Svamputflykt

Idag gjorde vi en repa i skogen för att plocka lite svamp en sista gång före älgjakten, som börjar i morgon. Då räcker det nog inte att ha pingla med sig i skogen. Gail har ju det för att skrämma björn, älgjägare kanske inte skräms av den. Egentligen åkte jag till skogen för att hundarna tycker det är så kul. De springer och busar hela tiden. På bilden nedan har de hittat någon spännande doft som måste undersökas. Jag försöker få dem att
                                                           spännande doft
söka efter kantareller men det intresserar dem inte. På bilden nedan vilar hundarna sig i skogen.
                                                          
                                                            trötta hundar
Jag såg en älg endast ca 100 meter bort. Jag fick först syn på något som rörde sig mellan träden och trodde det var Tassa som hunnit så långt bort. Sedan såg jag att det var en älg, en fjolårskalv. Som tur var såg inte hundarna den. Stackaren, han har nog inte så långt kvar.
                                                             100071-5
Ovan är svampen, som jag plockat, jag hittade inte så mycket men jag letade inte så mycket heller. Det var så härligt i skogen, en underbar dag. Sådana dagar kan jag gå hur länge som helst i skogen. Svampen räcker till lunch åt mig några dagar.

Jag har inte vallat idag. Det var så mycket folk i Almhöjden idag, hela släkten var samlad så då tyckte jag att de kunde få vara ifred. Tassa behöver nog en vilodag också. Jag satt och funderade på vår vallning. Jag tyckte att Tassa har börjat vara så olydig just när vi går in i hagen och jag funderade vad det beror på. För ett tag sedan skärpte jag ju till det hela och såg till att jag gick först genom grinden, lade Tassa precis innanför där hon fick vänta medan jag stängde och sedan gå sakta tillsammans med mig. Igår skulle vi hämta ungtackorna för att ge dem kraftfoder. De hade delat upp sig i småflockar på flera ställen och Tassa började springa runt och visste inte vilka hon skulle välja. Jag skrek och hon sprang ännu värre, allt var kaos. När jag satt och funderade på detta kom jag att tänka på att det hänt flera gånger att jag har varit på väg hem kanske och haft bråttom och det har blivit så att jag bara skall hämta några får och då har jag inte varit lika noga med lydnaden utan hon har fått springa. Det är inte så många gånger men det behövs inte heller, Tassa lär sig snabbt.

Nu kommer jag att vara jättenoga med att hon skall lyda när vi går in i hagen. Jag vill inte uppleva något liknande igen, det känns så förargligt när hon bara "vimsar" omkring och inte alls hör vad jag säger. Det är också då som jag blir nervös och vimsig och vi påverkar varandra. Jag tror att vallning egentligen är för väldigt välorganiserade människor, som inte tappar besinningen när de håller på att förlora kontrollen. Nu får det bli skärpning igen.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är alldeles förskräckligt svårt att vara lugn och tydlig när hunden springer åt fel håll och fåren sprider sig för vinden - eller springer åt helt fel håll och allt bara blir tokigt. MEN: Om man aldrig utsätter sig för sådana situationer lär man sig aldrig bemästra dem!
Där fick jag till det, va?!
Hälsar Ewa som skrikit och härjat med Bud idag ;-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback