monawesterlund

Idag har vi varit hos Gail och tränat. Jätteroligt, tiden flög iväg. Det enda som var dåligt var vädret, det regnade hela tiden. Jag har fått många värdefulla tips av Gail. Eftersom hon är så oerhört duktig så vet jag ju att hennes metoder inte kan vara dåliga. Hon försöker dock inte påtvinga någon sitt sätt att valla eller säga att det är det enda rätta utan hon berättar hur hon gör och lämnar förslag på hur jag kan göra. Hon ser också när jag gör fel, t ex att hunden inte lyder, det är ju ett kardinalfel som omöjliggör någon framgångsrik vallning. Gail är visserligen rädd för att såra och är därför väldigt försiktig i sitt omdöme.
För mig är det så här: Jag har alltid älskat att få beröm, det har jag lapat i mig med förtjusning. Samtidigt har jag alltid haft svårt att ta kritik. Men till sist, när jag uppnått en rimlig ålder så har jag kommit underfund med att DE GÅNGER I LIVET SOM JAG HAR UTVECKLATS PÅ GRUND AV VAD ANDRA MÄNNISKOR SAGT TILL MIG, ÄR JUST NÄR JAG FÅTT KRITIK -  KONSTRUKTIV KRITIK. Det är vad Gail ger, konstruktiv kritik, och idag tycker jag mycket om det. Svårigheten är bara att komma ihåg allt hon har sagt men jag tror att det jag ev har glömt kommer nog när jag håller på och vallar.

När vi fikade hos Gail pratade vi om de rent horribla löner, pensioner och fallskärmar, som politiker och vissa andra har. Det är omöjligt att någon skall kunna göra sig förtjänt av sådana fantasisummor. De jobben är ju så intressanta och roliga och ger så mycket övrigt (t ex makt) så jag tycker att det borde finnas de som är villiga att ta dem ändå. Däremot skulle de som har tunga och tråkiga jobb ha dessa höga löner. Det skulle vara mera rättvist. Men det går väl inte att bilda ett parti med den ideologin förstås.

I kväll när vi kom hem gjorde vi bara ett snabbt besök hos våra får. Tassa fick visa hur bra det går när hon lyder. Nu sover hon på rumssoffan. Jag tror att hon var så trött att hon inte ens drömmer om får.