Motgångarna förföljer mig
Jag fick anlita bärgningsbil till Lindesberg och låna en bil, likadan som min. I dag på morgonen, strax före sex (6) kom jag, efter att ha matat flasklammet, ut från lagården (som ligger 3,5 km från där jag bor, jag tar med mig hundarna så jag kan rasta dem där, det är nära skogen och inga koppel behövs) för att ta ut hundarna och gå en runda med dem. Jag upptäckte att bilen var låst och tyckte det var konstigt att jag låst bilen, det brukar jag aldrig göra vid lagården. Jag kände i alla fickor, inga nycklar. En förfärlig tanke slog mig. Mycket riktigt, nyckeln satt kvar i bilen, alla dörrar var låsta, solen var på väg upp och hundarna var inlåsta i bilen. Alla fönster stängda. Att gå i baklås är tydligen typiskt för Ford.
Vad gör man då? Jag stod och tittade på bilen en bra stund som om jag trodde att dörrarna skulle öppna sig. Det är inte lätt att veta vem man ska ringa kl sex en söndagmorgon. Jag började med en bekant i Örebro, som är bilmekaniker. Han sov men försäkrade att det var okej. Han kunde dock inte göra något, hade inga trix att lära ut. Så ringde jag en kille i Ramsberg som har bilverkstad. Han stängde bara av sin mobil (han ringde upp senare) jag ringde polisen som sade "du får anlita låssmed", snorkigt, en äldre dam (85 år) som genast steg upp och klädde sig och kom för att hämta mig. Under tiden så bände jag lite med ett bräckjärn och vips, så gick rutan sönder. Så enkelt var det. Jag har plockat glas, dammsugit och plockat igen hela förmiddagen men dörrarna gick att öppna.
I går var det en tacka som var dålig. Hon skulle lamma men ingenting hände, hon låg i hagen och såg dålig ut. Jag tog bara in henne och ställde henne i en box. Inget tydde egentligen på att det var dax men tackan såg dålig ut. Jag var där ofta och kollade henne. Jag håller på och stänger en hage men hade ingen ro att vara där och jobba utan åkte och tittade till tackan. När jag kom vid 16.30 hade hon fått ett lamm, som låg bakom henne. Själv låg hon och rörde sig inte. Jag började jobba med lammet och lyckades få liv i det efter en bra stund och då först vaknade tackan till liv och började slicka lammet. Hon fortsatte dock att se dålig ut. Vid 20.00 ringde jag en annan fårägare, Åsa, som kom direkt. Ingen av oss hade någon gång "gått in" och känt om det fanns något kvar men vi bestämde oss för att hjälpas åt och göra det.
När vi stod och planerade lade sig tackan och slutade jämra sig och vi upptäckte att efterbörden gått och låg i bädden. Vi antog att det betydde att det inte fanns något mera lamm, varken dött eller levande, kvar. Tackan ser nu pigg ut men det var en pärs när det drog ut på tiden så. Bara att hoppas att allt faktiskt är bra så det inte dyker upp något.
Gammeltackan, som stjäl lamm, hon står fortfarande i boxen och skriker. Nu har hon ju sällskap av tackan, som lammade i går så hon är inte ensam men det verkar inte hjälpa. Jag ska försöka jobba på med stängslingen så jag kan flytta ut gammeltackan och de fyra ungtackorna, men det tar tid. Det är ett rätt stort område och det är mycket jobb med stängsel.
Det är ju frågan om jag verkligen ska ha några får. Eller något hus. Eller någon bil. Eller några hundar. Det kostar sannerligen mycket. Ska man verkligen kosta på så mycket bara för att ha roligt? Men vad skulle jag göra om jag inte hade allt det? Ja jag kunde nog förströ mig, det är mycket jag vill göra. Men jag vet ju att jag skulle bli sittande och stelna till totalt. Det är väl bara att bryta ihop och gå vidare kan jag tro.
Stulna lamm!!
Det fungerar inte helt perfekt ännu fast det skulle vara klart igår men det är bättre.
Sedan händer det andra saker också, en del är mitt fel, att jag är klantig, en del kan jag inte påverka alls.
För att börja med min klantighet: Jag har städat lite i trädgården och körde ett lass grenar och kvistar till brasan nedanför kyrkan. Jag blev tvungen att köra långt ner och backa upp. Jag är väldigt dålig att backa med släp. Jag slirade på kopplingen och gasade på för att komma upp för backen. Det rök ordentligt om bilen men jag tänkte inte på att det kunde bli något fel för det, bara att folk kanske såg hur jag höll på och (just det) tyckte att jag var klantig.När jag till sist kom upp ur gropen var det svårt att få i växlarna men det gick till sist och jag kunde köra hem.
Kl 22.00 åker jag varje kväll och matar flasklammet och tittar till tackorna som ska lamma. Det gick bra att komma dit, det luktade bränt men växlarna gick att lägga i. På hemvägen blev det plötsligt stopp, ingen växel gick att läggai. Jag försökte backa över vägen och in på en biväg. Det var ju toppen på bedrövelsen, bilen stannade rakt över vägen och där stod jag och kom varken fram eller tillbaka. Som tur var kom ett ungt par, som var ute och körde så sent. De drog hem bilen åt mig. Jättetrevliga ungdomar. Jag frågade killen om han visste var jag bodde och han svarade: Ja, i vårat gamla hus. Han hade växt till sig så jag kände inte igen honom. Sedan åker jag varje morgon kl 05.00, också för att mata lammet. I morse blev jag tvungen att cykla, dåligt med luft i däcken och dålig kondition men det gick bra. Det roliga med Ramsberg är att folk vet vad man gör. Första lammen som kom visste alla här för någon hade sett att jag åkte till lagården halv sex och förstod att lamningen börjat. Så´nt gillar jag.
Nåja, nu har jag pratat med verkstaden och får låna en annan bil. Jag har också beställt bärgning, som jag väntar på. Jag ska jobba lite mera i sommar och hade tänkt försöka skaffa nya glasögon, jag ser verkligen dåligt. Nu får jag betala bilreparationen istället.
I går kväll hade jag också lite huvudbry för en tacka, som stulit två lamm, fyra veckor gamla. Jag trodde inte sådant hände, bara att någon kan stjäla ett nyfött lamm. Det är en äldre tacka, hon är sju år. Hon hade lite svårt att hålla hull förra året, hade svårt att äta, dåliga tänder trodde jag. I år tänkte jag hon skulle slippa lamma. Nu är hon riktigt tjock. Om hon "gått och blivit med barn" eller om hon har bra tänder och har ätit mycket, vet jag inte. I varje fall springer alla lammen efter henne hela tiden och hon har sådant tålamod.
De där två lammen och tackan fattade riktigt tycke för varandra. Under dagen, när de var ute, var jag lite osäker men när de kom in på kvällen blev det väldigt tydligt. Lammen diade henne. Jag vet inte om hon har mjölk också, hon har alltid stort juver. Hon kan omöjligt ha mjölk så det räcker ändå. Jag valde att stänga in tackan så lammen kunde gå tillbaka till mamman. Gammeltackan är ganska skygg så jag jagade henne i lagården, det var riktigt livligt. Jag var trött och hade inte mycket tålamod. Nu står hon i en box och skriker. Alla fåren måste vara inne idag för bonden har anlitat en man som gräver diken intill hagen. De ska flytta stängslet så fåren kan inte vara ute men det är ju bra att tackan åtminstone slipper vara ensam (eller så är det sämre för hon har en massa lamm intill sig). Svårt att veta vad man ska göra. Hon är i en box med "förstuga" utanför så lammen kommer inte intill.
Lamningens vedermödor
Jag tror att jag måste flytta in i lagården och stanna där. Jag har blivit riktigt nojig, igår fick en tacka två lamm och idag fick en annan tacka två lamm. Det går ganska bra medan jag är kvar men så fort jag kommer hem börjar jag oroa mig för att det ska bli som med tackan som dog - att det kommer ett döfött lamm efter 12 timmar, som blir svårt att få ut. Det finns väl ingen egentlig anledning att oroa sig just för det men jag oroar mig gärna...... Nu är det bara två tackor kvar att lamma (eller tre). Tretton lamm har jag fått nu. Jag skickade efter 17 märken så om de kvarvarande (två) får två lamm var blri det precis. Får även "gammeltackan" lamm så fattas det.
Tackan igår hade fattat ett riktigt beslut och sökt skugga. Hon födde på betonggolvet vid ingången till lagården. Det gjorde hon innan jag kom dit, inte så långt före men ändå hade bagglammet blivit kall. Ingen hade ätit. Jag hann precis få in tacka och lamm i en box innan hela horden kom skrikande och räknade med kraftfoder, när de såg att jag var där. Tackan hade inte fyllt i juvret och var svårmjölkad så jag lyckades inte få ut något. Jag vände mig till Britt som vanligt. Hon hade en tacka som just lammat och mjölkade ut lite råmjölk som jag kunde hämta. Bsgglammet fick råmjölken med sond, han var ganska svag, och piggnade till direkt. Så småningom kunde båda två äta och det blev lugnt.
Tackan, som fick lamm idag fick två tacklamm. De var pigga, hon var lättmjölkad och ungarna sökte efter mat så de fick äta nästan direkt. Tackan ville bara slicka lammen och ville inte gärna stå still så de fick äta. Jag stod och höll i henne en bra stund så ungarna fick äta. Sedan verkade det gå bättre, hon förstod väl att det var så det skulle vara.
De två tackorna var de, som en kvinna skulle köpa för att rädda dem från att slaktas. Hon har fortfarande inte hämtat dem men var där för att titta på de första två lammen när de andra föddes. Jag vet inte om det kunde motivera henne att hämta tackorna. De är ju korsning mellan gotlandsfår och åsenfår, så det är nog inte lätt att sälja dem till någon annan.
Det är ju typiskt, nu ringerr de hela tiden från Runnagården och vill att jag ska jobba och jag måste ju säga ifrån nu när jag har lamningarr och flasklamm som måste ha mat regelbundet. Jag har inte lyckats vänja in flasklammet på 3 måltider per dygn och inte heller att äta från lammbar. Jag orkar inte heller jobba eftersom jag inte sover så mycket. Dessutom måste jag göra i ordning hagar och stängsel. Jag hoppas ju på värme så gräset börjar växa.
Någon vallträning har det tyvärr inte blivit heller. Tassa vill inte gå i närheten av tackorna nu när de har lamm. Hon förstår nog inte att inte alla har lamm. Ett lamm smet ut igår och när jag ropade på Tassa sprang hon och satte sig i bilen. Hon tycker verkligen inte om lamm. Hustomten ska sätta upp ett vindskydd i en hage på tisdag (eventuellt) och sedan kan jag placera ungtackorna (som inte har några lamm) där genast. Tyvärr ser det ut som om deras barnjungfru har gått och blivit med barn (när två bagglamm smet in i hagen) men hon får nog följa med dem dit ändå. Där kan jag valla sedan och jungfrun får väl vila i vindskyddet när de unga tränar. Jag hoppas verkligen att inte någon av ungflickorna är med barn också men det är ingenting som tyder på att det skulle vara så.
GLAD PÅSK
Egentligen tycker jag att livet är härligt, jag trivs verkligen med livet. Jag tycker att jag fått mycket av det jag vill ha. Lamningen gör mig trött men så underbart det är med lammen, de är härliga. Jag skrattar högt åt dem ibland. Jag förundras också ständigt över tackorna, att de kan allt, vet hur de ska göra med sina lamm ända från början, fast de inte gått någon kurs. Jag tycker också att hundarna är fantastiska, de är mina vänner men de är först och främst hundar. Även katterna är fantastiska, deras självständighet är beundransvärd, de har inte svårt att bestämma sig för hur de vill ha det.
Det är också roligt med barn och barnbarn. Trots att de inte bor så nära kan vi ha kontakt på telefon och träffas ibland och det är verkligen roligt att prata med dem. Det känns ju lite att de börjar bli medelålders (jag inser att jag är gammal) men de har fått livserfarenhet, som gör dem intressanta (ja barnen alltså) barnbarnen är alltid roligt att prata med och höra vad de tycker om allt. Det är också fint att bo i Ramsberg, även om snön ligger kvar länge här. Människorna här är vänliga och trevliga, det är värt mycket. Och det är underbart vackert här.
Det är helt klart att jag har mycket att vara tacksam för och det tänker jag faktiskt ofta på även om jag gnäller just här i bloggen. Jag vet att jag inte har råd att tycka synd om mig själv och det gör jag också väldigt sällan, fast det ser ut ibland som jag gör det ofta. Jag försöker nog bara göra mig intressant (?) Nu ska jag jobba fredag och söndag, få vila mig lite och träffa trevliga människor, det blir roligt. Jag hinner äta ägg också på påskafton.
Trött, trött
Fortsatt krångel med datorn. Ibland är jag så trött så jag orkar inte göra något åt den, ibland har jag inte tid. Hela tiden har jag för lite kunskaper förstås, jag får använda mig mycket av trial and error, vilket tar tid. Ja ja, lika bra som datorn är när den fungerar lika jobbig är den när den inte fungerar. Det är nästan så att jag är lite rädd nu att smittan ska sprida sig när datorerna står intill varandra......
Sedan är det lamningen, som gör mig trött. I första hand flasklammet, som jag matat dygnet runt. Nu har jag börjat skära ner antalet gånger som jag åker till lagården. Jag tror jag har klarat att komma ner i fyra gånger per dygn nu. Jag är jätterädd att lammet ska få problem med magen om det blir för snabba ändringar. Jag ska ju jobba två dagar i helgen så han måste vara van vid lite längre mellanrum då. Jag har visserligen folk, som lovat mata honom men det blir ganska långt för honom ändå.
Nu har jag nio lamm. De senaste kom i lördags. När jag kom till lagården kl 5.00 på morgonen kom tackan fram bakom höhäcken med två lamm. Jag tyckte nog det var lite konstigt, hon var ju så tjock så länge. Jag gjorde i ordning en box där hon ville vara och hon gick in med sina lamm. Jag gick för att ordna med flaskan till Pontus och fick, i ögonvrån se ett litet huvud längst in i fårhuset. Där låg en liten fröken och såg sig omkring i världen, tvättad, matad och klar. Hon fick komma in till mamma och bröderna och mottogs väl. Det är en jätteduktig tacka, som ser till att alla får mat. De är utsläppta ur boxen nu. När tackan ska äta lägger hon alla tre lammen i ett hörn. Där ligger de och väntar tills hon kommer tillbaka.
Nu hoppas jag bara på sol och värme och att gräset börjar växa så jag kan släppa ut fåren. Det har varit mycket snö i hagen och de senaste dagarna har det varit massor med lera på vägen dit. Men så fort det torkat upp lite ska de få komma ut.
Det känns lite snopet nu, här har jag gått och väntat på att snön ska försvinna så vi kan börja vallträna. När den försvinner så är det annat som kommer i vägen, först var Tassa halt när vi hade bokat tid. Hon haltade i flera dagar men jag kunde inte hitta något fel på benet. När hon sedan slutar halta så blir det för mycket med lamningen så det blir omöjligt att komma ifrån. Trist eftersom vi inte vallat alls sedan i höstas. Det var väldigt lite då också av olika anledningar. Det är nog inte meningen att vi ska valla,
Livet som fårägare (eller fårmamma).
Jag hade just skrivit ett långt inlägg och plötsligt är det borta. Bra, då blir det kortare. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrivit i tidigare inlägg men jag kan ta det en gång till.
Min dator har lagt av helt p g a virus. Ingenting fungerar längre. Tänkte jag skulle installera om Windows men inte ens det fungerade. Jag har en gammal (!) bärbar dator, som jag trodde bara kunde köras med vanligt telefonmodem men så kom jag på att jag har ett pcmci-card för nätverk och det fungerade faktiskt. Det blir dyrt med telefonmodem och lååååååångsamt. Någon enstaka gång blir livet lite lätt. Jag önskar att jag kunde öppna datorn och dammsuga ur viruset eller spruta med insektsmedel så att de dog.
Fyra av mina tackor har lammat nu och jag har fått sex lamm. Fem kvar att lamma. Tyvärr förlorade jag en tacka (naturligtvis en av de genbanksanslutna) det är dock värst för lammet som nu är moderlöst. Han föddes i fredagsnatt, när jag kommit hem från jobbet på natten upptäckte jag att det var på gång. Tackan dog sedan tisdag kväll. Veten hade varit där och behandlat henne för kalkbrist (som jag inte är säker på att det var). Hon fick ett dött lamm på eftermiddagen och kunde sedan inte resa sig. Jag gav henne energibalans, kaffe, öl, honung, jäst och t o m en tuggboll från en ko, alltsammans blandat med ljummet vatten (ett i taget förstås) men inget hjälpte.
Nu har jag ett flasklamm, som jag har åkt till och matat var fjärde timme dygnet runt. Första dagen skrek han hysteriskt men nu har han börjat acceptera så nu skriker han bara när han ser mig. Han bor tillsammans med två tackor och deras tre lamm (i en box i boxen) . Han hoppar omkring med "kusinerna", tackorna är lugna och fina och stångar honom inte alltför hårt. Han får ligga tillsammans med dem, inte alldeles intill men nära. Jag sitter med honom en stund efter maten. Då kommer han upp i ansiktet, han vill väl att jag ska slicka honom men det gör jag inte, där går gränsen.
Det känns som jag har risk att få mera problem. Jag ska jobba två dagar i påsk. Det är elvatimmarsskift + två timmars restid så jag är ju borta en stund. Det skulle inte förvåna mig om de övriga tackorna lammar just då. Jag kan nog få hjälp att titta till dem men om det blir komplikationer..... Britt har varit jättesnäll och ställt upp när tackan var sjuk. Jag har ju aldrig injicerat så det har hon lärt mig nu.