monawesterlund

Vi har tränat vallning hos Ewa och Tea idag och det var jätteroligt. Heléne med Tyra och Lexa var med och Marie med Isa. Jag kom först och fick börja så smått medan vi väntade på de andra. Det är fantastiskt att träna tillsammans med andra, man kan hjälpa varandra och ge tips och råd. Heléne och Ewa är båda två jätteduktiga att peppa och ge positiv kritik men de kan även tala om när man gör fel och det är bra båda delarna, även om jag ibland misstänker att de överdriver när de berömmer och pratar om hur bra Tassa går. Hur som helst så är det roligt att höra sådant.

Ewas får är väldigt springiga och i dag var de värre än vanligt tyckte de andra, som visste hur de är i vanliga fall. Vi gissade att det kunde bero på att det blåste ordentligt. Det var ju ännu roligare då när man lyckades få dem att gå lugnt dit man ville, det lyckades flera gånger.

Tea är ju mycket duktig. Hon är seriös och arbetsam och man kan se att hon gör sitt allra bästa, försöker inte slarva. Hon är lugn och målmedveten och även utanför vallningen är hon en underbar hund, då är hon glad och pigg och väldigt vänlig och fin och mjuk. Jag vet att Ewa trivs bra med henne och det kan jag förstå.

Helénes hundar blev jag imponerad av. Tyra har jag ju sett eftersom vi träffades på en kurs förra året. Jag har för mig att Tyra var lite självsvåldig då, jag var så upptagen av Tassa, som var jättejobbig då, det var nog första kursen vi var på, så jag hade inte riktigt tid att intressera mig för andra. I dag var Tyra väldigt fin, Hon flankerade fint, höll bra avstånd till fåren, såg ut att veta precis var hon skulle vara och gick lugnt och värdigt. Den som förvånade och imponerade allra mest var Lexa. Jag har ju läst om hur jobbig hon är men aldrig sett henne och väntade mig en vilde. Men inte, hon var mycket duktig, hon har verkligen goda vallegenskaper med en väldigt fin känsla för djuren, balans, avstånd, allt var perfekt. Även hon gick lugnt och fint, jag vet ju att Heléne lägger ner mycket tid och krafter på sina hundar och hon har verkligen fått ett gott resultat. Jag är säker på att hon kommer att få mycket glädje av dem.

Maria är också jätteduktig med Isa. Hon har långt till platser att träna på och jag tror inte hon har några egna får. Men hon är väldigt duktig att träna hunden, hon är så lugn, håller inte på och skriker och gapar och vimsar som jag har gjort utan uppträder lugnt och säkert och det gör att Isa också tar det lugnt. De kommer säkert att bli ett bra ekipage, Isa är ju väldigt ung (och Maria också).

Det var en jättebra dag, som jag tror att vi, förutom att vi hade roligt, även lärde oss mycket. Ewa är duktig i vallning och mycket pedagogisk, hon kan ge en väldigt bra ledning. Det kan Heléne också, hon är också så strukturerad och noggrann och har bra fantasi så hon kan fundera ut bra övningar. Jag kommer helt säkert att åka dit flera gånger och träna och hoppas även att de vill komma till Ramsberg när jag får samla ihop mina får och (förhoppningsvis) har mera plats att träna på.

Jag hade kamera med mig och tog också några kort. Tyvärr så höll mina barnbarn på med min Webbkamera när de var här i midsomras. Det är samma märke som digitalkameran och de har vissa filer gemensamt. Flickorna lyckades ändra inställningarna så nu kan jag inte överföra bilder från kameran till datorn så jag kan inte visa några bilder. Jag får försöka leta reda på materialet som var med till kameran och se om jag kan installera om det hela. I så fall kanske bilderna kommer senare.

Nu har vi inte tränat på ett par dagar, vi har varit i Örebro och jag har jobbat. I torsdagskväll var vi i Bråfors på träningskväll och för första gången i Bråfors gick det riktigt bra. Jag gjorde flera hämt, korta visserligen men ändå - Tassa skötte sig bra tyckte jag. Hon gick inte ut riktigt så bra som hon har gjort när det varit som bäst men det var lite trångt och hon höll ut bra. Det gick faktiskt också att klara fösning och drivning och det har jag inte lyckats med tidigare i Bråfors på de springiga fåren. Det är bra att vi har tränat på springiga får, jag tror att man lär sig på det.

Det var så trevligt i Bråfors, nu när jag börjat tycka det är roligt att valla börjar jag inse vad trevligt det faktiskt kan vara. Jag har väl tyckt även tidigare att det har varit roligt, när det har gått bra, men allt runt omkring har inte alltid varit lika roligt. Nu börjar det också gå bra att träna på mina får. Jag hoppas de mår bra, jag har ju inte träffat dem på ett par dagar. En grannfru, som bor intill min hage och som själv har får, har lovat att se till dem. Åtminstone se efter så de lever och ringa mig om det är något. Hon har inte ringt. Nu skall jag köpa spaljéer som jag kan använda som grindar och sätta upp att träna på att gå igenom. Det har inte gått så bra tidigare att styra mina får, när de var så där "tröga" gick de bara runt och nu när de varit så springiga har det varit svårt att få ordning på dem men det börjar gå bättre.

I morgon skall jag till Ewa med Tea och träna, det skall bli kul. Jag har precis kommit hem från jobbet och behövde vila lite innan jag satte igång och röja. Det är ganska många dagar nu som jag inte hunnit göra något hemma. Men det gör ju inget när livet leker och jag roar mig för fullt.

Klockan 8.00 i dag hämtade jag grindarna vid lagården och körde dem till hagen. Jag har tyvärr fortfarande vissa svårigheter att backa och vända med släpkärra. Det gäller att planera så det fungerar.

Jag satte upp grindarna i hagen. Gun tipsade om hur hon gör när hon skall lära en unghund "fålla in". Hon sätter upp grindarna bara som en gång, vidare i början, sedan går hon först, rakt igenom med fåren för att även lära fåren att gå "in". Det var ett bra drag för mig. Tassa är ganska duktig att mota in fåren men mina två ungtackor vägrade att gå "in i gången, de gick utanför, medan gamlingarna gick in hur lätt som helst. Vi försökte tills även ungtackorna gick igenom, sedan slutade vi. Vi skall träna lite mera med detta innan jag bygger en riktig fålla.

Det är stor skillnad mellan Peters får och mina. Peters får är lugna och står stilla när man skall göra en sådan övning. Jag försökte träna flankeringar på samma sätt, som jag gjort hos Peter där jag står framför fåren. Det var helt omöjligt med mina får. De har verkligen blivit bra "träningsfår" i sommar. De springer iväg så fort man kommer i närheten. Om jag lyckades smyga mig fram till dem så försvann de bara när jag pyschade igång Tassa. Det fungerar om jag står bakom fåren, alltså fåren är mellan mig och hunden. Det är väl inte fel att träna så, det viktiga är ju att hon vänder ut i 90 grader. Det måste jag naturligtvis vara noga med att se till och inte börja slarva.

Nu skall jag snart åka och äta lunch med två andra "gamla flickor". Den, som vi skall vara hos, bor i ett hus med en vidunderlig utsikt över sjön Glien. Jag har försökt byta hus med henne men hon vill inte ha mitt. Tassa och Moses får stanna hemma. Tassa har ju jobbat lite i dag så hon kan behöva vila. Jag får fortfarande nästan tårar i ögonen när jag tänker på hur fint hon gick i går.

Vi har varit hos Peter och tränat idag igen. Vi började med de vanliga flankeringsövningarna och Tassa flankerade klockrent, 90 grader. Till och med jag gjorde rätt och fick applåder. Vi höll på kanske 5 minuter med detta. Tassa är inte så förtjust i återkommande övningar, hon blir lite låg då men om jag pyschar på henne så sätter hon fart.

Därefter gick vi ut från fållan och ut i hagen för att träna hämt. Först fick jag stå mitt emellan fåren och Tassa och det blev helt perfekt. Hon gick ut fint i en stor båge, höll ut hela tiden, in bakom fåren kl 12, flyttade sig till kl 11, vilket Peter förklarade berodde på att hon kände draget så det var helt OK. Det första var höger och sedan gjorde vi ett likadant åt vänster, som gick lika perfekt. Hon har ju haft svårt att gå ut åt vänster tidigare men nu gick det bra.

Därefter stod jag bredvid Tassa. Peter har sagt till mig att förbereda noga och det gör jag. Jag som alltid sagt att jag tycker illa om petighet, nu ser jag vilken trygghet och vilken styrka det ger med npggranna förberedelser. Hon gick höger första gången, ut i en stor båge, höll ut hela tiden därefter in snyggt bakom fåren. Jag kände hur tårarna kom i ögonen och jag ville bara gråta. Min lilla Tasseliten så duktig. Vilken känsla. Jag kan nästan gråta nu också när jag tänker på det. Nästa hämt åt vänster gick lika bra. Helt perfekt. Peter uppskattade det till 100 meter, det räcker ju för VP. Tassa har ju gjort flera fina hämt hos Gail också under våren. Dessa tillsammans med vårt nötande med flankeringar har tydligen gjort susen. Nu känner jag mig riktigt nöjd. Självklart har allt slit gjort sitt till - förutom alla fel jag gjort som har medfört ett och annat steg bakåt ibland. Vallveckan i Bråfors gjorde mycket. Det var värdefullt att träna så intensivt en hel vecka. Det hoppas jag få göra om någon gång.

Peter planerar att ha temakvällar när man kan komma och träna olika saker som t ex hämt, fålla in o s v. Jag hoppas att detta inte var någon hemlighet. Den, som tror det kan hoppa över detta stycke.

Vi avslutade med att träna drivning med "styrning". Vid det laget var Tassa lite trött. Hon gjorde vad hon skulle men det gick sakta. Jag får tänka på att peppa henne då, hon tyckte nog inte att det var särskilt kul. Hon gör ett bättre jobb när hon tycker det är kul.

I morgon skall jag köra mina snygga grindar till min nyputsade hage och börja träna fålla in. Nu går det äntligen att valla där, det känns bra. Tyvärr ligger hagen precis vid vägen, jag tycker inte om att valla inför publik. Som tur är så är det inte mycket trafik på den vägen.

Nu känns det riktigt bra att träna, det har det inte alltid gjort. Ibland har jag varit nära att ge upp. Nej kanske inte ge upp, jag har alltför svårt för att ge upp, envis som jag är. Men det har verkligen tagit emot ibland.

Jag har försökt maska av katterna i dag. Köpte två tabletter för 79 kr, 1 tablett till 4 kilo katt. Mina katter väger knappt fyra kilo var. Nemo har gått ner en hel del. Han är ute dygnet runt. Jag har sett att han fångar och äter råttor och möss, så han behöver nog avmaskas. Jag krossade den ena tabletten, blandade med kattmat och bjöd Titus. Han nosade lite på det men åt INTE. Det fick stå tills Nemo kom och han nosade också men åt INTE. Men tjugo minuter senare var jag in i köket igen och då hade ungefär hälften av maten försvunnit. Förhoppningsvis var det Nemo, som ätit upp det. I så fall hoppas jag han tar resten också.

Idag har vi tränat "ordentligt" och det har gått riktigt bra. Vi startade med Britts ungtackor. De är inte så flockbenägna utan delar gärna på sig och nu när de har lamm springer dessa också åt sitt håll. Det gick ändå bra för Tassa att samla ihop dem och fösa dem en bit till andra sidan hagen. Jag kunde räkna dem och se att ingen fattades och kolla dem ordentligt.

Vi fortsatte sedan med mina tackor. De har vant sig vid sin putsade hage och betedde sig normalt igen. Det var dock stor skillnad på farten, de har ju varit så tröga länge - det var de inte alls i dag. De var väldigt snabbfotade men det är ju bara bra. Det är jätteskönt att gå i hagen när det inte är en massa långt gräs där. Det gick också riktigt bra, vi föste dem runt hela hagen och därefter rakt över. Det har inte gått att "styra" dem tidigare men det gjorde det nu.

På kvällen tränade vi hos Peter och det gick mycket bra där också. Det känns mycket roligare nu när jag känner att jag kan få Tassa att fungera som jag vill. Felet har kanske varit att jag inte riktigt vetat vad jag ville. Idag tränade vi t ex hämt och det gick alldeles förträfflligt. Bara en gång försökte hon gå in för tidigt men när jag ropade "höger" igen så vände hon ut på nytt. Vi tränade även flankeringar där Tassa skall gå ut 90 grader. Även det gick bra Jag tror att vi börjar fatta vad det handlar om båda två. Jättekul.

Det är också så roligt att se att veckan, som vi slet så, har gett resultat. Tassa verkar tycka att det är roligare att valla, jag tycker definitivt att det är roligare och Tassa har blivit lydigare och jag har blivit mera noga. Jag har ju aldrig gillat folk som är "petiga" förut men i vallning måste man vara petig.

I morgon skall jag till Örebro och jobba, då hinner vi inte valla. Fredag och lördag skall vi träna tills vi skall till Ewa och Thea så vi inte gör bort oss (?).

I dag har jag fått min hage betesputsad. Tackorna blev som tokiga när de kom tillbaka till hagen. De sprang och skuttade som lammen på våren. Jag skulle försöka valla lite när det gick så bra att gå där men det var inte lätt för Tassa att valla när fåren bar sig åt som de gjorde. Plötsligt, även om Tassa gick aldrig så sakta och fint, så stack de bara iväg i full fart. Vi fick ge upp med vallningen. De lugnar väl ner sig så småningom. Nu jobbar jag måndag och tisdag så då hinner vi inte träna något. Jag passade på och klippte under stängseltråden och nu känns det som om ryggen är av. Hoppas det går över tills i morgon.

Tassa har lugnat ner sig. Hon var ju så vimsig i veckan men det var nog en reaktion på det hårda träningsprogrammet förra veckan. Hon vägrade t o m att gå ur bilen så det var säkert det att hon var trött. Nu syns det att hon är "på hugget" igen och vill till fåren. De här dagarna som hon inte orkat valla har vi promenerat mycket och tränat lite lydnad och annat i skogen. Det märks att hon har tyckt att det har varit roligt. Jag skall nog försökt göra lite annat med hundarna ibland så det blir omväxling, Tassa blir väldigt ivrig och t o m Moses piggnar till lite extra även om han först stirrar på mig när han får ett kommando: "Vaddå, vad menar Du, skall jag....?"

När vi inte tränar lydnad i skogen plockar vi blåbär. Jag plockade lite bara till att äta, det är verkligen jättegott. Hundarna tycker också om blåbär, de går hela tiden och plockar och äter blåbär. Björnar blir ju tjocka på blåbär så det kanske mina hundar också blir.

Nu är det gjort! Nu har jag anmält Tassa till VP i oktober. Jag anmälde henne till båda dagarna, det såg jag att Ann Awes hade gjort. Tänkte att det kunde vara bra om jag behöver välja dag längre fram. Eller det kanske är fel att resonera så? Det får jag säkert veta i så fall. Kanske man kan försöka igen den 21 om man misslyckas den 20. Fast det tror jag nog kan vara svårt, jag är nog inte i form den 21 om jag har missat dagen innan. Nåja, nu är hon anmäld. Nu har jag ett mål. Klarar jag det inte så har jag god tid att ta bort anmälningarna.

Jag har ju tänkt att jag skulle försöka klara VP innan jag fyller 70, det gör jag i september nästa år. Då har jag lite respit om jag missar i oktober.

Jag kände mig faktiskt lite peppad när jag kom hem från vallveckan i Bråfors. Då funderade jag skarpt på att anmäla Tassa till VP i Bråfors i oktober. Sedan dess har jag vallat (försökt valla) lite på Britts får och på mina här hemma och jag får ingen ordning på hunden. Hon lyder inte och springer bara och "vimsar". Hon ville inte ens gå ur bilen och gå ut i hagen (?).Jag fattar inte alls vad som flugit i henne. Jag tyckte hon var riktigt skaplig i Bråfors. Hon gjorde inte alltid perfekta flankeringar (90 grader) men för det mesta. Hon gick ut 90 grader när hon skulle hämta och hon fortsatte hålla ut och lade sig t o m innan upptaget. Hon klarade att fösa fåren och hon fick in dem i fållan.

Men nu fungerade ingenting. Det kanske kan vara att hon inte vallat Britts får någon gång tidigare. Det är också nya hagar, allt är nytt för henne, tackorna har lamm med sig och jag har tidigare varit nervös för att de skulle kunna skrämma henne eller att hon skulle skrämma lammen. Det är ju svårt att veta när man inte har prövat. Nu har jag övertalat Britt att få valla på hennes får och garanterat att Tassa aldrig är dum måt något får. Hon kanske tror mig för hon har lovat att jag får göra det. Jag skall pröva fler gånger få se om det går bättre.

Förra gången hon var så där vimsig så fick hon vila några veckor. Hon kanske har lätt för att bli överansträngd. Svårt att veta vad man skall göra. Jag hade ju planerat att vi skulle träna jättemycket nu men det kanske inte blir något av.

Nästa vecka skall jag jobba ganska mycket så då blir det inte mycket tid för träning. Då har hon ju chans att vila om hon känner sig trött. Det är ju också det där löpet som Helens Manne tyckte sig konstatera för flera veckor sedan. Jag minns att Moses kunde känna av löp flera veckor i förväg när han var yngre.

I går kom en granne och talade om att hon hört att jag hade får. Hon har två hästhagar, som skulle behöva betas, framför allt den ena, som är precis utanför huset. De håller på och växer igen. Hon har två hästar (shettisar) och båda har lätt att få fång och hon vågar inte släppa dem i hagen eftersom de just nu är bra. Får de beta får de säkert tillbaka sitt onda. Jag sade att jag ville fundera men gick dit i dag och sade till henne att vi kan pröva. Man vill ju hjälpa till. Hagen, som mina får går i är stor för de fem och räcker gott tills det är dags att ta in dem. Problemet är transporten. Det är för långt för att valla och hela tiden trafikerad väg. Jag trodde att hon hade hästtransport men det har hon inte. Vi får se. Kul att hon frågade. Hittar vi inget sätt att transportera så blir det mindre jobb för mig. Jag börjar bli lite lat och tycker det känns besvärligt att börja flytta fåren när det inte behövs för betet.

Jag har börjat tänka mera på Moses. Han börjar ju faktiskt bli till åren, han fyller 8 år i höst och det är väl medellivslängden för hundar i hans storlek. Jag kommer ihåg en kväll när vi satt några stycken och pratade hundar. Det var bara vallhundsfolk och alla var överens om att de aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa en "sällskapshund". Det var bara jag som hade en sådan. Jag tror inte att de tänkte på det trots att jag som vanligt hade honom med mig, men jag hade ingen känsla av att de ville "trycka ner" mig. I dag kanske inte jag heller skulle köpa en hund bara för sällskap. Men kanske ändå, Moses var ju omplaceringshund och hade haft det svårt under sina åtta månader, som han var när han kom till mig. Nu hade ju jag en fantastisk tur när jag köpte Moses. En hund med så otroligt bra temperament blir svårt att hitta. Han är min bästa vän, mitt liv kommer att bli avsevärt mycket fattigare utan honom. Jag vill ju inte heller dö först för jag vet att han skulle ta det hårt, han är så vänlig mot alla men det är ändå matte som är viktigast för honom. Jag kan bara hoppas att han får leva många år till.

Det känns tråkigt i dag, jag har förlorat en tacka. Det var en Gotlandstacka, som gick tillsammans med Britts får. Hon hade fått juverinflammation och det hade blivit så illa så juvret var svartnat, tackan var mycket sjuk och det hade varit bara att avliva henne. Sedan kom kadaverbilen och hämtade. Det enda positiva i sammanhanget var att man villa ha djur för att undersöka förekomst av Scrapie, vilket gjorde att transporten var gratis. Britt ringde omkring 21.30 i går kväll och jag skulle just börja jobba och befann mig i Örebro. Man fick inte ta av skinnet men Britt hade nog inte haft tid att flå henne ändå för hon och Lennart skall åka på semester i morgon bitti - jag skall passa fåren. Det var väldigt synd, det var en bra tacka, som fått fina lamm och tagit väl hand om dem och hon har tidigare varit frisk och kry och lamningarna har gått utan problem, hon har klarat dem själv. Hon hade två tacklamm nu, som i princip var avvanda och som jag hoppas kunna avla på.

Det bra, som hänt är att jag har fått tag på halm, som jag sökt efter med ljus och lykta. Jag har inte hittat någon här i trakten, som haft halm att sälja men har funderat en del på Örebro. Jag hade ju häst för några år sedan, som jag köpte halm till. I natt jobbade jag tillsammans med en kvinna, som berättade att hon hade hästar. Jag frågade förstås om hon visste någon, som har halm. Det visade sig att hon köper halm av samma bonde, som jag köpte av åt hästen. Jag hade tagit bort telefonnumret och glömt efternamnet så jag kunde inte hitta honom själv men fick telefonnumret av henne. Nu har jag pratat med honom, han har halm. Jag köper en bal nästa gång jag jobbar och kör hem på släpkärra. Det är fyrkantsbalar, som väger 600 kg och min "lagårdshyresvärd" är jättebussig, han har lovat hjälpa mig att få in den i lagården. Bara att hoppas på att min släpkärra håller men det skall den väl göra.

Jag har ju verkligen dragit på mig sysselsättning med dessa får. Hoppas nu att de, som lovat betesputs hör av sig så jag kan valla i min hage, vi behöver träna. I dag är vi trötta. Tassa var vaken och skällde en gång i natt, jag vet inte på vad, och jag har bara sovit tre timmar idag. Annars gick det förvånansvärt bra att jobba natt. Det skall jag nog göra fler gånger, det blir bra förtjänst. Det kan bli mycket halm eller stängselstolpar eller fårnät för en natts arbete. Det fungerar ju bara på sommaren när hundarna kan sova i bilen, jag blir borta 13 timmar, det är för långt för hundarna att vara ensamma. Allt jag tjänar och en stor del av pensionen går åt till får och vallhund. Det är en dyr hobby jag har - och jobbig, men roligare än att samla frimärken eller spela boule (eller hur det stavas).

Jaha så var vallveckan i Bråfors slut. Det är jag också. Slut alltså. Veckan har varit mycket innehållsrik. En dag med instruktör avstod jag ifrån och lämnade min plats till förmån för någon annan, som bättre kunde tillgodogöra sig innehållet. Det skulle nämligen handla om IK-2tävling, vilket jag inte på långa vägar kommit fram till, och kanske aldrig gör heller. Jag kanske hade haft nytta även av den dagen, de som inte var klara för tävling fick göra andra saker men jag är fullt nöjd med det som jag fått ändå.

Jag kunde känna att det är nyttigt med intensiv träning i flera hela dagar. Jag tyckte att Tassa och jag blev samtränade på ett helt annat sätt än annars. Jag känner att vi har blivit "ett team". Sedan tyckte jag också det var skönt med en dag hemma mitt i eftersom jag blev så trött, så det var säkert bra att jag skippade den dagen. Den dagen vallade jag tillsammans med Britt och Nell ca 30 får (tackor med lamm) 5 kilometer utmed en väg, sista biten var även trafikerad och det kom flera bilar. Tassa tog första halva vägen, Nell resten med lite hjälp av Tassa. Det var absolut en bra erfarenhet för Tassa.

Stackars Moses har suttit i bilen eller legat bunden bredvid fållan. Att han måste vara bunden beror på att jag är rädd att han kan flyga på någon hanhund, han tål dem inte. Annars kan han vistas var som helst utan koppel och han har faktiskt inte morrat åt någon denna vecka så det hade kanske gått bra ändå. Vi har i alla fall promenerat mycket, det finns ju gott om tid till det.

Vi har tränat mycket "attityd", vilket ju är viktigt. Hunden respektera både får och förare. Den skall även flankera 90 grader och inte gå för nära fåren. Det har vi sett till att de klarat. Det känns bra när det fungerar. Jag inser att jag inte tagit vallningen på allvar. d v s jag har slarvat med träningen och inte brytt mig om ifall Tassa inte gjort helt rätt. Jag inser mer och mer hur viktigt det är att göra rätt från början och vara noga med allt. Jag förstår ju att man vinner tid på det. Slarvar man får man kanske börja om från början och det är väl vad som hänt mig. Jag har liksom tyckt att "det rättar väl till sig bara hon har lärt sig". Det gör det ju inte om man lärt in fel. Alla instruktörer har sagt det till mig men jag har ändå inte tagit in det.

Vi har också tränat lite fråndriv och många korta hämt. Dessutom har vi tränat en del "fålla in" och sorteringsanläggning av den typ, som förekommer på Kelpiemästerskapet (där vi förstås kommer att vara med nästa år?). Ja där har man förstås en "riktig" anläggning, vår var en enklare variant, som vi byggde av grindar, men man kunde få känna på lite hur det kan vara.

För övrigt är det ju fantastiskt att vara i Bråfors, det är en underbar miljö. Vi kan verkligen vara glada och tacksamma, som har ett sådant ställe i klubben, med människor, som är intresserade av att ställa upp med får, boende, service av olika slag. Det är naturligtvis mycket jobb för familjen Brate, de måste få en extra eloge för sitt engagemang.

Det är roligt att träna tillsammans och jag tycker det skulle vara roligt om vi kunde göra det, vi som var på kurs tillsammans och sedan gå VP tillsammans. Det är en styrka att vara flera som gör det samtidigt. Man kan hjälpa varandra och kanske tala om om man ser att någon gör fel och framför allt tala om när någon gör något bra eller när man ser att hunden gör något bra. Det är förstås viktigt att man verkligen ger konstruktiv kritik om man skall ge kritik så att man inte "sågar" någon för att man kanske inte mår bra själv.

Det blir inte mycket tid för att blogga just nu. Jag som trodde att jag skulle få en lugn och fridfull tillvaro när jag blev pensionär. Förstår inte hur det kunde bli så här. Jag har lika mycket att göra nu som när jag jobbade. Fast jag gör mer roliga saker nu förstås. Hela helgen har jag jobbat i Örebro. Det behöver jag för att ha råd med mina fritidsaktiviteter. Redan idag skulle jag ha varit i Bråfors för att påbörja Working Kelpieklubbens vallvecka. Jag måste börja en dag senare eftersom jag är upptagen med annat i dag. Jag kommer inte att vara med på torsdag heller, då blir det IK-2kurs, vilket inte är något för mig och Tassa. I morgon däremot har vi kurs med instruktör (Peter Nilsson) och onsdag egen träning, fredag är det egen träning och även på söndag, lördag är det kurs med instruktör.

Jag hoppas det blir bra. Som vanligt är jag förstås nervös, varför begriper jag inte. Jag vet ju att det hänger nästan helt på mig. Kan jag vara samlad och fokuserad så går det i regel bra och jag lär mig saker. Är jag nervös och hispig så blir Tassa det också och det blir bara trams av alltsammans.

Meningen är att man skall kunna övernatta hela tiden och verkligen utnyttja varje minur. Jag kan dock inte göra det. Jag har beställt två övernattningar men för övrigt måste jag hem till mina katter och får. Troligen skulle fåren klara sig, de är ju på bete men jag behöver kolla lite så det inte händer något med dem. De är dock lugna och har gott om bete, de går omkring och betar lite och sedan ligger de och mår gott. De ser nog ingen anledning att gå ut eftersom de har vad de behöver i hagen.

Katterna är det värre med. Den ena katten har lärt sig att gå genom kattluckan men inte den andra. När jag stannar borta över natten ställer jag upp luckan så de kan ändå gå ut och in om de behöver. Trots det så verkar de glada när vi kommer hem. Då kommer katterna direkt och kråmar sig, både för mig och hundarna. Här om dagen hörde jag om en katt, som blivit överkörd lite längre bort på samma väg som går förbi här. Det är faktiskt rätt mycket trafik på den vägen och mina katter korsar den ibland fast jag har sagt till dem att inte göra det.