Slut på vallveckan
Idag var sista dagen på vallveckan. Både Bråforsanläggningen och instruktören Peter Nilsson är bokad till vecka 27 nästa år igen. Då kommer det att finnas instruktör varje dag, man tror att det kommer att bli bättre kontinuitet då. Då kommer man att ha träning jämsides med kursen. Man vill pröva några olika varianter för att se vad som fungerar bäst. Denna gång blev det vissa dagar lite för många deltagare, med långa väntetider. Vädret satte faktiskt käppar i hjulen, det var FÖR vackert. Värmen blev riktigt jobbig. Lördag och söndag fungerade dock bra, det var betydligt svalare och både människor och djur orkade mera då.
Jag tycker att både Tassa och jag har lärt oss mycket den här veckan. Vi har tränat många svåra saker. Hämt har vi klarat länge. Enda problemet är att Tassa inte lägger sig vid upptaget. Hon har blivit lite övermodig, förut stannade hon åtminstone upp men nu ångar hon på direkt. Det ska vi ändra på. Fösningen, som vi "nötit" med så länge fungerade plötsligt jättebra. Fålla fungerar också utan problem. Malteserkors fungerar bara om vi har stor tur, det måste vi träna mycket på. Delning är den stora svårigheten. Det har börjat fungera fram tills att vi får en lucka. Sedan blir jag så nervös att jag inte ska hinna få in hunden så jag ställer till så hon inte alls kommer in. Det allra största problemet i vår vallning är mina nerver. Jag blir jättenervös. Men jag ser att det fungerar bättre vartefter jag lär mig de olika momenten och börjar känna mig säker. Då kan jag arbeta mera avslappnad.
En kul grej: Jag har inte lyckats få Tassa att fösa utan att jag har följt med. I går prövade jag för skojs skull att stå kvar och låta henne gå själv. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna styra henne utan att gå strax bakom henne och jag kunde plötsligt styra henne genom två grindar från den plats där jag stod. Sedan strulade jag till det genom att säga höger istället för vänster, då fick hon komma till mig med fåren.
Det har varit jobbigt, fr a med värmen. Hundarna är trötta. De har sovit sedan vi kom hem och Moses ville inte följa med i morse när vi skulle åka. Det är ju inte så kul för honom, han får bara sitta och titta på. Eftersom han är sur på en del hanhundar så får han inte gå omkring lös heller så det är klart att det blir tråkigt.
Imorse kl 7.00 (söndagmorgon) ringde en man och frågade om det var jag som "hade får vid Resta". Han hade ringt runt på söndagsmorgonen till markägare och frågat vems fåren var. Han hade åkt förbi och då hade "ett litet svart lamm sprungit omkring på vägen". Lammet hade valt rätt dag. Vardagsmorgnar är vägen ganska starkt trafikerad. Många ramsbergare jobbar på annan plats och åker till jobbet på morgonen. Där kommer också många långtradare så det hade varit farligare. Sedan kanske inte markägarna, som väcktes kl 7.00 på söndagsmorgonen var så glada. Jag är i alla fall mycket tacksam mot mannen som gjorde sig så mycket besvär och ringde runt på morgonen. Folk är fantastiskt snälla och hjälpsamma och jag tror att det gäller i ännu högre grad i Ramsberg än någon annanstans. Jag får försöka ta reda på vem han var, jag blev ju så nervös så jag uppfattade inte hans namn och så får jag väl gå dit med en lammstek.
Fåren var ganska upprörda när jag kom dit. Alla var uppe och sprang och ett lamm sprang mycket riktigt omkring utanför staketet och ville in. Då var vallhunden Tassa inte till så stor hjälp. Hon gillar inte att valla lamm. Hon har också blivit hotad av deras mammor några gånger så hon vill inte valla tackorna heller utan gick och satte sig i bilen igen. Jag blev tvungen att ta henne i koppel, då kom hon med. Jag var tvungen att ha någon som stoppade lammet, annars kunde vi ha sprungit runt hela dagen. Lammen brukar ju komma till mig men han var uppjagad nu så han vågade inte. Tassa gjorde sin plikt när hon var tvungen.
När jag släppt in lammet så räknade jag fåren och fick bara ihop 26 stycken. Jag letade runt i långgräset men kunde inte se fler. Till sist gick jag till björken, där jag gjort i ordning åt fåren och där låg en tacka och tre lamm tack och lov. Jag trodde ju att alla var lika upphetsade men de fyra var helt lugna och struntade i kaoset i hagen.
Jag tycker att både Tassa och jag har lärt oss mycket den här veckan. Vi har tränat många svåra saker. Hämt har vi klarat länge. Enda problemet är att Tassa inte lägger sig vid upptaget. Hon har blivit lite övermodig, förut stannade hon åtminstone upp men nu ångar hon på direkt. Det ska vi ändra på. Fösningen, som vi "nötit" med så länge fungerade plötsligt jättebra. Fålla fungerar också utan problem. Malteserkors fungerar bara om vi har stor tur, det måste vi träna mycket på. Delning är den stora svårigheten. Det har börjat fungera fram tills att vi får en lucka. Sedan blir jag så nervös att jag inte ska hinna få in hunden så jag ställer till så hon inte alls kommer in. Det allra största problemet i vår vallning är mina nerver. Jag blir jättenervös. Men jag ser att det fungerar bättre vartefter jag lär mig de olika momenten och börjar känna mig säker. Då kan jag arbeta mera avslappnad.
En kul grej: Jag har inte lyckats få Tassa att fösa utan att jag har följt med. I går prövade jag för skojs skull att stå kvar och låta henne gå själv. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna styra henne utan att gå strax bakom henne och jag kunde plötsligt styra henne genom två grindar från den plats där jag stod. Sedan strulade jag till det genom att säga höger istället för vänster, då fick hon komma till mig med fåren.
Det har varit jobbigt, fr a med värmen. Hundarna är trötta. De har sovit sedan vi kom hem och Moses ville inte följa med i morse när vi skulle åka. Det är ju inte så kul för honom, han får bara sitta och titta på. Eftersom han är sur på en del hanhundar så får han inte gå omkring lös heller så det är klart att det blir tråkigt.
Imorse kl 7.00 (söndagmorgon) ringde en man och frågade om det var jag som "hade får vid Resta". Han hade ringt runt på söndagsmorgonen till markägare och frågat vems fåren var. Han hade åkt förbi och då hade "ett litet svart lamm sprungit omkring på vägen". Lammet hade valt rätt dag. Vardagsmorgnar är vägen ganska starkt trafikerad. Många ramsbergare jobbar på annan plats och åker till jobbet på morgonen. Där kommer också många långtradare så det hade varit farligare. Sedan kanske inte markägarna, som väcktes kl 7.00 på söndagsmorgonen var så glada. Jag är i alla fall mycket tacksam mot mannen som gjorde sig så mycket besvär och ringde runt på morgonen. Folk är fantastiskt snälla och hjälpsamma och jag tror att det gäller i ännu högre grad i Ramsberg än någon annanstans. Jag får försöka ta reda på vem han var, jag blev ju så nervös så jag uppfattade inte hans namn och så får jag väl gå dit med en lammstek.
Fåren var ganska upprörda när jag kom dit. Alla var uppe och sprang och ett lamm sprang mycket riktigt omkring utanför staketet och ville in. Då var vallhunden Tassa inte till så stor hjälp. Hon gillar inte att valla lamm. Hon har också blivit hotad av deras mammor några gånger så hon vill inte valla tackorna heller utan gick och satte sig i bilen igen. Jag blev tvungen att ta henne i koppel, då kom hon med. Jag var tvungen att ha någon som stoppade lammet, annars kunde vi ha sprungit runt hela dagen. Lammen brukar ju komma till mig men han var uppjagad nu så han vågade inte. Tassa gjorde sin plikt när hon var tvungen.
När jag släppt in lammet så räknade jag fåren och fick bara ihop 26 stycken. Jag letade runt i långgräset men kunde inte se fler. Till sist gick jag till björken, där jag gjort i ordning åt fåren och där låg en tacka och tre lamm tack och lov. Jag trodde ju att alla var lika upphetsade men de fyra var helt lugna och struntade i kaoset i hagen.
Kommentarer
Trackback