monawesterlund

Usch, jag känner mig fortfarande dålig och matt. Jag brukar inte låtsas om mina förkylningar och då försvinner de. Denna gång har jag känt mig lite låg ett tag och det är nog därför förkylningen (eller vad det är) kunde bita sig fast. Men tji ska den få, jag vräker i mig c-vitamin och Treo och låtsas som om jag är frisk och nu tror jag att jag håller på och vinner.

Ja, mina får. De fick ju stanna inne i går när jag jobbade och kom sent hem. Det var så blött så det var nog bara bra. I dag har de varit ute, de som har normalt hull vill säga. Jag jämrar mig över baggen, att han är så mager. Jag är riktigt rädd för hur han ska se ut när han blir av med ullen. I dag ville han inte ha kraftfoder heller. Jag frågade Britt, som trodde att han fått för mycket. Det märkliga är att jag rådfrågat Kalle Hammarberg, som var här på "fårhälsobesök" och enligt hans åsikter har de fått för lite kraftfoder. Britt är lite misstänksam mot lantraserna, ja inte Gotlandsfår men Allmogefåren, som hon tycker har inavlats för mycket och fått skador av det. Hon tror att det är därför baggen inte "äter på sig". Det är klart att inte jag vill tro att det är så, allmogefåren är ju tvärtom kända för att vara friska och sunda och tåliga. När fåren blir klippta börjar de nog äta bättre hoppas jag. Åsenfåren är väldigt trevliga tycker jag, de kommer alltid fram och vill bli klappade. Gotlandsfåren kommer också fram men de är inte lika keliga.

Jag ska börja med "riktigt" kraftfoder denna vecka. De har ju inte fått just något tillskott av protein, bara havre och Betfor, men nu ska de få ärter. Jag gillar inte soja, varken att den är genmanipulerad eller att man avverkar regnskogen för att odla soja, därför får det bli ärter. Britt hade det till sina får förra året och det fungerade väldigt bra.
Någon vallning har det förstås inte blivit på flera dagar p g a jobb och sjukdom. Tassa är med och motar med tackorna när de ska ha kraftfoder och hon har börjat vara riktigt tuff och modig. Hon ser riktigt mallig ut när hon får stega in och tackorna går undan. Tassa har ju verkat lite osäker för när det är trångt, men det är hon inte alls längre. Det är ju sådant som vi inte har kunnat träna när vi inte hade egen lagård (det var kanske tur eftersom jag är så larvig t rädd om henne). Hon fjantar också med till "de magra" men där går jag inte in (finns ingen grind) utan de får sitt utifrån. Tassa tycks tro att hon på något sätt påverkar dem ändå. Det viktiga är nog att hon får känna sig betydelsefull och får bra självkänsla.