monawesterlund

Å, så härligt det känns. Vi har äntligen gjort en riktig vallträning. Det kä'nns i hela kroppen (och förstås även i knoppen). Jag har kört Tassa på en plan, som jag har utanför lagården både i går och i dag. I går flankerade hon till Kopparberg ungefär men idag kom jag på hur jag skulle få henne att gå ut så jättelångt och det började fungera. Då blev jag så uppåt så jag ringde Gail direkt och fick komma redan idag på eftermiddagen.

I början vimsade vi bara. Gail försökte få ordning på det hela och instruerade: "Du får inte låta henne..." och  "du måste tänka på att....". Jag försökte följa instruktionerna men det funkade inte förrän vi pratade igenom det hela och kom på att det berodde på att jag inte hade någon plan för min träning. Jag lät det bli som det blev och så blev det också. Men när vi kom på felet blev det jättebra. Det är otroligt - Detta har varit mitt problem hela tiden sedan jag började på vallkurs och ändå har jag inte kommit tillrätta med det. Jag skyllde nog på att jag litade på instruktören när jag var någonstans och tränade och sedan inte klarade att bestämma själv. Men det är nog så att jag faktiskt är så ostrukturerad rakt igenom. Jag har konstaterat det flera gånger och ändå inte, eller hur jag nu ska förklara det. Poletten trillade väl inte ner.

Hur som helst så blev det väldigt bra tyckte jag. Vi körde ett tag och sedan fick Tassa vila lite medan Gail jobbade med "sin" unghund, som hon har hemma för träning. Han har fått för mycket frihet av sina ägare och är ungefär som jag, ingen struktur. Gail var mycket bestämd mot honom men han verkade inte bry sig så mycket. Det var dock bara fjärde gången de tränade så det var nog inte så konstigt. Han är van att vara Ledaren och nu ska han plötsligt underkasta sig. Han var i a f väldigt intresserad av fåren, ville knappast gå därifrån. Han kan nog bli bra bara han får lite fostran.

När Tassa vilat (det var ju första gången på länge som hon tränade ordentligt) så körde vi ett tag igen. Nu tog Gail ut Liz samtidigt och de fick fösa fåren mellan sig rakt över hagen. Det var jättekul och gick riktigt bra. Tassa blev lite störd av baggen. Han stannade och vände sig mot henne. Han atackerade inte men han stod och blängde. Han gjorde så mot alla hundarna. Ända tills Gail hämtade Don. Då gömde sig baggen bakom tackorna. Typiskt manligt . Har man inte alltid sagt: "Det är kvinnan bakom allt...."? Don har så mycket pondus så de sätter sig inte upp emot honom. Tassa var i stället typiskt kvinnlig, hon fjäskade för Don och det syntes att hon gillade honom.

Jag får lite ny inspiration av sådant här. Då tänker jag att nu ska jag verkligen hålla igång men det är klart rätt vad det är så rasar det väl ner en massa snö, det är ju mitt i vintern även om jag tycker det börjar bli ljusare och direkt tycker att våren är nära. Men det är klart, det går fort. Redan nästa vecka är det den 15:e och halva januari har gått. Den dagen har jag fått tid hos distriktarna för att vaccinera båda hundarna och en katt. Den andra katten lyckades jag inte få in i någon kattbur förra året och det lär väl inte lyckas nu heller. Katter är svårare än hundar tycker jag, de har så mycket vassa klor och vassa tänder överallt och inte går det att tala med dem.