Moses försvunnen
Idag har jag varit i Almhöjden och "arbetat i skogen" tillsammans med Britt. På vägen till skogen stannade vi vid ladugården och Britt släppte ut ungtackorna, som varit inne några dagar för att de haft diarré. Det är ett tjugotal tackor, födda 2006 samt en bagge, också född 2006. De blev verkligen glada för att de fick komma ut. De tog höga hopp, rakt upp i luften. Emellanåt sprang de, precis som lammflocken brukar göra, allesammans åt ett håll och hoppade och visade hur glada de var. Det var så roligt att se på dem så det var svårt att slita sig därifrån. Tackorna är ju vuxna och skall bli mammor (förhoppningsvis) om ett par månader.
Vi gick vidare till skogen, några hundra meter, och hundarna sprang omkring och lekte, Britts två och mina (trodde jag) två. Vi tog rätt på en massa småtallar och grenar från tallar, som vi kvistade för att ge till fåren. Det finns e-vitamin i barken och det gillar fåren att äta. De skalar dem helt. Framför allt ger det dem lite sysselsättning, det är nog inte så mycket vitaminer de får i sig. Men eftersom de har avverkat runt omkring gården så kan det vara bra att ta rätt på. Och även att städa upp så det ser snyggt ut. Mycket duger också till ved.
När vi skulle gå hem så kom inte Moses när jag ropade på honom. Jag var mycket förvånad. Han brukar gå högst 30 meter från mig men oftast är han alldeles i närheten. Han kommer alltid direkt när jag ropar. Vi gick bort till huset och tänkte att han kanske tröttnat på skogen och gått hem, även om han aldrig gått ifrån mig tidigare så kunde han ju ha gjort det idag. Ingen hund vid gården. Jag tog bilen och åkte ut för att se om han kommit fram till vägen och gått hemåt. Ingen hund på vägen. Jag blev riktigt orolig och såg allt möjligt otäckt för mig. Medan jag letade så gick Britt för att släppa in ungtackorna igen och vem är instängd i ladugården om inte Moses. Hundarna följer gärna med in i lagården och går omkring där och nosar och letar, det är väldigt lätt att man inte ser dem utan stänger in dem. Nåja, det kändes som högsta vinsten när jag fick se honom komma springande.
Ordningen är återställd, Moses är hemma, katten är pigg igen och busar för fullt med Tassa som vanligt. Det känns verkligen bra.
Vi gick vidare till skogen, några hundra meter, och hundarna sprang omkring och lekte, Britts två och mina (trodde jag) två. Vi tog rätt på en massa småtallar och grenar från tallar, som vi kvistade för att ge till fåren. Det finns e-vitamin i barken och det gillar fåren att äta. De skalar dem helt. Framför allt ger det dem lite sysselsättning, det är nog inte så mycket vitaminer de får i sig. Men eftersom de har avverkat runt omkring gården så kan det vara bra att ta rätt på. Och även att städa upp så det ser snyggt ut. Mycket duger också till ved.
När vi skulle gå hem så kom inte Moses när jag ropade på honom. Jag var mycket förvånad. Han brukar gå högst 30 meter från mig men oftast är han alldeles i närheten. Han kommer alltid direkt när jag ropar. Vi gick bort till huset och tänkte att han kanske tröttnat på skogen och gått hem, även om han aldrig gått ifrån mig tidigare så kunde han ju ha gjort det idag. Ingen hund vid gården. Jag tog bilen och åkte ut för att se om han kommit fram till vägen och gått hemåt. Ingen hund på vägen. Jag blev riktigt orolig och såg allt möjligt otäckt för mig. Medan jag letade så gick Britt för att släppa in ungtackorna igen och vem är instängd i ladugården om inte Moses. Hundarna följer gärna med in i lagården och går omkring där och nosar och letar, det är väldigt lätt att man inte ser dem utan stänger in dem. Nåja, det kändes som högsta vinsten när jag fick se honom komma springande.
Ordningen är återställd, Moses är hemma, katten är pigg igen och busar för fullt med Tassa som vanligt. Det känns verkligen bra.
Kommentarer
Trackback