Ung och gammal
Jag har funderat mycket på det här med missbrukare. Jag har ju jobbat en del i sommar på Runnagården, som är ett s k LVM-hem. Det betyder att de som är intagna där är tvångsomhändertagna, vilket måste vara oerhört traumatiskt. Många har berättat om polisövergrepp när de hämtats och bara att polisen kommer och släpar iväg med en och man inte får med sig någonting utan blir inlåst utan att ha ens hygienartiklar eller ombyteskläder måste ju vara chockartat. Anledningen till omhändertagandet är visserligen att rädda liv men man känner det nog inte så just då, det känns mera som ett straff även om många i efterhand inser att de blivit räddade till livet genom omhändertagandet.
Många människor tycks tro att missbrukare tillhör någon främmande art, som bör benämnas med "dom". Man har mycket fördomar om "dom" och inser inte att de är helt vanliga människor, som i likhet med 90% av alla svenskar använder alkohol eller andra droger, men har blivit fast i bruket, kan inte sluta och använder för mycket. Men "inuti" är de precis som vem som helst. Självklart beter de sig annorlunda när de är påverkade, det gör ju Svensson också, men nyktra och drogfria är de alltså som vem som helst.
För mig, och för de allra flesta som arbetar med missbrukare, är det naturligt att behandla patienterna (på Runnagården kallas de intagna patienter, vilket är helt naturligt eftersom man arbetar utifrån synsättet att beroende är en sjukdom) med respekt. Följden blir att även patienterna behandlar oss med respekt. De är visserligen arga/ledsna, känner sig maktlösa och kränkta och säger ibland elaka saker men oftast är de artiga och trevliga. Något som jag speciellt lagt märke till är att de faktiskt inte uppträder överlägset på samma sätt som väldigt många "vanliga" yngre människor gör gentemot äldre. Tillsammans med många yngre känner jag att de betraktar mig som "mindre vetande", som inte fattar någonting därför att jag är äldre. Detta känner jag inte tillsammans med patienterna på Runnagården.
Helt klart är dock att jag har svårare att lära mig valla därför att jag är gammal. Jag reagerar långsammare och rör mig stelare och långsammare men jag har inte svårare att förstå det hela teoretiskt. Jag har dock tränat upp mig en del så jag har blivit mjukare i kroppen och kan röra mig lättare, dock inte lika lätt som när jag var ung. Mycket svårt hade jag i början att gå baklänges men det har jag lärt mig nu. Idag har vi hjälpt till att flytta ett gäng ungtackor till ett bättre bete. Vi har även vallat litet på mina får och prövat lärdomarna vi fått av Gail. Faktum är att det går mycket bättre. Livet leker, Tassa tar ut svängarna och jag kan gå baklänges.
Många människor tycks tro att missbrukare tillhör någon främmande art, som bör benämnas med "dom". Man har mycket fördomar om "dom" och inser inte att de är helt vanliga människor, som i likhet med 90% av alla svenskar använder alkohol eller andra droger, men har blivit fast i bruket, kan inte sluta och använder för mycket. Men "inuti" är de precis som vem som helst. Självklart beter de sig annorlunda när de är påverkade, det gör ju Svensson också, men nyktra och drogfria är de alltså som vem som helst.
För mig, och för de allra flesta som arbetar med missbrukare, är det naturligt att behandla patienterna (på Runnagården kallas de intagna patienter, vilket är helt naturligt eftersom man arbetar utifrån synsättet att beroende är en sjukdom) med respekt. Följden blir att även patienterna behandlar oss med respekt. De är visserligen arga/ledsna, känner sig maktlösa och kränkta och säger ibland elaka saker men oftast är de artiga och trevliga. Något som jag speciellt lagt märke till är att de faktiskt inte uppträder överlägset på samma sätt som väldigt många "vanliga" yngre människor gör gentemot äldre. Tillsammans med många yngre känner jag att de betraktar mig som "mindre vetande", som inte fattar någonting därför att jag är äldre. Detta känner jag inte tillsammans med patienterna på Runnagården.
Helt klart är dock att jag har svårare att lära mig valla därför att jag är gammal. Jag reagerar långsammare och rör mig stelare och långsammare men jag har inte svårare att förstå det hela teoretiskt. Jag har dock tränat upp mig en del så jag har blivit mjukare i kroppen och kan röra mig lättare, dock inte lika lätt som när jag var ung. Mycket svårt hade jag i början att gå baklänges men det har jag lärt mig nu. Idag har vi hjälpt till att flytta ett gäng ungtackor till ett bättre bete. Vi har även vallat litet på mina får och prövat lärdomarna vi fått av Gail. Faktum är att det går mycket bättre. Livet leker, Tassa tar ut svängarna och jag kan gå baklänges.
Kommentarer
Trackback