Stulna lamm!!
Äntligen fungerar datorn. Ibland. Nu är det så där motigt igen. Jag har trasslat med datorn i veckor, formaterat hårddisken (eftersom jag hade virus), installerat om Windows, gjort det mesta av alla inställningar som måste göras efter något sådant o s v. Hela tiden har anslutningen krånglat emellanåt och jag har inte vetat om det varit jag som sjabblat eller telia. Jag har ju haft min gamla bärbara dator och den har en del egenheter så jag har aldrig varit säker. Jag har ringt supporten flera gånger och de har hävdat bestämt att det var mig eller datorn det var fel på. De måste i a f hålla med om att det är nästan orimligt att två datorer skall få precis samma fel samtidigt. OCH IGÅR MEDGAV EN AV TJEJERNA I SUPPORTEN ATT TELIA HAFT PROBLEM I MITT OMRÅDE SÅ DET KANSKE VAR DET SOM BERÖRDE MIG???
Det fungerar inte helt perfekt ännu fast det skulle vara klart igår men det är bättre.
Sedan händer det andra saker också, en del är mitt fel, att jag är klantig, en del kan jag inte påverka alls.
För att börja med min klantighet: Jag har städat lite i trädgården och körde ett lass grenar och kvistar till brasan nedanför kyrkan. Jag blev tvungen att köra långt ner och backa upp. Jag är väldigt dålig att backa med släp. Jag slirade på kopplingen och gasade på för att komma upp för backen. Det rök ordentligt om bilen men jag tänkte inte på att det kunde bli något fel för det, bara att folk kanske såg hur jag höll på och (just det) tyckte att jag var klantig.När jag till sist kom upp ur gropen var det svårt att få i växlarna men det gick till sist och jag kunde köra hem.
Kl 22.00 åker jag varje kväll och matar flasklammet och tittar till tackorna som ska lamma. Det gick bra att komma dit, det luktade bränt men växlarna gick att lägga i. På hemvägen blev det plötsligt stopp, ingen växel gick att läggai. Jag försökte backa över vägen och in på en biväg. Det var ju toppen på bedrövelsen, bilen stannade rakt över vägen och där stod jag och kom varken fram eller tillbaka. Som tur var kom ett ungt par, som var ute och körde så sent. De drog hem bilen åt mig. Jättetrevliga ungdomar. Jag frågade killen om han visste var jag bodde och han svarade: Ja, i vårat gamla hus. Han hade växt till sig så jag kände inte igen honom. Sedan åker jag varje morgon kl 05.00, också för att mata lammet. I morse blev jag tvungen att cykla, dåligt med luft i däcken och dålig kondition men det gick bra. Det roliga med Ramsberg är att folk vet vad man gör. Första lammen som kom visste alla här för någon hade sett att jag åkte till lagården halv sex och förstod att lamningen börjat. Så´nt gillar jag.
Nåja, nu har jag pratat med verkstaden och får låna en annan bil. Jag har också beställt bärgning, som jag väntar på. Jag ska jobba lite mera i sommar och hade tänkt försöka skaffa nya glasögon, jag ser verkligen dåligt. Nu får jag betala bilreparationen istället.
I går kväll hade jag också lite huvudbry för en tacka, som stulit två lamm, fyra veckor gamla. Jag trodde inte sådant hände, bara att någon kan stjäla ett nyfött lamm. Det är en äldre tacka, hon är sju år. Hon hade lite svårt att hålla hull förra året, hade svårt att äta, dåliga tänder trodde jag. I år tänkte jag hon skulle slippa lamma. Nu är hon riktigt tjock. Om hon "gått och blivit med barn" eller om hon har bra tänder och har ätit mycket, vet jag inte. I varje fall springer alla lammen efter henne hela tiden och hon har sådant tålamod.
De där två lammen och tackan fattade riktigt tycke för varandra. Under dagen, när de var ute, var jag lite osäker men när de kom in på kvällen blev det väldigt tydligt. Lammen diade henne. Jag vet inte om hon har mjölk också, hon har alltid stort juver. Hon kan omöjligt ha mjölk så det räcker ändå. Jag valde att stänga in tackan så lammen kunde gå tillbaka till mamman. Gammeltackan är ganska skygg så jag jagade henne i lagården, det var riktigt livligt. Jag var trött och hade inte mycket tålamod. Nu står hon i en box och skriker. Alla fåren måste vara inne idag för bonden har anlitat en man som gräver diken intill hagen. De ska flytta stängslet så fåren kan inte vara ute men det är ju bra att tackan åtminstone slipper vara ensam (eller så är det sämre för hon har en massa lamm intill sig). Svårt att veta vad man ska göra. Hon är i en box med "förstuga" utanför så lammen kommer inte intill.
Det fungerar inte helt perfekt ännu fast det skulle vara klart igår men det är bättre.
Sedan händer det andra saker också, en del är mitt fel, att jag är klantig, en del kan jag inte påverka alls.
För att börja med min klantighet: Jag har städat lite i trädgården och körde ett lass grenar och kvistar till brasan nedanför kyrkan. Jag blev tvungen att köra långt ner och backa upp. Jag är väldigt dålig att backa med släp. Jag slirade på kopplingen och gasade på för att komma upp för backen. Det rök ordentligt om bilen men jag tänkte inte på att det kunde bli något fel för det, bara att folk kanske såg hur jag höll på och (just det) tyckte att jag var klantig.När jag till sist kom upp ur gropen var det svårt att få i växlarna men det gick till sist och jag kunde köra hem.
Kl 22.00 åker jag varje kväll och matar flasklammet och tittar till tackorna som ska lamma. Det gick bra att komma dit, det luktade bränt men växlarna gick att lägga i. På hemvägen blev det plötsligt stopp, ingen växel gick att läggai. Jag försökte backa över vägen och in på en biväg. Det var ju toppen på bedrövelsen, bilen stannade rakt över vägen och där stod jag och kom varken fram eller tillbaka. Som tur var kom ett ungt par, som var ute och körde så sent. De drog hem bilen åt mig. Jättetrevliga ungdomar. Jag frågade killen om han visste var jag bodde och han svarade: Ja, i vårat gamla hus. Han hade växt till sig så jag kände inte igen honom. Sedan åker jag varje morgon kl 05.00, också för att mata lammet. I morse blev jag tvungen att cykla, dåligt med luft i däcken och dålig kondition men det gick bra. Det roliga med Ramsberg är att folk vet vad man gör. Första lammen som kom visste alla här för någon hade sett att jag åkte till lagården halv sex och förstod att lamningen börjat. Så´nt gillar jag.
Nåja, nu har jag pratat med verkstaden och får låna en annan bil. Jag har också beställt bärgning, som jag väntar på. Jag ska jobba lite mera i sommar och hade tänkt försöka skaffa nya glasögon, jag ser verkligen dåligt. Nu får jag betala bilreparationen istället.
I går kväll hade jag också lite huvudbry för en tacka, som stulit två lamm, fyra veckor gamla. Jag trodde inte sådant hände, bara att någon kan stjäla ett nyfött lamm. Det är en äldre tacka, hon är sju år. Hon hade lite svårt att hålla hull förra året, hade svårt att äta, dåliga tänder trodde jag. I år tänkte jag hon skulle slippa lamma. Nu är hon riktigt tjock. Om hon "gått och blivit med barn" eller om hon har bra tänder och har ätit mycket, vet jag inte. I varje fall springer alla lammen efter henne hela tiden och hon har sådant tålamod.
De där två lammen och tackan fattade riktigt tycke för varandra. Under dagen, när de var ute, var jag lite osäker men när de kom in på kvällen blev det väldigt tydligt. Lammen diade henne. Jag vet inte om hon har mjölk också, hon har alltid stort juver. Hon kan omöjligt ha mjölk så det räcker ändå. Jag valde att stänga in tackan så lammen kunde gå tillbaka till mamman. Gammeltackan är ganska skygg så jag jagade henne i lagården, det var riktigt livligt. Jag var trött och hade inte mycket tålamod. Nu står hon i en box och skriker. Alla fåren måste vara inne idag för bonden har anlitat en man som gräver diken intill hagen. De ska flytta stängslet så fåren kan inte vara ute men det är ju bra att tackan åtminstone slipper vara ensam (eller så är det sämre för hon har en massa lamm intill sig). Svårt att veta vad man ska göra. Hon är i en box med "förstuga" utanför så lammen kommer inte intill.
Lamningens vedermödor
Jag tror att jag måste flytta in i lagården och stanna där. Jag har blivit riktigt nojig, igår fick en tacka två lamm och idag fick en annan tacka två lamm. Det går ganska bra medan jag är kvar men så fort jag kommer hem börjar jag oroa mig för att det ska bli som med tackan som dog - att det kommer ett döfött lamm efter 12 timmar, som blir svårt att få ut. Det finns väl ingen egentlig anledning att oroa sig just för det men jag oroar mig gärna...... Nu är det bara två tackor kvar att lamma (eller tre). Tretton lamm har jag fått nu. Jag skickade efter 17 märken så om de kvarvarande (två) får två lamm var blri det precis. Får även "gammeltackan" lamm så fattas det.
Tackan igår hade fattat ett riktigt beslut och sökt skugga. Hon födde på betonggolvet vid ingången till lagården. Det gjorde hon innan jag kom dit, inte så långt före men ändå hade bagglammet blivit kall. Ingen hade ätit. Jag hann precis få in tacka och lamm i en box innan hela horden kom skrikande och räknade med kraftfoder, när de såg att jag var där. Tackan hade inte fyllt i juvret och var svårmjölkad så jag lyckades inte få ut något. Jag vände mig till Britt som vanligt. Hon hade en tacka som just lammat och mjölkade ut lite råmjölk som jag kunde hämta. Bsgglammet fick råmjölken med sond, han var ganska svag, och piggnade till direkt. Så småningom kunde båda två äta och det blev lugnt.
Tackan, som fick lamm idag fick två tacklamm. De var pigga, hon var lättmjölkad och ungarna sökte efter mat så de fick äta nästan direkt. Tackan ville bara slicka lammen och ville inte gärna stå still så de fick äta. Jag stod och höll i henne en bra stund så ungarna fick äta. Sedan verkade det gå bättre, hon förstod väl att det var så det skulle vara.
De två tackorna var de, som en kvinna skulle köpa för att rädda dem från att slaktas. Hon har fortfarande inte hämtat dem men var där för att titta på de första två lammen när de andra föddes. Jag vet inte om det kunde motivera henne att hämta tackorna. De är ju korsning mellan gotlandsfår och åsenfår, så det är nog inte lätt att sälja dem till någon annan.
Det är ju typiskt, nu ringerr de hela tiden från Runnagården och vill att jag ska jobba och jag måste ju säga ifrån nu när jag har lamningarr och flasklamm som måste ha mat regelbundet. Jag har inte lyckats vänja in flasklammet på 3 måltider per dygn och inte heller att äta från lammbar. Jag orkar inte heller jobba eftersom jag inte sover så mycket. Dessutom måste jag göra i ordning hagar och stängsel. Jag hoppas ju på värme så gräset börjar växa.
Någon vallträning har det tyvärr inte blivit heller. Tassa vill inte gå i närheten av tackorna nu när de har lamm. Hon förstår nog inte att inte alla har lamm. Ett lamm smet ut igår och när jag ropade på Tassa sprang hon och satte sig i bilen. Hon tycker verkligen inte om lamm. Hustomten ska sätta upp ett vindskydd i en hage på tisdag (eventuellt) och sedan kan jag placera ungtackorna (som inte har några lamm) där genast. Tyvärr ser det ut som om deras barnjungfru har gått och blivit med barn (när två bagglamm smet in i hagen) men hon får nog följa med dem dit ändå. Där kan jag valla sedan och jungfrun får väl vila i vindskyddet när de unga tränar. Jag hoppas verkligen att inte någon av ungflickorna är med barn också men det är ingenting som tyder på att det skulle vara så.
GLAD PÅSK
Upptäckte att jag gnäller mycket här. Lite beror det väl på att jag inte har någon här hemma att beklaga mig för men det beror mest på att jag är trött. Man säger att äldre människor kräver mindre sömn men för min del verkar det vara tvärt om. Jag har egentligen aldrig haft så stort behov av sömn men nu har jag fått det. Jag blir grinig när jag sover för lite. Så var det sagt. Eftersom detta är en dagbok och jag kanske läser den om tio år (?) så kommer jag att tänka att jag var allt bra gnällig förr.
Egentligen tycker jag att livet är härligt, jag trivs verkligen med livet. Jag tycker att jag fått mycket av det jag vill ha. Lamningen gör mig trött men så underbart det är med lammen, de är härliga. Jag skrattar högt åt dem ibland. Jag förundras också ständigt över tackorna, att de kan allt, vet hur de ska göra med sina lamm ända från början, fast de inte gått någon kurs. Jag tycker också att hundarna är fantastiska, de är mina vänner men de är först och främst hundar. Även katterna är fantastiska, deras självständighet är beundransvärd, de har inte svårt att bestämma sig för hur de vill ha det.
Det är också roligt med barn och barnbarn. Trots att de inte bor så nära kan vi ha kontakt på telefon och träffas ibland och det är verkligen roligt att prata med dem. Det känns ju lite att de börjar bli medelålders (jag inser att jag är gammal) men de har fått livserfarenhet, som gör dem intressanta (ja barnen alltså) barnbarnen är alltid roligt att prata med och höra vad de tycker om allt. Det är också fint att bo i Ramsberg, även om snön ligger kvar länge här. Människorna här är vänliga och trevliga, det är värt mycket. Och det är underbart vackert här.
Det är helt klart att jag har mycket att vara tacksam för och det tänker jag faktiskt ofta på även om jag gnäller just här i bloggen. Jag vet att jag inte har råd att tycka synd om mig själv och det gör jag också väldigt sällan, fast det ser ut ibland som jag gör det ofta. Jag försöker nog bara göra mig intressant (?) Nu ska jag jobba fredag och söndag, få vila mig lite och träffa trevliga människor, det blir roligt. Jag hinner äta ägg också på påskafton.
Egentligen tycker jag att livet är härligt, jag trivs verkligen med livet. Jag tycker att jag fått mycket av det jag vill ha. Lamningen gör mig trött men så underbart det är med lammen, de är härliga. Jag skrattar högt åt dem ibland. Jag förundras också ständigt över tackorna, att de kan allt, vet hur de ska göra med sina lamm ända från början, fast de inte gått någon kurs. Jag tycker också att hundarna är fantastiska, de är mina vänner men de är först och främst hundar. Även katterna är fantastiska, deras självständighet är beundransvärd, de har inte svårt att bestämma sig för hur de vill ha det.
Det är också roligt med barn och barnbarn. Trots att de inte bor så nära kan vi ha kontakt på telefon och träffas ibland och det är verkligen roligt att prata med dem. Det känns ju lite att de börjar bli medelålders (jag inser att jag är gammal) men de har fått livserfarenhet, som gör dem intressanta (ja barnen alltså) barnbarnen är alltid roligt att prata med och höra vad de tycker om allt. Det är också fint att bo i Ramsberg, även om snön ligger kvar länge här. Människorna här är vänliga och trevliga, det är värt mycket. Och det är underbart vackert här.
Det är helt klart att jag har mycket att vara tacksam för och det tänker jag faktiskt ofta på även om jag gnäller just här i bloggen. Jag vet att jag inte har råd att tycka synd om mig själv och det gör jag också väldigt sällan, fast det ser ut ibland som jag gör det ofta. Jag försöker nog bara göra mig intressant (?) Nu ska jag jobba fredag och söndag, få vila mig lite och träffa trevliga människor, det blir roligt. Jag hinner äta ägg också på påskafton.
Trött, trött
Fortsatt krångel med datorn. Ibland är jag så trött så jag orkar inte göra något åt den, ibland har jag inte tid. Hela tiden har jag för lite kunskaper förstås, jag får använda mig mycket av trial and error, vilket tar tid. Ja ja, lika bra som datorn är när den fungerar lika jobbig är den när den inte fungerar. Det är nästan så att jag är lite rädd nu att smittan ska sprida sig när datorerna står intill varandra......
Sedan är det lamningen, som gör mig trött. I första hand flasklammet, som jag matat dygnet runt. Nu har jag börjat skära ner antalet gånger som jag åker till lagården. Jag tror jag har klarat att komma ner i fyra gånger per dygn nu. Jag är jätterädd att lammet ska få problem med magen om det blir för snabba ändringar. Jag ska ju jobba två dagar i helgen så han måste vara van vid lite längre mellanrum då. Jag har visserligen folk, som lovat mata honom men det blir ganska långt för honom ändå.
Nu har jag nio lamm. De senaste kom i lördags. När jag kom till lagården kl 5.00 på morgonen kom tackan fram bakom höhäcken med två lamm. Jag tyckte nog det var lite konstigt, hon var ju så tjock så länge. Jag gjorde i ordning en box där hon ville vara och hon gick in med sina lamm. Jag gick för att ordna med flaskan till Pontus och fick, i ögonvrån se ett litet huvud längst in i fårhuset. Där låg en liten fröken och såg sig omkring i världen, tvättad, matad och klar. Hon fick komma in till mamma och bröderna och mottogs väl. Det är en jätteduktig tacka, som ser till att alla får mat. De är utsläppta ur boxen nu. När tackan ska äta lägger hon alla tre lammen i ett hörn. Där ligger de och väntar tills hon kommer tillbaka.
Nu hoppas jag bara på sol och värme och att gräset börjar växa så jag kan släppa ut fåren. Det har varit mycket snö i hagen och de senaste dagarna har det varit massor med lera på vägen dit. Men så fort det torkat upp lite ska de få komma ut.
Det känns lite snopet nu, här har jag gått och väntat på att snön ska försvinna så vi kan börja vallträna. När den försvinner så är det annat som kommer i vägen, först var Tassa halt när vi hade bokat tid. Hon haltade i flera dagar men jag kunde inte hitta något fel på benet. När hon sedan slutar halta så blir det för mycket med lamningen så det blir omöjligt att komma ifrån. Trist eftersom vi inte vallat alls sedan i höstas. Det var väldigt lite då också av olika anledningar. Det är nog inte meningen att vi ska valla,
Livet som fårägare (eller fårmamma).
Jag hade just skrivit ett långt inlägg och plötsligt är det borta. Bra, då blir det kortare. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrivit i tidigare inlägg men jag kan ta det en gång till.
Min dator har lagt av helt p g a virus. Ingenting fungerar längre. Tänkte jag skulle installera om Windows men inte ens det fungerade. Jag har en gammal (!) bärbar dator, som jag trodde bara kunde köras med vanligt telefonmodem men så kom jag på att jag har ett pcmci-card för nätverk och det fungerade faktiskt. Det blir dyrt med telefonmodem och lååååååångsamt. Någon enstaka gång blir livet lite lätt. Jag önskar att jag kunde öppna datorn och dammsuga ur viruset eller spruta med insektsmedel så att de dog.
Fyra av mina tackor har lammat nu och jag har fått sex lamm. Fem kvar att lamma. Tyvärr förlorade jag en tacka (naturligtvis en av de genbanksanslutna) det är dock värst för lammet som nu är moderlöst. Han föddes i fredagsnatt, när jag kommit hem från jobbet på natten upptäckte jag att det var på gång. Tackan dog sedan tisdag kväll. Veten hade varit där och behandlat henne för kalkbrist (som jag inte är säker på att det var). Hon fick ett dött lamm på eftermiddagen och kunde sedan inte resa sig. Jag gav henne energibalans, kaffe, öl, honung, jäst och t o m en tuggboll från en ko, alltsammans blandat med ljummet vatten (ett i taget förstås) men inget hjälpte.
Nu har jag ett flasklamm, som jag har åkt till och matat var fjärde timme dygnet runt. Första dagen skrek han hysteriskt men nu har han börjat acceptera så nu skriker han bara när han ser mig. Han bor tillsammans med två tackor och deras tre lamm (i en box i boxen) . Han hoppar omkring med "kusinerna", tackorna är lugna och fina och stångar honom inte alltför hårt. Han får ligga tillsammans med dem, inte alldeles intill men nära. Jag sitter med honom en stund efter maten. Då kommer han upp i ansiktet, han vill väl att jag ska slicka honom men det gör jag inte, där går gränsen.
Det känns som jag har risk att få mera problem. Jag ska jobba två dagar i påsk. Det är elvatimmarsskift + två timmars restid så jag är ju borta en stund. Det skulle inte förvåna mig om de övriga tackorna lammar just då. Jag kan nog få hjälp att titta till dem men om det blir komplikationer..... Britt har varit jättesnäll och ställt upp när tackan var sjuk. Jag har ju aldrig injicerat så det har hon lärt mig nu.
Halt hund och seg dator
Jaha, det blev ingen träning i Brates fårhus. Jag har en känsla av att det ofta kommer något emellan just när jag ska träna vallning. Det har ju flera gånger hänt saker när jag gått på kurs i fårvallning så jag inte kunnat fullfölja. Nåja det är inget att göra åt, Tassa är fortfarande halt. Vi avbröt en kurs förra året för att hon var halt på ett framben, det är hon nu också. Jag försöker hålla henne stilla men hon springer ändå. Hon får ju gå i koppel förstås men ibland måste hon vara lös och då passar hon på och springer men även då haltar hon. Vi går bara korta promenader så jag hoppas att hon blir bra snart.
Jag tror att fåren klarar sig bra fast de är "nakna". Möjligen fryser ungtackorna. De är ju inte ens dräktiga. De är ganska små och när de blir av med ullen är de väldigt små. Det gör att de har särskilt svårt att hålla värmen. En av ungtackorna stod bara mitt på golvet idag och tuggade lite förstrött. Hon åt inte alls, jag försökte få i henne lite Energibalans men det är svårt med de små, de slinker ur greppet, men lite fick hon i sig. Sedan såg jag att även de andra tre stod likadant ibland men de åt i alla fall mera. När de fick hö i kväll åt alla. Det är ju viktigt att de äter för att hålla värmen. De har bra hull åtminstone så det ordnar sig väl. I kväll när jag kom till lagården stod alla småtackorna "uppställda", det gör de
för det mesta när jag kommer på ovana tider. De ser ut som de ville säga: "Vad ska du här att göra nu?" Jag åker dit flera gånger om dagen eftersom jag oroar mig lite för den jättetjocka, som säkert har tre, fyra lamm i magen. Det finns ju risk för att det kan bli problem.
I morgon ska jag jobba mellan 12.00 och 22.00. Då har jag ordnat tillsyn på kvällen men jag hoppas att alla tackorna kniper ihop då. Det ska bli varmare och nederbörd i morgon. Det blir väl snöoväder förstås, det brukar det vara när jag ska köra sju mil fram och tillbaka till Örebro. Usch, vad jag är trött på snö och kyla och halka. Nu får det gärna bli lite värme och det gör ingenting om snön försvinner....
Bara elände. Datorn har jag inte fått ordning på. Det kommer upp ett meddelande då och då om en fil som hittats och är angripen av virus och som antivirusprogrammet lyckats eller misslyckats med att förgöra. Jag ska försöka få tid att fixa den men det tar så oerhört mycket tid att installera om allt sedan. Jag gruvar mig för det. Jag funderar på om jag ska kunna köpa en ny dator, den jag har är ganska gammal (för att vara dator).
Jag tror att fåren klarar sig bra fast de är "nakna". Möjligen fryser ungtackorna. De är ju inte ens dräktiga. De är ganska små och när de blir av med ullen är de väldigt små. Det gör att de har särskilt svårt att hålla värmen. En av ungtackorna stod bara mitt på golvet idag och tuggade lite förstrött. Hon åt inte alls, jag försökte få i henne lite Energibalans men det är svårt med de små, de slinker ur greppet, men lite fick hon i sig. Sedan såg jag att även de andra tre stod likadant ibland men de åt i alla fall mera. När de fick hö i kväll åt alla. Det är ju viktigt att de äter för att hålla värmen. De har bra hull åtminstone så det ordnar sig väl. I kväll när jag kom till lagården stod alla småtackorna "uppställda", det gör de
för det mesta när jag kommer på ovana tider. De ser ut som de ville säga: "Vad ska du här att göra nu?" Jag åker dit flera gånger om dagen eftersom jag oroar mig lite för den jättetjocka, som säkert har tre, fyra lamm i magen. Det finns ju risk för att det kan bli problem.
I morgon ska jag jobba mellan 12.00 och 22.00. Då har jag ordnat tillsyn på kvällen men jag hoppas att alla tackorna kniper ihop då. Det ska bli varmare och nederbörd i morgon. Det blir väl snöoväder förstås, det brukar det vara när jag ska köra sju mil fram och tillbaka till Örebro. Usch, vad jag är trött på snö och kyla och halka. Nu får det gärna bli lite värme och det gör ingenting om snön försvinner....
Bara elände. Datorn har jag inte fått ordning på. Det kommer upp ett meddelande då och då om en fil som hittats och är angripen av virus och som antivirusprogrammet lyckats eller misslyckats med att förgöra. Jag ska försöka få tid att fixa den men det tar så oerhört mycket tid att installera om allt sedan. Jag gruvar mig för det. Jag funderar på om jag ska kunna köpa en ny dator, den jag har är ganska gammal (för att vara dator).
Fårklippning och vallning
I dag har fårklipparen varit här och klippt mina får. Jag har hittat en jättebra klippare. Han är lugn, snäll mot djuren, billig och han verkar även klövarna. Det sistnämnda har jag så svårt att klara själv. Jag har inte tillräcklig kraft i händerna för att klippa, jag skulle behöva ta i med båda händerna. Värst är det dock med ryggen, jag får så ont av att stå böjd och därför är jag så glad att få det gjort. Han var här klockan åtta i morse så nu börjar tackorna känna igen varandra. De har bråkat en del i dag. Eftersom det var 15 minusgrader i morse och ska bli kallt även inatt är jag så glad att jag har lagården. Det var 3 minusgrader därinne i morse. Jag skulle aldrig klara att ha fåren i vindskydd, jag är så frusen, då skulle jag säkert frysa ihjäl. Klipparen sade att det inte är någon fara med tackorna om de bara har en bra ströbädd, då fryser de inte. Det har de, den brinner fint och det är alldeles varmt så de klarar sig nog bra. Jag stängde luckan till skullen och jag stängde även ett fönster som alltid står öppet annars.
I morgon ska jag åka till Bråfors och vallträna i Brates fårhus. Förutsatt att det inte är någon, som ska lamma. Då vill jag vara hemma och finnas till hands om det skulle bli komplikationer. Jag ska också försöka åka till Lillkyrka den 5 april när det är träning igen. Hoppas det är lite varmare och bättre väder då. Jag har inte tränat i fårhus tidigare så det ska bli roligt. Tassa började halta plötsligt när vi var ute i skogen idag. Jag tror att det var köldkramp, hon brukar få det men jag får väl kolla noga i morgonbitti.
I morgon ska jag åka till Bråfors och vallträna i Brates fårhus. Förutsatt att det inte är någon, som ska lamma. Då vill jag vara hemma och finnas till hands om det skulle bli komplikationer. Jag ska också försöka åka till Lillkyrka den 5 april när det är träning igen. Hoppas det är lite varmare och bättre väder då. Jag har inte tränat i fårhus tidigare så det ska bli roligt. Tassa började halta plötsligt när vi var ute i skogen idag. Jag tror att det var köldkramp, hon brukar få det men jag får väl kolla noga i morgonbitti.
Datorhaveri
Vi var i Lillkyrka och tränade vallning igår. Det var jätteroligt. Det var kul att träffa en massa SDV:are, som man inte sett på ett tag. Några kände jag inte igen direkt p g a byte av hårfärg, frisyr och viktnedgång. Det är också roligt när människor förändras så. Och det var roligt att valla, som vi inte gjort på så länge, inte på hela vintern. Vi var ringrostiga, minst sagt, både Tassa och jag. Tassa lydde inte alls. Hon bara sprang som hon tyckte. Det berodde förstås även på mig som var lite nervös och vimsig. Nå ja, vi gick till minsta fållan och redde ut det hela och så småningom kunde vi enas vilket håll vi skulle gå åt o s v och jag behövde inte springa så fruktansvärt. Jag var ändå trött när jag kom hem och både Tassa och Moses också. Moses blir trött fast han inte springer, bara att det är så mycket folk, hundar, bilar och en ny plats. Många intryck. Det var också en så fin gård, vi blev så väl mottagna, det var fina, stora, SNÖFRIA marker. Det var en höjdare.
Nästa höjdare var att jag hade två nya får (små, svarta) i lagården när jag kom i morse. Det var äldsta Gotlandstackan som lammat, hon hade fått två stora, fina killar. De var torra och sprang omkring, hade ätit och allt var klart.
Jag har en gotlandstacka till, en dotter till den som lammade idag. Hon fick tre lamm förra året och hon är stor som en traktor nu. Jag har varit rädd i flera veckor att hon skulle få slidframfall eller något, hon har varit lite röd i baken. I dag har hon legat och stönat stundtals och däremellan har hon varit uppe och ätit och druckit. Jag satte upp grindar omkring henne redan i morse. Hon låg på samma plats som hon hade sin lamningsbox förra året. Hon har verkat ganska nöjd med att få ligga inne i boxen och vila. Jag trodde hon skulle skrika när de andra gick ut men det gjorde hon inte. Hon hade ju mamma och de nya syskonen inne också förstås.
Det som däremot inte är någon höjdare är att jag har fått in en "trojan" i datorn och den har ställt till det ordentligt. Min dator var inte snabb förut men nu är den verkligen seg. Jag måste nog installera om Windows. Jag har kört antivirusprogrammet och tagit bort en massa program men det har inte hjälpt mycket. Jag har gjort en sådan ominstallation för flera år sedan men nu kommer jag inte ihåg hur jag gjorde så jag har försökt komma ihåg det. Jag har även försökt spara, skriva ut och lägga saker på skivor för att slippa förlora allt. Usch. Datorn är ett fantastiskt hjälpmedel när den fungerar men när det inte fungerar är det så fruktansvärt jobbigt. Jag har väl blivit för beroende förstås.
Nästa höjdare var att jag hade två nya får (små, svarta) i lagården när jag kom i morse. Det var äldsta Gotlandstackan som lammat, hon hade fått två stora, fina killar. De var torra och sprang omkring, hade ätit och allt var klart.
Jag har en gotlandstacka till, en dotter till den som lammade idag. Hon fick tre lamm förra året och hon är stor som en traktor nu. Jag har varit rädd i flera veckor att hon skulle få slidframfall eller något, hon har varit lite röd i baken. I dag har hon legat och stönat stundtals och däremellan har hon varit uppe och ätit och druckit. Jag satte upp grindar omkring henne redan i morse. Hon låg på samma plats som hon hade sin lamningsbox förra året. Hon har verkat ganska nöjd med att få ligga inne i boxen och vila. Jag trodde hon skulle skrika när de andra gick ut men det gjorde hon inte. Hon hade ju mamma och de nya syskonen inne också förstås.
Det som däremot inte är någon höjdare är att jag har fått in en "trojan" i datorn och den har ställt till det ordentligt. Min dator var inte snabb förut men nu är den verkligen seg. Jag måste nog installera om Windows. Jag har kört antivirusprogrammet och tagit bort en massa program men det har inte hjälpt mycket. Jag har gjort en sådan ominstallation för flera år sedan men nu kommer jag inte ihåg hur jag gjorde så jag har försökt komma ihåg det. Jag har även försökt spara, skriva ut och lägga saker på skivor för att slippa förlora allt. Usch. Datorn är ett fantastiskt hjälpmedel när den fungerar men när det inte fungerar är det så fruktansvärt jobbigt. Jag har väl blivit för beroende förstås.
Hur får man pengarna att räcka?
Strålande. Det ser ut som om jag har lyckats lära hundarna att inte överfalla människor, som kommer hit utan de kan sitta i sitt rum, stilla, tysta och snälla. Jag trodde inte det var möjligt för mig att lära dem men när jag försökte upptäckte jag att det var lätt. Jag kanske kan klara massor av saker som jag inte trott. Nu sitter de i a f snyggt och folk vågar gå in utan att bli omkullkastade.
Jag ringde Fordförsäkringar idag och tänkte ta bort vagnskadeförsäkringen. Mannen jag pratade med tyckte det nog var lite synd. Han kollade i papperen och såg att min bil stod i 50 000:- (han har ju inte sett den) men han trodde nog att han kunde få ner premien ändå. Han räknade en stund och konstaterade att jag kunde få premien nedsatt med ca 400:- per år. Han talade inte om på vad. Jag kanske kunde ringa mina olika försäkringsbolag och "hota" med något och få ner alla försäkringar. Jag lät ialla fall helförsäkringen vara kvar.
Jag har lyckats få alla försäkringar samlade just denna månad. Nu är också en servicekille här och servar pelletspannan för 2000:-, den årliga servicen. De hittar alltid en massa att byta ut också. Dessutom har jag just betalat bilskatt, hundförsäkring, hemförsäkring, alla medlemsavgifter, de vanliga avgifterna för vatten, avlopp,el, jag har köpt pellets för 7000:-, jag måste köpa sommardäck till bilen, jag har beställt ett vindskydd av Hustomten till fåren för 5000:- och jag är skyldig för hö för 2250:-. Jag skulle nog behöva jobba heltid. Jag kan inte ens sälja min kropp, den är nog ytterst svårsåld. Hur bär man sig åt för att klara sig på pensionen? Det bästa vore väl att ha sparade pengar men det har jag aldrig lyckats lära mig. Jag skulle nog vara för snål då och inte vilja ta av dem förresten.
Jag ringde Fordförsäkringar idag och tänkte ta bort vagnskadeförsäkringen. Mannen jag pratade med tyckte det nog var lite synd. Han kollade i papperen och såg att min bil stod i 50 000:- (han har ju inte sett den) men han trodde nog att han kunde få ner premien ändå. Han räknade en stund och konstaterade att jag kunde få premien nedsatt med ca 400:- per år. Han talade inte om på vad. Jag kanske kunde ringa mina olika försäkringsbolag och "hota" med något och få ner alla försäkringar. Jag lät ialla fall helförsäkringen vara kvar.
Jag har lyckats få alla försäkringar samlade just denna månad. Nu är också en servicekille här och servar pelletspannan för 2000:-, den årliga servicen. De hittar alltid en massa att byta ut också. Dessutom har jag just betalat bilskatt, hundförsäkring, hemförsäkring, alla medlemsavgifter, de vanliga avgifterna för vatten, avlopp,el, jag har köpt pellets för 7000:-, jag måste köpa sommardäck till bilen, jag har beställt ett vindskydd av Hustomten till fåren för 5000:- och jag är skyldig för hö för 2250:-. Jag skulle nog behöva jobba heltid. Jag kan inte ens sälja min kropp, den är nog ytterst svårsåld. Hur bär man sig åt för att klara sig på pensionen? Det bästa vore väl att ha sparade pengar men det har jag aldrig lyckats lära mig. Jag skulle nog vara för snål då och inte vilja ta av dem förresten.
Var är våren?
I söndags, jobbade jag i Örebro hela dagen till kl 23.00 på kvällen. Som så ofta när jag jobbar, var det snöoväder och jobbigt att köra de sju milen. När jag åkte hem på kvällen regnade det i Örebro och där är väldigt lite snö. Det blev alltmera snö efter vägen, till sist kom flingorna så tätt att man knappast såg någonting. När jag kom in på ramsbergsvägen var det ca en dm snö och förstås inte plogat. Allt var vitt, snötyngda granar, säkert vackert men jag uppskattade det inte då. Jag är så tacksam varje gång jag kör den vägen och kommer hem utan missöden.
Fåren fick vara inne under dagen eftersom jag skulle komma så sent hem. Jag hade gett dem jättemycket hö och vatten och funderade om jag verkligen skulle störa dem, tänkte att de säkert låg och sov allesammans. Jag smög snabbt in i lagården och tände lyset med dåligt samvete och vilka stod där samlade och väntade på mig - jo fåren förstås. De undrade var jag hade varit och varför jag inte kommit tidigare. Det var bara att börja ösa till dem hö, fylla vattenbaljorna, släcka fort och åka därifrån. I morse hade de ätit det mesta av höet och druckit upp vattnet.
"Min" fårklippare hade ringt och lämnat meddelande på svararen att han kunde komma den 25 mars, kl 08.00. Jag har en gotlandstacka, som ser ut att lamma när som helst och hennes dotter är också jättetjock. Det är de, som varit hos Britt och träffat en erfaren bagge. Ska de verkligen lamma nu snart så måste de ha blivit påsatta direkt de kom till Britts flock men den äldsta ser verkligen ut som hon är klar. Hon orkar knappast gå, lägger sig så fort hon får en chans men när det är mat så är hon ändå först framme. Usch, tänk om hon får fyra st. Hon har finullsgener i sig och fick tre lamm förra året så det är nog inte omöjligt. De är ju rätt feta också, svårt att se vilket som är vilket. De övriga ser ut att dröja så de klarar sig nog över den 25:e men de båda gotland måste jag försöka klippa själv. Jag kanske kan få låna en klippstol av Gail, få se om jag klarar att klippa dem.
Jag har också de båda tackorna som skulle slaktas men en dam kom och ville köpa dem för att rädda dem till livet. Hon skulle hämta dem så fort hon ställt i ordning där de skulle bo. Hon har nog börjat ångra sig för de är fortfarande kvar hos mig. Eftersom de skulle slaktas hade jag inte klippt dem. Damen, som skulle köpa dem, planerade att ha dem ute med vindskydd och då tyckte vi att de skulle ha pälsen kvar. När det stod klart att hon nog inte skulle hämta tackorna var det för sent, då tyckte jag att de kunde vänta på klipparen. De har lammullen kvar och den har tovat ihop sig hemskt. Dessutom har de massor med hö, som sitter fast i pälsen så jag får nog ändå försöka klippa dem själv, är inte säker på att klipparen vill.
Jag har ju varit fundersam om verkligen min lilla bagge visste vad han skulle göra men det verkar som om han visste det. Åtminstone de äldre tackorna börjar få små juver nu så de lär ju vara dräktiga. Men jag var osäker förra året också, det är ju lite vanskligt med bagglamm, men det blev ju många lamm så det är nog ingen anledning till oro.
I går morse när jag gick ut med hundarna på skogsvägen, som bonden plogar, så var det nysnö, ingen hade gått där. Jag går alltid och mediterar lite och plötsligt var jag före hundarna. Då upptäckte jag en rad djurspår, lite större än Moses´, runda och fina. De var så tydliga som om någon gått med stämpel och tryckt ner. Hundarna kom genast och blev mycket intresserade, de luktade på vartenda fotspår. Jag gissade på lodjur, när jag kom hem kollade jag och mycket riktigt, de var exakt lika. Det är ju märkligt, jag började genast tänka på att det är risk för fåren, om inte förr så längre fram när de börjar vara ute mera. När jag tänkte efter så finns det ingen anledning till oro. Jag har alltid vetat att det fanns lodjur där, jag har t o m sett lodjur två gånger, senast i höstas, i det området. Nu var det så nära lagården så det kändes värre. Det är klart att lon kan komma och ta ett får men det är ju onödigt att oroa sig i förväg. Jag kan inte sätta upp rovdjursstängsel men jag kan se till att ha fåren inne på nätterna och även att det är el i tråden runt hagen, mer kan jag inte göra.
På torsdag ska vi till Bråfors och träna i fårhuset. Vi får komma med Gail, det ska verkligen bli roligt. Jag tror att både Tassa och jag har glömt allt. Det var länge sedan vi tränade något nu. Vi kom ju igång för en tid sedan men strax efter började det komma en massa snö och sedan har det inte gått att valla alls. Jag hoppas, som alltid, att snön ska försvinna, snart och fort. Jag har läst att somliga oroar sig för att det blir lerigt. Det är visserligen inte så kul men det tar jag gärna bara snön försvinner. För en tid sedan var det en dag som gav löfte om vår, det droppade från taket, var ganska varmt, hackspettarna hade börjat smattra men dagen efter var det kallt igen och hackspettarna hade tystnat.
Fåren fick vara inne under dagen eftersom jag skulle komma så sent hem. Jag hade gett dem jättemycket hö och vatten och funderade om jag verkligen skulle störa dem, tänkte att de säkert låg och sov allesammans. Jag smög snabbt in i lagården och tände lyset med dåligt samvete och vilka stod där samlade och väntade på mig - jo fåren förstås. De undrade var jag hade varit och varför jag inte kommit tidigare. Det var bara att börja ösa till dem hö, fylla vattenbaljorna, släcka fort och åka därifrån. I morse hade de ätit det mesta av höet och druckit upp vattnet.
"Min" fårklippare hade ringt och lämnat meddelande på svararen att han kunde komma den 25 mars, kl 08.00. Jag har en gotlandstacka, som ser ut att lamma när som helst och hennes dotter är också jättetjock. Det är de, som varit hos Britt och träffat en erfaren bagge. Ska de verkligen lamma nu snart så måste de ha blivit påsatta direkt de kom till Britts flock men den äldsta ser verkligen ut som hon är klar. Hon orkar knappast gå, lägger sig så fort hon får en chans men när det är mat så är hon ändå först framme. Usch, tänk om hon får fyra st. Hon har finullsgener i sig och fick tre lamm förra året så det är nog inte omöjligt. De är ju rätt feta också, svårt att se vilket som är vilket. De övriga ser ut att dröja så de klarar sig nog över den 25:e men de båda gotland måste jag försöka klippa själv. Jag kanske kan få låna en klippstol av Gail, få se om jag klarar att klippa dem.
Jag har också de båda tackorna som skulle slaktas men en dam kom och ville köpa dem för att rädda dem till livet. Hon skulle hämta dem så fort hon ställt i ordning där de skulle bo. Hon har nog börjat ångra sig för de är fortfarande kvar hos mig. Eftersom de skulle slaktas hade jag inte klippt dem. Damen, som skulle köpa dem, planerade att ha dem ute med vindskydd och då tyckte vi att de skulle ha pälsen kvar. När det stod klart att hon nog inte skulle hämta tackorna var det för sent, då tyckte jag att de kunde vänta på klipparen. De har lammullen kvar och den har tovat ihop sig hemskt. Dessutom har de massor med hö, som sitter fast i pälsen så jag får nog ändå försöka klippa dem själv, är inte säker på att klipparen vill.
Jag har ju varit fundersam om verkligen min lilla bagge visste vad han skulle göra men det verkar som om han visste det. Åtminstone de äldre tackorna börjar få små juver nu så de lär ju vara dräktiga. Men jag var osäker förra året också, det är ju lite vanskligt med bagglamm, men det blev ju många lamm så det är nog ingen anledning till oro.
I går morse när jag gick ut med hundarna på skogsvägen, som bonden plogar, så var det nysnö, ingen hade gått där. Jag går alltid och mediterar lite och plötsligt var jag före hundarna. Då upptäckte jag en rad djurspår, lite större än Moses´, runda och fina. De var så tydliga som om någon gått med stämpel och tryckt ner. Hundarna kom genast och blev mycket intresserade, de luktade på vartenda fotspår. Jag gissade på lodjur, när jag kom hem kollade jag och mycket riktigt, de var exakt lika. Det är ju märkligt, jag började genast tänka på att det är risk för fåren, om inte förr så längre fram när de börjar vara ute mera. När jag tänkte efter så finns det ingen anledning till oro. Jag har alltid vetat att det fanns lodjur där, jag har t o m sett lodjur två gånger, senast i höstas, i det området. Nu var det så nära lagården så det kändes värre. Det är klart att lon kan komma och ta ett får men det är ju onödigt att oroa sig i förväg. Jag kan inte sätta upp rovdjursstängsel men jag kan se till att ha fåren inne på nätterna och även att det är el i tråden runt hagen, mer kan jag inte göra.
På torsdag ska vi till Bråfors och träna i fårhuset. Vi får komma med Gail, det ska verkligen bli roligt. Jag tror att både Tassa och jag har glömt allt. Det var länge sedan vi tränade något nu. Vi kom ju igång för en tid sedan men strax efter började det komma en massa snö och sedan har det inte gått att valla alls. Jag hoppas, som alltid, att snön ska försvinna, snart och fort. Jag har läst att somliga oroar sig för att det blir lerigt. Det är visserligen inte så kul men det tar jag gärna bara snön försvinner. För en tid sedan var det en dag som gav löfte om vår, det droppade från taket, var ganska varmt, hackspettarna hade börjat smattra men dagen efter var det kallt igen och hackspettarna hade tystnat.
Jag vill att snön försvinner
Hundarna och jag har varit i Örebro idag, inte för att jobba denna gång utan bara på besök hos min dotter. Hennes dotter, alltså mitt barnbarn Linn, var hemma på besök så vi åkte dit för att träffa henne. Moses är egentligen hennes hund, fast han har bott hos mig hela tiden, och Tassa kallar hon alltid "min lilla älskling". Linn var med mig och hämtade Tassa och satt med henne i knä i bilen hela vägen så de har en speciell relation. Jag hade inte träffat barnbarnet på länge så det var kul att träffa henne.
Tassa skulle behöva valla lite nu. Jag tycker hon verkar lite överenergisk, hon skulle behöva jobba lite. Jag är så trött på all snö, som gör att vi inte kan valla. Tassa får ju hjälpa till med fåren i lagården när det behövs men jag vill inte ta in henne bland de högdräktiga damerna bara för att träna, jag har bl a ett par gotlandstackor som är jättetjocka. De har varit hos Britt och "ätit upp sig". Britt har jättefint hö och ensilage, som säkert innehåller mycket bra saker och mina tackor är duktiga att ta för sig. Isynnerhet den ena är jättebred och jag tycker hon ser ut i baken som om hon skulle kunna få slidframfall eller liknande. Jag har försökt ta reda på om man kan förebygga det på något sätt men inte hittat något. Det kanske inte går, det är bara att vänta och se och hoppas att allt går bra. Den tackan blir långt efter de andra när de t ex ska in men hon håller sig framme vid maten. Jag var hos Britt i går och tittade på hennes tackor men de var inte lika feta som mina två.
Jag har börjat med lite kraftfoder idag fast jag var tveksam om jag verkligen skulle ge dem något. Med tanke på att jag har sent skördat hö, som säkert är närings- och proteinfattigt, och grovt så vågar jag inte låta bli. Åsentackorna är inte feta, de är inte magra heller utan ganska runda nu men får de ett par lamm var så blir de säkert magra och beniga. Säkrast att försöka se till att de får ordentligt med näring. De får bara en näve var av kraftfodret. Jag har kollat hur länge Tokosel håller sig, det visade sig vara fyra år så jag kan lugnt använda det jag köpte förra året även i år.
Nu ska jag snart titta på Wallander, som jag spelade in igår på TV. Jag såg starten på Vasaloppet i morse men sedan har jag inte sett något mera, så jag vet inte vem, som vann. Det spelar inte så stor roll för mig, starten är roligast att titta på. I kväll kommer en Beckfilm, helgerna är riktigt trevliga just nu.
Jag är ganska trött på mig själv. Har gått och oroat mig för när deklarationen ska vara inlämnad. Jag har haft en firma, som jag lade ner förra året. När jag hade den lämnade jag för säkerhets skull bort deklarationen och brydde mig aldrig om när den skulle vara inne. Till sist bestämde jag mig för att gå in på Skatteverkets hemsida och där stod det att den skulle vara inne den 4 maj. Varför har jag inte kollat det för länge sedan? Märkligt.
Tassa skulle behöva valla lite nu. Jag tycker hon verkar lite överenergisk, hon skulle behöva jobba lite. Jag är så trött på all snö, som gör att vi inte kan valla. Tassa får ju hjälpa till med fåren i lagården när det behövs men jag vill inte ta in henne bland de högdräktiga damerna bara för att träna, jag har bl a ett par gotlandstackor som är jättetjocka. De har varit hos Britt och "ätit upp sig". Britt har jättefint hö och ensilage, som säkert innehåller mycket bra saker och mina tackor är duktiga att ta för sig. Isynnerhet den ena är jättebred och jag tycker hon ser ut i baken som om hon skulle kunna få slidframfall eller liknande. Jag har försökt ta reda på om man kan förebygga det på något sätt men inte hittat något. Det kanske inte går, det är bara att vänta och se och hoppas att allt går bra. Den tackan blir långt efter de andra när de t ex ska in men hon håller sig framme vid maten. Jag var hos Britt i går och tittade på hennes tackor men de var inte lika feta som mina två.
Jag har börjat med lite kraftfoder idag fast jag var tveksam om jag verkligen skulle ge dem något. Med tanke på att jag har sent skördat hö, som säkert är närings- och proteinfattigt, och grovt så vågar jag inte låta bli. Åsentackorna är inte feta, de är inte magra heller utan ganska runda nu men får de ett par lamm var så blir de säkert magra och beniga. Säkrast att försöka se till att de får ordentligt med näring. De får bara en näve var av kraftfodret. Jag har kollat hur länge Tokosel håller sig, det visade sig vara fyra år så jag kan lugnt använda det jag köpte förra året även i år.
Nu ska jag snart titta på Wallander, som jag spelade in igår på TV. Jag såg starten på Vasaloppet i morse men sedan har jag inte sett något mera, så jag vet inte vem, som vann. Det spelar inte så stor roll för mig, starten är roligast att titta på. I kväll kommer en Beckfilm, helgerna är riktigt trevliga just nu.
Jag är ganska trött på mig själv. Har gått och oroat mig för när deklarationen ska vara inlämnad. Jag har haft en firma, som jag lade ner förra året. När jag hade den lämnade jag för säkerhets skull bort deklarationen och brydde mig aldrig om när den skulle vara inne. Till sist bestämde jag mig för att gå in på Skatteverkets hemsida och där stod det att den skulle vara inne den 4 maj. Varför har jag inte kollat det för länge sedan? Märkligt.
Får får får?
Just nu känns det tungt - igen. Det är stora problem med min yngste son. Jag känner att jag skulle vilja hjälpa honom men inser att jag inte kan göra det. Men emellanåt, periodvis blir det jobbigt, det är svårt att försöka få tankarna att syssla med något annat.
Fåren är dock ett glädjeämne. De har fått mycket tallgrenar av bonden, som jag hyr av, och man skulle kunna tro att de skulle tröttna på att barka tallgrenar och äta tallbarr - men inte. De jobbar frenetiskt med det, hela dagarna. På kort tid ligger grenarna där barkade och nakna. Bra för fåren, mineraler och vitaminer och sysselsättning. Nu börjar det bli lite nervöst inför lamning igen. Tackorna är tjocka och runda men det finns ingen tillstymmelse till juver ännu. Tidigast om en månad kan lamningen börja men troligen tar det minst 1,5 månader. Dags för selen. Fortfarande har jag inte bestämt mig beträffande kraftfoder men jag har köpt havre och ärter. Jag ska köpa betfor också sedan har jag det som behövs ett tag. De ska åtminstone få kraftfoder efter lamningen. Selen har jag också men jag är osäker på datummärkningen, måste fråga på Lantmännen om jag kan använda det. Det är ju jätteviktigt att det innehåller det som ska vara. I år har jag även djupfryst råmjölk ifall det behövs, det känns tryggt.
Sedan var det skinnen. De blev en besvikelse. Eftersom mina får är så "dyra" så hade jag hoppats att kunna sälja skinn och få in lite pengar men det blir nog svårt. Jag hade fem gotlandsskinn. Ett vitt, som blev jättefint, det är jag nöjd med. men de andra fyra. Jag hade två lamm- och två tackskinn, gotland, men det är faktiskt fyra lammskinn. Dessutom inte särskilt fina. Ett som möjligen kan gå an. Tackskinnen var väldigt fina när tackorna hade dem, Kalle Hammarberg, som var hos mig på introduktionsbesök beundrade just de två tackorna för deras fina skinn. Det var ändå på vintern. Slaktar´n var helt salig över det ena och konstaterade att det var det finaste skinn han sett i sitt liv, han talade om det på byn till och med. och de båda har ju sett en del fårskinn. Av de fyra var ett väldigt småkrulligt, jag har aldrig sett ett sådant. Ett var nästan svart, inget av mina lamm såg ut så. Det tredje hade stor lock, kan duga men inget speciellt.
Av Åsenskinnen hade de gjort mattskinn av alla och flera av dem var mycket hoptovade. Jag vet ju inte om de blivit bättre klippta men jag tror det. Nu får jag rea dem, kanske jag kan ta 500:- för dem. Jag kan inte sälja dem billigare, det kostar ju att bereda dem. Annars får jag använda dem åt hundarna att ligga på, då får de det skönt. Och fint.
Vallning är inte att tala om i den djupa snön. Vi skulle nog behöva valla lite nu både Tassa och jag. Det lär väl dröja ett tag innan all den här snön är borta. Det är i a f skönt att det snöat så lite på sista veckan så man åtminstone kan promenera.
Fåren är dock ett glädjeämne. De har fått mycket tallgrenar av bonden, som jag hyr av, och man skulle kunna tro att de skulle tröttna på att barka tallgrenar och äta tallbarr - men inte. De jobbar frenetiskt med det, hela dagarna. På kort tid ligger grenarna där barkade och nakna. Bra för fåren, mineraler och vitaminer och sysselsättning. Nu börjar det bli lite nervöst inför lamning igen. Tackorna är tjocka och runda men det finns ingen tillstymmelse till juver ännu. Tidigast om en månad kan lamningen börja men troligen tar det minst 1,5 månader. Dags för selen. Fortfarande har jag inte bestämt mig beträffande kraftfoder men jag har köpt havre och ärter. Jag ska köpa betfor också sedan har jag det som behövs ett tag. De ska åtminstone få kraftfoder efter lamningen. Selen har jag också men jag är osäker på datummärkningen, måste fråga på Lantmännen om jag kan använda det. Det är ju jätteviktigt att det innehåller det som ska vara. I år har jag även djupfryst råmjölk ifall det behövs, det känns tryggt.
Sedan var det skinnen. De blev en besvikelse. Eftersom mina får är så "dyra" så hade jag hoppats att kunna sälja skinn och få in lite pengar men det blir nog svårt. Jag hade fem gotlandsskinn. Ett vitt, som blev jättefint, det är jag nöjd med. men de andra fyra. Jag hade två lamm- och två tackskinn, gotland, men det är faktiskt fyra lammskinn. Dessutom inte särskilt fina. Ett som möjligen kan gå an. Tackskinnen var väldigt fina när tackorna hade dem, Kalle Hammarberg, som var hos mig på introduktionsbesök beundrade just de två tackorna för deras fina skinn. Det var ändå på vintern. Slaktar´n var helt salig över det ena och konstaterade att det var det finaste skinn han sett i sitt liv, han talade om det på byn till och med. och de båda har ju sett en del fårskinn. Av de fyra var ett väldigt småkrulligt, jag har aldrig sett ett sådant. Ett var nästan svart, inget av mina lamm såg ut så. Det tredje hade stor lock, kan duga men inget speciellt.
Av Åsenskinnen hade de gjort mattskinn av alla och flera av dem var mycket hoptovade. Jag vet ju inte om de blivit bättre klippta men jag tror det. Nu får jag rea dem, kanske jag kan ta 500:- för dem. Jag kan inte sälja dem billigare, det kostar ju att bereda dem. Annars får jag använda dem åt hundarna att ligga på, då får de det skönt. Och fint.
Vallning är inte att tala om i den djupa snön. Vi skulle nog behöva valla lite nu både Tassa och jag. Det lär väl dröja ett tag innan all den här snön är borta. Det är i a f skönt att det snöat så lite på sista veckan så man åtminstone kan promenera.
Nu får jag snart hämta mina skinn
Heléne hon tror att jag kan lösa problemet med mina hundar utan Cesar men jag tror inte det. Kanske om jag gav mig den på det och, ja just, gör som i vallningen, försöker vara seriös och organiserad och envis men jag är ändå lite osäker på hur jag ska göra. Att få dem att akta sig för bilar, jag skulle kanske behöva få någon som körde på dem lite, lite, bara så det gjorde lite ont och de blev rädda. Men det är svårt att ordna och dessutom tror jag inte riktigt att det hjälper. Britt har berättat om Triss, hennes BC (som inte vallar). Hon blev en gång påkörd av en lastbil så att hon rullade runt flera varv under bilen när den körde men utan att få några skador alls. Hon borde ha blivit rädd men hon springer fortfarande i vägen för bilar.
Det där att få dem att låta bli att hälsa så våldsamt, som i varje fall Tassa gör, vet jag ju att det inte är så svårt. Men för att klara det skulle jag behöva en "figurant" och jag är nog lite för blyg för att bara hoppa på en granne och be om hjälp. Kanske det också är det att vi möter så sällan någon här i Ramsberg, det är inte några större folksamlingar här när vi går ut. Isynnerhet som vi oftast går i skogen. Det gör att det inte känns så angeläget. Det skulle vara där vid lagården förstås men det har varit enklare att ha hundarna i bilen. Är jag med dem så är det inte så stora problem, det är bara om jag lämnar dem ensamma utanför lagården...... Ja, jag får väl se om jag sätter igång och uppfostrar dem.
Men egentligen hoppades jag att Cesar skulle läsa min blogg och ringa och säga att han kommer. Men han kanske har svårt att läsa svenska. Jag tror annars att det skulle vara lättare om han var med.
Nyss fick jag ett SMS att jag kunde hämta mina skinn efter kl 17.00 i Guldsmedshyttan. Nu får jag försöka stå ut till dess. De ska hämtas på en mack. Det är ingen ordning med post och paket numera. Förr hämtade man det mesta på posten, nu hämtar man allt möjligt i livsmedelsaffärer, mackar och jag vet inte allt. Och man får inte en avi med posten utan det piper till i telefonen, vart ska det ta vägen?
Det där att få dem att låta bli att hälsa så våldsamt, som i varje fall Tassa gör, vet jag ju att det inte är så svårt. Men för att klara det skulle jag behöva en "figurant" och jag är nog lite för blyg för att bara hoppa på en granne och be om hjälp. Kanske det också är det att vi möter så sällan någon här i Ramsberg, det är inte några större folksamlingar här när vi går ut. Isynnerhet som vi oftast går i skogen. Det gör att det inte känns så angeläget. Det skulle vara där vid lagården förstås men det har varit enklare att ha hundarna i bilen. Är jag med dem så är det inte så stora problem, det är bara om jag lämnar dem ensamma utanför lagården...... Ja, jag får väl se om jag sätter igång och uppfostrar dem.
Men egentligen hoppades jag att Cesar skulle läsa min blogg och ringa och säga att han kommer. Men han kanske har svårt att läsa svenska. Jag tror annars att det skulle vara lättare om han var med.
Nyss fick jag ett SMS att jag kunde hämta mina skinn efter kl 17.00 i Guldsmedshyttan. Nu får jag försöka stå ut till dess. De ska hämtas på en mack. Det är ingen ordning med post och paket numera. Förr hämtade man det mesta på posten, nu hämtar man allt möjligt i livsmedelsaffärer, mackar och jag vet inte allt. Och man får inte en avi med posten utan det piper till i telefonen, vart ska det ta vägen?
Får, hundar och årsmöte
Nu är det snart dags att börja med kraftfoder till fåren och selen måste de ha snarast, sex veckor före lamning ska de ha första dosen. Jag har så svårt att bestämma mig för om jag verkligen ska ge kraftfoder, egentligen ska inte allmogefår ha det. De har bra hull just nu men ger jag dem inte kraftfoder så blir de säkert magra på slutet av dräktigheten. Ger jag dem kraftfoder så kanske de blir för feta, vilket inte är bra för allmogefår och dessutom blir lammen för stora och det blir problem vid förlossningen. Usch, vad svårt det är att veta hur man ska göra så det blir rätt. Jag har inte så bra hö till dem, det är grovt och de ratar mycket och därför måste de ha mycket hö och de har en enormt hög ströbädd redan.
Det är i varje fall lugnt och skönt när baggen är borta. Ingen som jagar tackorna. De har fått lite tallgrenar av bonden som jag hyr av. Dem har de i stort sett rensat. De har ätit både barr och bark så grenarna ligger bara i hagen. Jag måste be honom om lite mer för det såg faktiskt ut som om fåren hade längtat efter, och hade stort behov av, dessa grenar. Dessutom är det lite terapi för dem. Annars står de bara och tittar och väntar på att få gå in. De har ju hö och vatten även ute (nu får de varmt vatten att dricka, vilket de tycker om) men när de ätit hö en stund ser det ut som om de frågar: "Vad ska vi göra nu då?"
Idag fick hundarna stanna hemma. Moses har börjat ligga kvar och rör sig inte när jag kallar på dem för att åka till fåren. Tassa gör ju likadant som han så hon ligger också kvar i korgen. Jag har stått och fjäskat och lockat tills de har kommit men idag struntade jag i dem. De var lite snopna när jag kom hem. Då trodde de att de skulle få gå på promenad men nu ska de få hålla sig så länge som möjligt, kanske de slutar larva sig sedan. Problemet är att de måste ligga i bilen medan jag gör lagården. Får de följa med in i lagården tjatar de bara och vill ut. Ute kan de inte vara, det fick de i början men de som har hästarna bredvid klagade på att Tassa sprang i vägen så de höll på och körde på henne. Dessutom bor en familj med tre små barn på gården. De är jätterädda för hundarna så jag måste vara med om de kommer. Det enklaste har varit att hundarna har suttit i bilen. Jag har funderat på om jag skulle be Cesar Millan komma hit och träna mig så hundarna lär sig akta sig för bilar och låter bil att "hälsa" på alla.
Nu har jag fått meddelande att mina skinn har lämnat Donnia, jag hoppas de kommer i morgon. Jag är väldigt nyfiken på hur de ser ut. Är de inte bra vet jag inte vad jag gör. De kostar ju rätt mycket pengar att lösa ut så det gäller att de är fina. I så fall får jag försöka hejda mig och inte ge bort dem utan sälja. Britt har tillhållit mig strängt att jag måste ta rätt pris. Hon är förstås mest angelägen att jag inte dumpar priserna på Gotlandsskinnen eftersom hon har den sorten. Allmogefår är hon ju inte förtjust i så deras skinn bryr hon sig nog inte om. Däremot vill hon nog att jag ska få in lite pengar, hon tycker att jag ger ut alldeles för mycket pengar på fåren, vilket hon ju har rätt i. Jag hoppas på att kunna minska förlusten lite, hittills har det kostat mycket med ombyggnad av lagården och stängsel men det börjar vara klart nu.
Jag hade tänkt åka till SDV:s årsmöte igår men det var för långt, för kallt och för tidigt. Tiden var nog det svåraste, hade det varit ett par timmar senare hade jag åkt ändå men nu kändes det lite för jobbigt att hinna dit. Det brukar vara trevligt så det var lite synd att inte kunna vara med.
Det är i varje fall lugnt och skönt när baggen är borta. Ingen som jagar tackorna. De har fått lite tallgrenar av bonden som jag hyr av. Dem har de i stort sett rensat. De har ätit både barr och bark så grenarna ligger bara i hagen. Jag måste be honom om lite mer för det såg faktiskt ut som om fåren hade längtat efter, och hade stort behov av, dessa grenar. Dessutom är det lite terapi för dem. Annars står de bara och tittar och väntar på att få gå in. De har ju hö och vatten även ute (nu får de varmt vatten att dricka, vilket de tycker om) men när de ätit hö en stund ser det ut som om de frågar: "Vad ska vi göra nu då?"
Idag fick hundarna stanna hemma. Moses har börjat ligga kvar och rör sig inte när jag kallar på dem för att åka till fåren. Tassa gör ju likadant som han så hon ligger också kvar i korgen. Jag har stått och fjäskat och lockat tills de har kommit men idag struntade jag i dem. De var lite snopna när jag kom hem. Då trodde de att de skulle få gå på promenad men nu ska de få hålla sig så länge som möjligt, kanske de slutar larva sig sedan. Problemet är att de måste ligga i bilen medan jag gör lagården. Får de följa med in i lagården tjatar de bara och vill ut. Ute kan de inte vara, det fick de i början men de som har hästarna bredvid klagade på att Tassa sprang i vägen så de höll på och körde på henne. Dessutom bor en familj med tre små barn på gården. De är jätterädda för hundarna så jag måste vara med om de kommer. Det enklaste har varit att hundarna har suttit i bilen. Jag har funderat på om jag skulle be Cesar Millan komma hit och träna mig så hundarna lär sig akta sig för bilar och låter bil att "hälsa" på alla.
Nu har jag fått meddelande att mina skinn har lämnat Donnia, jag hoppas de kommer i morgon. Jag är väldigt nyfiken på hur de ser ut. Är de inte bra vet jag inte vad jag gör. De kostar ju rätt mycket pengar att lösa ut så det gäller att de är fina. I så fall får jag försöka hejda mig och inte ge bort dem utan sälja. Britt har tillhållit mig strängt att jag måste ta rätt pris. Hon är förstås mest angelägen att jag inte dumpar priserna på Gotlandsskinnen eftersom hon har den sorten. Allmogefår är hon ju inte förtjust i så deras skinn bryr hon sig nog inte om. Däremot vill hon nog att jag ska få in lite pengar, hon tycker att jag ger ut alldeles för mycket pengar på fåren, vilket hon ju har rätt i. Jag hoppas på att kunna minska förlusten lite, hittills har det kostat mycket med ombyggnad av lagården och stängsel men det börjar vara klart nu.
Jag hade tänkt åka till SDV:s årsmöte igår men det var för långt, för kallt och för tidigt. Tiden var nog det svåraste, hade det varit ett par timmar senare hade jag åkt ändå men nu kändes det lite för jobbigt att hinna dit. Det brukar vara trevligt så det var lite synd att inte kunna vara med.
Ull istället för dun
Nu springer nog min bagge omkring i fårhimlen och stångas med de andra baggarna. Han var så snäll och gullig - mot mig. Däremot var han inte snäll mot tackorna. Det var inte alla han stångade utan bara några speciella. En ungtacka, korsning, stångade han så fort hon kom i närheten och han jagade henne runt ibland. Det blev bara värre så till sist fick jag flytta henne och en annan korsningstacka, som han också stångade ibland, till valltackorna. Jag tyckte de såg riktigt lättade ut när de kom dit och fick lugn och ro. Man kan undra varför det blir så där. Jag förstår ju att han ansåg att han hade en anledning att stånga tackorna. Ibland var det nog bara att de inte var tillmötesgående. Jag såg ju hur han fjäskade för dem men eftersom de redan var dräktiga så reagerade de inte. Det gjorde honom säkert frustrerad. Nu är han i alla fall borta och jag kommer att sakna honom. När fåren gick ut stannade han alltid och ville bli klappad en stund innan han fortsatte ut. Han var också den, som alltid kom först fram till mig.
Vallningen här ligger tyvärr helt nere just nu. Jag har inte ens vågat ta ut fåren på vägen eftersom man börjat köra timmer igen och de kommer med fart. Jag går för det mesta med hundarna på en skogsväg, som min hyresvärd brukar ploga. Den är dock inte så bra för fåren, de sätter sådan fart hemåt och då måste de ut på vägen för att komma in och då är jag i regel långt efter. Det får väl vara med vallning nu tills snön försvunnit. All den här snön var ganska onödig tycker jag. Den kunde ha kommit tidigare och istället börja gå bort nu. Jag skulle gärna vilja köpa en snöskooter men tyvärr har jag inte råd. Det skulle annars vara enda sättet att stå ut med all snö.
I helgen som var hade vi "Vinterspår" och Ramsberg levde upp ett par dagar. Det är olika konsthantverkare och konstnärer, som ställer ut sina alster. Jag blir riktigt avundsjuk när jag ser hur vackra folk gör. Jag tror det finns ovanligt många duktiga hantverkare och konstnärer i Ramsberg. Det är mycket, som jag skulle vilja lära mig att göra men eftersom jag knappast hinner bli duktig, det tar ju lång tid, och inte riktigt kan bestämma mig för vad jag ska satsa på så får det nog vara helt. Jag tovar lite, det kan jag ju göra, jag har ju materialet och behöver inte köpa. Vissa saker kostar rätt mycket, en kvinna som gjorde pärlbroderier berättade att pärlorna var ganska dyra. Det tog lång tid att sy en tavla eller duk och hon kan ju inte ta något betalt för sitt arbete, hon får vara glad om hon får betalt för materialet.
En annan sak. Varför är det ingen, som marknadsför ull istället för dun? Ull har en fantastisk förmåga att hålla värmen och suga upp väta utan att förlora värmeförmågan. Det är ju allmänt känt att ulltäcke är skönare än duntäcke eftersom man aldrig känner sig svettig under ett ulltäcke som man gör med dun. Det borde väl vara fullt möjligt att stoppa t ex jackor med ull istället för dun. Det är säkert bara att ingen tänkt på det.
Vallningen här ligger tyvärr helt nere just nu. Jag har inte ens vågat ta ut fåren på vägen eftersom man börjat köra timmer igen och de kommer med fart. Jag går för det mesta med hundarna på en skogsväg, som min hyresvärd brukar ploga. Den är dock inte så bra för fåren, de sätter sådan fart hemåt och då måste de ut på vägen för att komma in och då är jag i regel långt efter. Det får väl vara med vallning nu tills snön försvunnit. All den här snön var ganska onödig tycker jag. Den kunde ha kommit tidigare och istället börja gå bort nu. Jag skulle gärna vilja köpa en snöskooter men tyvärr har jag inte råd. Det skulle annars vara enda sättet att stå ut med all snö.
I helgen som var hade vi "Vinterspår" och Ramsberg levde upp ett par dagar. Det är olika konsthantverkare och konstnärer, som ställer ut sina alster. Jag blir riktigt avundsjuk när jag ser hur vackra folk gör. Jag tror det finns ovanligt många duktiga hantverkare och konstnärer i Ramsberg. Det är mycket, som jag skulle vilja lära mig att göra men eftersom jag knappast hinner bli duktig, det tar ju lång tid, och inte riktigt kan bestämma mig för vad jag ska satsa på så får det nog vara helt. Jag tovar lite, det kan jag ju göra, jag har ju materialet och behöver inte köpa. Vissa saker kostar rätt mycket, en kvinna som gjorde pärlbroderier berättade att pärlorna var ganska dyra. Det tog lång tid att sy en tavla eller duk och hon kan ju inte ta något betalt för sitt arbete, hon får vara glad om hon får betalt för materialet.
En annan sak. Varför är det ingen, som marknadsför ull istället för dun? Ull har en fantastisk förmåga att hålla värmen och suga upp väta utan att förlora värmeförmågan. Det är ju allmänt känt att ulltäcke är skönare än duntäcke eftersom man aldrig känner sig svettig under ett ulltäcke som man gör med dun. Det borde väl vara fullt möjligt att stoppa t ex jackor med ull istället för dun. Det är säkert bara att ingen tänkt på det.
Livet är underbart
Jag har bestämt mig för att ringa "min" slaktare och höra om han har tid att ta hand om min bagge. Har dock inte kunnat komma till skott, baggen är så snäll och go, han tittar förtroendefullt på mig med sina vänliga ögon och då blöder mitt hjärta för honom. När han däremot stångar någon av tackorna känner jag mig mera säker på min sak. Det är väl bara det att han inte har stångat någon hårt (ännu) så då urskuldar jag honom. Jag kan ju inte använda honom igen, nästa år ska ungtackorna, som håller på och växer till sig nu, betäckas. De är systrar med honom så då måste jag ha en ny bagge. Han har ju ingen funktion nu och blir han dum när tackorna börjar bli högdräktiga så blir det bara besvärligt. Det är bara så skönt med en bagge som är snäll. Jag har ingen hand med baggar (precis som med karlar) så även om de är snälla så är det inte säkert att de är det mot mig. De har nog inte den rätta respekten för mig.
Mina hålfotsinlägg, som jag tjatat om och som är utprovade särskilt för mig, är verkligen en höjdare. Det var visserligen dyrt men värt varenda krona. Jag har haft så ont i fötterna (och i knän och höfter) i flera år. Det senaste året har det gjort jätteont för varje steg jag tagit, det har varit en plåga. Nu tänkte jag att jag skulle komma att få ännu mera ont innan jag vande mig vid inläggen. Men nej, jag går som på moln. Det är det underbaraste som hänt mig på bra länge. Jag har nästan inte alls ont när jag går. Det har lett till att jag har gått jättelånga promenader med hundarna så jag nästan fått träningsvärk i benen. Jag har ju oftast gått ganska korta promenader på sista tiden. Det känns fantastiskt, livet är härligt.
Just nu är allt bra, jag har inte ont i fötterna, hundarna har nästan slutat att fälla och klia sig, katterna verkar friska, fåren verkar också friska, de är runda och fina, jag vet inte om de är dräktiga men har de inte blivit det nu så lär de inte bli det även om baggen blir kvar. Jag väntar nu på skinn från Donnia, de ska komma i vecka sju. Det känns väldigt spännande, hoppas bara att de är okej annars blir det jobbigt. Jag fick åtminstone beröm för att jag saltat dem bra, så det kan inte ha blivit något fel p g a det. Det är bara att passa på och njuta av livet nu när det är bra. Rätt vad det är går bilen sönder - eller pannan - eller tvättmaskinen, det finns alltid något som kan krångla men det får jag ta då. Nu är allt toppen.
Mina hålfotsinlägg, som jag tjatat om och som är utprovade särskilt för mig, är verkligen en höjdare. Det var visserligen dyrt men värt varenda krona. Jag har haft så ont i fötterna (och i knän och höfter) i flera år. Det senaste året har det gjort jätteont för varje steg jag tagit, det har varit en plåga. Nu tänkte jag att jag skulle komma att få ännu mera ont innan jag vande mig vid inläggen. Men nej, jag går som på moln. Det är det underbaraste som hänt mig på bra länge. Jag har nästan inte alls ont när jag går. Det har lett till att jag har gått jättelånga promenader med hundarna så jag nästan fått träningsvärk i benen. Jag har ju oftast gått ganska korta promenader på sista tiden. Det känns fantastiskt, livet är härligt.
Just nu är allt bra, jag har inte ont i fötterna, hundarna har nästan slutat att fälla och klia sig, katterna verkar friska, fåren verkar också friska, de är runda och fina, jag vet inte om de är dräktiga men har de inte blivit det nu så lär de inte bli det även om baggen blir kvar. Jag väntar nu på skinn från Donnia, de ska komma i vecka sju. Det känns väldigt spännande, hoppas bara att de är okej annars blir det jobbigt. Jag fick åtminstone beröm för att jag saltat dem bra, så det kan inte ha blivit något fel p g a det. Det är bara att passa på och njuta av livet nu när det är bra. Rätt vad det är går bilen sönder - eller pannan - eller tvättmaskinen, det finns alltid något som kan krångla men det får jag ta då. Nu är allt toppen.
Dyra får
Nu är det så där igen, jag har inte haft tid att varken skriva eller träna. Träning är förresten inget nöje när det är så här mycket snö. Fåren vill knappast gå ut, jag får knuffa ut dem genom dörren. Skönt att det snart är februari, känns som om våren kommer närmare. Det har börjat märkas att det är ljusare, det tycker jag är glädjande. Jag blir så trött på mörkret och varje år funderar jag, när det börjar bli ljusare, hur jag kunnat stå ut med mörkret.
Det har som sagt varit mycket nu, jag vet inte hur det kommer sig, det är massor att göra hela tiden och fortfarande VILL jag inte göra något. Jag jobbade i måndags natt och efter det är jag fortfarande trött, fastän det är onsdag. Det ginge väl an att bara jobba men att sedan köra sju mil hem, rasta hundar och sköta får också, det går fyra timmar till när jag är så trött så jag bara vill lägga mig och sova. Problemet är att jag inte alls kan sova dagen före och endast kan sova 2 - 3 timmar dagen efter. Jag tror att det skulle gå bättre om jag jobbade natt oftare, då skulle jag antagligen vänja mig vid det.
I dag har jag varit i Örebro och hämtat mina hålfotsinlägg, som jag var där förra veckan och provade ut. Nu ska jag bli av med värken i fötterna, knäna och höfterna. Det retar mig lite, han som provade ut hålfotsinläggen såg att jag var sned i kroppen. Det har flera läkare konstaterat tidigare och konstaterat att det förvärrar mina värkproblem, men de har inte gjort något åt det. Den här killen han hämtade en liten platta, som han lade in under sulan och det visade sig att det kändes bättre genast. Kan det verkligen vara så enkelt? Och varför har ingen gjort det tidigare?
Jag var på Granngården idag och köpte lite grejer. Upptäckte när jag kom dit att de hade rea och sålde ut med en viss procents avdrag. När jag betalade tyckte jag det blev så billigt och när jag sedan tittade på kvittot var det jag köpte mycket billigare än det varit tidigare, det måste väl vara tack vare rean, varför köpte jag inte en massa sådant som jag kommer att behöva? Men det kanske inte var rea på allt. Jag fungerar inte alltid, tänker mig inte för, jag borde ju ha tagit reda på det, kunde ju ha köpt lite betfor och lammpellets. "När det regnar välling har den fattige ingen sked - eller ingen hjärna".
Jag fick meddelande igår att jag skulle få 1400:- i bidrag för utrotningshotade djur. Jag fick lite avdrag för jag kom in för sent med ansökan men eftersom jag inte tänkte lämna någon ansökan alls först, så tycker jag att det kvittar med avdraget, Det var roligt att få. Det är också välbehövligt med tanke på hur dyra mina får är. De kostar mycket, men jag får just inte in några pengar på dem. Jag börjar nästan tycka att de kostar FÖR mycket även om jag gillar dem. Jag skulle absolut kunna vara mer ekonomisk, t ex är jag medlem i Fåravelsföreningen, Fårkontrollen och Elitlamm, Fårhälsovården (stora paketet), Allmogefårföreningen och jag vet inte allt. Alla de där BEHÖVER jag inte eller HAR NYTTA AV, (som t ex Elitlamm) utan är med bara för jag tycker det är roligt. När jag hade flasklamm köpte jag Lammnäring istället för att försöka köpa komjölk av en bonde och jag köper KRAV-odlad havre för jag tycker det är bättre för fåren men de gillar naturligtvis "vanlig" havre lika bra. Man kan faktiskt gå till överdrift ibland. Inte kan jag ta betalt för det jag säljer heller, uppenbart att jag INTE ska ha får.
Det har som sagt varit mycket nu, jag vet inte hur det kommer sig, det är massor att göra hela tiden och fortfarande VILL jag inte göra något. Jag jobbade i måndags natt och efter det är jag fortfarande trött, fastän det är onsdag. Det ginge väl an att bara jobba men att sedan köra sju mil hem, rasta hundar och sköta får också, det går fyra timmar till när jag är så trött så jag bara vill lägga mig och sova. Problemet är att jag inte alls kan sova dagen före och endast kan sova 2 - 3 timmar dagen efter. Jag tror att det skulle gå bättre om jag jobbade natt oftare, då skulle jag antagligen vänja mig vid det.
I dag har jag varit i Örebro och hämtat mina hålfotsinlägg, som jag var där förra veckan och provade ut. Nu ska jag bli av med värken i fötterna, knäna och höfterna. Det retar mig lite, han som provade ut hålfotsinläggen såg att jag var sned i kroppen. Det har flera läkare konstaterat tidigare och konstaterat att det förvärrar mina värkproblem, men de har inte gjort något åt det. Den här killen han hämtade en liten platta, som han lade in under sulan och det visade sig att det kändes bättre genast. Kan det verkligen vara så enkelt? Och varför har ingen gjort det tidigare?
Jag var på Granngården idag och köpte lite grejer. Upptäckte när jag kom dit att de hade rea och sålde ut med en viss procents avdrag. När jag betalade tyckte jag det blev så billigt och när jag sedan tittade på kvittot var det jag köpte mycket billigare än det varit tidigare, det måste väl vara tack vare rean, varför köpte jag inte en massa sådant som jag kommer att behöva? Men det kanske inte var rea på allt. Jag fungerar inte alltid, tänker mig inte för, jag borde ju ha tagit reda på det, kunde ju ha köpt lite betfor och lammpellets. "När det regnar välling har den fattige ingen sked - eller ingen hjärna".
Jag fick meddelande igår att jag skulle få 1400:- i bidrag för utrotningshotade djur. Jag fick lite avdrag för jag kom in för sent med ansökan men eftersom jag inte tänkte lämna någon ansökan alls först, så tycker jag att det kvittar med avdraget, Det var roligt att få. Det är också välbehövligt med tanke på hur dyra mina får är. De kostar mycket, men jag får just inte in några pengar på dem. Jag börjar nästan tycka att de kostar FÖR mycket även om jag gillar dem. Jag skulle absolut kunna vara mer ekonomisk, t ex är jag medlem i Fåravelsföreningen, Fårkontrollen och Elitlamm, Fårhälsovården (stora paketet), Allmogefårföreningen och jag vet inte allt. Alla de där BEHÖVER jag inte eller HAR NYTTA AV, (som t ex Elitlamm) utan är med bara för jag tycker det är roligt. När jag hade flasklamm köpte jag Lammnäring istället för att försöka köpa komjölk av en bonde och jag köper KRAV-odlad havre för jag tycker det är bättre för fåren men de gillar naturligtvis "vanlig" havre lika bra. Man kan faktiskt gå till överdrift ibland. Inte kan jag ta betalt för det jag säljer heller, uppenbart att jag INTE ska ha får.
Energibrist
Jag läste just på alternativ.nu att "häst-mannen" kommer till Norrköping i helgen för en foto-utställning om honom. Jag skulle gärna åka dit om det inte var så långt. Jag har 18 mil dit, på sommaren är inte det så långt men den här årstiden vill jag inte så gärna vara ute och åka.
Apropå bilkörning så var jag till Örebro i går. Ungefär halva vägen, fyra mil, var det snöoväder, moddigt och halt. När jag kom närmare Örebro så blev det varmare och I Örebro var det helt bart och regnade lite. Vid Fingerboda, någon mil söder om Lindesberg hade en stor långtradare halkat av vägen. Den blev tydligen kvar ett tag för när jag åkte hem igen, några timmar senare, höll de på och bärgade den. Polis, brandkår och bärgare var där och vägen hade visst varit avstängd ett tag.
Jag var till ett ställe, som heter Gott på foten (inte "lätt"alltså). Jag har i flera år haft så ont i fötterna och det senaste året jätteont även i ett knä. Jag tog mig samman och beställde tid till Storå Vårdcentral där jag fick remiss till Örebro. Jag ska få hålfotsinlägg, av guld förmodligen, för de var väldigt dyra. Sedan kommer jag förstås att få ont av dem en lång tid tills jag har vant mig. håhåjaja.
Just när jag kör bil så får jag extra ont i mitt onda knä så idag har jag inte klarat att valla något. Det är ju också så mycket snö så det är inte så kul. Jag nöjer mig med att Tassa får valla ut vallflocken, de har en bit att gå till sin hage. De går dit av sig själva men Tassa känner sig säkert väldigt duktig när hon vallar dit dem. När de ska in så bryr jag mig inte om att valla, då kommer alla fåren springande så fort de får se mig och rusar in i lagården så jag är rädd att de ska bryta benen av sig.
Hundarna är behandlade med Stronghold och har slutat fälla hår och klia sig. Kliandet var inte så farligt, jag trodde det var värre av rävskabb men fällandet var en plåga för mig. Det var stora drivor med hundhår överallt och två timmar efter jag hade dammsugit så var det fullt. Jag som tycker det är så tråkigt att dammsuga. Jag intalar mig alltid att det är bra med dammsugare, tänk vad jobbigt det skulle vara utan den, men det hjälper inte. Nu kan jag ta det lite lugnare med dammsugandet. Det fina var nu att en granne, som brukar ha mina hundar ibland när jag jobbar, också har en hund som kliat sig, en labbe. Antagligen har hon blivit smittad av mina hundar och nu kunde jag ge mina överblivna doser till henne.
Jag har lite "energibrist", vill helst inte göra något jobb utan sitta och läsa. Jag håller på med en bra bok (två egentligen men den ena är min egen så den kan jag hålla på länge med) och jag skulle helst vilja läsa hela tiden. Jag går och väntar på att jag ska få en "energiknäpp" och känna att jag vill sätta igång med allt som väntar. Nu har jag fått hem en kubikmeter ved, som ska in. Jag kör den på skottkärra från parkeringen, nedför en liten sluttning och in genom f d garaget och resten av källaren och till pannrummet där jag travar den. Den är inte helt torr så det är ju bra med pannrummet, sedan jag fick pelletseldning så är det varmt där. Men jag gruvar mig för inkörningen, mest för mitt knä. Jag brukar ta ett par värktabletter så går det riktigt bra men jag vet ju att jag får värre ont efteråt.
Apropå bilkörning så var jag till Örebro i går. Ungefär halva vägen, fyra mil, var det snöoväder, moddigt och halt. När jag kom närmare Örebro så blev det varmare och I Örebro var det helt bart och regnade lite. Vid Fingerboda, någon mil söder om Lindesberg hade en stor långtradare halkat av vägen. Den blev tydligen kvar ett tag för när jag åkte hem igen, några timmar senare, höll de på och bärgade den. Polis, brandkår och bärgare var där och vägen hade visst varit avstängd ett tag.
Jag var till ett ställe, som heter Gott på foten (inte "lätt"alltså). Jag har i flera år haft så ont i fötterna och det senaste året jätteont även i ett knä. Jag tog mig samman och beställde tid till Storå Vårdcentral där jag fick remiss till Örebro. Jag ska få hålfotsinlägg, av guld förmodligen, för de var väldigt dyra. Sedan kommer jag förstås att få ont av dem en lång tid tills jag har vant mig. håhåjaja.
Just när jag kör bil så får jag extra ont i mitt onda knä så idag har jag inte klarat att valla något. Det är ju också så mycket snö så det är inte så kul. Jag nöjer mig med att Tassa får valla ut vallflocken, de har en bit att gå till sin hage. De går dit av sig själva men Tassa känner sig säkert väldigt duktig när hon vallar dit dem. När de ska in så bryr jag mig inte om att valla, då kommer alla fåren springande så fort de får se mig och rusar in i lagården så jag är rädd att de ska bryta benen av sig.
Hundarna är behandlade med Stronghold och har slutat fälla hår och klia sig. Kliandet var inte så farligt, jag trodde det var värre av rävskabb men fällandet var en plåga för mig. Det var stora drivor med hundhår överallt och två timmar efter jag hade dammsugit så var det fullt. Jag som tycker det är så tråkigt att dammsuga. Jag intalar mig alltid att det är bra med dammsugare, tänk vad jobbigt det skulle vara utan den, men det hjälper inte. Nu kan jag ta det lite lugnare med dammsugandet. Det fina var nu att en granne, som brukar ha mina hundar ibland när jag jobbar, också har en hund som kliat sig, en labbe. Antagligen har hon blivit smittad av mina hundar och nu kunde jag ge mina överblivna doser till henne.
Jag har lite "energibrist", vill helst inte göra något jobb utan sitta och läsa. Jag håller på med en bra bok (två egentligen men den ena är min egen så den kan jag hålla på länge med) och jag skulle helst vilja läsa hela tiden. Jag går och väntar på att jag ska få en "energiknäpp" och känna att jag vill sätta igång med allt som väntar. Nu har jag fått hem en kubikmeter ved, som ska in. Jag kör den på skottkärra från parkeringen, nedför en liten sluttning och in genom f d garaget och resten av källaren och till pannrummet där jag travar den. Den är inte helt torr så det är ju bra med pannrummet, sedan jag fick pelletseldning så är det varmt där. Men jag gruvar mig för inkörningen, mest för mitt knä. Jag brukar ta ett par värktabletter så går det riktigt bra men jag vet ju att jag får värre ont efteråt.
Lördag hela veckan
Nu är det lördag igen. Jag börjar undra hur många lördagar det egentligen är på en vecka. När jag jobbade var det inte alls lördag så här ofta. Märkligt. Undrar om det är därför höbalarna tar slut så fort också. Visserligen ratar fåren nästan hälften av höet och det känns som om jag måste öppna en ny bal varannan dag. Fast på almanackan ser jag att de räcker en vecka. Idag orkade jag inte rulla fram en ny bal, jag slet ordentligt men blev tvungen att ge mig. När jag rullar fram dem till hålet över foderbordet så lindar jag av nätet samtidigt. Jag avskyr att skära upp det, då får jag det kvar i botten och gaffeln fastnar i det. Kan jag inte rulla fram den så måste jag skära upp nätet och sedan bära hö fram till luckan. Idag hade jag hållit på och jobbat så jag var trött, jag försöker igen meddetsamma jag kommer till lagården, få se om jag orkar då. Det är inte roligt att vara liten och klen.....
Trots allt så orkade jag dammsuga när jag kom hem. (Jag har inte bytt ut julgardinerna.) Hoppas hundarna slutar fälla nu om de blivit av med skabben (eller vad det är). De kliar sig mycket mindre men jag har alltid trott att när de har skabb så kliar de sig hela tiden, kanske t o m så de blöder, men mina hundar har inte kliat sig SÅ mycket. Klia sig mycket är ju ett relativt begrepp, slutar de att fälla så kommer jag att bli glad.
Nu försöker jag att träna åtminstone 10 - 15 minuter varje dag, strukturerat förstås. Vi tränade lite fösning idag och därefter lite "precision", att Tassa flankerar en liten bit och därefter ändrar riktning på fösningen, går framåt en liten bit, flankera en bit o s v och att det går sakta. Tassa verkar gilla sådan träning, hon blir väldigt fokuserad då. Däremot om hon får gå länge och bara fösa t ex tappar hon koncentrationen efter en stund och börjar intressera sig för allt annat.
Här om dagen ringde min mobil när jag var i lagården. Jag svarade, något hördes i bakgrunden, jag skrek "Hallå" men när ingen sa något stängde jag av. En stund senare ringde det igen, samma sak upprepades. När jag kom hem kollade jag på "Hitta.se" och då visade det sig vara en kille (man) som jag var tillsammans med lite och var dödligt förälskad i när jag var 17 år, det är ju ett tag sedan. Han läser nog inte fårbloggar så jag kan nog skriva om det. Det förefaller inte troligt att han råkade slå mitt nummer av en tillfällighet, han bor inte i Ramsberg heller. Jag har tänkt mycket på honom sedan dess. Mycket märkligt.
Trots allt så orkade jag dammsuga när jag kom hem. (Jag har inte bytt ut julgardinerna.) Hoppas hundarna slutar fälla nu om de blivit av med skabben (eller vad det är). De kliar sig mycket mindre men jag har alltid trott att när de har skabb så kliar de sig hela tiden, kanske t o m så de blöder, men mina hundar har inte kliat sig SÅ mycket. Klia sig mycket är ju ett relativt begrepp, slutar de att fälla så kommer jag att bli glad.
Nu försöker jag att träna åtminstone 10 - 15 minuter varje dag, strukturerat förstås. Vi tränade lite fösning idag och därefter lite "precision", att Tassa flankerar en liten bit och därefter ändrar riktning på fösningen, går framåt en liten bit, flankera en bit o s v och att det går sakta. Tassa verkar gilla sådan träning, hon blir väldigt fokuserad då. Däremot om hon får gå länge och bara fösa t ex tappar hon koncentrationen efter en stund och börjar intressera sig för allt annat.
Här om dagen ringde min mobil när jag var i lagården. Jag svarade, något hördes i bakgrunden, jag skrek "Hallå" men när ingen sa något stängde jag av. En stund senare ringde det igen, samma sak upprepades. När jag kom hem kollade jag på "Hitta.se" och då visade det sig vara en kille (man) som jag var tillsammans med lite och var dödligt förälskad i när jag var 17 år, det är ju ett tag sedan. Han läser nog inte fårbloggar så jag kan nog skriva om det. Det förefaller inte troligt att han råkade slå mitt nummer av en tillfällighet, han bor inte i Ramsberg heller. Jag har tänkt mycket på honom sedan dess. Mycket märkligt.
Rävskabb eller....?
Nu är hundarna och den ena katten vaccinerade. Dessutom pratade jag med veten om Tassas märke på sidan och att båda hundarna fäller hår och kliar sig en del. Automatiskt så får man då Stronghold mot Rävskabb. Just för att det är så enkelt att bli av med. Jag glömde fråga hur lätt rävskabb smittar. Jag var ju hos Gail nyligen. Tassa var inte nära någon annan än Don, honom fjäskade hon lite för men jag tror knappast att några skabb hann hoppa över till honom.
Det finns ju ingen anledning till oro eftersom det faktiskt är lätt att bli av med rävskabb. Man droppar bara lite i nacken vid två tillfällen. Nackdelen är väl att det är dyrt. Det är ju så löjligt att det bara finns förpackningar med tre doser så man måste köpa två förpackningar fast man bara behöver fyra doser. Det blir ju över till en hund till och gick på över 600:-.Britt berättade att hon just kommit på i julhelgen att hennes hundar hade fått rävskabb så mina kan ha fått det när de var där. De kan också ha fått det i skogen, de är ofta där. Förr måste man väl sanera hela huset när man behandlat för rävskabb men det behöver man inte nu. Veten förklarade att skabben inte kan leva utanför hunden så det behövs inte. Hoppas att det är rävskabb och inte Demodex eller något annat.
Katten blir nog lite rädd av att vara i bur och att åka bil för han bajsar alltid i buren på hemvägen och sedan jamar han hela tiden.
Vi var faktiskt ute och tränade en liten stund även i går. Det är så skönt att fåren har skärpt sig och slutat tjafsa. De går undan utan vidare nu och uppför sig riktigt fint. Småflickorna försöker stampa lite när Tassa är en bit ifrån dem men när hon kommer nära går de. Idag fick fåren vara inne. De bara står där när det är så här kallt. Annars går de omkring och plockar, hittar väl något strå ibland antar jag. Jag var till Örebro idag och då vet jag aldrig säkert när jag kommer hem, då är det bättre fåren stannar inne och äter ordentligt. De får hö i ligghallen men de äter bara en stund sedan går de ut och går inte in igen förrän det är dags att komma in i lagården. De går alltså genom ligghallen när de ska ut och in. Jag vet inte varför de inte går in där igen, de vill kanske vara ute i det fria så de ser om vargen kommer.......
Jag blir lite nedstämd när det blir så här kallt. Visserligen fryser jag inte, jag kan ju klä mig, men det blir så jobbigt med vattnet som fryser direkt och måste tinas upp (i lagården alltså). Men snart är det vår och varmt och skönt, då glömmer man allt fruset vatten.
Det finns ju ingen anledning till oro eftersom det faktiskt är lätt att bli av med rävskabb. Man droppar bara lite i nacken vid två tillfällen. Nackdelen är väl att det är dyrt. Det är ju så löjligt att det bara finns förpackningar med tre doser så man måste köpa två förpackningar fast man bara behöver fyra doser. Det blir ju över till en hund till och gick på över 600:-.Britt berättade att hon just kommit på i julhelgen att hennes hundar hade fått rävskabb så mina kan ha fått det när de var där. De kan också ha fått det i skogen, de är ofta där. Förr måste man väl sanera hela huset när man behandlat för rävskabb men det behöver man inte nu. Veten förklarade att skabben inte kan leva utanför hunden så det behövs inte. Hoppas att det är rävskabb och inte Demodex eller något annat.
Katten blir nog lite rädd av att vara i bur och att åka bil för han bajsar alltid i buren på hemvägen och sedan jamar han hela tiden.
Vi var faktiskt ute och tränade en liten stund även i går. Det är så skönt att fåren har skärpt sig och slutat tjafsa. De går undan utan vidare nu och uppför sig riktigt fint. Småflickorna försöker stampa lite när Tassa är en bit ifrån dem men när hon kommer nära går de. Idag fick fåren vara inne. De bara står där när det är så här kallt. Annars går de omkring och plockar, hittar väl något strå ibland antar jag. Jag var till Örebro idag och då vet jag aldrig säkert när jag kommer hem, då är det bättre fåren stannar inne och äter ordentligt. De får hö i ligghallen men de äter bara en stund sedan går de ut och går inte in igen förrän det är dags att komma in i lagården. De går alltså genom ligghallen när de ska ut och in. Jag vet inte varför de inte går in där igen, de vill kanske vara ute i det fria så de ser om vargen kommer.......
Jag blir lite nedstämd när det blir så här kallt. Visserligen fryser jag inte, jag kan ju klä mig, men det blir så jobbigt med vattnet som fryser direkt och måste tinas upp (i lagården alltså). Men snart är det vår och varmt och skönt, då glömmer man allt fruset vatten.