Vardagens problem

Få se hur det går idag, om vi hinner träna något innan det börjar regna. Det blev ingen träning igår men lite arbete med får. Vi hjälpte till att valla Britts tackor (+en av mina med två lamm) till sommarbete. Jag är så fjantig, jag är så rädd att tackorna skall attackera Tassa när de har lamm så hon blir rädd. Men egentligen tror jag inte jag behöver vara så rädd för det, det har ju hänt flera gånger att de hotat henne och hon har hoppat undan och fortsatt som om ingenting hänt. Hon måste ju lära sig att valla även tackor med lamm. Det som är bra är att hon är jättefin mot lammen. Hon koncentrerar sig på tackorna och bryr sig egentligen inte så mycket om lammen. Det är som om hon förstår att de följer sina mammor. Man kan se att hon gillar att göra "riktigt arbete", hon skärper sig då, (vilket även jag gör).

Vi har haft en studiecirkel, som varit igång över ett år och var organiserad av Fåravelsföreningen. Det har hela tiden varit många erfarna fårägare och även flera oerfarna med. Det har varit oerhört lärorikt för mig, Vi har haft ett bra material och vi har diskuterat många frågor omkring fårskötseln. Igår var det "gårdsvandring" hos Britt och två kvinnor från Länsstyrelsen var med. Det handlade om betesmarker och var väldigt intressant. Men vid sådana tillfällen blir jag lite rädd. Vad har jag givit mig in på? Skaffat en massa får, hyrt lagård och beten.
Tänk om inte betena räcker.
Tänk om jag inte får tag på hö i vinter.
Tänk om jag inte har råd att köpa hö. 
Tänk om fåren blir sjuka.
Tänk om jag inte klarar parasiter och annat.
Tänk om jag inte klarar att se till att de får tillräckligt med foder, näringsämnen, mineraler, vitaminer.
Tänk om............

Det har inte känts så skrämmande så länge jag hade fåren hos Britt och hon bestämde om allt sådant där. Samtidigt känner jag att jag vill klara det själv. Jag fungerar alltid så där, även när det gäller hundarna och katterna blir jag nervös när jag börjar fundera över om de får tillräckligt av allt de behöver. Jag vet ju att de får det, jag är ju läskunnig och har tagit reda på vad de behöver och ger dem det. Och jag har lagt ner mycket tid på att lära mig så mycket som möjligt om fårskötsel. Och jag tror att jag även kan skaffa tillräckligt med både bete och vinterfoder åt dem. Men jag måste alltid oroa mig lite.

I morgon kommer "min bilreparatör" hit. Han gör en utflykt ibland med sina döttrar och kommer och hälsar på mig och talar om vad jag måste göra med bilen. Nu trodde han att han kanske måste hänga däck utanpå bilen eftersom jag alltid skrapar emot överallt. Det är ju svårt när jag kör i terrängen så det blir för trångt ibland. Senast körde jag emot några träd när jag backade och skrapade bort en "svart kloss", som satt på skärmen under lyktan och det blev ett hål i skärmen där den suttit. Kanske jag hellre skulle ha traktor, är de kanske lite kraftigare?



Kommentarer
Postat av: Ewa

Hihi, traktorer har också lack som blir skrapad, har du aldrig funderat på att hålla dig på vägen?
Klart du kommer att klara fåren fint, det vet du ju! Du har ju en massa vänner som har får som du kan fråga om råd när du har funderingar. Har du Får-boken av Erik Sjödin m.fl.? Den är verkligen en bibel när man är ny. Jag gillar faktiskt de gamla upplagorna bättre än den nyaste - de gamla är lättare att använda som uppslagsverk, tycker jag.
Träna på nu!

Postat av: Mona

Undrar hur det skulle vara med fyrhjuling, dem kan man väl lasta på en massa grejer? De är ju inte lika stora heller, kanske jag inte skulle skrapa i då.

2007-05-25 @ 19:44:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback