Var är våren?
I söndags, jobbade jag i Örebro hela dagen till kl 23.00 på kvällen. Som så ofta när jag jobbar, var det snöoväder och jobbigt att köra de sju milen. När jag åkte hem på kvällen regnade det i Örebro och där är väldigt lite snö. Det blev alltmera snö efter vägen, till sist kom flingorna så tätt att man knappast såg någonting. När jag kom in på ramsbergsvägen var det ca en dm snö och förstås inte plogat. Allt var vitt, snötyngda granar, säkert vackert men jag uppskattade det inte då. Jag är så tacksam varje gång jag kör den vägen och kommer hem utan missöden.
Fåren fick vara inne under dagen eftersom jag skulle komma så sent hem. Jag hade gett dem jättemycket hö och vatten och funderade om jag verkligen skulle störa dem, tänkte att de säkert låg och sov allesammans. Jag smög snabbt in i lagården och tände lyset med dåligt samvete och vilka stod där samlade och väntade på mig - jo fåren förstås. De undrade var jag hade varit och varför jag inte kommit tidigare. Det var bara att börja ösa till dem hö, fylla vattenbaljorna, släcka fort och åka därifrån. I morse hade de ätit det mesta av höet och druckit upp vattnet.
"Min" fårklippare hade ringt och lämnat meddelande på svararen att han kunde komma den 25 mars, kl 08.00. Jag har en gotlandstacka, som ser ut att lamma när som helst och hennes dotter är också jättetjock. Det är de, som varit hos Britt och träffat en erfaren bagge. Ska de verkligen lamma nu snart så måste de ha blivit påsatta direkt de kom till Britts flock men den äldsta ser verkligen ut som hon är klar. Hon orkar knappast gå, lägger sig så fort hon får en chans men när det är mat så är hon ändå först framme. Usch, tänk om hon får fyra st. Hon har finullsgener i sig och fick tre lamm förra året så det är nog inte omöjligt. De är ju rätt feta också, svårt att se vilket som är vilket. De övriga ser ut att dröja så de klarar sig nog över den 25:e men de båda gotland måste jag försöka klippa själv. Jag kanske kan få låna en klippstol av Gail, få se om jag klarar att klippa dem.
Jag har också de båda tackorna som skulle slaktas men en dam kom och ville köpa dem för att rädda dem till livet. Hon skulle hämta dem så fort hon ställt i ordning där de skulle bo. Hon har nog börjat ångra sig för de är fortfarande kvar hos mig. Eftersom de skulle slaktas hade jag inte klippt dem. Damen, som skulle köpa dem, planerade att ha dem ute med vindskydd och då tyckte vi att de skulle ha pälsen kvar. När det stod klart att hon nog inte skulle hämta tackorna var det för sent, då tyckte jag att de kunde vänta på klipparen. De har lammullen kvar och den har tovat ihop sig hemskt. Dessutom har de massor med hö, som sitter fast i pälsen så jag får nog ändå försöka klippa dem själv, är inte säker på att klipparen vill.
Jag har ju varit fundersam om verkligen min lilla bagge visste vad han skulle göra men det verkar som om han visste det. Åtminstone de äldre tackorna börjar få små juver nu så de lär ju vara dräktiga. Men jag var osäker förra året också, det är ju lite vanskligt med bagglamm, men det blev ju många lamm så det är nog ingen anledning till oro.
I går morse när jag gick ut med hundarna på skogsvägen, som bonden plogar, så var det nysnö, ingen hade gått där. Jag går alltid och mediterar lite och plötsligt var jag före hundarna. Då upptäckte jag en rad djurspår, lite större än Moses´, runda och fina. De var så tydliga som om någon gått med stämpel och tryckt ner. Hundarna kom genast och blev mycket intresserade, de luktade på vartenda fotspår. Jag gissade på lodjur, när jag kom hem kollade jag och mycket riktigt, de var exakt lika. Det är ju märkligt, jag började genast tänka på att det är risk för fåren, om inte förr så längre fram när de börjar vara ute mera. När jag tänkte efter så finns det ingen anledning till oro. Jag har alltid vetat att det fanns lodjur där, jag har t o m sett lodjur två gånger, senast i höstas, i det området. Nu var det så nära lagården så det kändes värre. Det är klart att lon kan komma och ta ett får men det är ju onödigt att oroa sig i förväg. Jag kan inte sätta upp rovdjursstängsel men jag kan se till att ha fåren inne på nätterna och även att det är el i tråden runt hagen, mer kan jag inte göra.
På torsdag ska vi till Bråfors och träna i fårhuset. Vi får komma med Gail, det ska verkligen bli roligt. Jag tror att både Tassa och jag har glömt allt. Det var länge sedan vi tränade något nu. Vi kom ju igång för en tid sedan men strax efter började det komma en massa snö och sedan har det inte gått att valla alls. Jag hoppas, som alltid, att snön ska försvinna, snart och fort. Jag har läst att somliga oroar sig för att det blir lerigt. Det är visserligen inte så kul men det tar jag gärna bara snön försvinner. För en tid sedan var det en dag som gav löfte om vår, det droppade från taket, var ganska varmt, hackspettarna hade börjat smattra men dagen efter var det kallt igen och hackspettarna hade tystnat.
Fåren fick vara inne under dagen eftersom jag skulle komma så sent hem. Jag hade gett dem jättemycket hö och vatten och funderade om jag verkligen skulle störa dem, tänkte att de säkert låg och sov allesammans. Jag smög snabbt in i lagården och tände lyset med dåligt samvete och vilka stod där samlade och väntade på mig - jo fåren förstås. De undrade var jag hade varit och varför jag inte kommit tidigare. Det var bara att börja ösa till dem hö, fylla vattenbaljorna, släcka fort och åka därifrån. I morse hade de ätit det mesta av höet och druckit upp vattnet.
"Min" fårklippare hade ringt och lämnat meddelande på svararen att han kunde komma den 25 mars, kl 08.00. Jag har en gotlandstacka, som ser ut att lamma när som helst och hennes dotter är också jättetjock. Det är de, som varit hos Britt och träffat en erfaren bagge. Ska de verkligen lamma nu snart så måste de ha blivit påsatta direkt de kom till Britts flock men den äldsta ser verkligen ut som hon är klar. Hon orkar knappast gå, lägger sig så fort hon får en chans men när det är mat så är hon ändå först framme. Usch, tänk om hon får fyra st. Hon har finullsgener i sig och fick tre lamm förra året så det är nog inte omöjligt. De är ju rätt feta också, svårt att se vilket som är vilket. De övriga ser ut att dröja så de klarar sig nog över den 25:e men de båda gotland måste jag försöka klippa själv. Jag kanske kan få låna en klippstol av Gail, få se om jag klarar att klippa dem.
Jag har också de båda tackorna som skulle slaktas men en dam kom och ville köpa dem för att rädda dem till livet. Hon skulle hämta dem så fort hon ställt i ordning där de skulle bo. Hon har nog börjat ångra sig för de är fortfarande kvar hos mig. Eftersom de skulle slaktas hade jag inte klippt dem. Damen, som skulle köpa dem, planerade att ha dem ute med vindskydd och då tyckte vi att de skulle ha pälsen kvar. När det stod klart att hon nog inte skulle hämta tackorna var det för sent, då tyckte jag att de kunde vänta på klipparen. De har lammullen kvar och den har tovat ihop sig hemskt. Dessutom har de massor med hö, som sitter fast i pälsen så jag får nog ändå försöka klippa dem själv, är inte säker på att klipparen vill.
Jag har ju varit fundersam om verkligen min lilla bagge visste vad han skulle göra men det verkar som om han visste det. Åtminstone de äldre tackorna börjar få små juver nu så de lär ju vara dräktiga. Men jag var osäker förra året också, det är ju lite vanskligt med bagglamm, men det blev ju många lamm så det är nog ingen anledning till oro.
I går morse när jag gick ut med hundarna på skogsvägen, som bonden plogar, så var det nysnö, ingen hade gått där. Jag går alltid och mediterar lite och plötsligt var jag före hundarna. Då upptäckte jag en rad djurspår, lite större än Moses´, runda och fina. De var så tydliga som om någon gått med stämpel och tryckt ner. Hundarna kom genast och blev mycket intresserade, de luktade på vartenda fotspår. Jag gissade på lodjur, när jag kom hem kollade jag och mycket riktigt, de var exakt lika. Det är ju märkligt, jag började genast tänka på att det är risk för fåren, om inte förr så längre fram när de börjar vara ute mera. När jag tänkte efter så finns det ingen anledning till oro. Jag har alltid vetat att det fanns lodjur där, jag har t o m sett lodjur två gånger, senast i höstas, i det området. Nu var det så nära lagården så det kändes värre. Det är klart att lon kan komma och ta ett får men det är ju onödigt att oroa sig i förväg. Jag kan inte sätta upp rovdjursstängsel men jag kan se till att ha fåren inne på nätterna och även att det är el i tråden runt hagen, mer kan jag inte göra.
På torsdag ska vi till Bråfors och träna i fårhuset. Vi får komma med Gail, det ska verkligen bli roligt. Jag tror att både Tassa och jag har glömt allt. Det var länge sedan vi tränade något nu. Vi kom ju igång för en tid sedan men strax efter började det komma en massa snö och sedan har det inte gått att valla alls. Jag hoppas, som alltid, att snön ska försvinna, snart och fort. Jag har läst att somliga oroar sig för att det blir lerigt. Det är visserligen inte så kul men det tar jag gärna bara snön försvinner. För en tid sedan var det en dag som gav löfte om vår, det droppade från taket, var ganska varmt, hackspettarna hade börjat smattra men dagen efter var det kallt igen och hackspettarna hade tystnat.
Kommentarer
Trackback