monawesterlund

Idag har vi börjat IK-1kursen hos Peter. Det var en riktig höjdare men både Tassa och jag var helt slut när vi åkte därifrån. Tassa tycker ju om utmaningar, då gör hon sitt bästa men hon har mycket egna idéer. Det är naturligtvis mitt fel eftersom jag tillåtit henne. Jag har varit alltför slarvig och eftergiven mot henne, det får jag igen nu, Peter sade till att jag "måste se till att ´lilla fröken´ gör flankeringarna som hon ska." Och det säger mycket om henne, hon har en massa olater för sig. Får hon hålla på för länge med någonting blir hon sur. När hon t ex inte gör rätt utan får göra om, då börjar hon krångla och vägrar göra som jag säger. När hon blir trött slutar hon lyda och bara vimsar. Får hon då göra något som hon tycker är kul så kan hon jobba hur mycket som helst - tröttheten är som bortblåst. Hur många gånger har jag inte tyckt synd om henne och sagt "hon ör trött, hon orkar inte" och sedan fått se att hon har mycket krafter kvar.

Det var svåra saker vi fick göra men det mesta gick riktigt bra. Vi fick börja med ett kort hämt och en drivning absolut rakt "på linjen". Det var inga stora problem för någon. Nästa övning var "slalom" mellan tre koner på rad. Det var svårt men gick rätt bra. Ett långt hämt där hundarna skulle upp bland träden och därefter inte gå rakt till föraren utan en omväg runt en harv var svårare. Tassa försökte förstås slippa gå in bland träden, vilket flera gjorde, men gav med sig. Däremot gick inte framdrivningen så bra. Det var där hon fuskade med flankeringarna. Jag skrek Vääääänster allt jag orkade men hon lyssnade inte förrän jag var framme hos henne och tvingade henne. En klar miss. Sista övningen var fålla in och det gick väldigt bra tyckte jag. Hon börjar förstå att fåren skall in i fållan, det har hon inte gjort tidigare.

Vi hade verkligen tur med vädret. Det var visserligen -10 grader i morse men det var klart och soligt hela dagen. Det blåste visserligen kalla vindar men jag tror alla var ordentligt påbyltade så vi klarade kylan bra. Nästa gång ska vi vara i Möklinta, det blir ju roligt. Där har jag aldrig varit. Då ska jag ta med mig något att äta, jag trodde inte vi skulle hålla på så länge idag så jag tog ingenting med mig men som tur var förbarmade sig Marie över mig och bjöd på sallad och bröd.

Nu får jag nog köra ut mina högdräktiga tackor och träna lite vallning så jag hänger med. Jag går ju och väntar på att de ska lamma men nu får de försöka knipa, nu måste vi träna.