Nya årets början
Jaha, så var det nytt år - igen. Förr tyckte jag alltid att nyår var lite skrämmande. Det tycker jag inte längre, idag har jag bättre kontroll på livet. Naturligtvis händer det oförutsedda saker även nu, både bra och dåliga, men nu ställer jag inte till med så mycket negativt själv. Och jag har bättre möjligheter att klara de dåliga sakerna.
Dock händer det ibland ändå saker som jag har svårt att klara.
Jag jobbade nyårsnatten. När jag kom hem så gav jag fåren, hämtade hundarna, gick promenad med dem, åt lite och gick och lade mig. Hela "familjen", båda hundarna och båda katterna kom upp och lade sig i sovrummet. Jag tänkte på att jag borde ta ut Titus, den gråspräckliga katten men orkade inte. Svårt att somna som vanligt. När jag lyckades somna fick jag sova en timme och kaos utbröt. Det var förstås Titus. Han hoppar aldrig ner försiktigt och går ut ur rummet utan han kastar sig ner och rusar ut. Det triggar alltid hundarna och Moses, gamlingen, kastade sig också ner från sin fåtölj, linkade några steg och lade sig sedan och kunde inte resa sig. Jag tänkte förstås: "nyårsdag, inga veterinärer jobbar, åka 7 - 8 mil till Strömsholm efter att ha jobbat natt och sovit en (1) timme, panik".
När jag fått lugna mig lite så kom jag ihåg att något liknande hänt ett par gånger tidigare med Moses och han har "kommit igen" efter att ha vilat sig. Han fick ligga en stund medan jag strök och masserade honom och - plötsligt reser han sig och går ner för trappan och lägger sig i sin korg. Det ser jag som en frist och går upp och lägger mig igen. Men tror någon att jag kan somna nu? Inte alls. Jag ligger två timmar och sedan ringer telefonen, först den vanliga och när jag inte svarar ringer mobilen. Då stiger jag upp. Och är glad för att någon ringer och vill prata med mig. Jag ska ringa upp lite senare.
Det tokiga är att jag ska jobba i morgon igen och då är det dagtid. Jag ska börja tidigt och måste åka 06.15, det gäller att sova fort och mycket i natt så jag orkar stiga upp. Britt har lovat ge fåren och hämta hundarna här så det går nog bra ändå. Det är resorna som är värst tycker jag.
Dock händer det ibland ändå saker som jag har svårt att klara.
Jag jobbade nyårsnatten. När jag kom hem så gav jag fåren, hämtade hundarna, gick promenad med dem, åt lite och gick och lade mig. Hela "familjen", båda hundarna och båda katterna kom upp och lade sig i sovrummet. Jag tänkte på att jag borde ta ut Titus, den gråspräckliga katten men orkade inte. Svårt att somna som vanligt. När jag lyckades somna fick jag sova en timme och kaos utbröt. Det var förstås Titus. Han hoppar aldrig ner försiktigt och går ut ur rummet utan han kastar sig ner och rusar ut. Det triggar alltid hundarna och Moses, gamlingen, kastade sig också ner från sin fåtölj, linkade några steg och lade sig sedan och kunde inte resa sig. Jag tänkte förstås: "nyårsdag, inga veterinärer jobbar, åka 7 - 8 mil till Strömsholm efter att ha jobbat natt och sovit en (1) timme, panik".
När jag fått lugna mig lite så kom jag ihåg att något liknande hänt ett par gånger tidigare med Moses och han har "kommit igen" efter att ha vilat sig. Han fick ligga en stund medan jag strök och masserade honom och - plötsligt reser han sig och går ner för trappan och lägger sig i sin korg. Det ser jag som en frist och går upp och lägger mig igen. Men tror någon att jag kan somna nu? Inte alls. Jag ligger två timmar och sedan ringer telefonen, först den vanliga och när jag inte svarar ringer mobilen. Då stiger jag upp. Och är glad för att någon ringer och vill prata med mig. Jag ska ringa upp lite senare.
Det tokiga är att jag ska jobba i morgon igen och då är det dagtid. Jag ska börja tidigt och måste åka 06.15, det gäller att sova fort och mycket i natt så jag orkar stiga upp. Britt har lovat ge fåren och hämta hundarna här så det går nog bra ändå. Det är resorna som är värst tycker jag.
Kommentarer
Trackback