monawesterlund

Jag tittade på ett TV-program igår, som grep mig djupt. Jag har inte kunnat låta bli att tänka på det idag, det har dykt upp i tankarna då och då. Det var "Drevet", som handlade om granskning av myndigheternas sätt att handskas med flyktingbarn, som kommer till Sverige utan sina föräldrar, utan någon vuxen över huvudtaget. En pojke på 16 år kom hit och hade två yngre syskon med sig, på 5 - 6 år, som han skulle ansvara för. De får komma till ett "korttidsboende" där de endast skall bo några dagar, högst en vecka. Flera barn hade bott där i  månader. De kan få vänta flera år på besked om de får stanna eller ej. De kan inte språket, de längtar hem, de längtar efter föräldrar och syskon, oro och ängslan för vad som skall hända med dem, vad som händer dem som är kvar hemma.

Det är ju fruktansvärt vad vi utsätter oskyldiga barn för. Man kanske anser att man inte kan ge dem uppehållstillstånd p g a att föräldrarna skickat hit dem. Får de stanna så kommer släktingar o s v. Jag tycker att Sverige är ett så rikt land att vi borde kunna hjälpa dessa människor, det räcker till släktingarna också. De vill ju egentligen inte bo i Sverige, de vill bo i sitt land men förhållandena där är så svåra att de väljer att flytta till ett främmande land. Vi har ju haft utvandring även från vårt land när förhållandena var svåra här. Nu är vi inte längre så fattiga, nu kan vi köpa bilar, TV-apparater, datorer, telefoner, fina kläder, vi kan förstöra oss med snabbmat och droger, jag vet inte allt. Visst skulle vi kunna ta hand om dessa barn på ett bättre sätt. Jag skäms över att vara svensk.