Svår svält kan komma att drabba människorna i norra delen av Örebro län nästa vinter.
Dagens stora händelse. Nerikes Allehanda har gjort ett inlägg i vargdebatten, man tror att media bara ska beskriva händelser objektivt men det gäller inte NA. Idag har man ägnat tre hela sidor åt sitt inlägg, första sidan i avd "Länet" och Första uppslaget, där står: "Tveksamt om det blir älgjakt i höst". Man blir förskräckt, det kommer att bli fattigt i stugorna i norra länsdelen nästa vinter, barnen får svälta. De är ju helt beroende av älgkött för att ha något att äta. Inte ens ett simpelt älgben att suga på, kanske. Det visar sig att man misstänker att ett lömskt vargpar kanske har etablerat ett revir till i norr. Det finns en karta (som jag försökt lägga in men misslyckats) med i inlägget där man kan se hur det är tänkt. Mellan Ulriksbergs, Nora och Gåsbornsreviren har man klämt in ett litet revir. För mig ser det helt löjligt omöjligt ut. Det är en väldigt liten bit där som skulle vara möjlig. Det är allt mycket tveksamt att ett vargpar skulle etablera ett revir där på så liten yta. De vill ju ha så långt som möjligt till nästa flock. Dessutom kan det knappast finnas tillräckligt med mat på den lilla ytan. OM det gör det så innebär det att det skulle finnas väldigt gott om älg och rådjur just där, vilket dock inte är troligt med tanke på de tre vargrevir, som nästan sammanträffar där. Jag kan tänka mig att de hoppas på en skyddsjakt i området. Men då måste väl vargarna riva en hel del får först. Det beror ju på hur många fårägare med dåliga stängsel det finns i området. Finns det många sådana så kanske det är möjligt. Det där är ju bara ett sätt att piska upp hatstämningen ytterligare. NA:s rubrik varslar om svåra tider för människor och djur i norra länsdelen nästa vinter.
Nu lyckades jag lägga in bilden med kartan. Tyvärr blev det två stycken men det är samma bild så det räcker att titta på den ena.
Nytt år - nya möjligheter
Nu är alla helger över, skönt. Men det har inte gått någon nöd på mig, jag har jobbat Både julafton och nyårsafton och ett antal andra dagar också. Jag har fått mycket god julmat och annan mat så jag har inte blivit utan fast jag inte köpt någon julmat alls. Det är ju roligt att jobba i julhelgen. Det kan vara lite jobbigt FÖRE jul, då är alla nervösa och ledsna för att de är inlåsta och inte får komma hem och träffa sina nära och kära. Några är säkert ledsna för att de inte får komma på roliga fester (för då tror man ju att alla fester är roliga även om patienterna där på behandlingshemmet ofta inte har så roligt när de är på fest). Jag jobbade dagen före julafton, då var det rätt stökigt, då var jag helt slut när jag åkte hem. Men sedan helgdagarna och mellandagarna har det varit jättefint.
Jag har sovit flera gånger i lägenheten, det har varit riktigt skönt att bara behöva köra halva vägen. Men jag har inte hunnit få i ordning allt där ännu. Jag håller på och försöker få tag i en soffa men det är ingen brådska. Jag har också jobbat lite med att få igång bredband och TV men det har också tagit tid. Jag vet ju inte heller om TV:n fungerar så jag kanske inte kan se något även om jag får in kanalerna.
Just nu oroar jag mig mest för den där gången när jag körde för fort i Lindesberg. Jag hade bråttom en dag till ett sammanträde, skulle hämta ett paket först och tryckte lite på gasen för att hinna det. Det var helt tomt på gatan in mot Lindesberg. Jag fick se en släpkärra som stod efter vägen, undrade varför den stod där och kom på, för sent, att det nog var en kamera. Jag hann inte bromsa förrän jag fick en blixt mitt i ansiktet och konstaterade att jag nog körde i 60. Det var en portabel kamera, nästa dag var den borta därifrån men efter en månad kom papper från Rikspolisstyrelsen, 2000 i böter. Sedan har jag fått flera papper, det är risk för körkortet, jag körde för fort 2010 också, två gånger, ca 6 - 8 km för fort. Denna gång 8 km. Jag tog körkort när jag var 19, första överträdelsen gjorde jag när jag var 72 och nu har jag gjort två till. Det är en vid 30 km och två vid 50. Det är ju allvarligare än om man kör för fort på 90-väg. Blir jag av med körkortet blir jag sittande här och kommer ingenstans. Då är det färdigjobbat också och jag kan inte fortsätta med politiken.
Just nu så sköter jag Britts får och höns medan hon är borta någonstans. Det är bara idag och i morgon. Men nästa vecka ska hon åka onsdag och komma tillbaka på söndagen. Det går ju om jag har körkortet kvar men annars är det inte möjligt. Så kan det gå.
Jag har sovit flera gånger i lägenheten, det har varit riktigt skönt att bara behöva köra halva vägen. Men jag har inte hunnit få i ordning allt där ännu. Jag håller på och försöker få tag i en soffa men det är ingen brådska. Jag har också jobbat lite med att få igång bredband och TV men det har också tagit tid. Jag vet ju inte heller om TV:n fungerar så jag kanske inte kan se något även om jag får in kanalerna.
Just nu oroar jag mig mest för den där gången när jag körde för fort i Lindesberg. Jag hade bråttom en dag till ett sammanträde, skulle hämta ett paket först och tryckte lite på gasen för att hinna det. Det var helt tomt på gatan in mot Lindesberg. Jag fick se en släpkärra som stod efter vägen, undrade varför den stod där och kom på, för sent, att det nog var en kamera. Jag hann inte bromsa förrän jag fick en blixt mitt i ansiktet och konstaterade att jag nog körde i 60. Det var en portabel kamera, nästa dag var den borta därifrån men efter en månad kom papper från Rikspolisstyrelsen, 2000 i böter. Sedan har jag fått flera papper, det är risk för körkortet, jag körde för fort 2010 också, två gånger, ca 6 - 8 km för fort. Denna gång 8 km. Jag tog körkort när jag var 19, första överträdelsen gjorde jag när jag var 72 och nu har jag gjort två till. Det är en vid 30 km och två vid 50. Det är ju allvarligare än om man kör för fort på 90-väg. Blir jag av med körkortet blir jag sittande här och kommer ingenstans. Då är det färdigjobbat också och jag kan inte fortsätta med politiken.
Just nu så sköter jag Britts får och höns medan hon är borta någonstans. Det är bara idag och i morgon. Men nästa vecka ska hon åka onsdag och komma tillbaka på söndagen. Det går ju om jag har körkortet kvar men annars är det inte möjligt. Så kan det gå.
Utkast: Dec. 01, 2012
Idag har jag köpt en stor matta på Erikshjälpen för 150:-. Den var riktigt snygg när den kom på. Jag var i lägenheten flera timmar, jag var visserligen ute med hundarna och sedan åt jag lite men resten av tiden höll jag på och plockade ihop stolen jag köpte på Jysk. Konstigt att såna saker ska vara så krångliga jämt. Egentligen var det en tydlig och bra beskrivning, jag behövde inte tveka om hur jag skulle göra eller vad som skulle dit först. Nej det var "finliret", som spökade. Fyra skruvar som var nästan omöjliga att få dit. Det är ju så viktigt att skruvarna sätts dit rakt och så ska de skruvas ihop med något så det inte blir riktigt rakt och så får man hålla på i evigheter och mickla. Nåja, nu är den (nästan) klar. Bara två skruvar, som ska dit och de var också lite svåra, där får jag nog ta i med våld men det går nog tror jag. Om jag åker dit i morgon så gör jag det då. Sedan är det TV:n och datorn, som jag inte vet hur de ska anslutas. Både digital-TV och bredband ingår men jag måste nog ringa ett nummer som jag upptäckte igår, Ja och så taklampa förstås. Det sitter några elkablar i taket för övrigt är det bara ett hål där. Jag får försöka skruva dit en "sockerbit", Jag gillar inte att hålla på och skruva på elkablar men jag måste kanske om jag ska få lyse i taket.
Jag tyckte det var skönt att jag kom på att jag kunde skriva här på bloggen, det är så bra att ha nerskrivet så man kommer ihåg. När jag hade fåren skrev jag mycket i bloggen, som en dagbok, då visste jag sedan vad som hänt. På senare tid har jag ju mest skrivit på Facebook, man säger ju att det man skriver på nätet aldrig försvinner men det är inte så lätt att hitta.
Idag är det 1 dec och i morgon är det 1:a Advent. Hemskt att tiden går så fort. Jag har pyntat idag. Jag har satt upp stjärnor och ljusstakar, jag brukar inte pynta mer än så numera. Jag kommer inte att vara hemma i jul, ska jobba både julafton och nyårsafton och flera dagar runt nyår. Jag har alltid tyckt att det är skönt att jobba på storhelger, så mycket god mat som jag får på Runnagården sådana dagar har jag inte hemma. Numera är det jättebra där, massor med god mat och godis och julklappar och trevligt. Mikael kanske skulle åka till Köpenhamn men det var svårt att få biljett så han kanske struntar i det. Enda chansen att få biljett var att åka på julafton, det är ju inte så roligt. Det blir tråkigt för Sara förstås om han åker men hon kan knappast umgås med mig ändå p g a hundarna. Hon har klarat dem bra tidigare när det bara varit några dagar men nu har hon varit riktigt dålig länge så nu vågar jag inte åka dit och ha dem med mig.
Idag ska jag inte skriva så mycket som jag brukar, jag håller mig till lägenheten - men förresten jag måste gnälla lite. Jag har gått runt hela omfådet vid Bondskogsvägen och inte hittat en enda hundlatrin. Hur gör folk i Linde, som har hund? Och Bengt som påstod att det fanns så mycket grönområden i Lindesberg. Mycket grönt har jag sett men inte ett enda område där jag kan släppa hundarna så de kan skita. Hur ska det bli om jag ska sova i lägenheten? Jag får fortsätta utforska omgivningarna.
Jag tyckte det var skönt att jag kom på att jag kunde skriva här på bloggen, det är så bra att ha nerskrivet så man kommer ihåg. När jag hade fåren skrev jag mycket i bloggen, som en dagbok, då visste jag sedan vad som hänt. På senare tid har jag ju mest skrivit på Facebook, man säger ju att det man skriver på nätet aldrig försvinner men det är inte så lätt att hitta.
Idag är det 1 dec och i morgon är det 1:a Advent. Hemskt att tiden går så fort. Jag har pyntat idag. Jag har satt upp stjärnor och ljusstakar, jag brukar inte pynta mer än så numera. Jag kommer inte att vara hemma i jul, ska jobba både julafton och nyårsafton och flera dagar runt nyår. Jag har alltid tyckt att det är skönt att jobba på storhelger, så mycket god mat som jag får på Runnagården sådana dagar har jag inte hemma. Numera är det jättebra där, massor med god mat och godis och julklappar och trevligt. Mikael kanske skulle åka till Köpenhamn men det var svårt att få biljett så han kanske struntar i det. Enda chansen att få biljett var att åka på julafton, det är ju inte så roligt. Det blir tråkigt för Sara förstås om han åker men hon kan knappast umgås med mig ändå p g a hundarna. Hon har klarat dem bra tidigare när det bara varit några dagar men nu har hon varit riktigt dålig länge så nu vågar jag inte åka dit och ha dem med mig.
Idag ska jag inte skriva så mycket som jag brukar, jag håller mig till lägenheten - men förresten jag måste gnälla lite. Jag har gått runt hela omfådet vid Bondskogsvägen och inte hittat en enda hundlatrin. Hur gör folk i Linde, som har hund? Och Bengt som påstod att det fanns så mycket grönområden i Lindesberg. Mycket grönt har jag sett men inte ett enda område där jag kan släppa hundarna så de kan skita. Hur ska det bli om jag ska sova i lägenheten? Jag får fortsätta utforska omgivningarna.
Inflyttning i lägenheten
Idag har jag jobbat hårt, är helt slut. Men jag ska börja från början. Jag har alltså köpt en lägenhet i Lindesberg. Den är bara 31 m2 som tur är, behövs inte så mycket möbler. Mikael var här och hjälpte mig och vi köpte bord och stolar på Erikshjälpen i Örebro 360:-, en ny fotölj m fotpall på Jysk 1250:- och hämtade en säng, som jag fick gratis av ett par, som tänkte kasta den annars. Kvinnan i familjen är socialsekreterare så vi har känt varandra många år. Hon var soc.sekr. åt min son, som dog för 3,5 år sedan, han tyckte väldigt bra om henne. Det var trevligt när vi hämtade sängen så bjöd hon på kaffe och saffransbröd, det smakade jättebra. Vi fick en trevlig pratstund med henne och hennes yngsta son, som var en intelligen, humoristisk och trevlig ung man. Värre blev det när vi skulle hem. Vi hade alla grejerna på släpkärra och jag hade tagit med två presenningar, en stor som jag tänkt ha under och en lite mindre ovanpå. De räckte inte över riktigt så jag fick binda ihop de båda presenningarna och hade bara för dåliga snören. Det snöade hela tiden, tråkig blötsnö och presenningarna fladdrade och det snöade på möblerna. Vi stannade flera gånger på vägen mot Örebro och knöt ihop det hela men det blåste snart isär igen. Vi stannade och tankade vid Coop Forum och gick in dit och köpte en presenning till och lite tunna rep, som vi band fast den med, sedan satt det som det skulle och vi kunde köra hela vägen till Lindesberg. Vi bar in alla grejerna och ställde dem bara i lägenheten och åkte sedan vidare till Ramsberg.
Det var verkligen skönt att komma hem då - men - det var ganska kallt. Dagen innan hade en man från en VVS-firma varit här för att försöka förklara varför det blivit så kallt sedan de installerat en el panna. Jag satte in pelletseldning när jag flyttade hit och trodde det skulle bli billigare att låta en snickare tillverka ett pelletsförråd istället för att köpa ett färdigt. Det blev det inte, tvärtom, och dessutom rinner inte pelletsen ner som den skautan pannan stannar då och då, när pelletsen börjar ta slut så stannar den varje dag. Jag tänkte framåt, att jag får ha detta som fritidshus och då går det inte att pannan stannar så allt fryser sönder. Därför skulle jag ha en elpanna, som kunde gå igång när pelletspannan stannade. Av någon anledning så ändrades värmen efter installationen av elpannan. Jag ställde pelletspannan, som jag haft den när det varit som kallats 30 minusgrader och det blev aldrig mer än 16 - 17 grader. Mannen som kom hit drog bara upp pannan ordentligt och det blev olidligt varmt. Han kunde dock inte förklara varför det ändrats. Nåja jag måste ju ställa ner värmen igen och det hade alltså blivit för kallt.när vi kom hem, frusna och trötta.
Idag har jag gillrat upp julgardiner, ställt sängen på plats, plockat upp en del husgeråd och försökt få det att se bebott ut. I morgon ska jag åka till Erikshjälpen och leta efter en matta. Fotöljen, som jag köpte på Jysk har jag tagit upp ur kartongen och ska försöka plocka ihop i morgon. Det var för mörkt i dag, jag har inte lyckats få upp någon lampa i taket så jag ska försöka plocka ihop fotöljen i morgon. Det hör bredband och digital-TV till lägenheten och det ska jag också försöka förstå hur jag ska få till det. Det blir lite jobb i morgon också. Och säkert några dagar till. Men det ska bli skönt när det blir klart och jag kan stanna på halva vägen när jag kommer från jobbet, jag slutar oftast kl 22.00, då är det skönt att slippa de tre värsta milen. Och skönt att kunna vara i sta´n ibland. Synd bara att den ena katten inte går att få in i en kattbur så jag kan ta med dem också. De kan visserligen gå ut och in som de vill men de vill gärna ha sällskap, däremot kan jag ju ge dem mat så de klarar sig ett par dagar.
Det var verkligen skönt att komma hem då - men - det var ganska kallt. Dagen innan hade en man från en VVS-firma varit här för att försöka förklara varför det blivit så kallt sedan de installerat en el panna. Jag satte in pelletseldning när jag flyttade hit och trodde det skulle bli billigare att låta en snickare tillverka ett pelletsförråd istället för att köpa ett färdigt. Det blev det inte, tvärtom, och dessutom rinner inte pelletsen ner som den skautan pannan stannar då och då, när pelletsen börjar ta slut så stannar den varje dag. Jag tänkte framåt, att jag får ha detta som fritidshus och då går det inte att pannan stannar så allt fryser sönder. Därför skulle jag ha en elpanna, som kunde gå igång när pelletspannan stannade. Av någon anledning så ändrades värmen efter installationen av elpannan. Jag ställde pelletspannan, som jag haft den när det varit som kallats 30 minusgrader och det blev aldrig mer än 16 - 17 grader. Mannen som kom hit drog bara upp pannan ordentligt och det blev olidligt varmt. Han kunde dock inte förklara varför det ändrats. Nåja jag måste ju ställa ner värmen igen och det hade alltså blivit för kallt.när vi kom hem, frusna och trötta.
Idag har jag gillrat upp julgardiner, ställt sängen på plats, plockat upp en del husgeråd och försökt få det att se bebott ut. I morgon ska jag åka till Erikshjälpen och leta efter en matta. Fotöljen, som jag köpte på Jysk har jag tagit upp ur kartongen och ska försöka plocka ihop i morgon. Det var för mörkt i dag, jag har inte lyckats få upp någon lampa i taket så jag ska försöka plocka ihop fotöljen i morgon. Det hör bredband och digital-TV till lägenheten och det ska jag också försöka förstå hur jag ska få till det. Det blir lite jobb i morgon också. Och säkert några dagar till. Men det ska bli skönt när det blir klart och jag kan stanna på halva vägen när jag kommer från jobbet, jag slutar oftast kl 22.00, då är det skönt att slippa de tre värsta milen. Och skönt att kunna vara i sta´n ibland. Synd bara att den ena katten inte går att få in i en kattbur så jag kan ta med dem också. De kan visserligen gå ut och in som de vill men de vill gärna ha sällskap, däremot kan jag ju ge dem mat så de klarar sig ett par dagar.
Friska hundar och ny bostad.
Det har blivit svårare att logga in och svårare att skriva. Sidan är så kort nu. Det är kanske bättre för ev läsare med korta inlägg. Jag skriver inte för publik, det måste väl vara tillåtet att skriva för sin egen skull också. Jag tycker det är svårt att manövrera sidan. Det är svårt att gå in och ändra och svårt att lägga till något inne i texten. Nu har jag ju haft den här bloggen så länge så jag vill inte starta en helt ny blogg någon annanstans. Får väl försöka vänja mig.
Tassa är helt återställd nu. Hon får springa lös och flyger över stock och sten som förr. Moses är lite piggare. Han trivs inte när det är varmt. Han flämtade så väldigt och orkade nästan inte gå en dag i somras. Jag åkte till vet i Löa och Lasselasse undersökte honom och konstaterade att hans hjärts slog så fint som på en tonåring. Jag var ju rädd att han skulle sjunka ihop när som helst. Moses har fyllt 13 år nu och kanske kan vara med länge till. Jag kom plötsligt på att även Tassa börjar bli gammal. Hon fyller 9 år i januari, det är ju också ganska gammalt. Vi åker fortfarande till Örebro Hundrehab varannan vecka, hundarna älskar att simma, de är jättelyckliga när de får komma dit. Jag får kanske åka mera sällan när det börjar bli isigt och halt men tills dess så fortsätter vi. Men det är dyrt.
Jag har ju försökt få Sara att gå med på att bo i en trea istället för tvåan. Då skulle jag få eget rum och kunna vara i Örebro några dagar ibland i vinter. Sara har hittat på alla möjliga svepskäl för att slippa och till sist ringde Mikael och föreslog att vi kunde försöka hitta något annat sätt så inte Sara behövde utsättas för hundarna. Då insåg jag att det var omöjligt att göra som jag tänkte. Just då hade jag fått en jättefin trea som jag verkligen ville ha. Nåja, jag får inse att jag ställt till det för mig genom att låta Sara bo i min lägenhet, jag får försöka hitta på något annat.
Nuhar jag sökt och fått lån beviljat för en liten lägenhet i Lindesberg. Jag har inte råd att köpa lägenhet i Örebro och hyresrätt är svårt att få. Jag får ju ingen i Öbo eftersom jag redan har en där. Jag har hittat en etta i Lindesberg, 35 m2. Jag hade en annan på gång men den blev för dyr. Den var några kvadratmeter större och mycket bättre planerad men det kan inte hjälpas. Det finns allt även i denna, spis, diskbänk, kyl o frys, toalett och dusch. Hyran är ganska låg 2050:-, TV och bredband ingår i hyran och det är på nedre botten. Den ligger inte mitt i stan utan jag kan rasta hundarna och kanske t o m ta med katterna dit, men det kanske blir för mycket i en etta. Jag är halvvägs till Örebro nu och jag kan sova över där både när jag är i Linde på kvällen och när jag jobbar, det är ju bättre att köra fyra mil än att köra sju. 1 dec flyttar jag in.
Hösten 2012
Jag tycker allt känns bättre nu än sist jag skrev. Vet inte riktigt varför jag kände mig lite nere då. Det är faktiskt sällan jag gör. Vi befinner oss precis i årets dystraste månad, folk gnäller ohejdat. Jag tycker ju det är riktigt skönt. Det har lossnat för mig, jag har gjort det mesta, som jag hade hängde över mig sist.
För att börja med det som kändes värst. Jag har städat ladugården. Har bara några säckar med skräp, som ska till tippen. Det ska jag försöka klara av på tisdag, då kan jag köra till Storå, lite närmare än S Måle bortom Lindesberg. Storå har bara öppet tisdagar 16.00 - 19.00 så det gäller att passa tiden då. Jag har tagit bort den automatiska hyresavgiften till Jonas också. Jag har däremot inte fått tag på honom, svårt när man inte har telefonnummer. Jag har letat överallt men det finns inte. Det känns fortfarande lite sorgligt att komma till lagården, jag saknar fåren men inser att jag inte orkar. Det är tungt att känna att orken fattas.
Jag har städat lägenheten och tvättat fönstren, men de är redan smutsiga igen. Jag har bytt gardiner i köket och jag har även städat i källaren. Anticimex har varit här och fixat med mössen. Jag hoppas de är borta nu, jag har inte sett någon sedan han var här men man vet inte. Jag har satt för nät på de flesta ställen där de kunnat komma in och fixar ett hål vid kattluckan, som mössen tydligen använt. Tänk att de vågat gå in vid kattluckan. Jag har målat ytterdörren och bordet jag fick av fam. Ståhl. Vet inte riktigt hur jag ska göra med det i vinter, kanske lägga över en presenning. Och jag har klippt ner det mesta och kört bort. Bara det största vid dammen, det får stå kvar i vinter. Jag har t o m räfsat lite löv, bara så mycket som behövdes att täcka rabatterna. Jag brukar ju köra tt varv med gräsklipparen över löven men i år är det alldeles för blött så det går inte. Det får jag ta i vår.
Jag har varit till Fagersta och lämnat Mikael Thilles present. Det var en jobbig dag. Jag fick försöka klara mig några timmar på eftermiddagen utan att ha någonstans att ta vägen. Liisa hade missförstått vilken dag jag skulle komma så hon hade åkt hem, så jag åkte omkring lite utan att ha nånstans att ta vägen.
Jag har även jobbat en hel del. Jag trodde ett tag att jag inte skulle få jobba alls mera men det berodde bara på att det finns gott om folk på Rg nu sedan man stängt Villan. Jag förstår ju inte hur man kan spara på det, man har ju alla utgifter för personal, patienter, t o m hyra för villan. Det där är sådant som en dum kärring som jag inte begriper. Ja man kanske kan spara något på att man har ordinarie personal och kan slippa ta in vikarier.
Nu håller jag på med Britts Elitlamm. Där har jag en tacka som är avlivad i Stalljournalen men levande på alla ställen i Elitlamm. En tacka har Britt skrivit in i boken men hon finns inte registrerad.
Hundarna
Livet med dator blir bara svårare och svårare. När det är så här att man skriver sällan så hinner det hända saker under tiden. Jag försökte logga in och inget hände. Jag hade ett svagt minne av att jag sett något om att något blivit utbytt men jag är ju så slarvig så jag läste inte ordentligt och kom inte ihåg vad jag läst. Men samtidigt som det blir krångligare så går det i regel att komma in om man tar det lugnt och funderar lite. Så nu är jag inne!
Nu ska jag bara skriva lite för nu vet jag inte om min gamla blogg finns kvar. Kanske jag måste göra om den helt. Jag får se när jag ska publicera.
Jag har ringt Strömsholm, eller de har ringt mig, och jag kunde fråga om lite gällande Tassa. Det är nu nästan fem månader sedan hon opererades och jag ville veta om jag kunde börja släppa henne lite. Hon går fortfarande i koppel och det gillar egentligen inte varken hon eller jag. Hon är dock så snabb och springer jämt när hon har möjlighet så jag har inte vågat släppa henne. Jag fick rådet att börja försiktigt att låta henne få större frihet. Börja så smått och låta henne trava till cykel, vänta en dag och se om det märks något på henne, om inte så kan jag fortsätta och så småningom låta henne sträcka ut.Hon har ju alltid älskat att springa och i skogen så "flyger" hon över stock och sten. Hon ska även fortsätta simma, det får jag försöka fortsätta med i vinter om jag har råd.
Moses, han har blivit gammal och grå. Han sover mycket nu och han kommer lunkande en bit bakom oss på promenaderna. Han ser inte så glad ut heller men han är med överallt. Bara när han kommer till Örebro Hundrehab blir han riktigt pigg. Jag tror att han tycker att det är det roligaste han vet när han får simma där och när han får träffa Lena. Hon sitter alltid med hundarna en stund efter badet och torkar dem och masserar lite och då "pussade" Moses henne gång på gång. Dit älskar han att få komma. Och han äter, är fortfarande intresserad av mat. Margareta sade idag att hon trodde att så länge en hund äter så vill den leva och det kan nog vara riktigt.Jag kan i a f inte låta honom "somna in" bara för att han är trött. Det blir något som jag får ta ställning till senare, om/när han blir sämre.
För övrigt tycker jag det känns lite jobbigt. Jag har mycket jag skulle behöva göra men får ingenting gjort.Lagården ska städas, en massa skräp köras till tippen, källaren ska städas och förstås lägenheten också. Hoppas det lossnar snart så jag kommer igång.
Fest hos Gunn
Igår var jag, tillsammans med mina barn, Mikael och Sara, hos min halvsyster Gunn och hennes man Ingemar, som båda fyllt/fyller 60 år. Där var då också mina övriga halvsyskon Siv, Lill och Sten. Sten har jag inte träffat på väldigt många år, Siv träffade jag när Gunn fyllde 50. Sivs barn har jag inte sett och Lills barn har jag träffat i år. Underliga äro Herrens vägar men det kändes som om det var meningen att vi skulle träffas nu och jag hoppas att vi kan hålla kontakten i fortsättningen. Jag träffade även deras mamma, Ingrid, som jag inte heller sett på många år. Hon är 85 år (bara 11 år äldre än jag) och väl bibehållen.
Flera av Gunns och Ingemars vänner var också med på festen och de var också trevliga människor. Bl a träffade jag en kvinna, som jag träffat många gånger i mitt yrkesverksamma liv. Hon jobbar på Frivården i Örebro, det var också roligt att träffa henne.
Det var verkligen roligt att träffa dem och jag kände att jag tycker mycket om dem, det måste väl vara släktskapet. Ändå är det nog ingen av oss, som minns vår far med någon glädje. Han söp mycket och kunde vara väldigt elak när han var full. Jag antar att han gjorde så gott han kunde under rådande omständigheter, han fick aldrig någon hjälp mot sitt alkoholmissbruk och kunde nog inte styra det själv. Hans uppväxt var kanske inte så rolig heller, det var mycket drickande där också, farfar var också alkoholist även om man inte använde det uttrycket på den tiden. De var sex syskon och de hade mer eller mindre alkoholproblem alla utom Martin, som var helnykterist under stor del av sitt liv.
Tiden gick fort på festen och det kändes som om vi just kommit när det var dags att åka hem. Jag hade mina hundar med mig, som satt i bilen, så jag kunde inte stanna längre.
Flera av Gunns och Ingemars vänner var också med på festen och de var också trevliga människor. Bl a träffade jag en kvinna, som jag träffat många gånger i mitt yrkesverksamma liv. Hon jobbar på Frivården i Örebro, det var också roligt att träffa henne.
Det var verkligen roligt att träffa dem och jag kände att jag tycker mycket om dem, det måste väl vara släktskapet. Ändå är det nog ingen av oss, som minns vår far med någon glädje. Han söp mycket och kunde vara väldigt elak när han var full. Jag antar att han gjorde så gott han kunde under rådande omständigheter, han fick aldrig någon hjälp mot sitt alkoholmissbruk och kunde nog inte styra det själv. Hans uppväxt var kanske inte så rolig heller, det var mycket drickande där också, farfar var också alkoholist även om man inte använde det uttrycket på den tiden. De var sex syskon och de hade mer eller mindre alkoholproblem alla utom Martin, som var helnykterist under stor del av sitt liv.
Tiden gick fort på festen och det kändes som om vi just kommit när det var dags att åka hem. Jag hade mina hundar med mig, som satt i bilen, så jag kunde inte stanna längre.
Brott och Straff och betydelsen av ord
Kallt idag, 6 grader i morse. Nu är klockan 10.00 och temperaturen har stigit till 9 grader. Skulle vara skönt om det åtminstone kunde hålla upp så gräset torkade. Det är nämligen dags att klippa igen. Jag skulle gärna vilja hålla gräset kort men det är svårt när det regnar så ofta. Min gräsklippare fungerar inte alls när gräset är blött.
Det finns annat att reta sig på också: Idag stod det i tidningen om en man som fått sitt straff avkortat med sju år. Han hade friats från en åtalspunkt gällande våldtäkt mot en 3-årig flicka, hans styvdotter samt två fall av våldtäkt mot sin egen dotter och tre fall av våldtäkt mot en annan flicka. Dessutom barnpornografibrott. Han hade dömts av Örebro tingsrätt till 12 år och fick straffet sänkt till 4 år och 8 månader. Han friades från grov våldtäkt mot 3-åringen p g a att "det inte fanns tillräckliga uppgifter och bevis". Två av Hovrättens nämndemän ansåg att "de uppgifter som finns får starkt stöd av övrig utredning" men det hjälpte inte. Man kan ju tycka att sådana brott borde dömas hårdare (troligen hade han våldtagit de här flickorna flera gånger och kanske också flera flickor), men det måste finnas säkra bevis, vilket naturligtvis är bra. Men det är så allvarliga brott, han kanske har förstört de här flickornas liv. Om man jämför med ekobrott, som döms betydligt hårdare, så undrar man om det kanske är så att man bedömer ekonomiska brott som mycket värre än brott mot människor och mot barn, vilket jag tycker är allra värst.
Något, som jag också retar mig på, inte alls lika mycket men oftare, är alla felaktiga och konstiga ord och stavningar. Ett av de enklare var en journalist som skrivit bommul på flera ställen istället för bomull. Värre var att jag såg en annons där en privatperson sålde "kinbagar", som jag kanske borde veta vad det är men det gör jag inte. Det fanns en bild också men den var så liten så jag kunde inte se vad den föreställde. De var dyra också, 800:- resp 750:-. Jag har ingen aning om vad kinbagar är, det stod också på flera ställen. Kan personen ha menat skinnbagar?
Något som är mycket vanligt är att man skriver fel på "de" och "dem", "var" och "vart", och numera också "en" och "än". Jag förstår inte riktigt vad det beror på, jag tycker man borde höra att det blir fel. Märkligt också att man så ofta skriver fel, man kunde väl lika gärna skriva rätt när man inte vet vad det heter. Jag har inte lärt mig att acceptera den nya användningen av ordet "grym". Ofta skriver man (och säger) att små, helt obetydliga och vänliga saker eller varelser är "grymma". Jag såg för ett par dagar sedan någon, som skrev att "din flickvän är verkligen grym", jag tyckte det var tråkigt, hon såg så snäll ut, men så kom jag på att man inte menade något annat än att hon var vacker.
Ja ja, skönt att få "skriva av sig" lite, det var grymt. Särskrivning tar jag en annan gång.
Det finns annat att reta sig på också: Idag stod det i tidningen om en man som fått sitt straff avkortat med sju år. Han hade friats från en åtalspunkt gällande våldtäkt mot en 3-årig flicka, hans styvdotter samt två fall av våldtäkt mot sin egen dotter och tre fall av våldtäkt mot en annan flicka. Dessutom barnpornografibrott. Han hade dömts av Örebro tingsrätt till 12 år och fick straffet sänkt till 4 år och 8 månader. Han friades från grov våldtäkt mot 3-åringen p g a att "det inte fanns tillräckliga uppgifter och bevis". Två av Hovrättens nämndemän ansåg att "de uppgifter som finns får starkt stöd av övrig utredning" men det hjälpte inte. Man kan ju tycka att sådana brott borde dömas hårdare (troligen hade han våldtagit de här flickorna flera gånger och kanske också flera flickor), men det måste finnas säkra bevis, vilket naturligtvis är bra. Men det är så allvarliga brott, han kanske har förstört de här flickornas liv. Om man jämför med ekobrott, som döms betydligt hårdare, så undrar man om det kanske är så att man bedömer ekonomiska brott som mycket värre än brott mot människor och mot barn, vilket jag tycker är allra värst.
Något, som jag också retar mig på, inte alls lika mycket men oftare, är alla felaktiga och konstiga ord och stavningar. Ett av de enklare var en journalist som skrivit bommul på flera ställen istället för bomull. Värre var att jag såg en annons där en privatperson sålde "kinbagar", som jag kanske borde veta vad det är men det gör jag inte. Det fanns en bild också men den var så liten så jag kunde inte se vad den föreställde. De var dyra också, 800:- resp 750:-. Jag har ingen aning om vad kinbagar är, det stod också på flera ställen. Kan personen ha menat skinnbagar?
Något som är mycket vanligt är att man skriver fel på "de" och "dem", "var" och "vart", och numera också "en" och "än". Jag förstår inte riktigt vad det beror på, jag tycker man borde höra att det blir fel. Märkligt också att man så ofta skriver fel, man kunde väl lika gärna skriva rätt när man inte vet vad det heter. Jag har inte lärt mig att acceptera den nya användningen av ordet "grym". Ofta skriver man (och säger) att små, helt obetydliga och vänliga saker eller varelser är "grymma". Jag såg för ett par dagar sedan någon, som skrev att "din flickvän är verkligen grym", jag tyckte det var tråkigt, hon såg så snäll ut, men så kom jag på att man inte menade något annat än att hon var vacker.
Ja ja, skönt att få "skriva av sig" lite, det var grymt. Särskrivning tar jag en annan gång.
Tassas rehabilitering var lyckad.
Skönt. Nu har vi varit till Strömsholm och fått veta att Tassas rehabilitering gått bra. Veterinären kunde känna att höften var stabil och att hon hade bra rörlighet i benet. Han såg också att hon gick bra, vi fick gå i skritt och trav och han var nöjd med rehabiliteringen. Han tyckte också att vi skulle fortsätta vid Örebro Hundrehab eftersom han tyckte de var duktiga där. Det känns riktigt bra, jag var faktiskt trött och deppig förut, det har jag varit ända sedan detta med Tassas höft hände. Kanske om ett par månader kan hon få börja simma och bada i sjön.
Jag åkte över Örebro hem och hämtade Sara, som följde med till Ramsberg i första hand för att vara hos hundarna (jag vågar inte lämna dem ensamma ännu) medan jag var på Socialnämndens sammanträde i Lindesberg. Det var verkligen skönt för sammanträdet tog sex timmar + resa en halvtimme åt vardera hållet. Jag skulle ha blivit jättenervös annars. Nu kunde jag handla lite så vi kunde grilla när jag kom hem. När Tassa är helt återställd får jag börja med "ensamhetsträning" igen, Tassa Ylar så fort jag går hemifrån nu. Igår hade Sara gått upp på övervåningen och då hade Tassa ylat hela tiden tills hon kom ner.
Saras tanke var också att hon skulle hjälpa mig lite så vi plockade ihop och lastade en massa grejer, som ska till tippen. Tyvärr är inte tippen öppen idag utan det får ligga på kärran till måndag. Sedan klippte Sara gräset medan jag var borta, det hade ju hunnit bli så långt så vi måste klippa en gång till i dag. Sara har "svirrat" (trimmat) lite gräs också och jag har svirrat hela slänten ner mot grannens trädgård. Det har fått växa vilt förut om åren, endast ett par gånger på åtta år har jag gjort snyggt där. Nu ska jag försöka hålla efter det!!!!
Jag ska ju gå längre promenader nu så jag tog hundarna med mig och gick till affären med lite sopor till återvinning. Det är väldigt varmt idag så det var knappt vi orkade gå tillbaka. Hundarna flämtade högt. De fick vila en stund vid affären och sedan stannade vi i skuggan vid kiosken också.
Holländaren, som bor utmed vägen till Resta var här tisdag och onsdag och lade nya plattor på framsidan, vid entrén. Det var jätteskönt att få det gjort. Det såg ganska hemskt ut med de gamla plattorna. Visserligen hade Sara rensat bort allt gräs mellan de gamla trasiga plattorna några gånger men det växte ju upp fort igen så det såg inte så snyggt ut. Det är inte riktigt klart ännu, han har strött på sand och den ska visst ligga ett tag, jag vet inte hur länge. Han sade inget om det. Det får väl ligga ett tag.
I morgon är det pingstafton. Jag måste skynda mig till affären ifall de har stängt i morgon.
Jag åkte över Örebro hem och hämtade Sara, som följde med till Ramsberg i första hand för att vara hos hundarna (jag vågar inte lämna dem ensamma ännu) medan jag var på Socialnämndens sammanträde i Lindesberg. Det var verkligen skönt för sammanträdet tog sex timmar + resa en halvtimme åt vardera hållet. Jag skulle ha blivit jättenervös annars. Nu kunde jag handla lite så vi kunde grilla när jag kom hem. När Tassa är helt återställd får jag börja med "ensamhetsträning" igen, Tassa Ylar så fort jag går hemifrån nu. Igår hade Sara gått upp på övervåningen och då hade Tassa ylat hela tiden tills hon kom ner.
Saras tanke var också att hon skulle hjälpa mig lite så vi plockade ihop och lastade en massa grejer, som ska till tippen. Tyvärr är inte tippen öppen idag utan det får ligga på kärran till måndag. Sedan klippte Sara gräset medan jag var borta, det hade ju hunnit bli så långt så vi måste klippa en gång till i dag. Sara har "svirrat" (trimmat) lite gräs också och jag har svirrat hela slänten ner mot grannens trädgård. Det har fått växa vilt förut om åren, endast ett par gånger på åtta år har jag gjort snyggt där. Nu ska jag försöka hålla efter det!!!!
Jag ska ju gå längre promenader nu så jag tog hundarna med mig och gick till affären med lite sopor till återvinning. Det är väldigt varmt idag så det var knappt vi orkade gå tillbaka. Hundarna flämtade högt. De fick vila en stund vid affären och sedan stannade vi i skuggan vid kiosken också.
Holländaren, som bor utmed vägen till Resta var här tisdag och onsdag och lade nya plattor på framsidan, vid entrén. Det var jätteskönt att få det gjort. Det såg ganska hemskt ut med de gamla plattorna. Visserligen hade Sara rensat bort allt gräs mellan de gamla trasiga plattorna några gånger men det växte ju upp fort igen så det såg inte så snyggt ut. Det är inte riktigt klart ännu, han har strött på sand och den ska visst ligga ett tag, jag vet inte hur länge. Han sade inget om det. Det får väl ligga ett tag.
I morgon är det pingstafton. Jag måste skynda mig till affären ifall de har stängt i morgon.
Fåren säljs och Tassa skadar en höft.
Nu är det verkligen längesedan jag skrev något här. Det är Facebook som tar min tid, men jag har börjat tröttna lite på Fb, ska försöka skriva här istället. Det har hänt en del jobbiga saker under senvintern och våren. Först och främst har jag sålt fåren. Jag satte ut annons tidigt men fick inga svar. Jag hade ändå köpt bagge i höstas och han hade gått tillsammans med tackorna. Han hette Prinsen, minns inte om jag redan skrivit om honom. Han var så underbart snäll och kelig, jag har aldrig haft en så snäll bagge. Jag tänkte ju att jag skulle försöka sälja honom tillsammans med tackorna men det gick tyvärr inte utan jag blev tvungen att slakta honom. Ingen frågade efter honom, tyvärr. Kanske han hade blivit elak så småningom, jag tyckte mig märka mot slutet att han faktiskt ställde krav. Han kom alltid när jag kom in till fåren och jag måste klappa honom. Jag gjorde ju alltid det så jag vet inte om han skulle ha stångat mig annars. Det var i a f underbart att ha en bagge, som jag kunde vända ryggen till. Dock hände det hans näst sista dag att jag var inne utan att klappa honom och när jag gick därifrån fick jag känna en lätt puff i baken och upptäckte att han faktiskt hade stångat mig men inte alls hårt. Det kändes lite bra ändå, mitt samvete blev lite bättre. Men jag kunde ju inte ha honom kvar när jag sålde tackorna.
Det började närma sig lamning. Eftersom jag inte fått svar på annonsen så började jag förbereda för lamning. Jag gav tackorna selen och skaffade kraftfoder. Hade tänkt köpa kraftfoder i år men "hittade" en tunna gula ärter så det blev att köpa havre och betfor och börja blanda kraftfoder. Så länge Prinsen var kvar så fick han också, han jobbade bra i höstas och var ganska tunn så det var nog bra för honom. Men på baggars vis så tog han hand om en balja själv och lät bara de äldre tackorna få komma dit. Dem vågade han inte knuffa bort.
Plötsligt kom mail från flera, som ville köpa får. Den första som hörde av sig ville från börjn bara köpa några men ångrade sig och ville köpa alla. En tacka, 801, var sjuk en morgon när jag kom till lagården. Jag trodde förstås på kalkbrist. Hon låg och ville inte äta eller dricka. Jag gav henne vatten och hon drack lite men åt inte. Nästa dag åt hon igen, både hö och kraftfoder och drack vatten. Jag trodde hon var frisk men hon slutade äta igen så jag tillkallade veterinär. Han förstod inte vad det var för fel men han gav henne kalk och antibiotika. Hon blev inte bättre och började bli sämre, låg mera och då ringde jag Curt, slaktaren, som kom snabbt. Det var oerhört sorgligt men det var ju ingen idé att låta henne plågas, jag hade tvingat i henne Energibalans och diverse annat, men ingenting hjälpte. När hon väl var slaktad upptäckte vi att hon skadat sig på halsen, två djupa sår som inte syntes under ullen. Curt trodde att hon stått med huvudet inne i höhäcken och fått en smäll, kanske av baggen. Svårt att veta hur det gått till. Hon hade två lamm i magen också. Usch vad jag har gråtit över denna tacka.
Ja köparen kom och hämtade de får som var kvar, åtta stycken. Tackorna såg glada och förväntansfulla ut när vi backade in hästtransporten, de trodde förstås att de skulle på bete. De var ju vana vid att det var det som gällde och såg fram mot det. Det kändes bra att de inte vägrade gå upp i transporten utan gick in utan vidare och åkte iväg. Det är svårt att beskriva hur jag upplevt tomheten efter fåren, jag har gråtit mycket efter dem och gör det även nu när jag skriver.
Det gick ett par veckor och jag plockade i ordning i lagården och utanför. Jag hade byggt många vägar och fållor, som måste ner. Det finns även en ligghall där som fåren använde på vintern. Där kunde de gå in om det snöade eller regnade och söka skydd. Där hade jag "inrett". Det är kvigor där på sommaren och jag måste stänga för ordentligt för fåren och jag hade höhäck och väg ut i hagen m m. Allt det höll jag på med samt började ösa ut ströbädd i ett utrymme under logen där jag haft djur i flera kortare perioder.
Ett par, som var spekulanter på fåren men kom för sent köpte istället alla grejer, som jag skaffat till fåren. De hittade sedan andra får som de köpte och hade då i stort sett allt som behövdes till dem. Där var också en del gammalt fårnät, trasiga plasthinkar, gamla tomsäckar som innehållit betfor, mineralfoder m m. lite rostiga grejer och trasiga, ruttna bräder, allt det lastade jag med hjälp av min son och körde till tippen. Det blev allt som allt tre släpkärror med skräp.
Ett par veckor efter att fåren hämtats var jag en kväll på ett möte och kom hem efter mörkrets inbrott. Jag gick ut på kvällspromenad med hundarna, vi har ju gått på promenader i mörkret hela vintern både mornar och kvällar, inget konstigt med det. När jag kommer till slutet av gatan så brukar jag släppa hundarna och de går in i skogen och kissar. Tassa har en egenhet att hon springer allt hon orkar när det är mörkt, det gjorde hon även denna gång, jag lyckades inte få henne att gå sakta. Hon rusade in bland träden och efter några sekunder hörde jag henne skrika till flera gånger. Hon kom strax tillbaka på tre ben och höll upp vänster bakben. Hon kunde inte stödja på benet, det var bara att vända och gå hem.
Tassa var mycket tyst och stillsam, hon åt sin kvällsmacka och lade sig sedan. Jag funderade på att jag skulle ta henne till en veterinär i närheten nästa dag. Hon hoppade på tre ben även nästa dag och jag ringde direkt till Strömsholms djursjukhus och fick komma direkt på förmiddagen. Det visade sig när de röntgat att höftkulan hoppat ur led. Hon fick stanna på sjukhuset för att man skulle dra höften rätt senare. De ringde när det var gjort och jag skulle få hämta henne nästa dag.
Jag åkte till Strömsholm nästa dag för att hämta Tassa och möttes av en veterinär, som meddelade att höftkulan gått ur led igen och det måste bli operation. Hon fick stanna på sjukhuset över hela påskhelgen och opererades på tisdagen veckan efter. Jag fick sedan hämta henne på onsdagen. Hon fick med sig en stödsele som hon skulle ha under magen. Jag skulle promenera med henne i koppel 4-5 ggr/dag. Jag hinner inte så mycket mer än att sköta om Tassa och se efter henne. Hon får inte gå i trappor, inte hoppa upp eller ner i möbler eller i bilen, hon får inte springa utan bör gå sakta, inga rusningar men träna så det blir stabilt runt höftkulan. Hon ska vara i bur eller litet utrymme så hon får sova i bur men på dagen vara i ett litet utrymme, avgränsat med kompostgaller. Normalt så har jag sovrum på övervåningen, nu har jag flyttat ner i soffan i hundrummet, där sover även katterna i min säng så vi sover alla fem i ett litet rum fast vi har ett helt hus. På dagen måste Tassa ha tratt,vi var hos en veterinär i Örebro och fick stygnen tagna, de var sydda med ståltråd. Det hade läkt bra men ändå har hon slickat på en fläck bredvid sömmen så hon har varit tvungen att ha tratten hela tiden. Ibland har det sett bättre ut och hon har sluppit den, sedan har hon börjat slicka igen, på med tratten.
Vi har åkt till Örebro Hundrehab en gång/vecka. Där har Tassa gått i traed millen och därefter fått massage och Moses har fått simma varje gång. Jag tror att man kan säga att hundarna haft det väldigt bra de här fem veckorna, även om det varit lite trist för Tassa att vara så stilla. De är jätteglada när de får komma till Örebro Hundrehab, mycket för att de älskar Lena, som förestår det, så de har haft det riktigt lyxigt. Men det har kostat mycket pengar. Första behandlingen kostade 12 000:- och operationen ca 28 000:-. Jag har köpt tabletter och Glukosamin för ett par tusen samt betalat rehabiliteringen och alla resor. Jag har ju fått tillbaka en del på försäkringen men rehabiliteringen hade jag missat att ta någon tilläggsförsäkring på, trodde att det ingick, så det får jag betala själv. Som tur är har jag kunnat jobba flera nätter och hundarna har varit hos Sara, det har ju gått bra, de har sovit medan jag har jobbat.
Nästa vecka ska vi på återbesök till Strömsholm då får jag veta om rehabiliteringen gått bra eller inte. Hon stöder ju alltid på benet så jag hoppas att det har läkt som det ska. De kommer antagligen att röntga höften för att se ordentligt hur det är. Det har varit en jobbig tid de här fem veckorna, jag har varit väldigt trött. Det är en psykisk trötthet, jag har sovit mycket men känt mig väldigt ledsen och deppig stundtals och det brukar jag aldrig göra annars så jag hoppas verkligen allt är bra, då kanske jag blir återställd också och lite piggare.
Här ovanför syns Tassa nyopererad och nedanför rampen, som jag byggde för att slippa bära henne upp och ner för trappan.
Det började närma sig lamning. Eftersom jag inte fått svar på annonsen så började jag förbereda för lamning. Jag gav tackorna selen och skaffade kraftfoder. Hade tänkt köpa kraftfoder i år men "hittade" en tunna gula ärter så det blev att köpa havre och betfor och börja blanda kraftfoder. Så länge Prinsen var kvar så fick han också, han jobbade bra i höstas och var ganska tunn så det var nog bra för honom. Men på baggars vis så tog han hand om en balja själv och lät bara de äldre tackorna få komma dit. Dem vågade han inte knuffa bort.
Plötsligt kom mail från flera, som ville köpa får. Den första som hörde av sig ville från börjn bara köpa några men ångrade sig och ville köpa alla. En tacka, 801, var sjuk en morgon när jag kom till lagården. Jag trodde förstås på kalkbrist. Hon låg och ville inte äta eller dricka. Jag gav henne vatten och hon drack lite men åt inte. Nästa dag åt hon igen, både hö och kraftfoder och drack vatten. Jag trodde hon var frisk men hon slutade äta igen så jag tillkallade veterinär. Han förstod inte vad det var för fel men han gav henne kalk och antibiotika. Hon blev inte bättre och började bli sämre, låg mera och då ringde jag Curt, slaktaren, som kom snabbt. Det var oerhört sorgligt men det var ju ingen idé att låta henne plågas, jag hade tvingat i henne Energibalans och diverse annat, men ingenting hjälpte. När hon väl var slaktad upptäckte vi att hon skadat sig på halsen, två djupa sår som inte syntes under ullen. Curt trodde att hon stått med huvudet inne i höhäcken och fått en smäll, kanske av baggen. Svårt att veta hur det gått till. Hon hade två lamm i magen också. Usch vad jag har gråtit över denna tacka.
Ja köparen kom och hämtade de får som var kvar, åtta stycken. Tackorna såg glada och förväntansfulla ut när vi backade in hästtransporten, de trodde förstås att de skulle på bete. De var ju vana vid att det var det som gällde och såg fram mot det. Det kändes bra att de inte vägrade gå upp i transporten utan gick in utan vidare och åkte iväg. Det är svårt att beskriva hur jag upplevt tomheten efter fåren, jag har gråtit mycket efter dem och gör det även nu när jag skriver.
Det gick ett par veckor och jag plockade i ordning i lagården och utanför. Jag hade byggt många vägar och fållor, som måste ner. Det finns även en ligghall där som fåren använde på vintern. Där kunde de gå in om det snöade eller regnade och söka skydd. Där hade jag "inrett". Det är kvigor där på sommaren och jag måste stänga för ordentligt för fåren och jag hade höhäck och väg ut i hagen m m. Allt det höll jag på med samt började ösa ut ströbädd i ett utrymme under logen där jag haft djur i flera kortare perioder.
Ett par, som var spekulanter på fåren men kom för sent köpte istället alla grejer, som jag skaffat till fåren. De hittade sedan andra får som de köpte och hade då i stort sett allt som behövdes till dem. Där var också en del gammalt fårnät, trasiga plasthinkar, gamla tomsäckar som innehållit betfor, mineralfoder m m. lite rostiga grejer och trasiga, ruttna bräder, allt det lastade jag med hjälp av min son och körde till tippen. Det blev allt som allt tre släpkärror med skräp.
Ett par veckor efter att fåren hämtats var jag en kväll på ett möte och kom hem efter mörkrets inbrott. Jag gick ut på kvällspromenad med hundarna, vi har ju gått på promenader i mörkret hela vintern både mornar och kvällar, inget konstigt med det. När jag kommer till slutet av gatan så brukar jag släppa hundarna och de går in i skogen och kissar. Tassa har en egenhet att hon springer allt hon orkar när det är mörkt, det gjorde hon även denna gång, jag lyckades inte få henne att gå sakta. Hon rusade in bland träden och efter några sekunder hörde jag henne skrika till flera gånger. Hon kom strax tillbaka på tre ben och höll upp vänster bakben. Hon kunde inte stödja på benet, det var bara att vända och gå hem.
Tassa var mycket tyst och stillsam, hon åt sin kvällsmacka och lade sig sedan. Jag funderade på att jag skulle ta henne till en veterinär i närheten nästa dag. Hon hoppade på tre ben även nästa dag och jag ringde direkt till Strömsholms djursjukhus och fick komma direkt på förmiddagen. Det visade sig när de röntgat att höftkulan hoppat ur led. Hon fick stanna på sjukhuset för att man skulle dra höften rätt senare. De ringde när det var gjort och jag skulle få hämta henne nästa dag.
Jag åkte till Strömsholm nästa dag för att hämta Tassa och möttes av en veterinär, som meddelade att höftkulan gått ur led igen och det måste bli operation. Hon fick stanna på sjukhuset över hela påskhelgen och opererades på tisdagen veckan efter. Jag fick sedan hämta henne på onsdagen. Hon fick med sig en stödsele som hon skulle ha under magen. Jag skulle promenera med henne i koppel 4-5 ggr/dag. Jag hinner inte så mycket mer än att sköta om Tassa och se efter henne. Hon får inte gå i trappor, inte hoppa upp eller ner i möbler eller i bilen, hon får inte springa utan bör gå sakta, inga rusningar men träna så det blir stabilt runt höftkulan. Hon ska vara i bur eller litet utrymme så hon får sova i bur men på dagen vara i ett litet utrymme, avgränsat med kompostgaller. Normalt så har jag sovrum på övervåningen, nu har jag flyttat ner i soffan i hundrummet, där sover även katterna i min säng så vi sover alla fem i ett litet rum fast vi har ett helt hus. På dagen måste Tassa ha tratt,vi var hos en veterinär i Örebro och fick stygnen tagna, de var sydda med ståltråd. Det hade läkt bra men ändå har hon slickat på en fläck bredvid sömmen så hon har varit tvungen att ha tratten hela tiden. Ibland har det sett bättre ut och hon har sluppit den, sedan har hon börjat slicka igen, på med tratten.
Vi har åkt till Örebro Hundrehab en gång/vecka. Där har Tassa gått i traed millen och därefter fått massage och Moses har fått simma varje gång. Jag tror att man kan säga att hundarna haft det väldigt bra de här fem veckorna, även om det varit lite trist för Tassa att vara så stilla. De är jätteglada när de får komma till Örebro Hundrehab, mycket för att de älskar Lena, som förestår det, så de har haft det riktigt lyxigt. Men det har kostat mycket pengar. Första behandlingen kostade 12 000:- och operationen ca 28 000:-. Jag har köpt tabletter och Glukosamin för ett par tusen samt betalat rehabiliteringen och alla resor. Jag har ju fått tillbaka en del på försäkringen men rehabiliteringen hade jag missat att ta någon tilläggsförsäkring på, trodde att det ingick, så det får jag betala själv. Som tur är har jag kunnat jobba flera nätter och hundarna har varit hos Sara, det har ju gått bra, de har sovit medan jag har jobbat.
Nästa vecka ska vi på återbesök till Strömsholm då får jag veta om rehabiliteringen gått bra eller inte. Hon stöder ju alltid på benet så jag hoppas att det har läkt som det ska. De kommer antagligen att röntga höften för att se ordentligt hur det är. Det har varit en jobbig tid de här fem veckorna, jag har varit väldigt trött. Det är en psykisk trötthet, jag har sovit mycket men känt mig väldigt ledsen och deppig stundtals och det brukar jag aldrig göra annars så jag hoppas verkligen allt är bra, då kanske jag blir återställd också och lite piggare.
Här ovanför syns Tassa nyopererad och nedanför rampen, som jag byggde för att slippa bära henne upp och ner för trappan.
Hösten 2011
Tänkte försöka skriva några rader här. Jag saknar att inte ha bloggen, det var en väldigt bra dagbok. Jag kunde alltid gå tillbaka till bloggen och kolla när olika saker hänt. Det är inte lika lätt i Facebook. Förresten blev min Fb-sida hackad häromdagen. Jag fick ett mail där min dotter stod som avsändare. Det gjorde att jag inte alls funderade om det kunde vara något "lurt" utan jag öppnade det och såg att det var något på engelska om hur man kunde tjäna pengar. Jag jobbade mig igenom det, jag är inte så bra på engelska, och upptäckte att det egentligen inte stod någonting av värde där. Skrev också ett svar till Sara och fick snart ett svar från henne att hennes mailadresser blivit hackade och att det här var något som inte hon skickat. Efter ett par dagar fick jag ett foto på min Fb-sida, som jag inte kände igen och som var reklam för en datesida. Så kan det gå. Bara att byta lösenord och hoppas det räcker.
Jag jobbade hela sommaren, i Fagersta och Örebro samtidigt. I Örebro jobbade jag natt. Det var nog tur att jag fick så mycket jobb för jag fick mycket utgifter. Mest kostade bilen och Tassas onda knä, som jag åkte med till Strömsholm flera gånger. De röntgade och undersökte, sådana gånger kostade det 3000:-. Jag fick tillbaks en del på försäkringen. Nu åker jag till Strömsholm på rehabilitering med hennes knä, det kostar 600:- varje gång och för att få något för rehab måste man ha en tilläggsförsäkring, vilket jag inte visste om så det får jag betala helt själv. En gång i veckan åker vi dit.
Fåren lyckades jag inte sälja. Gotlandsfåren har jag sålt till Britt, som var missnöjd med dem för hon tyckte de var för små. Åtminstone lammen. Betet var inte så bra i år, det var väldigt torrt i början på sommaren och jag ger inte kraftfoder, så lammen var kanske inte så stora. För min del har jag inte tyckt att det gjort något. Jag tycker de ska få växa i sin egen takt. De var friska och pigga och väldigt trevliga. Nu får de kraftfoder vilket egentligen inte är så bra för lantraser. Deras magar är inte gjorda för kraftfoder. I alla fall har jag inte så många får längre. Nio tackor och en bagge. Jag hade ett år kvar på bidraget för utrotningshotade husdjur så jag tyckte det var lika bra att skaffa en bagge och fullfölja det. Jag hade annars tänkt att betala tillbaka de pengar jag fått. Det är inga stora belopp, man får 150:-/får. Det hade jag kunnat betala tillbaka. Jag tycker jag har väldigt fina får. De är fint tecknade och väldigt keliga. I år fick jag två svarta lamm och de tycker jag är särskilt fina.
Moses börjar bli väldigt stel i lederna. Hon som gav Tassa rehabilitering frågade en del om Moses och när jag talade om vad han gjorde och inte gjorde så sade hon: "Då har han ont." Det sade hon flera gånger. Jag har inte tänkt (eller ville inte tänka) att han hade ont utan bara att han var stel. Men det är klart att det gör ont. Det vill jag inte att han ska behöva ha så jag har beställt tid hos vet i Löa för att få smärtstillande åt honom. Han bör ju få vara smärtfri sin sista tid.
Jag tycker jag har mycket att göra hela tiden. Inte blir det bättre av att även jag är gammal och har ont i lederna. Det gör att det går långsammare för mig. Hoppas jag kan sälja Åsenfåren också i vår så jag blir lite friare. Nu kan jag aldrig åka bort om jag vill, inte ens sova över i Örebro när jag jobbar om jag skulle vilja. Jag måste alltid hem till fåren. Jag har inte ens hunnit ta vara på ullen sedan klippningen i september.
Jag jobbade hela sommaren, i Fagersta och Örebro samtidigt. I Örebro jobbade jag natt. Det var nog tur att jag fick så mycket jobb för jag fick mycket utgifter. Mest kostade bilen och Tassas onda knä, som jag åkte med till Strömsholm flera gånger. De röntgade och undersökte, sådana gånger kostade det 3000:-. Jag fick tillbaks en del på försäkringen. Nu åker jag till Strömsholm på rehabilitering med hennes knä, det kostar 600:- varje gång och för att få något för rehab måste man ha en tilläggsförsäkring, vilket jag inte visste om så det får jag betala helt själv. En gång i veckan åker vi dit.
Fåren lyckades jag inte sälja. Gotlandsfåren har jag sålt till Britt, som var missnöjd med dem för hon tyckte de var för små. Åtminstone lammen. Betet var inte så bra i år, det var väldigt torrt i början på sommaren och jag ger inte kraftfoder, så lammen var kanske inte så stora. För min del har jag inte tyckt att det gjort något. Jag tycker de ska få växa i sin egen takt. De var friska och pigga och väldigt trevliga. Nu får de kraftfoder vilket egentligen inte är så bra för lantraser. Deras magar är inte gjorda för kraftfoder. I alla fall har jag inte så många får längre. Nio tackor och en bagge. Jag hade ett år kvar på bidraget för utrotningshotade husdjur så jag tyckte det var lika bra att skaffa en bagge och fullfölja det. Jag hade annars tänkt att betala tillbaka de pengar jag fått. Det är inga stora belopp, man får 150:-/får. Det hade jag kunnat betala tillbaka. Jag tycker jag har väldigt fina får. De är fint tecknade och väldigt keliga. I år fick jag två svarta lamm och de tycker jag är särskilt fina.
Moses börjar bli väldigt stel i lederna. Hon som gav Tassa rehabilitering frågade en del om Moses och när jag talade om vad han gjorde och inte gjorde så sade hon: "Då har han ont." Det sade hon flera gånger. Jag har inte tänkt (eller ville inte tänka) att han hade ont utan bara att han var stel. Men det är klart att det gör ont. Det vill jag inte att han ska behöva ha så jag har beställt tid hos vet i Löa för att få smärtstillande åt honom. Han bör ju få vara smärtfri sin sista tid.
Jag tycker jag har mycket att göra hela tiden. Inte blir det bättre av att även jag är gammal och har ont i lederna. Det gör att det går långsammare för mig. Hoppas jag kan sälja Åsenfåren också i vår så jag blir lite friare. Nu kan jag aldrig åka bort om jag vill, inte ens sova över i Örebro när jag jobbar om jag skulle vilja. Jag måste alltid hem till fåren. Jag har inte ens hunnit ta vara på ullen sedan klippningen i september.
Sommaren 2011
Sommaren har kommit. Just nu är det ordentligt varmt. Jag gnäller lika mycket över värmen som över kyla och snö, aldrig nöjd. Jag trivs nog bäst när det är omkring 0. Det har varit en lång helg, Kristi Himmelsfärdsdag i torsdags och sedan kom ju Nationaldagen på måndagen så det blev lång ledighet för många.
Sara och Mikael, mina barn, har varit här och hjälpt mig lite med huset och trädgården. Under det senaste året har det fastnat en massa smuts, alger, mögel, som var alldeles svart fr a på den norra gaveln. Det såg hemskt ut. Jag har funderat hela vintern hur jag skulle kunna få bort det. Jag tänkte på högtryckstvätt, som jag dock hört att det inte är så bra eftersom det tränger in i träet o s v. För ett par veckor sedan kom "Vi i villa" och där fanns ett reportage just om att tvätta och måla om väggarna på huset. Jag trodde jag skulle vara tvungen att måla om också. I tidningen stod att man kunde tvätta väggarna med ett särskilt medel för borttagning av alger och mögel MEN att flera undersökningar visat att man fick lika bra resultat med bara diskmedel.
När sedan "ungarna" hade planerat att komma hit och undrade om jag ville ha hjälp med något så var saken klar, det blev tvätt med diskmedel. Den norra gavelväggen blev jättefin, det tog två dagar, mest för att vi ville göra lite mera under tiden och de behövde sola lite också. Jag klippte gräset, som blivit jättelångt för gräsklipparen har varit trasig och på reparation, och Sara och jag turades om att trimma och göra snyggt på kanterna. Mikael hjälpte mig med staketet som blivit nerkört av epatraktor och snöplog och bara stod upp av egen kraft. Vi städade på olika ställen och allt möjligt, som jag gruvat mig för, fixades lätt och snabbt. Hela tiden stod Mikael för matlagning och bakning, han är vegetarian och kan det här med sund mathållning, han lagade jättegod mat. Bara efterrätten hjälptes Sara och jag åt med. Jag, som slarvar med grönsaker numera, fick ont i magen av alla nyttigheter, men gott var det.
Jag hade även planerat att Sara skulle hjälpa mig att hålla i fåren medan jag verkade deras klövar. Tyvärr var det så torrt och hårt i backen att jag orkade inte slå ner stolpar och göra en fålla, det skulle ha blivit för svårt om vi skulle ha jagat fåren över hela hagen. Man behöver ha en fålla, där de kan stå trångt, för att man ska få tag på dem lätt. Jag upptäckte att deras klövar växt mycket nu i vår. Fårklipparen verkade dem när han klippte fåren i mars, då var det ingen större fara med klövarna, vi kollade och de var riktigt fina då. Han klippte det som behövdes men nu hade de växt mycket så jag måste se till att få dem verkade.
Nu har fåren varit ute över en vecka. De hade ett par kalla, blåsiga och regniga nätter i början och nu är det lite väl varmt för dem istället, de ligger mest och flämtar. Det är 12 vuxna djur i hagen, Linus är kvar fortfarande, en tacka blev inte betäckt och en ungtacka lammade inte. Fortfarande finns det en liten chans att hon lammar men det är inte så troligt. Det är nu 15 lamm, som växer så det knakar. Från början kunde jag nöja mig med att räkna de vuxna men nu kan jag knappast skilja dem åt.
Lamningen gick bra i år, alla friska och inga "förluster". En tacka, som fick tre lamm, hade ett felläge, som gjorde att hon inte kunde lamma själv utan måste ha draghjälp. Det var Mia, som alltid fått tre lamm och alltid haft lätta förlossningar tidigare. Hon kämpade nästan hela dagen och framåt kvällen ringde jag Britt och bad om hjälp. Jag hade då varit hos henne och hjälpt henne dagen innan med en tacka med tre lamm och felläge. Det är sådant, som kan hända när tackorna börjar bli äldre. Mia är sex år nu, ingen hög ålder egentligen men tackor bör nog inte få fler än två lamm. Mia är av gotlandsras men har lite finull i generna, det är troligen därför hon får många lamm. Mina tackor får inte mycket kraftfoder och har aldrig blivit feta, något som annars skapar många lamningsproblem. Mias lamning gick bra ändå, hon fick två tackor och en bagge, och alla tre var ganska medtagna vid födseln. Som tur var hade Britt djupfryst råmjölk och vi mjölkade även Mia så lammen fick. Det är viktigt att de får råmjölk. Jag blev tvungen att sondmata dem för de orkade inte suga i början. Jag var hos dem sent på kvällen och matade och när jag kom tidigt på morgonen hade de hämtat sig så de hade diat alla tre och hade runda magar. Det ena tacklammet var mycket mindre än de andra två, det är hon fortfarande men hon är pigg och växer bra även hon. Hon kommer säkert att komma ifatt de övriga så småningom.
Nu har Firma Hustomten varit i lagården och tagit ut ströbädden med hjälp av mig. Jag har börjat plocka ihop i lagården eftersom fåren ska säljas (om jag får köpare, några har hört av sig). Det kommer att bli otroligt mycket jobb. Ladugården måste göras ren ordentligt och allt löst och alla stängsel plockas ner. Jag får försöka sälja så mycket jag kan. Det kommer att bli väldigt tomt utan fåren. Jag har ju alltid tyckt att de varit så trevliga. Och framför allt det senaste året har vi vant oss vid varandra och fåren blivit väldigt keliga och tillgivna. Nästan alla är födda hos mig, det gör ju extra mycket. Det är bara Malin, som inte är född hos mig och Mia, som föddes hos Britt, men som ändå var min från början.
Idag har jag ringt veterinär om Tassa, som haft ont i ett bakben en hel vecka och inte blivit bättre. Hon tyckte jag skulle komma med Tassa så hon blev undersökt. Jag beställde tid för gamlingen, Moses, också. Jag vill att de lyssnar på hans hjärta och lungor och han kanske kan få något som gör att han blir lite bättre i lederna också. Som tur är så är han pigg men det märks att han är gammal, det går lite långsamt för honom.
När jag slutat med fåren behöver jag inte jobba så mycket på Runnagården heller, då kan jag klara ekonomin ändå, bara med pensionen. Men ibland kan det vara roligt att jobba lite ändå, jag tycker egentligen det är roligt att jobba, det är bara resorna jag inte gillar, isynnerhet på vintern. I år ska jag även jobba i Fagersta. Jag hade ju bestämt mig för att inte jobba i Fagersta och på Runnagården samtidigt i år, det blev alldeles för jobbigt förra året. Tyvärr blev det så i alla fall även i år. Nu kommer jag att jobba natt på Runnagården samtidigt som jag jobbar i Fagersta. Liisa och jag har planerat in dagar så jag ska vara ledig från Fagersta dagen efter en jobbarnatt men jag brukar ofta vara trött två dagar efter en natts jobb. Det är bara fyra veckor så det ska väl gå hoppas jag.
Sara och Mikael, mina barn, har varit här och hjälpt mig lite med huset och trädgården. Under det senaste året har det fastnat en massa smuts, alger, mögel, som var alldeles svart fr a på den norra gaveln. Det såg hemskt ut. Jag har funderat hela vintern hur jag skulle kunna få bort det. Jag tänkte på högtryckstvätt, som jag dock hört att det inte är så bra eftersom det tränger in i träet o s v. För ett par veckor sedan kom "Vi i villa" och där fanns ett reportage just om att tvätta och måla om väggarna på huset. Jag trodde jag skulle vara tvungen att måla om också. I tidningen stod att man kunde tvätta väggarna med ett särskilt medel för borttagning av alger och mögel MEN att flera undersökningar visat att man fick lika bra resultat med bara diskmedel.
När sedan "ungarna" hade planerat att komma hit och undrade om jag ville ha hjälp med något så var saken klar, det blev tvätt med diskmedel. Den norra gavelväggen blev jättefin, det tog två dagar, mest för att vi ville göra lite mera under tiden och de behövde sola lite också. Jag klippte gräset, som blivit jättelångt för gräsklipparen har varit trasig och på reparation, och Sara och jag turades om att trimma och göra snyggt på kanterna. Mikael hjälpte mig med staketet som blivit nerkört av epatraktor och snöplog och bara stod upp av egen kraft. Vi städade på olika ställen och allt möjligt, som jag gruvat mig för, fixades lätt och snabbt. Hela tiden stod Mikael för matlagning och bakning, han är vegetarian och kan det här med sund mathållning, han lagade jättegod mat. Bara efterrätten hjälptes Sara och jag åt med. Jag, som slarvar med grönsaker numera, fick ont i magen av alla nyttigheter, men gott var det.
Jag hade även planerat att Sara skulle hjälpa mig att hålla i fåren medan jag verkade deras klövar. Tyvärr var det så torrt och hårt i backen att jag orkade inte slå ner stolpar och göra en fålla, det skulle ha blivit för svårt om vi skulle ha jagat fåren över hela hagen. Man behöver ha en fålla, där de kan stå trångt, för att man ska få tag på dem lätt. Jag upptäckte att deras klövar växt mycket nu i vår. Fårklipparen verkade dem när han klippte fåren i mars, då var det ingen större fara med klövarna, vi kollade och de var riktigt fina då. Han klippte det som behövdes men nu hade de växt mycket så jag måste se till att få dem verkade.
Nu har fåren varit ute över en vecka. De hade ett par kalla, blåsiga och regniga nätter i början och nu är det lite väl varmt för dem istället, de ligger mest och flämtar. Det är 12 vuxna djur i hagen, Linus är kvar fortfarande, en tacka blev inte betäckt och en ungtacka lammade inte. Fortfarande finns det en liten chans att hon lammar men det är inte så troligt. Det är nu 15 lamm, som växer så det knakar. Från början kunde jag nöja mig med att räkna de vuxna men nu kan jag knappast skilja dem åt.
Lamningen gick bra i år, alla friska och inga "förluster". En tacka, som fick tre lamm, hade ett felläge, som gjorde att hon inte kunde lamma själv utan måste ha draghjälp. Det var Mia, som alltid fått tre lamm och alltid haft lätta förlossningar tidigare. Hon kämpade nästan hela dagen och framåt kvällen ringde jag Britt och bad om hjälp. Jag hade då varit hos henne och hjälpt henne dagen innan med en tacka med tre lamm och felläge. Det är sådant, som kan hända när tackorna börjar bli äldre. Mia är sex år nu, ingen hög ålder egentligen men tackor bör nog inte få fler än två lamm. Mia är av gotlandsras men har lite finull i generna, det är troligen därför hon får många lamm. Mina tackor får inte mycket kraftfoder och har aldrig blivit feta, något som annars skapar många lamningsproblem. Mias lamning gick bra ändå, hon fick två tackor och en bagge, och alla tre var ganska medtagna vid födseln. Som tur var hade Britt djupfryst råmjölk och vi mjölkade även Mia så lammen fick. Det är viktigt att de får råmjölk. Jag blev tvungen att sondmata dem för de orkade inte suga i början. Jag var hos dem sent på kvällen och matade och när jag kom tidigt på morgonen hade de hämtat sig så de hade diat alla tre och hade runda magar. Det ena tacklammet var mycket mindre än de andra två, det är hon fortfarande men hon är pigg och växer bra även hon. Hon kommer säkert att komma ifatt de övriga så småningom.
Nu har Firma Hustomten varit i lagården och tagit ut ströbädden med hjälp av mig. Jag har börjat plocka ihop i lagården eftersom fåren ska säljas (om jag får köpare, några har hört av sig). Det kommer att bli otroligt mycket jobb. Ladugården måste göras ren ordentligt och allt löst och alla stängsel plockas ner. Jag får försöka sälja så mycket jag kan. Det kommer att bli väldigt tomt utan fåren. Jag har ju alltid tyckt att de varit så trevliga. Och framför allt det senaste året har vi vant oss vid varandra och fåren blivit väldigt keliga och tillgivna. Nästan alla är födda hos mig, det gör ju extra mycket. Det är bara Malin, som inte är född hos mig och Mia, som föddes hos Britt, men som ändå var min från början.
Idag har jag ringt veterinär om Tassa, som haft ont i ett bakben en hel vecka och inte blivit bättre. Hon tyckte jag skulle komma med Tassa så hon blev undersökt. Jag beställde tid för gamlingen, Moses, också. Jag vill att de lyssnar på hans hjärta och lungor och han kanske kan få något som gör att han blir lite bättre i lederna också. Som tur är så är han pigg men det märks att han är gammal, det går lite långsamt för honom.
När jag slutat med fåren behöver jag inte jobba så mycket på Runnagården heller, då kan jag klara ekonomin ändå, bara med pensionen. Men ibland kan det vara roligt att jobba lite ändå, jag tycker egentligen det är roligt att jobba, det är bara resorna jag inte gillar, isynnerhet på vintern. I år ska jag även jobba i Fagersta. Jag hade ju bestämt mig för att inte jobba i Fagersta och på Runnagården samtidigt i år, det blev alldeles för jobbigt förra året. Tyvärr blev det så i alla fall även i år. Nu kommer jag att jobba natt på Runnagården samtidigt som jag jobbar i Fagersta. Liisa och jag har planerat in dagar så jag ska vara ledig från Fagersta dagen efter en jobbarnatt men jag brukar ofta vara trött två dagar efter en natts jobb. Det är bara fyra veckor så det ska väl gå hoppas jag.
Är våren i antågande?
Det är egentligen Facebooks fel att jag skriver här mera sällan nu. Det är så mycket enklare att skriva i Fb och man har kontakt med andra hela tiden. Däremot finns ju inte det skrivna kvar lika länge i Fb, jag började ju med bloggen främst för att få en dagbok, som jag kunde gå tillbaka till. Det har jag faktiskt haft nytta av många gånger. Det är lätt att glömma när olika saker händer.
Det har väl inte hänt så mycket sedan sist jag skrev. En viktig sak är att jag fått ny M3-status. En veterinär var hos mina får och tog blodprov på dem. De var dåligt klippta, som tur var så hade han en liten sax, mera en rakapparat med sig som han använde. Den var inte avsedd för fårull utan bara för att raka lite på hundar t ex inför provtagning. Det gick dock bra med den tack vare att jag hade klippt med handsax, som är det enda jag har. Det gick bara inte att klippa så nära huden med den stora saxen. Han lyckades i a f ta blodprov på alla, som var över 1 år och det visade sig att allt var okej. Jag visste ju att fåren inte träffat något annat får, som INTE hade M3-status men man vet ju inte ändå. Nu är det klart; ny M3-status.
Igår satte jag in annons att jag ville sälja hela min fårbesättning till hösten. Jag fick faktiskt ett svar på en gång, en som ville köpa alla åsenfåren men ville ha dem nu i vår. Jag vill ju gärna att de ska lamma först, jag vill ha dem kvar över sommaren och jag vill klippa dem innan jag säljer dem så att jag får ullen. Jag hoppas att jag ska få mer tid över när jag inte har några får så jag kan hålla på och karda, spinna och tova. Det är klart att jag arbetar mycket i onödan med mina får, jag kan vara i lagården i flera timmar. Dessutom är jag så trött så det går nog sakta för mig. Mitt grova hö gör att fåren ratar mycket och det leder till att jag måste bära hö fram och tillbaka i större utsträckning än jag skulle behöva om fåren åt upp allt. Nu ratar de minst 30 %, som jag måste bära bort och sedan bära in mycket mera än de äter upp. När det är så här kallt så fryser vattnet i hinkarna så jag måste hålla på och tina upp, bära ut och bära in nytt vatten. Det är klart att det tar tid.
Jag får ju dåligt samvete när jag tänker på att sälja fåren, tänk om de kommer till någon som inte är snäll mot dem. De är ju vana att ha det ganska bra. Det är kallt i lagården men nu brinner ströbädden så de har varmt att ligga på. De har fri tillgång till hö och alltid rent vatten. Jag vill inte slakta fåren när de har genbank. Även gotlandsfåren är renrasiga och har väldigt fina pälsar så dem vill jag heller inte slakta.
Jag hade ju räknat med att ha fåren kvar tills jag blev 75 men jag tror att det är en kombination mellan min sons död och de här två senaste, kalla och snörika vintrarna, som gjort att jag varit så fruktansvärt trött de här två åren. Jag har ju jobbat mycket under förra året, det tar också på krafterna. Framför allt är det resorna som är jobbiga på vintern, stressen med djuren när jag jobbar och de långa skiften. Jag har varit tvungen att jobba så mycket som möjligt för att ha råd med fåren. Fårskötseln blir också jobbig genom att jag har en bit att åka till lagården och att jag är ensam med allt, tunga lyft, allt bärande och att vara så bunden. Eftersom jag nu engagerat mig mera i politiken så har det sistnämnda tagit på krafterna också. Jag har varit borta mycket och måste planera noga för att klara av allt. Nu är det nog dags att pensionera sig och kanske vara hemma lite mera.
När jag nu håller på och gnäller så måste jag ju ta med kylan och snön också. Kylan har jag redan nämnt, att vattnet fryser t ex, men jag lider också av att hundarna fryser. De får köldkramp i benen och de har väldigt bråttom när vi är på promenad. Själv fryser jag inte, jag har mycket kläder, det mesta i ull så det är ingen fara. Men ändå får jag väldigt ont i lederna när det är så kallt, trots att jag är varmt klädd. Snön är kanske ännu värre, jag skottar flera gånger om dagen, vallarna är så höga, högre än jag, så nu orkar jag inte kasta upp snön längre. Den ramlar för övrigt ner igen så det är ingen idé, jag får väl sluta skotta. Parkeringsplatsen kanske jag måste skotta om jag ska komma ut med bilen.
Det har väl inte hänt så mycket sedan sist jag skrev. En viktig sak är att jag fått ny M3-status. En veterinär var hos mina får och tog blodprov på dem. De var dåligt klippta, som tur var så hade han en liten sax, mera en rakapparat med sig som han använde. Den var inte avsedd för fårull utan bara för att raka lite på hundar t ex inför provtagning. Det gick dock bra med den tack vare att jag hade klippt med handsax, som är det enda jag har. Det gick bara inte att klippa så nära huden med den stora saxen. Han lyckades i a f ta blodprov på alla, som var över 1 år och det visade sig att allt var okej. Jag visste ju att fåren inte träffat något annat får, som INTE hade M3-status men man vet ju inte ändå. Nu är det klart; ny M3-status.
Igår satte jag in annons att jag ville sälja hela min fårbesättning till hösten. Jag fick faktiskt ett svar på en gång, en som ville köpa alla åsenfåren men ville ha dem nu i vår. Jag vill ju gärna att de ska lamma först, jag vill ha dem kvar över sommaren och jag vill klippa dem innan jag säljer dem så att jag får ullen. Jag hoppas att jag ska få mer tid över när jag inte har några får så jag kan hålla på och karda, spinna och tova. Det är klart att jag arbetar mycket i onödan med mina får, jag kan vara i lagården i flera timmar. Dessutom är jag så trött så det går nog sakta för mig. Mitt grova hö gör att fåren ratar mycket och det leder till att jag måste bära hö fram och tillbaka i större utsträckning än jag skulle behöva om fåren åt upp allt. Nu ratar de minst 30 %, som jag måste bära bort och sedan bära in mycket mera än de äter upp. När det är så här kallt så fryser vattnet i hinkarna så jag måste hålla på och tina upp, bära ut och bära in nytt vatten. Det är klart att det tar tid.
Jag får ju dåligt samvete när jag tänker på att sälja fåren, tänk om de kommer till någon som inte är snäll mot dem. De är ju vana att ha det ganska bra. Det är kallt i lagården men nu brinner ströbädden så de har varmt att ligga på. De har fri tillgång till hö och alltid rent vatten. Jag vill inte slakta fåren när de har genbank. Även gotlandsfåren är renrasiga och har väldigt fina pälsar så dem vill jag heller inte slakta.
Jag hade ju räknat med att ha fåren kvar tills jag blev 75 men jag tror att det är en kombination mellan min sons död och de här två senaste, kalla och snörika vintrarna, som gjort att jag varit så fruktansvärt trött de här två åren. Jag har ju jobbat mycket under förra året, det tar också på krafterna. Framför allt är det resorna som är jobbiga på vintern, stressen med djuren när jag jobbar och de långa skiften. Jag har varit tvungen att jobba så mycket som möjligt för att ha råd med fåren. Fårskötseln blir också jobbig genom att jag har en bit att åka till lagården och att jag är ensam med allt, tunga lyft, allt bärande och att vara så bunden. Eftersom jag nu engagerat mig mera i politiken så har det sistnämnda tagit på krafterna också. Jag har varit borta mycket och måste planera noga för att klara av allt. Nu är det nog dags att pensionera sig och kanske vara hemma lite mera.
När jag nu håller på och gnäller så måste jag ju ta med kylan och snön också. Kylan har jag redan nämnt, att vattnet fryser t ex, men jag lider också av att hundarna fryser. De får köldkramp i benen och de har väldigt bråttom när vi är på promenad. Själv fryser jag inte, jag har mycket kläder, det mesta i ull så det är ingen fara. Men ändå får jag väldigt ont i lederna när det är så kallt, trots att jag är varmt klädd. Snön är kanske ännu värre, jag skottar flera gånger om dagen, vallarna är så höga, högre än jag, så nu orkar jag inte kasta upp snön längre. Den ramlar för övrigt ner igen så det är ingen idé, jag får väl sluta skotta. Parkeringsplatsen kanske jag måste skotta om jag ska komma ut med bilen.
Nytt år och nya upplevelser
Idag har jag hjärtesorg. Mina avelsbaggar har slaktats idag och jag grät allt en skvätt. Åsenbaggen var så jättefin, han hade en fantastisk päls, nästan 1,5 dm långa hår, men det viktigaste var att han var så lugn och snäll. Han kom alltid fram och ville bli klappad och stod lugnt och väntade tills jag hade tid. Visserligen såg jag någon gång att han stångade en tacka men aldrig hårt. Han var helt underbar.
Den andre, gotlandsbaggen, var lite "vildare". Britt tyckte han var "stångig" men jag tror att han bara ville busa. Han viftade alltid på svansen när han stångades. Han kom också alltid och ville bli klappad men ofta slängde han med huvudet. Jag tyckte dock att han såg ut att tycka det var roligt. Det märkliga var att båda två tog höga jämfotaskutt nästan varje gång man kom till lagården. Det tyder väl på att de i alla fall hade livsglädje och sannolikt tyckte att de hade ett bra liv, även om det blev kort.
Nu är det i a f kört, nu går det inte att ångra sig. Jag har saltat skinnen, det blir nog ett par fina fällar trots att det är vinterpäls.
Igår var jag med Moses till veterinären, som kunde konstatera att alla bakterier, som han hade i urinen var borta och alla värden var bra. Hon tyckte inte det fanns någon anledning att påbörja någon utredning om hormonrubbning, som man hade tänkt, eftersom han är pigg och kry. Han var ju pigg även när han hade bakterier så förhoppningsvis kommer han fortsätta vara det. 11 år är en hög ålder för en så stor hund så man vet ju inte....
Igår eftermiddag fick jag hjälp av Britt att klippa tackorna på halsen för att man skall komma åt att ta blodprov på dem. Britt har en elektrisk sax, som tyvärr gick sönder innan vi ens börjat. Jag klippte med handsax och Britt höll tackorna. Bara att hoppas att de blev klippta på rätt ställe på halsen. I morgon kommer veterinären och tar blodprov på fåren för att kolla så de inte har Maedi Visna. Jag är inte orolig, de var friska för tre år sedan och har inte träffat några får, som inte är undersökta för den sjukdomen, så de kan inte vara smittade men ska provtas var tredje år. Man kan få förlängning med två år ytterligare men jag hade för få tackor när vi tog prov, vi var fyra stycken som gjorde det tillsammans eftersom vi inte hade tillräckligt många tackor någon av oss. Man skulle ha fem tackor som var minst 36 månader gamla och det hade ingen av oss då. I morgon ska veten komma, någon gång under dagen. Egentligen vill de att man ska vara flera, som hjälper till men jag är ju bara en så det är inte mycket att göra åt. En person ska hämta fåret, en tar provet (veten), en tar undan fåret och en skriver upp numret på fåret, då går det fort.
På torsdag ska jag sedan åka till Loka på politikerutbildning. Det är egentligen två dagar, torsd o fred men jag kan inte vara borta två dagar i sträck, måste mata fåren både morgon och kväll. Jag missar förstås en del när jag inte är med på fredagen. Däremot tycker jag inte det gör så mycket att jag inte är där på kvällen. Jag är inte så bra på att konversera, att prata om allt och ingenting och få det att låta intressant. Det krävs speciell begåvning för det, som jag saknar. Det brukar alltid vara middag på kvällen på Loka med jättegod mat och mycket konversation, som jag inte kan delta i. När man reser sig från middagsbordet är jag alldeles stel i ansiktet efter att ha lett hela kvällen och försökt se trevlig ut.
Denna utbildning är för alla i Lindesbergs kommun med politiska uppdrag. I februari kommer så en utbildning, som är just för Socialnämnden. Förhoppningsvis blir den i Kloten. Dit har jag inte så långt. Det är två dagar och man vill att alla ska sova över för att man ska kunna använda tiden ordentligt. Jag har fått löfte att åka hem och mata fåren. Hundarna hoppas jag kan vara hos Britt då. Det är svårt att klara av att vara borta när man har djur och är ensamstående. Jag är ju borta mycket på sammanträden och möten och hundarna är ensamma hemma. Jag får så dåligt samvete när jag lämnar dem, även om det bara är för några timmar. Jag försöker tänka att det är skönt för dem att koppla av men det fungerar inte.
Den andre, gotlandsbaggen, var lite "vildare". Britt tyckte han var "stångig" men jag tror att han bara ville busa. Han viftade alltid på svansen när han stångades. Han kom också alltid och ville bli klappad men ofta slängde han med huvudet. Jag tyckte dock att han såg ut att tycka det var roligt. Det märkliga var att båda två tog höga jämfotaskutt nästan varje gång man kom till lagården. Det tyder väl på att de i alla fall hade livsglädje och sannolikt tyckte att de hade ett bra liv, även om det blev kort.
Nu är det i a f kört, nu går det inte att ångra sig. Jag har saltat skinnen, det blir nog ett par fina fällar trots att det är vinterpäls.
Igår var jag med Moses till veterinären, som kunde konstatera att alla bakterier, som han hade i urinen var borta och alla värden var bra. Hon tyckte inte det fanns någon anledning att påbörja någon utredning om hormonrubbning, som man hade tänkt, eftersom han är pigg och kry. Han var ju pigg även när han hade bakterier så förhoppningsvis kommer han fortsätta vara det. 11 år är en hög ålder för en så stor hund så man vet ju inte....
Igår eftermiddag fick jag hjälp av Britt att klippa tackorna på halsen för att man skall komma åt att ta blodprov på dem. Britt har en elektrisk sax, som tyvärr gick sönder innan vi ens börjat. Jag klippte med handsax och Britt höll tackorna. Bara att hoppas att de blev klippta på rätt ställe på halsen. I morgon kommer veterinären och tar blodprov på fåren för att kolla så de inte har Maedi Visna. Jag är inte orolig, de var friska för tre år sedan och har inte träffat några får, som inte är undersökta för den sjukdomen, så de kan inte vara smittade men ska provtas var tredje år. Man kan få förlängning med två år ytterligare men jag hade för få tackor när vi tog prov, vi var fyra stycken som gjorde det tillsammans eftersom vi inte hade tillräckligt många tackor någon av oss. Man skulle ha fem tackor som var minst 36 månader gamla och det hade ingen av oss då. I morgon ska veten komma, någon gång under dagen. Egentligen vill de att man ska vara flera, som hjälper till men jag är ju bara en så det är inte mycket att göra åt. En person ska hämta fåret, en tar provet (veten), en tar undan fåret och en skriver upp numret på fåret, då går det fort.
På torsdag ska jag sedan åka till Loka på politikerutbildning. Det är egentligen två dagar, torsd o fred men jag kan inte vara borta två dagar i sträck, måste mata fåren både morgon och kväll. Jag missar förstås en del när jag inte är med på fredagen. Däremot tycker jag inte det gör så mycket att jag inte är där på kvällen. Jag är inte så bra på att konversera, att prata om allt och ingenting och få det att låta intressant. Det krävs speciell begåvning för det, som jag saknar. Det brukar alltid vara middag på kvällen på Loka med jättegod mat och mycket konversation, som jag inte kan delta i. När man reser sig från middagsbordet är jag alldeles stel i ansiktet efter att ha lett hela kvällen och försökt se trevlig ut.
Denna utbildning är för alla i Lindesbergs kommun med politiska uppdrag. I februari kommer så en utbildning, som är just för Socialnämnden. Förhoppningsvis blir den i Kloten. Dit har jag inte så långt. Det är två dagar och man vill att alla ska sova över för att man ska kunna använda tiden ordentligt. Jag har fått löfte att åka hem och mata fåren. Hundarna hoppas jag kan vara hos Britt då. Det är svårt att klara av att vara borta när man har djur och är ensamstående. Jag är ju borta mycket på sammanträden och möten och hundarna är ensamma hemma. Jag får så dåligt samvete när jag lämnar dem, även om det bara är för några timmar. Jag försöker tänka att det är skönt för dem att koppla av men det fungerar inte.
