monawesterlund

Bloggen har inte fungerat på flera dagar, det kändes som jag inte kunde varken skriva dagbok eller meddela mig med omvärlden. Jag ville ju berätta om söndagens IK-1kurs. Det var ju första dagen på sommartiden så jag skulle ha stigit upp mitt i natten och åkt iväg. "Någon" hade stängt av väckarklockan, jag vet inte om det var Moses eller Tassa, har inte fått något ordentligt svar från dem. Jag hade varit uppe vid 2-tiden på natten och sett till att mitt lamm fick mat och trodde nog att jag skulle vakna kl 5.00 av mig själv. För säkerhets skull ställde jag klockan....... Nåja, jag vaknade kl 6.30 (det var ju egentligen kl 5.30) och funderade om jag skulle stanna hemma eller åka iväg utan att vare sig äta frukost eller ta med matsäck. Jag fattade fel beslut och bestämde mig för att åka. Fort till lagården, hålla fast tackan så lammet fick mat och ge de övriga hö. vatten och kraftfoder. Sedan iväg till Möklinta 11 - 12 mil bort.

Kul att se hur fint det var i Möklinta men jag oroade mig för lammet och även övriga, ofödda lamm och kunde inte koppla av. Jag hade bestämt mig för att åka hem igen kl 11.00 men klockan blev nästan 12.00. Peter hade bestämt att vi skulle ha en riktig tävling med domare, protokoll och allt. Jag och Tassa slog nog rekord och lyckades få den lägsta poängsumma som jag hört talas om, 21 poäng. Jag har försökt analysera varför det blev så. Det skulle vara alltför enkelt att säga att: "Vi är inte bättre än så", det tror jag inte riktigt ändå. Visserligen var det en del som vi inte kan. Både fålla och delning är ganska nytt för både Tassa och mig. Vi har tränat det några gånger hos Peter men inte kommit så långt att vi lyckats genomföra det någon gång, då kan man inte begära att man bara ska kunna det för att det är tävling. Dessutom är inte Tassa (egentligen jag) bra på drivning och fösning. Ibland blir det bra men inte alltid. Börjar det gå dåligt så är jag för sen med kommandona så det blir slalom. Där vet jag åtminstone var felet ligger så jag kan ändra. Hämt gör Tassa med glädje men det är inte alltid som det blir bra. Ibland blir det perfekt och ibland går det helt åt pipan, varför vet jag inte.

Denna gång fanns det i alla fall flera saker som kunde förklara fiaskot.
1. Fr a att jag inte kände mig riktigt bekväm med att vara där när jag oroade mig för fåren hemma. Jag var inte alls fokuserad på det jag gjorde.
2. Vi har inte tränat på hela vintern av olika anledningar (jag har jobbat mycket, det har varit snö och isigt i hagen, först var det betäckning när man inte ska stressa tackorna och sedan blev de högdräktiga och då ska man inte heller stressa dem. Vi har varit några gånger hos Peter och det har varit både nyttigt och roligt men vi har inte tränat något finlir direkt utan "arbetsrelaterad träning", vilket egentligen är viktigare.
3. Mina "tävlingsnerver", jag blir jättenervös så fort det blir tal om tävling. Jag brukar säga att jag inte är tävlingsmänniska men eftersom jag blir så nervös så börjar jag undra om jag kanske är det ändå.... Varför skulle jag annars bli så nervös?

Allt detta spelar ingen roll tycker jag, i varje fall inget att deppa för. Jag har visserligen anmält oss till IK-1 i Bråfors men det är ju ingen katastrof att strunta i det. Vi kan även pröva och på det sättet få bra övning för tävlingsnerverna. Jag brukar ju också säga att jag är nöjd om jag kan komma runt banan utan att bli diskad eller avbryta men 21 poäng är nog ändå snudd på total utklassning. Jag tycker i alla fall att det ska bli roligt att fortsätta kursen. Jag har även anmält mig till en kurs i WK-klubben så vi kommer nog att få tillfällen till träning. Det är Peter som leder även denna kurs och det är förstås synd om honom som får stå ut med mig så mycket men det är inget att göra åt.

I ladugården har det hänt en del. En av Gotlandstackorna hade fått två lamm, fina, pigga, helsvarta, i går morse när jag kom dit. Jag var där vid tvåtiden på natten och matade lammen och kollade tackorna men såg inga tecken på nära förestående lamning. Ändå var allt klart när jag kom före klockan sex. Jag vet inte om någon av de andra tackorna varit framme och slickat på det ena lammet, ett bagglamm, för det lammet ville hon inte veta av. Hon stångade honom så fort han kom i närheten. Det andra, ett tacklamm tog hon väldigt väl hand om och var mycket kärleksfull emot.

Jag tänkte att tackan skulle lugna sig när hon kom i lugn och ro in i en lamningsbox men inte. Hon stångade det stackars bagglammet och han fick inte komma nära. Jag kunde inte göra något annat än att binda upp tackan och se till att lilla killen fick äta. Jag fick ju se till att även tacklammet fick i sig mat men det var inga problem. Hon åt och fick all hjälp av mamman medan denna försökte stånga lilla killen trots att hon stod bunden. Tackan har nu stått bunden hela tiden. Hon verkade lite lugnare på eftermiddagen i går så jag släppte henne loss men hon var bara trött. Hon lade sig och lät även baggen komma nära men så fort hon väl vilat så blev det likadant. Bara att binda tackan igen. Hon har fått ett av Tassas gamla halsband, det är för litet åt Tassa men för stort åt tackan. De har väldigt smal hals. Sedan har jag bundit fast henne med en rem så att hon kommer åt att äta, dricka och kan lägga sig men inte stånga bagglammet alltför hårt. Jag ska åka och köpa lammnäring idag och låta honom bli flasklamm nu när han fått i sig råmjölken.