monawesterlund

Vi har varit och sett ut en plats för Jannes grav idag. Det var egentligen hans dotter Alexandra och hennes mamma, som hade åtagit sig den uppgiften men jag tror att Alexandras mamma tyckte det var för svårt. Själv ville jag att han skulle begravas i Minneslunden men det ville ingen annan. Alexandras mamma skulle i a f komma med idag men missade bussen och överlät åt mig att klara av det hela. Mikael kom med och det kändes bra. Vi bestämde oss för en plats som låg ganska högt med vacker utsikt över en dal och en liten sjö. Vi har också bestämt oss för en gravsten samt texten på denna. Det känns som det aldrig tar slut med alla bestyr kring detta. Jag tror det kommer att kännas lite bättre när allt är klart och vi kan ägna oss åt att försöka bearbeta sorgen.

Jag har alltid så många ärenden att uträtta när jag kommer till Örebro, det hade jag även idag. Det gick dock som på räls och jag kom inte så sent hem. Det var uppehåll när jag åkte men jag hann inte så långt innan det började regna. Mina tackor är ju nyklippta men de har så de kan gå in under tak och jag hade även lagt dit lite hö så de kunde stå och äta medan de sökte skydd för regnet. När jag kom hem var de ute och betade men baggarna som är i en annan hage de låg i vindskyddet. Jag blir lite nervös när jag är borta för att tackorna är nyklippta men det är faktiskt en vecka sedan de blev klippta och jag märkte idag att ullen växt ut en bit redan, så de klarar sig nog bra.

Jag tycker att sommaren gått så fort i år. Det börjar redan mörkna allt tidigare på kvällarna och även på morgnarna ljusnar det senare och senare. Men det är ju så det ska vara när det är höst. Bara gräset kunde sluta växa i trädgården också, i hagen däremot får det gärna växa ett tag till.

Nu är fåren klippta. Jag hade tur denna gång och det blev några fina dagar så de har kunnat vara ute varje dag och jag har inte sett att de frusit. Ullen växer snart ut så man inte behöver vara så rädd för att de fryser. Jag hade otur med ullen. En annan åsenfårägare frågade om jag ville vara med och lämna ull till Wålstedts för att få garn spunnet av det. Det måste vara minst 15 kilo och hon har inte tillräckligt många får för att få ihop så mycket så det passar ju bra att vi går ihop. När mina får var klippta upptäckte jag att ullen var hoptovad i topparna så jag tror inte det går att karda i maskin. Jag ringde kontaktpersonen i ullgruppen i Allmogefårföreningen och rådfrågade henne. Hon hade råkat ut för samma sak, fr a lammens ull var väldigt hoptovad i topparna. Detta beror på allt regnande i sommar. Här har det regnat oerhört mycket, fåren blir blöta och går flera dagar med blöt ull och den börjar klia. Då kliar de sig mot trädstammar och vad de kommer åt och ullen tovas ihop ännu mer. Detta gäller endast åsenfåren, mina gotlandsfår har inte alls lika lättovad ull så de har klarat sig ifrån det. Kontaktpersonen föreslog att jag skulle skicka ett ullprov och fråga om det var någon idé att skicka ullen.

Nu ska jag snart hämta hem mina får från Örebro. De har gått där hela sommaren och haft det bra, fått godis och blivit kelade med. De skriker så fort de ser en människa. De var ju inte här till klippningen så nu måste jag klippa dem för hand. Bortskämdheten går nog bort snabbt när de kommer tillbaka. Det är svårare att veta vad jag ska göra med dem. Familjen är jätterädda att jag ska slakta lammen, vilket jag faktiskt hade tänkt. De har kelat med dessa lamm och fäst sig vid dem så de kan inte tänka sig att de ska slaktas. Möjligen om jag kan sälja dem som livdjur, då vill de nog kunna hälsa på dem. Men bagglammet har de låtit kastrera så honom vill de ha tillbaka nästa sommar. Man får väl hoppas att han i så fall fortsätter vara trevlig så han inte blir bufflig trots kastreringen.

Baggar har jag ju problem med. I år hade jag tingat en bagge som var så söt, ett bagglamm. Familjen ska/har flyttat till norrland. Jag tror att de flyttar denna helg. Därför skulle jag ta emot baggen tidigt och eftersom jag ska ha en gotlandsbagge också så tänkte jag att de kunde gå tillsammans tills det blev dags för betäckning. Får kan inte gå ensamma utan måste ha sällskap. Nåja, det visade sig strax innan åsenbaggen skulle levereras att han var horntrång, hornen höll på att växa in i ryggen. Jag rådfrågade fårfolk som avrådde mig från att ta den baggen och jag frågade om familjen hade en annan. Det hade de, en bagge som var fin, med fina horn och de kom med honom. Då visade det sig att familjen som hade gotlandsbaggen var bortresta så jag kunde inte få den utan baggen fick gå till ungtackorna, som gick vid lagården. Risken för betäckning fanns men jag fick ta den och riskera lamning i januari. När fåren skulle klippas tog jag in baggen. Han fick stå i en box tillsammans med Gammeltackan, som ska slaktas i oktober. Till min förskräckelse upptäckte jag att det ena hornet börjat växa inåt på baggen. Bara på 2-3 dagar har det blivit värre.

Jag vet ju inte om hornet vänder utåt igen, det kanske det gör men jag vill nog inte avla på den baggen ändå. Han har samma pappa som den första baggen. Denne har inte gett någon avkomma tidigare som varit horntrång så jag trodde det kunde vara en engångsföreteelse med den första baggen. Nu har jag beställt ett annat bagglamm, av en kvinna som ringde för några veckor sedan och frågade om jag hade bagge till försäljning. Det hade jag inte men jag tog telefonnumret. Det är bra att kunna köpa av någon som bor i närheten. Det visade sig att hon hade en bagge till salu, som jag bestämde mig för. Hon är veterinär upptäckte jag, jag brukar ju köra får på släpkärra med lämmar, grindar och pressenning eftersom jag inte har någon hästtransport. Få se vad hon säger om min transport, hon kanske vägrar skicka baggen på släpkärra. Folk vill ju inte heller låna ut hästtransporter för att de är rädda att hästarna inte vill gå in i den om den luktar får

Jag har varit förkyld hela veckan och känt mig febrig och orkeslös. Jag är inte snuvig men hostar lite och har ont i bröstet och huvudet. Jag har hela tiden varit rädd att jag skulle bli snuvig. Jag tror att det smittar mera då och då måste jag hålla mig inne. Det värsta är att jag är så matt. Jag har hållit på och gjort i ordning en ligghall åt gotlandsfåren, Bonden har haft djur där för många år sedan men troligen bara på sommaren. Det är under ett hus och öppet runt om, det är bara staket så de inte kommer någonstans. Nu måste jag bygga för så det inte blåser och inte snöar in, svetten har runnit om mig när jag jobbat där. Fåren behöver bara vara där tills mitten av Januari, sedan ska betäckningen vara klar. Då är frågan vad jag gör med den baggen. Han får allt vara väldigt snäll om jag ska ha honom kvar en säsong till. Gotlandsbaggarna blir ju så stora och jag tycker att de ofta är buffliga.

Någon vallträning har det förstås inte blivit, det har jag inte hunnit med. Tassa hjälper till att ta ut och in fåren och hon är glad och stolt över sitt arbete. Nu är det långt gräs överallt så det går inte så bra att valla där. Jag trodde bonden skulle klippa där men det gör han inte. Synd, det hade blivit perfekt. I hagen utanför lagården, som ju faktiskt är rätt stor, går fortfarande kvigorna kvar. Förra året hämtade de hem dem första veckan i september men i år är de fortfarande kvar.

Jag tror att jag struntar i det där med tävling. Tassa hjälper ju till med fåren, det är ju viktigast. Hon kan hämta och fösa och fr a är hon duktig att få in får i fålla t ex. Närarbete inomhus i lagården har jag inte tränat något, det skulle hon behöva lära sig. Jag tror inte hon kan lära sig att hålla får, de springer över henne men det finns ju grindar.

Jag har ju tidigare tjatat om mina resor till och från jobbet. Jag har jobbat fredag, lördag, söndag även denna helg. En natt sov jag över, det var skönt att slippa köra. I går kväll när jag körde hem kl 23.00 så var jag ännu räddare än vanligt att det skulle komma ut en älg på vägen, efter den svåra älgolyckan i helgen då en kvinna dog och flera personer skadades. Det är märkligt, jag försöker tänka att det nog inte är fler älgar än vanligt men det hjälper inte. I dag stod det dock i tidningen att älgolyckorna ökar i länet och dessutom är vildsvinen "på väg" och kommer att ställa till med ännu flera olyckor. Jag märker ju att min rädsla inte är baserad på fakta, när jag passerar stället där jag körde på älgen så börjar jag svettas, även om jag inte ens märker att jag är just där.

Hur som helst så leder min rädsla till flera problem. Jag kör inte fortare än 80 just och det innebär att långtradarna blir galna. De kör alltid i 100 och lägger sig precis bakom för att man ska tvingas köra fortare. Skulle det då dyka upp en älg på vägen så har man ingen chans. Hinner man bromsa för älgen så blir man påkörd av långtradaren. I går kväll var det en långtradare, som "jagade" mig säkert en halvmil. Jag kände mig tvingad att köra i 100 och han låg precis bakom, jag väntade bara på att han skulle köra på mig. I dagens tidning ger man rådet att "anpassa hastigheten och hålla god uppsikt" för att ha en möjlighet att slippa krocka med djur. Risken är störst under skymning, mörker och även gryning. Det är precis det jag tänker på och då hotas man av långtradare istället. Jag måste nog sluta jobba och då måste jag också sluta med fåren. Vad ska jag göra se´n? Spela boule? Just nu har jag för mycket att göra men då blir det ingenting. Livet är inte lätt.

Nu måste jag försöka få ordning på mina "baggproblem". Och mina "klippproblem". Jag måste få hem gotlandsbaggen och ta in åsenbaggen inna tackorna hinner bli dräktiga. Baggarna måste lära känna varandra, jag hoppas verkligen att de kan hålla sams. De ska få gå i en hage tillsammans, tills det är dags för betäckning.
Jag ringde "min fårklippare" idag. Jag tror att han glömt bort mig i år. Han hade ingen tid i september och förra året hade han BARA tid i september. Det var ganska bra att få fåren klippta då upptäckte jag, det är ju skönt om de kan vara ute ända fram till klippningen och ullen hinner växa ut innan det blir kallt. Visserligen frös ungtackorna ändå när de blivit klippta. Jag har bara en tacka som fötts i år och henne tänkte jag låta bli att klippa. Nu har jag fyra gotlandstackor, som jag tänkte skulle få gå ute (i ligghall) med sin bagge så dem kanske jag inte heller ska klippa. Jag vet ju att ullen växer snabbare när det är kallt men det är svårt att veta vad som är bäst.

I morgon kommer de, som jag ska byta bagge med och lämnar baggen, som jag ska ha och hämtar den som de ska ha från mig. Jag vill ju inte ha för tidig lamning så jag har räknat ut att baggen, som kommer i morgon, får vara hos "ungtackorna", de som jag inte lät betäcka förra året. Han får bara gå dit för att inte behöva vara ensam. Sedan ska jag hämta gotlandsbaggen och stänga in de två baggarna i en trång box. Jag hoppas de kan hålla sams för sedan hade jag tänkt släppa ut dessa två för att gå tillsammans i en hage tills det är dags för betäckning. Det blir efter slakten.

Inte lätt att hinna blogga. Jag jobbade hela helgen, fredag-måndag. Eftersom det är långa skift så räcker fyra dagar till en hel arbetsvecka, 40 timmar. Restid tillkommer. Efter det är jag ganska trött. Jag har en del att göra med fåren nu. Jag har försökt få ordning i lagården. All ströbädd är inte ute än och jag vet inte om Hustomten tänker göra klart. Han blev sur sist han var där för han tyckte det gick dåligt. Mycket gick sönder i lagården, både av det, som han satt upp och gammal inredning. Det har jag försökt ordna till nu men det är tungt. Och det är mycket trasigt virke som jag måste få ut. Usch vilket slit. Jag har ju skrivit det förr: sådana gånger önskar jag att jag var två. Annars är jag mycket nöjd med att vara ensam. Jag gillar att få rå mig själv och göra som jag vill.

Jag har funderingar på att stänga ett fält med återväxt och gott om bete för tackorna. Problemet är att de har en bra hage nu, med bra skydd för regn och sol. Där jag tänkte placera dem finns det inte mycket till skydd men där har de bra bete och är närmare lagården och det är bara att valla hem dem när det är dags för klippning. Det är mycket nu med beten, fårklippning och slakt. Jag har också varit ute och plockat lite svamp och blåbär, som jag har tagit rätt på. Hallon plockar jag bara och äter direkt men Svarta Vinbär har jag kokat saft av. Jag brukar aldrig dricka saft men nu får jag väl göra det. I går kokade jag äppelmos till långt in på natten och ska fortsätta idag. Varje vinter har jag tänkt att jag ska tvätta fönstren medan det är varmt och klistra tätningslister så det inte blåser rakt in när det blir kallt. Men det är ju bra med luftväxling så det blir nog inget i år heller. När det blir kallt så vill jag inte hålla på och trassla med tätningslister, då är det bara att tvätta och igen med fönstret innan jag fryser ihjäl.

I helgen ska jag jobba igen. Det har på ett sätt varit bra att jobba så mycket. Jag har lärt känna patienterna ordentligt och då går det mycket lättare att jobba. I vanliga fall, när jag jobbar 1-2 dagar i veckan hinner jag bara försöka lära mig vad de heter och sedan kommer jag inte förrän nästa vecka, då kanske de t o m har flyttat till en annan avdelning eller åkt från Runnagården.

Det sämsta med jobbet är resorna. Jag har tyckt ibland tidigare att de varit jobbiga. Efter min älgkrock har jag funderat på att sluta jobba helt. Jag sitter på helspänn när jag kör hem på natten och bara stirrar efter djur. Sist jag jobbade var det två rävar som sprang över vägen framför bilen. På två olika platser. Rävar är ju inte så stora men det vore hemskt ändå att köra på en. Jag har ju sett många älgar och rådjur tidigare när jag kört hem på natten så jag vet att det finns gott om dem.
Synd att det ska vara så dyrt att ha får. Slutar jag med fåren så kan jag sluta jobba också. Men jag tycker att fåren är mycket roligare än att koka sylt och saft och sådant för att inte tala om att spela boule eller boccia. Jag tycker att alla sådana spel är dötrista, meningslösa.

Någon tid för vallträning har det inte blivit förstås. Det enda är att Tassa får hämta får ibland eller fösa dem en bit.