Lamningen nästan klar
Ganska skönt att påskhelgen är över. Det har varit ganska turbulent här med många lamningar. Det har också varit flera som har varit och tittat på alla lammen. Första gången, torsdagen före påsk blev tackorna lite oroliga av att det var flera främmande i lagården. Det gjorde att jag sedan var mera försiktig med att släppa in för många samtidigt. En tacka, som jag släppt ut samma dag till de övriga, var lite osäker och på kvällen försökte en annan högdräktig tacka, ta hennes lamm ifrån henne. De sprang fram och tillbaka när jag kom till lagården, lammen först, sedan den högdräktiga tackan och sist den oroliga mamman. Jag fick stänga in mor och barn igen och sätta för en extra grind så den högdräktiga inte kom i närheten av dem utan de fick vara i lugn och ro. Nästa morgon när jag kom till lagården hade den högdräktiga fått ett eget lamm och hade helt glömt att hon försökt stjäla lamm tidigare. Den andra tackan och hennes lamm verkade ha kommit över äventyret och såg ut att må bra. Allt var frid och fröjd igen.
Min äldsta tacka, en gotlandstacka, som jag alltid har tyckt vara ovanligt klok och förståndig, var väldigt tjock och ganska trött. Varje gång jag har byggt en lamningsbox när det varit dags för någon av de andra, har hon gått in i boxen och lagt sig. Jag har blivit tvungen att mota ut henne. Så gjorde hon även en kväll i helgen när jag höll på och plockade ihop efter att ha släppt ut mor och barn ur en box. Hon lade sig där och jag tänkte att hon kan ju få ligga där eftersom hon är så trött så får hon vara ifred. Jag satte för en grind och hon fick vara i en ovanligt stor box. Jag gav henne hö och vatten och hon verkade mycket nöjd med att få "eget rum". På morgonen när jag kom till lagården hade ingenting hänt, hon låg i sin stora fina box och såg så nöjd ut. Jag lät henne vara där eftersom ingen annan behövde boxen. Det är ju lite mera jobb när någon är ensam i en box, man får bära hö och vatten dit, men jag tyckte jag kunde göra det för henne. Nästa gång jag kom till lagården, vid middagstid, visade det sig att tackan fått tre stora fina lamm, som var slickade och hade ätit, efterbörden hade gått och allt var klart. Tackan stod där och såg ut som om hon frågade om jag inte tyckte hon varit duktig. Det tyckte jag ju. Jag behövde bara sköta om tackan och inget mera. Så vill man att det ska vara.
I kväll ska jag på ett möte med Lindesbergs arbetarekommun. Jag har konsekvent sagt nej när man har velat nominera mig till något politiskt. Förra året gick jag med på att bli ersättare i Barn- och Utbildningsnämnden resten av valperioden, alltså drygt ett år. Då upptäckte jag att jag faktiskt tyckte fortfarande att det var riktigt roligt. Nu har jag sagt ja till en plats i Arbetarekommunens styrelse som ersättare och en ev nominering till fullmäktige. Jag känner att jag just nu vill delta i det politiska arbetet, även om jag egentligen inte vill vara ute och åka långa vägar på kvällarna, då vill jag helst vara hemma numera. Förr tyckte jag ju att det var så enormt roligt, då hade jag alla kvällar i veckan upptagna av olika politiska uppdrag. Jag tyckte när jag blev pensionär att jag hade "gjort mitt" på det området men nu kan jag se att även pensionärerna behövs och kan göra en insats. Man får hoppas att det inte bara är ett uttryck för senilitet utan verkligen stämmer. Svårt att veta.
Idag har jag varit hos Britt. Jag ville diskutera med någon som "kan" får. Jag har nämligen insett att jag nog måste planera mitt fårägande lite mera seriöst. Jag har nog planerat och även diskuterat med Britt tidigare och det har väl blivit ganska bra också. Men jag har ju fått för många får och har svårt att veta riktigt hur jag ska förfara med dem. Det är nog bra att ligga lite före och ha klart för sig hur man ska göra, inte låta det bli som det blir.
Hundarna tycker alltid att det är jättekul att åka till Almhöjden och där kan de vara ute utan risk att bli överkörda. Andra faror lurar. Moses, som alltid luktar sig till allt som går att äta, lyckades hitta en saltad fårbog, som han ätit upp allt kött på. Få se om han blir sjuk. Han har blivit det ibland när vi varit där och han t ex har ätit fett som varit utlagt till fåglarna. Nu hann han som tur var inte börja äta av benen. Han biter sönder djurben utan svårighet eftersom han har starka käkar men han har matsmältningsproblem så han kan inte smälta ben. Dem spyr han upp och det kan vara riktigt vassa benbitar, som kan sticka hål på tarmarna om han har otur.
Några av mina "nya" lamm. Har inte lärt mig ladda upp bilder ännu så det är tre bilder, som "sitter ihop", det var inte meningen men det går att se ändå. Jag har faktiskt tagit bättre bilder med mobilen men den har jag inte alls lärt mig ännu så det får väl bli nästa år. Nu har jag 19 lamm. Det är tre tackor kvar att lamma så det blir några till.
Min äldsta tacka, en gotlandstacka, som jag alltid har tyckt vara ovanligt klok och förståndig, var väldigt tjock och ganska trött. Varje gång jag har byggt en lamningsbox när det varit dags för någon av de andra, har hon gått in i boxen och lagt sig. Jag har blivit tvungen att mota ut henne. Så gjorde hon även en kväll i helgen när jag höll på och plockade ihop efter att ha släppt ut mor och barn ur en box. Hon lade sig där och jag tänkte att hon kan ju få ligga där eftersom hon är så trött så får hon vara ifred. Jag satte för en grind och hon fick vara i en ovanligt stor box. Jag gav henne hö och vatten och hon verkade mycket nöjd med att få "eget rum". På morgonen när jag kom till lagården hade ingenting hänt, hon låg i sin stora fina box och såg så nöjd ut. Jag lät henne vara där eftersom ingen annan behövde boxen. Det är ju lite mera jobb när någon är ensam i en box, man får bära hö och vatten dit, men jag tyckte jag kunde göra det för henne. Nästa gång jag kom till lagården, vid middagstid, visade det sig att tackan fått tre stora fina lamm, som var slickade och hade ätit, efterbörden hade gått och allt var klart. Tackan stod där och såg ut som om hon frågade om jag inte tyckte hon varit duktig. Det tyckte jag ju. Jag behövde bara sköta om tackan och inget mera. Så vill man att det ska vara.
I kväll ska jag på ett möte med Lindesbergs arbetarekommun. Jag har konsekvent sagt nej när man har velat nominera mig till något politiskt. Förra året gick jag med på att bli ersättare i Barn- och Utbildningsnämnden resten av valperioden, alltså drygt ett år. Då upptäckte jag att jag faktiskt tyckte fortfarande att det var riktigt roligt. Nu har jag sagt ja till en plats i Arbetarekommunens styrelse som ersättare och en ev nominering till fullmäktige. Jag känner att jag just nu vill delta i det politiska arbetet, även om jag egentligen inte vill vara ute och åka långa vägar på kvällarna, då vill jag helst vara hemma numera. Förr tyckte jag ju att det var så enormt roligt, då hade jag alla kvällar i veckan upptagna av olika politiska uppdrag. Jag tyckte när jag blev pensionär att jag hade "gjort mitt" på det området men nu kan jag se att även pensionärerna behövs och kan göra en insats. Man får hoppas att det inte bara är ett uttryck för senilitet utan verkligen stämmer. Svårt att veta.
Idag har jag varit hos Britt. Jag ville diskutera med någon som "kan" får. Jag har nämligen insett att jag nog måste planera mitt fårägande lite mera seriöst. Jag har nog planerat och även diskuterat med Britt tidigare och det har väl blivit ganska bra också. Men jag har ju fått för många får och har svårt att veta riktigt hur jag ska förfara med dem. Det är nog bra att ligga lite före och ha klart för sig hur man ska göra, inte låta det bli som det blir.
Hundarna tycker alltid att det är jättekul att åka till Almhöjden och där kan de vara ute utan risk att bli överkörda. Andra faror lurar. Moses, som alltid luktar sig till allt som går att äta, lyckades hitta en saltad fårbog, som han ätit upp allt kött på. Få se om han blir sjuk. Han har blivit det ibland när vi varit där och han t ex har ätit fett som varit utlagt till fåglarna. Nu hann han som tur var inte börja äta av benen. Han biter sönder djurben utan svårighet eftersom han har starka käkar men han har matsmältningsproblem så han kan inte smälta ben. Dem spyr han upp och det kan vara riktigt vassa benbitar, som kan sticka hål på tarmarna om han har otur.
Några av mina "nya" lamm. Har inte lärt mig ladda upp bilder ännu så det är tre bilder, som "sitter ihop", det var inte meningen men det går att se ändå. Jag har faktiskt tagit bättre bilder med mobilen men den har jag inte alls lärt mig ännu så det får väl bli nästa år. Nu har jag 19 lamm. Det är tre tackor kvar att lamma så det blir några till.
Kommentarer
Trackback