monawesterlund

Jag åkte till Örebro och jobbade i går och sov över i husvagnen. När jag kom hem åkte jag och tittade till mina får och vallade lite. Tassa tyckte säkert det var skönt att röra på sig efter att ha legat i bilen några timmar medan jag handlade och under hemresan. Hon var riktigt taggad och sprang allt hon orkade. Det är ju märkligt med vallning, här har jag jobbat så för att få henne att gå sakta, nu gör jag vad jag kan för att få henne att gå fort. Det märkliga är att nu klarar hon att växla hastighet. Samma sak med drivning och flankering, först tjatade jag med flankeringar, sedan med drivning. Nu växlar jag och det ser ut som om hon tycker det är superkul.

När vi kom hem hade Britts mamma ringt. Det visade sig att Britt var bortrest och ett träd hade blåst ner över vägen OCH ÖVER STAKETET TILL FÅRHAGEN där sex tackor gick. Tackorna hade gått ut och försvunnit spårlöst. Jag gick och letade och såg några får i hagen där småbaggarna går. Jag tänkte att det kunde vara tackorna men bestämde mig för att det inte kunde vara det, det måste vara några av baggarna. De hade väl inte stått för sig själva i så fall. Det var de försvunna tackorna. De stor utanför stängslet till ungbaggarnas hage, de hade följt efter baggarna  men inte kommit vidare för stängslet utan stannat kvar och låg och idisslade. Skönt att de kom till rätta.