monawesterlund

Vilken dag. Nu är det jättevackert ute. Solen skiner och snön gnistrar. Jag har skött Britts får på morgonen (och mina egna förstås) och när jag kom tillbaka gick en dam på vägen utanför mitt hus och väntade troligen på någon, som skulle komma och hämta henne. Hon hade en klargrön kappa, hatt i en grön färg ton i ton och en sjal i blått/grönt draperad över axeln. Hon utgjorde verkligen en färgklick, jag tänkte på vad trevligt det är med färg på kläderna, jag som alltid har svart eller grått. Hundarna verkade dock tycka att hon verkade väldigt misstänkt, jag lyckades få in dem i trädgården och som tur är har jag "hundstaket". De rusade nämligen bort mot damen och skällde så mycket de orkade. Moses har ett väldigt grovt skall som nästan kan väcka döda och Tassa är inte dålig heller. Jag fick ropa flera gånger innan de kom, det är det värsta jag vet när de skämmer ut mig sådär. Det är inte bara i vallningen jag får skämmas..... Min granne var också ute och rastade sin hund, som också skällde i högan sky på damen, hon var nog inte härifrån.

Det var 18 minusgrader när jag kom upp i morse. Jag tycker ju så synd om fåren. Trots att jag vet att det är farligare för får att ha det för varmt så tycker jag synd om dem när det är kallt. Fast det är nog mest synd om oss människor som skall sköta om fåren, vi fryser mera. Och jobbigt med vatten som fryser och sådant. Jag gav fåren mycket hö så de kan äta och hålla sig varma.

Hoppas att det inte är lika kallt i morgon. Jag skall åka till Uttersberg då, byn där jag växt upp. Jag har en hemsida om Uttersberg också och i morgon skall jag intervjua de sista (?) äldre, permanent bofasta (jag vet inte om det kan finnas någon mer kvar i utkanten av samhället) uttersbergarna, ett par varav åtminstone han är född i Uttersberg och hans fru inte så långt därifrån. Jag har pratat om det i flera år men det har inte blivit av tidigare. En man, som var född i Uttersberg och hade växt upp där hade sedan hela livet haft fritidsbostad där och visste allt om Uttersberg. Han var omkring 80, hade utmärkt minne och lätt för att prata. Honom hade jag tänkt intervjua men plötsligt blev han sjuk och avled innan jag hann genomföra mina planer. För ungefär tio år sedan var jag hemma hos en ännu äldre uttersbergare som det blev likadant med. Han gick bort innan jag hann prata med honom. Jag måste ha hundarna med mig för när jag kommer till Uttersberg vet jag aldrig när jag kommer därifrån. Då är det inte så kul om det är kallt.