monawesterlund

Jag ska nog ändra bakgrunden till svart på den här bloggen, det passar min sinnesstämning bättre. Jag brukar försöka se positivt på livet men nu vet jag inte om jag klarar det längre. Jag tror aldrig det tar slut på eländet. Jag tänkte faktiskt idag när jag åkte och postade deklarationen att "nu kommer den in i tid, nu måste det vara slut på mina motgångar och besvärligheter". Men så var det inte. En sak har jag i alla fall kommit underfund med, bloggen är bra att använda sig av för att "skriva av sig". Jag tycker alltid det lättar mycket när jag skriver om mina problem. Det är ju inte så kul att läsa men skönt när man bara kan strunta i att läsa om man vill.

När jag kom till lagården i kväll var det en tacka, som sprang och skrek, faktiskt. Hon skriker mycket, så jag trodde först att hon bara ville ha kraftfoder men hon ville inte komma in så jag tänkte att det kunde vara något särskilt och gick ut i hagen. Där låg hennes lammunge död. Han hade fastnat med huvudet mellan två trästammar och satt ganska hårt fast. Jag tyckte så synd om tackan. Hon var så oerhört rädd om sin unge. Det är en ungtacka som fått sitt första lamm så hon har ju varit lite ängslig. Ungen var en vecka gammal och hade hunnit "dra upp" henne så hon hade bra med mjölk. Hon är duktig att äta så det blir svårt att kunna se till så hon inte får mjölkstockning och juverinflammation. Jag kanske kör ut henne till de andra ungtackorna som inte lammat men helst ska hon stå inne och bara äta halm.

Deklarationen vet jag inte riktigt hur den blev. Jag lade ju ner min firma och nu stod det på blanketten att jag måste deklarera näringsverksamheten eftersom jag hade F-skatt förra året. Jag hade allt i datorn och det försvann när jag fick virus, nu kommer jag inte ihåg varken datum eller belopp. Det var ju så lite så det kanske fungerar så där. För övrigt gjorde jag bara avdrag för resor till jobbet och tog sedan de förtryckta siffrorna. Det stämmer säkert.

Jag upptäckte att jag glömt telefonen idag, jag börjar bli riktigt senil. Hade inget minne av var jag lagt den. Jag brukar vara noga med att ha den med mig ifall de ringer om jobb. Jag har blivit lite hånad tidigare för att jag sagt att jag glömt ta med telefonen och de har då frågat varför jag har den. Det kan man ju undra. Jag har tyckt att jag lärt mig att ha den med mig men just nu fungerar jag dåligt. Bl a hade bilfirman ringt så det var nog lika bra att jag inte hade telefonen med mig. De ville väl bara tala om att det blev dyrare än de räknat med.

Nu kommer det att ta några dagar innan jag hämtat mig igen. Jag vill inte ha flera dråpslag, det räcker nu. Tassas och min vallning idag ska jag skriva om en annan gång.