monawesterlund

Jag fick en reprimand av Ewa här nyligen när jag skrev att jag väntade på att få "Skåda Ljuset". Jag kan förstå att hon blev upprörd, jag uttrycker mig inte så väl alltid, ofta går det för fort när jag skriver. Och jag är inte så bra på att korrekturläsa vad jag skrivit. Det ser ju egendomligt ut om man hoppas på att hitta en genväg som skulle göra att något, som i verkligheten innebär långvarigt och intensivt arbete och träning, plötsligt skulle bli enkelt och gå snabbt. Naturligtvis var det inte det jag menade.

Många gånger när jag jobbat med något, som jag tyckt varit svårt har jag fått "ahaupplevelser", som har gjort att jag börjat fatta hur jag skall göra och det har blivit lättare att lära sig. När jag höll på och kämpade med HTML så körde jag fast ibland och när jag höll på och jobbade så kom jag plötsligt på: "aha, så kan jag göra" och sedan kunde jag gå vidare. Det är väl just så en instruktör kan göra för att hjälpa en, säga att "så här kan du göra" "pröva med det här" och när man gör så upptäcker man att man fått fram det man önskade. Jag har tidigare t ex hållit på och tjatat på Tassa för att få henne att "gå ut" långt åt sidan för ett hämt. Det verkade helt omöjligt. Plötsligt gjorde hon det bara, hon gick rakt ut åt sidan och höll ut ordentligt. Jag vet inte vad som gjorde det men det såg ut som om "poletten trillade ner" bara. Och det kom förstås efter att vi jobbat länge med det.

Jag minns även någon i en grupp, som jag gick på kurs med som höll på och jobbade med sin hund, försökte få den att hämta fåren och plötsligt kunde hunden. Det gick ganska fort, på ett par veckor (men arbetet före det hade ju pågått en längre tid) och vederbörande kunde börja träna lite annorlunda. Det kändes helt fantastiskt även för mig att se förändringen, som väl berodde delvis på att hunden mognat men självklart på jobbet som föraren lade ner. Det var något sådant jag hoppades på (och hoppas på fortfarande) att jag skall kunna sluta "harva i fållan" och börja träna sådant som ingår i VP och kanske så småningom kunna anmäla mig dit.

Visst, vi har kommit en bit på väg, nu tränar jag drivning och hämt istället för bara flankeringar och liknande men ibland kan det bli ett "skutt" framåt, det har jag sett flera exempel på när det gällt andra, även i vallning. Så tro inte att det finns några genvägar. All vallträning är kantad med hårt arbete och åtskilliga timmars träning, det är jag helt klar över.

Jag skall nog koncentrera mig på att få Tassa att lyda, att lägga sig direkt när jag säger till. När jag är bestämd så gör hon ju det. Jag är ju konstig. Jag har ju hela tiden vetat att det är så och ändå inte sett till att klara det. Jag läste just dagboken om Tassa hur det var för ett år sedan när vi var på kurs för Eva Hallberg. Tassa lydde inte direkt men när jag bestämde mig för det så lade hon sig på en gång. Jag måste också se till att hon inte reser sig så fort jag rör på mig. Det har jag jobbat med tidigare men så har det blivit bortglömt. Vidare måste jag stötta Tassa, prata mycket med henne. Att det skall vara så svårt att ändra sig, allt det där har alla instruktörer sagt till mig och ändå har jag inte börjat göra det. Tacka sjutton för att jag inte har Skådat Ljuset. Då för ett år sedan så skärpte jag mig ett tag och då började det gå bättre.