monawesterlund

Nu är det så där regnigt, lerigt, skitigt igen. Det är uppenbart att klimatet ändrat sig. Det var nära att det hade blivit en "vit jul" utan snö. Det var så vackert med rimfrost på träden och även på marken men det försvann ju direkt när det blev plusgrader. Nåja, vädret hör till de saker som vi är maktlösa inför så det är inget att gräma sig för. Det är bara att försöka stå ut. Jag antar att det är ännu värre för dem, som bor på "riktiga" landet. Jag ser hur det ser ut vid min lagård, där blir ju både jag och hundarna leriga. Där jag bor har jag dock asfalt utanför så det är lite renare. Det är enda fördelen med att bo som jag gör, med lagården 3,5 km bort.

Jag tyckte jag var duktig hundägare i går. Då gick jag en riktig långpromenad med hundarna på förmiddagen, hem och åt lunch och tillbaka och tog ut fåren från den vanliga hagen till en större hage längre bort. Elvis han visar verkligen vad han tycker, han är nog beroende av omväxling för han tog riktiga glädjeskutt när vi kom fram till stora hagen. Och trots att fåren fick låta sig fösas fram och tillbaka, hämtas av Tassa ett antal gånger och stå stilla medan Tassa sprang runt dem så verkade han glad och tog ett litet skutt emellanåt. Elvis börjar bli lite mindre rädd för mig nu, han kommer nästan ända fram till mig och kollar men springer undan om jag försöker ta i honom. Jag ska inte börja gulla med honom och klappa honom. Jag tror att det är bättre om vi har en bra relation på lite avstånd men det är bra om han inte är rädd för mig. Det började mörkna när fåren gick in men än märks det inte att dagarna blivit längre. Det börjar mörkna omkring klockan tre och i dag ser det ut att inte bli ljust alls.

Eftermiddagspromenaden fick vi gå i mörkret men det går bra det också. Jag brukar tycka att det går bra att promenera i mörkret men när det sedan börjar ljusna frampå vårkanten så tycker jag att det är så skönt och då brukar jag inte förstå att jag verkligen har stått ut hela vintern.