Ingen rädder för vargen här

Vi har förstärkt och lagat stängsel i veckan eftersom någon lär ska ha sett varg i grannskapet. Jag är ju alltid skeptisk, vilket jag är även när någon sett varg men ändå går det inte att strunta i sådant. Man måste göra vad man kan för att hålla dem ute. Det är nog större risk att det skall komma lodjur, vilket jag däremot VET att det finns runtomkring Ramsberg. Ett Lo har rivit ett Rådjur strax utanför mitt hus mitt i byn. Det hände visserligen för ett år sedan så jag tror egentligen inte att faran är så stor när det gäller dem heller att de ger sig på tamdjur. Nu är det ju snart älgjakt och skjuter man bort för många älgar blir förstås risken för tamdjuren större, om det inte finns tillräckligt med vilt åt rovdjuren.

Det märks kanske att jag är positivt inställd till vargen. Jag kanske skulle bli mer negativ om han tar MINA får men jag tycker ju att det är mycket upp till mig att se till och stänga ordentligt. Jag tycker också att det är lite förvånande att man är så oerhört negativ till vargen. Många länder har ju mycket mera varg än Sverige och även fattiga bönder, som är helt beroende av sina tamdjur för sin försörjning men ändå inte är lika rädda och hatiska mot vargen. Det är inte så många svenska som är så beroende av sina får utan man har dem ofta som "gräsklippare" eller som jag, att valla på. Fast det är klart att man tycker synd om sina får om de blir offer för rovdjur, det är ju en känslofråga på det sättet. Att vargen ofta river fler får än han behöver som mat tror jag beror på hans instinkt att angripa när djuret rör sig. Får är ju bytesdjur och försvarar sig inte utan hela flocken springer och vargen kan inte stå emot då,

Ja, hur som helst med vargen, jag hoppas verkligen att han låter bli mina får. Jag är verkligen förälskad i dem. Och jag är så glad för att det går så bra för Tassa att valla dem. Igår när jag kom från jobbet fick hon hämta dem och ta in dem i fållan och hon ser faktiskt stolt ut när hon klarar det. Vi vallade sedan bara en kort stund eftersom jag var trött och hungrig och längtade hem. Jag hade övat visselsignaler i bilen men glömde pipan i bilen när jag gick ut till fåren så då fick det vara med visselträningen. Det är nog för svårt för mig att hinna tänka på både hunden, fåren, mig själv och dessutom komma ihåg de olika signalerna och även få ljud i pipan. Det blir nog för mycket. Men Gail lär ha sagt att det är bra att börja tidigt att träna in visselsignalerna så jag måste sätta igång med det - och att lära hunden höger och vänster. Jag ser ju att hon försöker komma på vilket håll hon skall gå åt när jag t ex säger höger, ibland gissar hon fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback