Träning i regnet

Jag försöker träna en stund varje dag. Idag blev det inte så långt men igår körde vi hårt, träning på "höger och vänster". Jag kommer på med jämna mellanrum att jag gjort fel på något sätt. Det senaste gällde just detta. Jag tyckte Tassa var riktigt duktig på att veta när hon skulle gå till höger eller vänster. Det var bara det att jag har hjälpt henne, det måste man visserligen göra i början men jag har nog hållt på för länge. Jag har visat henne med kroppsrörelser vilket håll hon skulle gå åt, jag har visserligen sagt "höger" eller "vänster" samtidigt men ändå....  Nu vet jag visserligen inte om hon bara blev osäker, när jag stod helt stilla, och väntade på att jag skulle ge henne tecken eller om hon helt enkelt inte har lyssnat. Jag tippar på det förstnämnda. Nu har vi tränat två dagar på höger och vänster och det börjar verka som om hon kan mer och mer. Hon har alltså inte gått åt fel håll de här två dagarna utan hon har inte gått någonstans alls utan jag har tjatat på henne: "Hööööööger"  "Väääääänster". Det tyder ju på att hon är osäker på mig. Usch vad svårt det är att lära sig valla och att dessutom lära upp en unghund samtidigt. Idag började hon dock att verka säkrare och gick direkt åt rätt håll (för det mesta).

Jag har inte tränat hämt eftersom Gail rekommenderade mig att inte göra det på mina får som inte står stilla. Däremot har vi tränat mycket fråndriv och det är hon riktigt duktig på igen, hon glömde bort det ett tag när vi bara tränade flankeringar. Nu växlar jag lite mellan flankeringar och höger/vänster och fråndriv. Något vanlig drivning där jag går före blir det också. Idag vallade vi hem ungtackorna, de är 16 st oinvallade ungdomar och de gör Tassa nervös. Fråndriv fungerade inte med dem  men det gick ganska bra när jag gick före, då följde fåren med, annars gick de inte undan för hunden. Tassa, i sin tur, försökte avvika ett par gånger när vi föst dem genom ett grindhål, då tyckte hon att det räckte och när vi började närma oss stallet likadant, men hon kom när jag kallade på henne. Tidigare har det hänt några gånger att hon stuckit åt annat håll när det blivit jobbigt och då har hon inte kommit när jag kallat.

Nu har vi gjort i ordning stall till mina tackor så de kan komma in under tak och har skydd mot blåsten, de har inte haft något riktigt skydd tidigare. De har tre väggar men vi skall sätta upp skydd även på den fjärde sidan när det blir kallare. De har mycket träd där de kunnat söka skydd men de senaste dagarna har träden fällt löven så det har blivit dåligt skydd. De har börjat få hö också och de verkar uppskatta både skyddet och maten. Jag har alltid hört att skogsfår kan försörja sig på ganska lite och det verkar stämma. Mina skogsfår har inte så mycket bete kvar men är välfödda ändå.

I år skall de inte ha några lamm men till ett annat år, när jag inte är så beroende av att ha valltackor, skulle jag gärna vilja låta betäcka åtminstone de två som är möjliga avelsdjur. Det är ju roligt med lamm och jag tycker också det är viktigt att bevara allmogefåren så de inte dör ut. Jag är så imponerad av ledartackan. Hon tar sin uppgift på verkligt allvar, hon är Ledaren verkligen, de andra följer henne och hon beskyddar dem mot allt. Hon har aldrig varit lika rädd, varken för hundar eller människor, som de andra. I början fanns hon alltid mellan mig och de övriga, hur vi än vände och vred. Nu är det mera annat som hon skyddar dem för.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Häftigt att ledartackan sköter sig och att hon får med sig de andra :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback