Vallkurs hela helgen

Jag har äntligen installerat Spamfighter, som jag fick för länge sedan från kassören i Vallhundsklubben. Han hade skickat till alla medlemmar och jag försökte installera det då men brandväggen krånglade till det. Sedan fick jag mail från en väninna, som skrev att hon installerat Spamfighter trots att hon hade brandvägg och det gick bra. Som vanligt hade jag varit för otålig, har inte lust att läsa anvisningarna och försöker på egen hand och då blir det alltid krångel, Nu följde jag bara anvisningarna och det var hur enkelt som helst. Och det har gjort att jag får mycket mindre spam, hade bara två fast jag varit borta två dagar. Tidigare hade jag ibland 50 st. Fast jag läste någonstans att forskarna har förutspått att Internet så småningom kommer att kväva sig själv med spam. Tråkigt tycker jag men förstår att det blir så. Spammakarna ligger steget före hela tiden precis som med virus, och därför förstår man att det kommer att gå åt skogen till sist.

Nu har vi varit på vallkurs lörd-sönd och det var verkligen jättetrevligt. Jag hade ju egentligen inte råd men får väl dra ner på något annat, vet inte vad. Det var vår "lilla vallgrupp", som ordnat detta privat, det var väl i första hand Helén och Anders E. Helén organiserade och Anders stod för allt praktiskt denna gång. Han och hans hustru har en underbar gammal gård där de föder upp grisar. De har ett stort gammalt hus som är så fantastiskt vackert. Där erbjöd de logi, middag på kvällen och frukost sönd morgon. Anders´ hustru Maria (tror jag hon heter) lagade lunch båda dagarna som vi åt i ridhuset. Det var även hon, som lagade maten hemma hos dem. Jag som snarkar så ingen annan kan sova i samma rum och dessutom har en hanhundsilsken hanhund samt (just nu) också en löptik, fick husrun hos Ewa i hennes "extrahus". Där fick vi det jättebra, jag och hundarna. Katterna fick klara sig själva hemma och jobba med sina relationer. De klarade sig fint, det var mat kvar, vatten hade de gott om och kattlådan var väl använd men inte värre än att det hade fungerat.

Peter hade ställt upp som instruktör. Han är verkligen duktig och engagerad. Han intresserar sig för varje hund och ger råd och uppmuntrar hela tiden. Vi hade Ewas får och hon var också med. Hon är ju numera också instruktör och har mycket kunskaper, som hon delar med sig av - och dessutom sin duktiga Zeke. Vi fick göra många roliga övningar, den sista på söndagen var en bana som började med ett kort hämt och slutade med en liten fålla. Det var koner och stolpar där vi skulle kryssa med hundarna. Peter tyckte att både Tassa och jag hade lärt oss mycket. Han menade att Tassa säkert skulle bli duktig att valla - men att jag måste få bättre lydnad på henne. Hur han nu kunde säga så (?) Jag berättade det för Gail, som också undrade hur han kunde säga så - och skrattade hjärtlöst. Nå ja jag har sagt förr att jag skulle skärpa mig och det har jag nu sagt igen, det var väl sjuttom om det inte skall lyckas. Peter har tidigare gett mig tips hur jag kan få Tassa att lyda bättre, Gail har gett mig tips, Ewa Samuelsson och Eva Hallberg m fl har gett mig tips och det har fungerat bra när jag varit där och några gånger hemma, sedan har jag väl slappnat av och börjat slarva. Det får bli slut med det.

De övriga i gruppen var mycket duktiga liksom deras hundar. Allra roligast var det att se unghundarna, Ally (Marie F:s) och Lovis (Anders´), som var under året men jätteduktiga. Även Anette och Gunnar I kom dit på lördagen med Sally, som vi sett sedan hon var ett par månader, nu är hon nio (tror jag). Gunnar var med i gruppen från början med en annan hund, som det tyvärr inte fungerade med. Sally hade fått träffa får för några veckor sedan och varit riktigt rädd för dem. Nu hade hon mognat och tänt på fåren och var jätteduktig. Hon hade fin balans och var inte alls rädd längre. De är så söta alla tre unghundarna.

Marie S:s Zita är dräktig och skall ha valpar omkring den 17 febr. Hon var ganska tung och klumpig men man kunde se att hon njöt av att ändå få valla. Marie tog det lugnt med henne. Heléns Manne har mognat och blivit en riktig stjärna sedan i somras, då livet fortfarande lekte för honom. Det gör det nog fortfarande men nu tar han vallningen på allvar. Britts Nell är äldst och mest erfaren, är lite lat ibland, anstränger sig inte i onödan och kan "fastna" med fåren men är mycket duktig när hon vill.

När det gäller Tassa är det nog framför allt lydnaden, som är problemet, hon har bråttom ibland, är aldrig dum mot fåren men lattjar med dem ibland. Jag hävdar att hon är så känslig så jag vill inte säga ifrån alltför bestämt men de andra i gruppen är säkra på att hon klarar det utmärkt och bara lurar mig. Hon överdriver känsligheten när jag säger ifrån. Peter trodde att Tassa vilat tillräckligt nu så jag kan börja jobba med henne igen. Det syntes att hon brann av lust att valla idag och det tyder ju på att hon inte är trött längre.

Jag hade förstås bestämt  mig för att ta mycket bilder men batterierna till kameran var urladdade så det blev inget. Marie videofilmade det vi gjorde och på lördagskvällen tittade vi dels på LP i okt -06, där de flesta i gruppen fick godkända vallhundar dels det vi gjort under dagen, och det var mycket lärorikt. Man ser mycket bättre på video både vad man gör för fel och vad man gör bra, så man vet till nästa gång. Nu skall vi försöka träffas en gång i månaden och valla.

Nu sover båda hundarna djupt och även jag är trött, det tar på krafterna att valla men det känns skönt att vara hemma igen, hur roligt det än är att vara borta.

Kommentarer
Postat av: Ewa the catlady

Vi är också väldigt trötta. Värden heter Anders men annars håller jag med om det du skrev om helgen - trevligt och lärorikt. Skönt att höra att katterna hade klarat sig och att ni kom hem välbehållna. Se till att vara noggrann nu när du tränar - du vet ju att det hjälper :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback