Nytt år, nya möjligheter
Nu är både jul och nyår över. det känns ganska skönt tycker jag. I år var det inte så roligt med julen, det har känts ganska jobbigt hela tiden. Annars brukar jag nog tycka att det är roligt att plocka fram julpynt och sådant. Nu är det bara Trettonhelgen kvar sedan börjar "oxveckorna", vilket jag tycker är rätt bra.
Nu blir det ett par månader när det förhoppningsvis inte kommer att hända så mycket. Det gäller att hålla tackorna "i form", så de inte magrar t ex. De ska lamma i mars - april om allt går som det ska. Jag har bett "min" fårklippare komma lite tidigare i år. Förra året kom han inte förrän 25 mars och det var väl sent, en tacka hade redan lammat och en lammade bara ett par dagar senare. Enligt mina beräkningar ska lamningen börja ungefär samma tid i år, senare delen av mars. Jag är lite fundersam på gotlandsbaggen om han verkligen är fertil men det visar sig. Inte så mycket att göra åt. Men det skulle vara synd om det inte blev några lamm, gotlandsfåren har jag i första hand för skinnen, som är väldigt fina.
Baggarna har jag inte helt bestämt mig vad jag ska göra med. Jag funderar ju på att slakta dem, isynnerhet gotlandsbaggen. Han är ganska aggressiv. Han vill visserligen gärna kela men han är snabb att slänga till med huvudet om det är något som inte passar. Är han sedan steril så finns det ingen anledning alls att ha honom kvar. Tackorna som vi klippte (med hjälp av Gails klippstol) blev jättebra. Det fastnar inte alls lika mycket skräp i pälsen nu trots att vi sparade 2 - 3 cm. Men det var ganska lagom, de har en päls som värmer nu trots att de är nyklippta. Jag ska försöka klippa även lammen om jag får tid. De har väldigt tjock och lång päls. De var ute en dag när det snöade och blev blöta. Det tog flera dagar innan de torkade och de fick ett riktigt pansar av hoptovad ull och hö på ryggen. Jag är säker på att det både luggas och kyler när det är blött.
Hundarna vägrar följa med till lagården på förmiddagarna numera. Det började när Moses var sjuk. Han orkade inte följa med utan låg kvar i sin korg när Tassa och jag åkte iväg. Så småningom började även Tassa ligga kvar i korgen och jag fick åka själv. Det är okej så länge det är så här kallt. De måste sitta i bilen medan jag fixar i lagården och det blir kallt att sitta i bilen. Annars går jag ut med dem därborta vid lagården. Det är ingen trafik där så det känns bättre att gå ut där. Som det är nu så måste jag ut igen med hundarna när jag kommer hem från lagården.
En väninna i Gusselby har tre portugisiska gatuhundar. Hon var ute med dem på nyårsdagen (tror jag det var) och råkade tappa kopplet på en av hundarna, Han är typen som springer iväg "mot friheten" så fort han får en chans. Hon har varit ute och letat varje dag, fått mycket hjälp att leta, frågat runt hos jägare, grannar, myndigheter, alla som på något sätt skulle kunna ha någon upplysning om hunden men inte ett spår. Det har ju varit ordentligt kallt, mycket snö och eftersom han hade kopplet på sig så kan han ha fastnat någonstans. Allt eftersom tiden gått har hennes hopp om att hitta hunden i livet blivit mindre och mindre. Mycket sorgligt tycker jag, man hoppas naturligtvis att ett mirakel har hänt och att hunden ska komma tillbaka frisk och kry men chansen är nog inte så stor.
Nu vill jag helt och hållet slippa alla tråkigheter. Hela detta år. Hoppas att det bara ska hända roliga saker. Jag brukar i regel se positivt på livet men när det börjar hända en massa jobbiga saker så blir det svårare att vara positiv. Jag vill inte ens bli förkyld och det känns som om jag håller på och blir det. Det sista som hände var en "julklapp" jag fick från Rikspolisstyrelsen, 1500:- i böter för att jag kört 76 km/tim där det var 70. Det är ju idiotiskt att få sådana böter när man vet att kamerorna finns där, men jag glömmer bort dem ibland. Det var inget annat att göra än att skriva på erkännande och skicka tillbaka. Men tänk så många gånger jag kört i 70 t o m i 60 ibland vid de där kamerorna.....
Nu blir det ett par månader när det förhoppningsvis inte kommer att hända så mycket. Det gäller att hålla tackorna "i form", så de inte magrar t ex. De ska lamma i mars - april om allt går som det ska. Jag har bett "min" fårklippare komma lite tidigare i år. Förra året kom han inte förrän 25 mars och det var väl sent, en tacka hade redan lammat och en lammade bara ett par dagar senare. Enligt mina beräkningar ska lamningen börja ungefär samma tid i år, senare delen av mars. Jag är lite fundersam på gotlandsbaggen om han verkligen är fertil men det visar sig. Inte så mycket att göra åt. Men det skulle vara synd om det inte blev några lamm, gotlandsfåren har jag i första hand för skinnen, som är väldigt fina.
Baggarna har jag inte helt bestämt mig vad jag ska göra med. Jag funderar ju på att slakta dem, isynnerhet gotlandsbaggen. Han är ganska aggressiv. Han vill visserligen gärna kela men han är snabb att slänga till med huvudet om det är något som inte passar. Är han sedan steril så finns det ingen anledning alls att ha honom kvar. Tackorna som vi klippte (med hjälp av Gails klippstol) blev jättebra. Det fastnar inte alls lika mycket skräp i pälsen nu trots att vi sparade 2 - 3 cm. Men det var ganska lagom, de har en päls som värmer nu trots att de är nyklippta. Jag ska försöka klippa även lammen om jag får tid. De har väldigt tjock och lång päls. De var ute en dag när det snöade och blev blöta. Det tog flera dagar innan de torkade och de fick ett riktigt pansar av hoptovad ull och hö på ryggen. Jag är säker på att det både luggas och kyler när det är blött.
Hundarna vägrar följa med till lagården på förmiddagarna numera. Det började när Moses var sjuk. Han orkade inte följa med utan låg kvar i sin korg när Tassa och jag åkte iväg. Så småningom började även Tassa ligga kvar i korgen och jag fick åka själv. Det är okej så länge det är så här kallt. De måste sitta i bilen medan jag fixar i lagården och det blir kallt att sitta i bilen. Annars går jag ut med dem därborta vid lagården. Det är ingen trafik där så det känns bättre att gå ut där. Som det är nu så måste jag ut igen med hundarna när jag kommer hem från lagården.
En väninna i Gusselby har tre portugisiska gatuhundar. Hon var ute med dem på nyårsdagen (tror jag det var) och råkade tappa kopplet på en av hundarna, Han är typen som springer iväg "mot friheten" så fort han får en chans. Hon har varit ute och letat varje dag, fått mycket hjälp att leta, frågat runt hos jägare, grannar, myndigheter, alla som på något sätt skulle kunna ha någon upplysning om hunden men inte ett spår. Det har ju varit ordentligt kallt, mycket snö och eftersom han hade kopplet på sig så kan han ha fastnat någonstans. Allt eftersom tiden gått har hennes hopp om att hitta hunden i livet blivit mindre och mindre. Mycket sorgligt tycker jag, man hoppas naturligtvis att ett mirakel har hänt och att hunden ska komma tillbaka frisk och kry men chansen är nog inte så stor.
Nu vill jag helt och hållet slippa alla tråkigheter. Hela detta år. Hoppas att det bara ska hända roliga saker. Jag brukar i regel se positivt på livet men när det börjar hända en massa jobbiga saker så blir det svårare att vara positiv. Jag vill inte ens bli förkyld och det känns som om jag håller på och blir det. Det sista som hände var en "julklapp" jag fick från Rikspolisstyrelsen, 1500:- i böter för att jag kört 76 km/tim där det var 70. Det är ju idiotiskt att få sådana böter när man vet att kamerorna finns där, men jag glömmer bort dem ibland. Det var inget annat att göra än att skriva på erkännande och skicka tillbaka. Men tänk så många gånger jag kört i 70 t o m i 60 ibland vid de där kamerorna.....
Kommentarer
Trackback