monawesterlund

Jag kände mig faktiskt lite peppad när jag kom hem från vallveckan i Bråfors. Då funderade jag skarpt på att anmäla Tassa till VP i Bråfors i oktober. Sedan dess har jag vallat (försökt valla) lite på Britts får och på mina här hemma och jag får ingen ordning på hunden. Hon lyder inte och springer bara och "vimsar". Hon ville inte ens gå ur bilen och gå ut i hagen (?).Jag fattar inte alls vad som flugit i henne. Jag tyckte hon var riktigt skaplig i Bråfors. Hon gjorde inte alltid perfekta flankeringar (90 grader) men för det mesta. Hon gick ut 90 grader när hon skulle hämta och hon fortsatte hålla ut och lade sig t o m innan upptaget. Hon klarade att fösa fåren och hon fick in dem i fållan.

Men nu fungerade ingenting. Det kanske kan vara att hon inte vallat Britts får någon gång tidigare. Det är också nya hagar, allt är nytt för henne, tackorna har lamm med sig och jag har tidigare varit nervös för att de skulle kunna skrämma henne eller att hon skulle skrämma lammen. Det är ju svårt att veta när man inte har prövat. Nu har jag övertalat Britt att få valla på hennes får och garanterat att Tassa aldrig är dum måt något får. Hon kanske tror mig för hon har lovat att jag får göra det. Jag skall pröva fler gånger få se om det går bättre.

Förra gången hon var så där vimsig så fick hon vila några veckor. Hon kanske har lätt för att bli överansträngd. Svårt att veta vad man skall göra. Jag hade ju planerat att vi skulle träna jättemycket nu men det kanske inte blir något av.

Nästa vecka skall jag jobba ganska mycket så då blir det inte mycket tid för träning. Då har hon ju chans att vila om hon känner sig trött. Det är ju också det där löpet som Helens Manne tyckte sig konstatera för flera veckor sedan. Jag minns att Moses kunde känna av löp flera veckor i förväg när han var yngre.

I går kom en granne och talade om att hon hört att jag hade får. Hon har två hästhagar, som skulle behöva betas, framför allt den ena, som är precis utanför huset. De håller på och växer igen. Hon har två hästar (shettisar) och båda har lätt att få fång och hon vågar inte släppa dem i hagen eftersom de just nu är bra. Får de beta får de säkert tillbaka sitt onda. Jag sade att jag ville fundera men gick dit i dag och sade till henne att vi kan pröva. Man vill ju hjälpa till. Hagen, som mina får går i är stor för de fem och räcker gott tills det är dags att ta in dem. Problemet är transporten. Det är för långt för att valla och hela tiden trafikerad väg. Jag trodde att hon hade hästtransport men det har hon inte. Vi får se. Kul att hon frågade. Hittar vi inget sätt att transportera så blir det mindre jobb för mig. Jag börjar bli lite lat och tycker det känns besvärligt att börja flytta fåren när det inte behövs för betet.

Jag har börjat tänka mera på Moses. Han börjar ju faktiskt bli till åren, han fyller 8 år i höst och det är väl medellivslängden för hundar i hans storlek. Jag kommer ihåg en kväll när vi satt några stycken och pratade hundar. Det var bara vallhundsfolk och alla var överens om att de aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa en "sällskapshund". Det var bara jag som hade en sådan. Jag tror inte att de tänkte på det trots att jag som vanligt hade honom med mig, men jag hade ingen känsla av att de ville "trycka ner" mig. I dag kanske inte jag heller skulle köpa en hund bara för sällskap. Men kanske ändå, Moses var ju omplaceringshund och hade haft det svårt under sina åtta månader, som han var när han kom till mig. Nu hade ju jag en fantastisk tur när jag köpte Moses. En hund med så otroligt bra temperament blir svårt att hitta. Han är min bästa vän, mitt liv kommer att bli avsevärt mycket fattigare utan honom. Jag vill ju inte heller dö först för jag vet att han skulle ta det hårt, han är så vänlig mot alla men det är ändå matte som är viktigast för honom. Jag kan bara hoppas att han får leva många år till.