monawesterlund

Nu är det lördag igen. Jag börjar undra hur många lördagar det egentligen är på en vecka. När jag jobbade var det inte alls lördag så här ofta. Märkligt. Undrar om det är därför höbalarna tar slut så fort också. Visserligen ratar fåren nästan hälften av höet och det känns som om jag måste öppna en ny bal varannan dag. Fast på almanackan ser jag att de räcker en vecka. Idag orkade jag inte rulla fram en ny bal, jag slet ordentligt men blev tvungen att ge mig. När jag rullar fram dem till hålet över foderbordet så lindar jag av nätet samtidigt. Jag avskyr att skära upp det, då får jag det kvar i botten och gaffeln fastnar i det. Kan jag inte rulla fram den så måste jag skära upp nätet och sedan bära hö fram till luckan. Idag hade jag hållit på och jobbat så jag var trött, jag försöker igen meddetsamma jag kommer till lagården, få se om jag orkar då. Det är inte roligt att vara liten och klen.....

Trots allt så orkade jag dammsuga när jag kom hem. (Jag har inte bytt ut julgardinerna.) Hoppas hundarna slutar fälla nu om de blivit av med skabben (eller vad det är). De kliar sig mycket mindre men jag har alltid trott att när de har skabb så kliar de sig hela tiden, kanske t o m så de blöder, men mina hundar har inte kliat sig SÅ mycket. Klia sig mycket är ju ett relativt begrepp, slutar de att fälla så kommer jag att bli glad.

Nu försöker jag att träna åtminstone 10 - 15 minuter varje dag, strukturerat förstås. Vi tränade lite fösning idag och därefter lite "precision", att Tassa flankerar en liten bit och därefter ändrar riktning på fösningen, går framåt en liten bit, flankera en bit o s v och att det går sakta. Tassa verkar gilla sådan träning, hon blir väldigt fokuserad då. Däremot om hon får gå länge och  bara fösa t ex tappar hon koncentrationen efter en stund och börjar intressera sig för allt annat.

Här om dagen ringde min mobil när jag var i lagården. Jag svarade, något hördes i bakgrunden, jag skrek "Hallå" men när ingen sa något stängde jag av. En stund senare ringde det igen, samma sak upprepades. När jag kom hem kollade jag på "Hitta.se" och då visade det sig vara en kille (man) som jag var tillsammans med lite och var dödligt förälskad i när jag var 17 år, det är ju ett tag sedan. Han läser nog inte fårbloggar så jag kan nog skriva om det. Det förefaller inte troligt att han råkade slå mitt nummer av en tillfällighet, han bor inte i Ramsberg heller. Jag har tänkt mycket på honom sedan dess. Mycket märkligt.