Oordning i flocken
Nu har Titus varit här två dygn och fortfarande ligger han mest under en soffa. Han har dock lämnat övervåningen när vi varit ute men när sedan hundarna kommit in har Tassa satt efter honom direkt och skrämt iväg honom igen. Det verkar ändå vara Nemo som skrämmer honom mest. Han har blivit riktigt kaxig sedan Titus kom, han går omkring och sträcker på sig och ser mallig ut, svansen rakt upp.
En gång i min ungdom, när barnen var små, fick jag en katt av en "riktig" katt-tant, inte en sådan som Ewa och jag som bara har 4 resp 2 katter utan ca 100 katter. Den katten var trots att han var en unge, nästan helt vild. Han låg under badkaret i en vecka och fräste åt oss, när jag kom hem med honom. Jag var mer optimistisk på den tiden och trodde att jag skulle kunna göra honom tam. Tyvärr blev han aldrig riktigt tam trots att vi höll på mycket med honom. Han var rädd för allt möjligt och blev aldrig av med rädslan för främmande människor. Han blev heller aldrig kelig eller sällskaplig, kom bara in och åt och gick ut igen. Han blev bara 1,5 år, då fick han kattpest och dog. Veterinären kunde inte göra något och det kanske var lika bra. Jag minns att tantens katter verkade ganska sjuka, hade inflammerade ögon, var magra och rädda, vem vet vilka sjukdomar de bar på.
Tassa försöker på alla sätt att locka fram Titus. Hon ligger framför soffan där han gömmer sig, långa stunder och han blir väl ännu räddare då. Hon smyger iväg då och då uppför trappan men nu tror jag hon börjar tröttna, nu har hon inte brytt sig om honom på flera timmar. Moses tar det hela med upphöjt lugn, han struntar i katterna. Jag måste försöka hitta någon med katterfarenhet, som kan ge mig råd hur jag skall göra. Skall jag låta honom vara i fred eller skall jag jobba med honom, försöka få honom att äta och att komma fram? Det var längesedan jag hade katter, förresten gick det mesta "av sig själv" förr i tiden, jag var inte så orolig då, allt ordnade sig ändå.
En gång i min ungdom, när barnen var små, fick jag en katt av en "riktig" katt-tant, inte en sådan som Ewa och jag som bara har 4 resp 2 katter utan ca 100 katter. Den katten var trots att han var en unge, nästan helt vild. Han låg under badkaret i en vecka och fräste åt oss, när jag kom hem med honom. Jag var mer optimistisk på den tiden och trodde att jag skulle kunna göra honom tam. Tyvärr blev han aldrig riktigt tam trots att vi höll på mycket med honom. Han var rädd för allt möjligt och blev aldrig av med rädslan för främmande människor. Han blev heller aldrig kelig eller sällskaplig, kom bara in och åt och gick ut igen. Han blev bara 1,5 år, då fick han kattpest och dog. Veterinären kunde inte göra något och det kanske var lika bra. Jag minns att tantens katter verkade ganska sjuka, hade inflammerade ögon, var magra och rädda, vem vet vilka sjukdomar de bar på.
Tassa försöker på alla sätt att locka fram Titus. Hon ligger framför soffan där han gömmer sig, långa stunder och han blir väl ännu räddare då. Hon smyger iväg då och då uppför trappan men nu tror jag hon börjar tröttna, nu har hon inte brytt sig om honom på flera timmar. Moses tar det hela med upphöjt lugn, han struntar i katterna. Jag måste försöka hitta någon med katterfarenhet, som kan ge mig råd hur jag skall göra. Skall jag låta honom vara i fred eller skall jag jobba med honom, försöka få honom att äta och att komma fram? Det var längesedan jag hade katter, förresten gick det mesta "av sig själv" förr i tiden, jag var inte så orolig då, allt ordnade sig ändå.
Kommentarer
Trackback