monawesterlund

Usch, jag blir så trött på mig själv ibland. Jag är dålig att ta hand om mig själv emellanåt, men eftersom jag alltid har stressat och jobbat så är det kanske inte så konstigt. Nu har jag jobbat en hel del och tänkte i söndags när jag kom hem vid 22-tiden att "nu måste det vara nog ett tag". I går satt jag vid datorn ganska många timmar och jobbade med min hemsida om Uttersberg så jag fick ont i nacken. På kvällen var jag på ett politiskt möte och när jag kom hem hade jag ett meddelande på svararen att man ville att jag skulle jobba mera och att jag skulle ringa. Jag har ju så svårt att säga nej. Men ibland undrar jag: "Inte flyttade jag väl sju mil från Örebro, ut på landet, för att jag ändå skulle jobba i Örebro och dessutom sitta och köra sju  mil fram och tillbaka på ishala vägar". Livet är ju märkligt. 

Nu ger det ju ändå större livskvalitet att bo på landet. Visserligen skall man helst vara född i Ramsberg men det är ändå ett fantastiskt bra ställe att bo på. Jag trivs jättebra här och kommer att bo kvar så länge jag kan. Jag har satt upp en lapp på anslagstavlan att jag vill hyra något ställe att ha mina får och lite betesmark. Britt behöver sina utrymmen och sin mark själv till sina får men självklart får jag ha dem kvar där om jag inte hittar något annat.

Det börjar bli lite lugnare här. Tassas löp börjar tydligen vara klart för hundarna ligger och sover och håller inte på med ridövningar hela tiden. Den senaste veckan har Tassa fått ligga i buren stundtals. Då har hon lugnat ner sig och klarat att ligga still. Tidigare har hon varit på Moses hela tiden. I söndags när jag jobbade, var hundarna hos Britt-Marie. Jag glömde tala om för henne att Tassa löpte och hon hade sin dotter där som hade två hanhundar samt sin baby på ett par månader med sig. Som tur var så hade jag buren med mig och där fick Tassa vara största delen av tiden men det hade gått bra. Den ena hunden är kastrerad men den andra hade varit mycket intresserad. De hade varit ute en hel del så Tassa tog ingen skada av att sitta i buren.

Katterna har fortfarande inte helt kommit till rätta med sina relationer. Det måste väl bero på att Titus, som kom sist, inte underordnat sig. Han tycker väl det känns fel att låta en tonåring få övertaget helt. Titus är  fyra år så han är ju vuxen och klok och tycker säkert att han vet bäst. Han är hela tiden rädd för Nemo, som oftast ligger och lurar på Titus någonstans. Han vet att Nemo hoppar på honom plötsligt så han kan inte koppla av. Titus kan inte söka skydd hos hundarna heller för Nemo har ingen respekt för dem och egentligen inte för mig heller. Jag väntar bara på att det skall bli varmare så de kan vara ute mera.