monawesterlund

Både i går och idag har vi vallat en stund. Det går riktigt bra men Tassa blir fort trött. Vi tränar fråndriv på vägen och lite attitydövningar och flankeringar i en vägkorsning. Det är i stort sett vad som går att träna just nu. Britt tränar delning men det tycker jag inte är riktigt aktuellt för mig. Jag försöker också träna på att Tassa skall fösa in fåren på olika vägar men på den vägen, som passar bäst är det så mycket snö så fåren vill inte gå in där. Det är inte så lyckat att träna hämt på vägen och någon fålla kan jag inte gärna ställa upp heller. Nu ser jag fram emot våren och barmark så vi kan ge oss ut i hagen och träna. Att Tassa blir trött så fort beror väl på att vi har vallat så lite de senaste två månaderna (hoppas jag). Men hon kan ju inte vara sjuk så hon blir trött för det, hon orkar ju springa hur mycket som helst utan att bli trött.

Mina får gör skäl för namnet "skogsfår". De går i en hage med mycket träd och sly och de har ätit av barken nertill på en massa träd, både stora, grova träd och mindre. Det är meningen att de skall göra det, Britt vill ha den hagen rensad från sly. Ja de stora träden var det kanske inte meningen att de skulle äta på men det gör inte något att de tar dem också. Jag sågar ner några småträd åt dem då och då, och då barkar de dem hela. Antagligen finns det något ämne i barken som de kan tillgodogöra sig och kanske behöver. Det är mest asp, som de äter på men även al och en del annat, dock inte björk. De äter förstås också knoppar och späda kvistar. När fåren ätit det de vill så tar vi det som går till ved och resten får multna i hagen.

Skönt för Tassa att få något att göra igen. Det har inte blivit av att göra något speciellt med Moses men han verkar nöjd med livet ändå. Han blir inte jobbig och besvärlig när han har för lite aktiviteter och han blir inte heller slö och lat utan är glad och pigg och alltid förväntansfull. Skulle han bli jobbig på något sätt skulle jag förstås bli tvingad att aktivera honom mera. Han blir väl stimulerad ändå eftersom han är med jämt och får omväxling och har kul.

Katterna har, tack och lov blivit kompisar till sist, det tog några veckor och Titus, den sistkomne, gav inte efter för lille Nemo utan "stod på sig" utan att vara direkt aggressiv, bara envis. Nu går de i regel ut tillsammans och kommer in tillsammans. På kvällarna springer de och busar så man kan bli rädd. Katterna huserar på övervåningen och vi andra på nedervåningen. Det är väl som det skall vara, det är ju katterna som bestämmer.