt underbart. Första gången jag prövade gick det JÄTTEBRA. Peter hade tipsat mig att jag skulle börja med Tassa i långlina och bara låta henne driva fåren, sakta, långt ifrån så de inte skulle bli rädda. Det gjorde vi en bra stund och det gick hur fint som helst. Sedan fick Tassa träna på flankeringar och hon gjorde så fina flankeringar att jag var helt häpen. Vi tog en lång paus och efter ett par timmar prövade vi igen. Hon gjorde fortfarande fina flankeringar men inte fullt så bra som första gången. Inte förrän efteråt fattade jag att det återigen var mitt fel. Första gången var jag helt koncentrerad på att det skulle bli bra. När jag sedan visste att det skulle fungera så slappnade jag av en del andra gången och jag förstår ju att det inte behövdes mera.

Vi har varit där idag igen och  tränat och idag gick det så där bra igen. Jag tror att det  går bättre när jag är ensam och inte har någon som ser på.  På kursen  "hänger jag upp mig" på instruktören och vågar inte riktigt göra något på egen hand för jag är rädd att göra fel. När jag bara har mig själv att lite på måste jag hitta på något att göra om det blir fel och då går det. Jag förstår inte att det är så här, jag har alltid klarat mig själv, varför blir jag så hjälplös nu? Nåja det är skönt att det går bra nu. Jag gör ju som jag lärt mig och ser att det fungerar.

Nu skall jag snart åka till Örebro och jobba. Jag bor i husvagnen då så jag kommer inte hem förrän på söndag igen. Tills dess får fåren vila.

I gårkväll var det vallkurs igen. Förra veckan gick det jättebra. Det verkar som om det går bra varannan vecka. Det är ju bättre än tidigare, då gick det bra någon gång ibland. Tassa skulle lära sig göra fina flankeringar och jag skulle få henne till det genom att "hota marken". Första gången vi var inne gick det ganska bra men andra gången ville inte Tassa vara med. Hon gick sin väg - flera gånger och jag fick ropa på henne. Jag blir så trött på mig själv, jag vet ju att hon är väldigt känslig och ändå är jag inte tillräckligt uppmärksam på henne när det blir för mycket. Jag kunde inte fortsätta med övningen utan fick öva fråndrivning och flankering (utan att hota marken). Då tyckte hon det var roligt igen så det gick bra. I fortsättningen måste jag vara mera försiktig.

Dessutom har hundarna varit med mig på jobbet. Tjejerna leker med Tassa och hon gillar verkligen det men blir ganska stressad när det blir för mycket springande. Jag får nog försöka vara försiktig även med det och se till att de tar det lugnare med henne. Jag brukar lägga hundarna i bilen ett par timmar emellanåt, så de får vila, men det räcker nog inte. Moses däremot går bara omkring och blir klappad - och kramad -, han ser inte ut att ha något emot det heller utan verkar nöjd och belåten. Han har en favorit bland tjejerna, som han håller noga koll på hela tiden. När hon går in står han och tittar mot dörren hela tiden.

I kväll skall jag åka och hämta får, som jag har beställt för att köpa, hos Ewa Samuelsson. Det är utslagsdjur, som bara skall användas till vallning. "Gräsklippare" får de förstås också vara men skall inte ha några lamm. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Då kan jag träna när jag vill, det skall verkligen bli roligt. Det är Åsenfår, snabba, så det blir väl springa av i början men vi skall nog lära oss. Tyvärr är det vallkurs igen i morgon, onsdag och sedan skall jag jobba torsd - lörd. Jag skulle ju helst vilja vara hemma och bekanta mig med fåren men det får bli senare.

För övrigt har Göran Persson gjort bort sig (igen) och försvarat att Aftonbladet kritiserat valmanifestet. Han hoppade på just Aftonbladet trots att även de övriga tidningarna hade samma kritik. Man tycker att S inte tillräckligt tydligt tagit upp frågan om arbetslösheten och skrivit mera om hur man skall ordna flera jobb.

Jag har hört om många, som sett en massa vargar, främst i Dalarna, och blivit jätterädda. Även Lo verkar det finnas gott om.

Allt som har med HTML att göra är lite egensinnigt. Jag skrev ett inlägg och trodde att jag publicerade det men det kom aldrig upp så det blev väl inte så. Nu har jag i alla fall inte lust att skriva om samma. Första hämtet måste jag förstås skriva om igen. Tassa gjorde sitt första hämt igår kväll på vallkursen. Hon gick försiktigt mot fåren, rakt på, men hon gick ända fram, 120 meter och satte sedan fart runt fåren. Tredje gången sprang hon självsäkert mot fåren och kom med dem. Nu skall vi träna i fålla för att det skall bli korrekt.

Tassa gjorde MH i lördags. De flesta säger att MH är värdelöst för vallhundar. Jag tror att de har fel. Visst har de fokus på fåren men jag tror att de egenskaper hunden har förstärks i vallningen. Är en hund t ex aggressiv i andra sammanhang så är den det även i vallningen, är den rädd och ängslig så kommer den att vara det även med fåren o s v. Jag tror att egenskaper förstärks i vallsammanhang men jag tror inte att hunden egentligen blir annorlunda i vallning eller annars. Jag bestämde mig för att göra MH när jag fortfarande trodde att Tassa skulle kunna få valpar, vilket omöjliggjordes av hennes Demodex, som är ärftligt. Då är det inte så viktigt med bedömningar men kan vara roligt ändå. Det allra sämsta är att det inte finns "arbetsbeskrivning" för andra än Border Collie. Där bedöms hundens vallegenskaper. Det vore roligt att få kommentarer på detta om någon händelsevis läser detta.

För övrigt så läste jag idag om Centerns ledare i landstinget, Lars Berge Kleber som säger att han samarbetar med Socialdemokraterna om de vinner valet och med Moderaterna om de borgerliga vinner. Vad är det för ideologi? Han vill bara samarbeta med den som har makten.

Och, Hans Boström (s), som uttalar sig negativt om flyktingar på sin hemsida. Vi har väl råd att dela med oss eller.....?  När jag växte upp fick jag lära mig att det var bra med solidaritet, jag vet inte om det är det fortfarande. Det vore kul med kommentarer.

Någon gång skall jag skriva om vargen men det får vänta.

Vi var hos Peter och tränade i går kväll. Det har blivit riktigt roligt att träna. Jag har visserligen hela tiden tyckt att det är roligt och intressant med vallning. Jag är även otroligt envis, ger inte upp i första taget och har nog hela tiden tänkt att det skulle börja gå bra till sist. Nu undrar jag dock om det är någon mer än jag som tänkt så om Tassa och mig. Från allra första början stod jag helt förvirrad i fårhagen och hade ingen aning om vad det hela gick ut på ens, Tassa sprang så mycket hon orkade, också hon förvirrad - självklart eftersom jag, hennes förare, var förvirrad och fåren sprang också så mycket de orkade. Efter en tid förstod jag hur vallning går till men jag ansträngde mig nog inte så mycket tror jag.

Nu i efterhand har jag börjat fundera på om jag förväntade mig att någon annan skulle se till att det fungerade. Jag tycker nu att jag inte alls gjorde mitt bästa. Jag gjorde som jag blev tillsagd men tog inga egna initiativ. Jag förstår inte själv hur jag fungerade. Jag har gått på många teoretiska kurser och läst, lyssnat på föreläsare och därmed lärt mig det kursen handlat om. Jag trodde nog att vallning fungerade likadant.

Nåja, sedan en tid tillbaka har de övriga, och även Peter, börjat säga att de tycker vi har gjort framsteg och att det går bra. Det känns helt fantastiskt. Det har också gjort att jag börjat anstränga mig lite mer. I gårkväll fungerade plötsligt allt. Det vill säga, det som jag tränade på. Det är fortfarande massor som vi har kvar att lära. Tassa kan t ex inte vänster och höger ännu. Hon kan inte hämta får och förstås inte valla in dem i en fålla. Men de saker som vi tränade på igår gick perfekt, utan ett enda fel. Underbart.

Jag får snart hämta mina "Åsenfår" (tidigare skogsfår), en gammal svensk fårras som är liten, snabbfotad och som stannar när hunden stannar. Jag skall köpa några "utslagsdjur" (tackor som inte är lämpliga för avel) av Ewa Samuelsson och de är snart klara för hämtning. Jag skall börja med en fålla för träning. De skall gå i en hage hos Britt Davidson eftersom jag inte har någon mark. Den hagen är inte lämplig för vallning eftersom det är några djupa raviner där med stenar och träd så det är svårt för en människa att ta sig fram. Man kan öva fösning där och det kommer jag att få göra mycket. Varje gång jag vill träna får jag försöka valla in fåren i fållan, få se hur det kommer att gå. Jag skall ha fårnät runt fållan för att inte fåren skall ta sig ut så lätt. Det skall bli skönt att kunna träna när jag vill, jag skall försöka träna en stund varje dag.

Jag har länge tänkt att börja "blogga" men det har inte blivit av. Nu tycker jag ändå att det är dags. Jag kommer att framför allt skriva om mina hundar, som tar det mesta av min tid. Jag har en blandras, Moses, Labrador Retriever/Flat Coated Retriever, som ser ut som en Curly Coated Retriever. Han blir sju år den 22 oktober och är väldigt snäll och lugn. Enda gången han visar aggressivitet är när han träffar vissa andra hanhundar, som han inte gillar. Då kan han bli riktigt arg, men det är enda gången. Han har aldrig visat någon aggressivitet mot någon människa.  Moses kom till mig som omplaceringshund när han var åtta månader. Jag har tränat lite Agility med honom, som han tyckte var jätteroligt och gått några kurser i lydnad, som han inte tyckte var lika roligt. Förra hösten opererades han i ett knä och var konvalescent i lång tid och då stannade aktiviteterna av för hans del. Jag skall försöka hitta något att aktivera honom med när jag får mera tid.

Jag har också en Working Kelpie, tik, som heter Tassa. Hon är född den 7 jan 2005. Hon är ju av vallhundsras och hon och jag har gått på kurs snart ett år och jag, som trodde det var lätt att valla, har nyligen börjat förstå något av vallningen. Det kommer säkert att dröja ett år till innan Tassa kan gå lokalprov och bli Godkänd vallhund. Hon är född att valla medan jag måste lära mig att förstå mig på fåren, vallningen och hunden. Tassa är också oerhört snäll och kärleksfull. Hon vill hälsa och pussa (slicka) alla hon träffar och både hon och Moses älskar barn. Tassa är förstås piggare än Moses men har en "av/på-knapp" så hon kan slappna av och vara lugn när det behövs och intensiv och livlig när hon behöver vara det.

För min del så är jag pensionär sedan tre år tillbaka. Eftersom jag alltid trivts med mitt jobb, behandling för missbrukare, så arbetar jag lite emellanåt. Jag är socionom och arbetade som socialsekreterare innan jag övergick till missbrukarbehandling för ca 20 år sedan. Jag är, förutom av hundar, får och vallning intresserad av att läsa, surfa på nätet, naturen, arbeta litet i trädgården, resa och litet av varje. Jag bor, sedan ett par år, i ett litet samhälle i Bergslagen och trivs utmärkt där. Tidigare bodde jag i Örebro, som också är en trevlig stad men det är lugnare på landet.

Jag planerar att skriva om vår (Tassa och min) utveckling i vallandets ädla konst men även litet för övrigt om olika företeelser i samhället och i livet, som jag funderar över och/eller har åsikter om.