monawesterlund

Just nu känns det tungt - igen. Det är stora problem med min yngste son. Jag känner att jag skulle vilja hjälpa honom men inser att jag inte kan göra det. Men emellanåt, periodvis blir det jobbigt, det är svårt att försöka få tankarna att syssla med något annat.

Fåren är dock ett glädjeämne. De har fått mycket tallgrenar av bonden, som jag hyr av, och man skulle kunna tro att de skulle tröttna på att barka tallgrenar och äta tallbarr - men inte. De jobbar frenetiskt med det, hela dagarna. På kort tid ligger grenarna där barkade och nakna. Bra för fåren, mineraler och vitaminer och sysselsättning. Nu börjar det bli lite nervöst inför lamning igen. Tackorna är tjocka och runda men det finns ingen tillstymmelse till juver ännu. Tidigast om en månad kan lamningen börja men troligen tar det minst 1,5 månader. Dags för selen. Fortfarande har jag inte bestämt mig beträffande kraftfoder men jag har köpt havre och ärter. Jag ska köpa betfor också sedan har jag det som behövs ett tag. De ska åtminstone få kraftfoder efter lamningen. Selen har jag också men jag är osäker på datummärkningen, måste fråga på Lantmännen om jag kan använda det. Det är ju jätteviktigt att det innehåller det som ska vara. I år har jag även djupfryst råmjölk ifall det behövs, det känns tryggt.

Sedan var det skinnen. De blev en besvikelse. Eftersom mina får är så "dyra" så hade jag hoppats att kunna sälja skinn och få in lite pengar men det blir nog svårt. Jag hade fem gotlandsskinn. Ett vitt, som blev jättefint, det är jag nöjd med. men de andra fyra. Jag hade två lamm- och två tackskinn, gotland, men det är faktiskt fyra lammskinn. Dessutom inte särskilt fina. Ett som möjligen kan gå an. Tackskinnen var väldigt fina när tackorna hade dem, Kalle Hammarberg, som var hos mig på introduktionsbesök beundrade just de två tackorna för deras fina skinn. Det var ändå på vintern. Slaktar´n var helt salig över det ena och konstaterade att det var det finaste skinn han sett i sitt liv, han talade om det på byn till och med. och de båda har ju sett en del fårskinn. Av de fyra var ett väldigt småkrulligt, jag har aldrig sett ett sådant. Ett var nästan svart, inget av mina lamm såg ut så. Det tredje hade stor lock, kan duga men inget speciellt.

Av Åsenskinnen hade de gjort mattskinn av alla och flera av dem var mycket hoptovade. Jag vet ju inte om de blivit bättre klippta men jag tror det. Nu får jag rea dem, kanske jag kan ta 500:- för dem. Jag kan inte sälja dem billigare, det kostar ju att bereda dem. Annars får jag använda dem åt hundarna att ligga på, då får de det skönt. Och fint.

Vallning är inte att tala om i den djupa snön. Vi skulle nog behöva valla lite nu både Tassa och jag. Det lär väl dröja ett tag innan all den här snön är borta. Det är i a f skönt att det snöat så lite på sista veckan så man åtminstone kan promenera.

Heléne hon tror att jag kan lösa problemet med mina hundar utan Cesar men jag tror inte det. Kanske om jag gav mig den på det och, ja just, gör som i vallningen, försöker vara seriös och organiserad och envis men jag är ändå lite osäker på hur jag ska göra. Att få dem att akta sig för bilar, jag skulle kanske behöva få någon som körde på dem lite, lite, bara så det gjorde lite ont och de blev rädda. Men det är svårt att ordna och dessutom tror jag inte riktigt att det hjälper. Britt har berättat om Triss, hennes BC (som inte vallar). Hon blev en gång påkörd av en lastbil så att hon rullade runt flera varv under bilen när den körde men utan att få några skador alls. Hon borde ha blivit rädd men hon springer fortfarande i vägen för bilar.

Det där att få dem att låta bli att hälsa så våldsamt, som i varje fall Tassa gör, vet jag ju att det inte är så svårt. Men för att klara det skulle jag behöva en "figurant" och jag är nog lite för blyg för att bara hoppa på en granne och be om hjälp. Kanske det också är det att vi möter så sällan någon här i Ramsberg, det är inte några större folksamlingar här när vi går ut. Isynnerhet som vi oftast går i skogen. Det gör att det inte känns så angeläget. Det skulle vara där vid lagården förstås men det har varit enklare att ha hundarna i bilen. Är jag med dem så är det inte så stora problem, det är bara om jag lämnar dem ensamma utanför lagården...... Ja, jag får väl se om jag sätter igång och uppfostrar dem.

Men egentligen hoppades jag att Cesar skulle läsa min blogg och ringa och säga att han kommer. Men han kanske har svårt att läsa svenska. Jag tror annars att det skulle vara lättare om han var med.

Nyss fick jag ett SMS att jag kunde hämta mina skinn efter kl 17.00 i Guldsmedshyttan. Nu får jag försöka stå ut till dess. De ska hämtas på en mack. Det är ingen ordning med post och paket numera. Förr hämtade man det mesta på posten, nu hämtar man allt möjligt i livsmedelsaffärer, mackar och jag vet inte allt. Och man får inte en avi med posten utan det piper till i telefonen, vart ska det ta vägen?

Nu är det snart dags att börja med kraftfoder till fåren och selen måste de ha snarast, sex veckor före lamning ska de ha första dosen. Jag har så svårt att bestämma mig för om jag verkligen ska ge kraftfoder, egentligen ska inte allmogefår ha det. De har bra hull just nu men ger jag dem inte kraftfoder så blir de säkert magra på slutet av dräktigheten. Ger jag dem kraftfoder så kanske de blir för feta, vilket inte är bra för allmogefår och dessutom blir lammen för stora och det blir problem vid förlossningen. Usch, vad svårt det är att veta hur man ska göra så det blir rätt. Jag har inte så bra hö till dem, det är grovt och de ratar mycket och därför måste de ha mycket hö och de har en enormt hög ströbädd redan.

Det är i varje fall lugnt och skönt när baggen är borta. Ingen som jagar tackorna. De har fått lite tallgrenar av bonden som jag hyr av. Dem har de i stort sett rensat. De har ätit både barr och bark så grenarna ligger bara i hagen. Jag måste be honom om lite mer för det såg faktiskt ut som om fåren hade längtat efter, och hade stort behov av, dessa grenar. Dessutom är det lite terapi för dem. Annars står de bara och tittar och väntar på att få gå in. De har ju hö och vatten även ute (nu får de varmt vatten att dricka, vilket de tycker om) men när de ätit hö en stund ser det ut som om de frågar: "Vad ska vi göra nu då?"

Idag fick hundarna stanna hemma. Moses har börjat ligga kvar och rör sig inte när jag kallar på dem för att åka till fåren. Tassa gör ju likadant som han så hon ligger också kvar i korgen. Jag har stått och fjäskat och lockat tills de har kommit men idag struntade jag i dem. De var lite snopna när jag kom hem. Då trodde de att de skulle få gå på promenad men nu ska de få hålla sig så länge som möjligt, kanske de slutar larva sig sedan. Problemet är att de måste ligga i bilen medan jag gör lagården. Får de följa med in i lagården tjatar de bara och vill ut. Ute kan de inte vara, det fick de i början men de som har hästarna bredvid klagade på att Tassa sprang i vägen så de höll på och körde på henne. Dessutom bor en familj med tre små barn på gården. De är jätterädda för hundarna så jag måste vara med om de kommer. Det enklaste har varit att hundarna har suttit i bilen. Jag har funderat på om jag skulle be Cesar Millan komma hit och träna mig så hundarna lär sig akta sig för bilar och låter bil att "hälsa" på alla.

Nu har jag fått meddelande att mina skinn har lämnat Donnia, jag hoppas de kommer i morgon. Jag är väldigt nyfiken på hur de ser ut. Är de inte bra vet jag inte vad jag gör. De kostar ju rätt mycket pengar att lösa ut så det gäller att de är fina. I så fall får jag försöka hejda mig och inte ge bort dem utan sälja. Britt har tillhållit mig strängt att jag måste ta rätt pris. Hon är förstås mest angelägen att jag inte dumpar priserna på Gotlandsskinnen eftersom hon har den sorten. Allmogefår är hon ju inte förtjust i så deras skinn bryr hon sig nog inte om. Däremot vill hon nog att jag ska få in lite pengar, hon tycker att jag ger ut alldeles för mycket pengar på fåren, vilket hon ju har rätt i. Jag hoppas på att kunna minska förlusten lite, hittills har det kostat mycket med ombyggnad av lagården och stängsel men det börjar vara klart nu.

Jag hade tänkt åka till SDV:s årsmöte igår men det var för långt, för kallt och för tidigt. Tiden var nog det svåraste, hade det varit ett par timmar senare hade jag åkt ändå men nu kändes det lite för jobbigt att hinna dit. Det brukar vara trevligt så det var lite synd att inte kunna vara med.

Nu springer nog min bagge omkring i fårhimlen och stångas med de andra baggarna. Han var så snäll och gullig - mot mig. Däremot var han inte snäll mot tackorna. Det var inte alla han stångade utan bara några speciella. En ungtacka, korsning, stångade han så fort hon kom i närheten och han jagade henne runt ibland. Det blev bara värre så till sist fick jag flytta henne och en annan korsningstacka, som han också stångade ibland, till valltackorna. Jag tyckte de såg riktigt lättade ut när de kom dit och fick lugn och ro. Man kan undra varför det blir så där. Jag förstår ju att han ansåg att han hade en anledning att stånga tackorna. Ibland var det nog bara att de inte var tillmötesgående. Jag såg ju hur han fjäskade för dem men eftersom de redan var dräktiga så reagerade de inte. Det gjorde honom säkert frustrerad. Nu är han i alla fall borta och jag kommer att sakna honom. När fåren gick ut stannade han alltid och ville bli klappad en stund innan han fortsatte ut. Han var också den, som alltid kom först fram till mig.

Vallningen här ligger tyvärr helt nere just nu. Jag har inte ens vågat ta ut fåren på vägen eftersom man börjat köra timmer igen och de kommer med fart. Jag går för det mesta med hundarna på en skogsväg, som min hyresvärd brukar ploga. Den är dock inte så bra för fåren, de sätter sådan fart hemåt och då måste de ut på vägen för att komma in och då är jag i regel långt efter. Det får väl vara med vallning nu tills snön försvunnit. All den här snön var ganska onödig tycker jag. Den kunde ha kommit tidigare och istället börja gå bort nu. Jag skulle gärna vilja köpa en snöskooter men tyvärr har jag inte råd. Det skulle annars vara enda sättet att stå ut med all snö.

I helgen som var hade vi "Vinterspår" och Ramsberg levde upp ett par dagar. Det är olika konsthantverkare och konstnärer, som ställer ut sina alster. Jag blir riktigt avundsjuk när jag ser hur vackra folk gör. Jag tror det finns ovanligt många duktiga hantverkare och konstnärer i Ramsberg. Det är mycket, som jag skulle vilja lära mig att göra men eftersom jag knappast hinner bli duktig, det tar ju lång tid, och inte riktigt kan bestämma mig för vad jag ska satsa på så får det nog vara helt. Jag tovar lite, det kan jag ju göra, jag har ju materialet och behöver inte köpa. Vissa saker kostar rätt mycket, en kvinna som gjorde pärlbroderier berättade att pärlorna var ganska dyra. Det tog lång tid att sy en tavla eller duk och hon kan ju inte ta något betalt för sitt arbete, hon får vara glad om hon får betalt för materialet.

En annan sak. Varför är det ingen, som marknadsför ull istället för dun? Ull har en fantastisk förmåga att hålla värmen och suga upp väta utan att förlora värmeförmågan. Det är ju allmänt känt att ulltäcke är skönare än duntäcke eftersom man aldrig känner sig svettig under ett ulltäcke som man gör med dun. Det borde väl vara fullt möjligt att stoppa t ex jackor med ull istället för dun. Det är säkert bara att ingen tänkt på det.