En resa utmed Hedströmsdalen
Här sitter jag nu och väntar på att de ska komma och göra brandskyddskontroll. Det var jättedyrt och krångligt om man skulle försöka ändra dag. Skulle man råka glömma att de skulle komma och t ex inte vara hemma då vet jag inte vad som skulle hända. Så det är säkrast att vänta tills de kommer. Sotarn var här för tre veckor sedan, det kostade 450:-, vad den här kontrollen kostar vågar jag inte tänka på när det skulle kosta 480:- att ändra dag. Det är ju skönt att det inte är så kallt, jag steg upp tidigt och stängde av pannan, så den skulle hinna kallna till kontrollen.
Mina får väntar förstås på att jag ska komma men de har både hö och vatten, så de lider ingen nöd. De har bara tuggat i sig det granna, fina höet och allt det grova ligger kvar. Jag måste beundra dem för att de är så skickliga att leta på de granna stråna. De har nog egentligen gott hö i år, det är grönt och fint och luktar gott. Tyvärr är det taget sent så mycket av det hann bli väldigt grovt och det äter inte fåren. Jag har läst att de inte kan tillgodogöra sig näringen ur sådant hö därför att de inte klarar att tugga det. Annars skulle de helt enkelt få äta det fast de inte tycker om det men nu är det ju inte fråga om det. Därför får de fri tillgång till hö och det betyder att de ratar ungefär 50%. Det betyder att det går åt dubbelt så mycket hö som det skulle behöva. Dessutom blir ströbädden dubbelt så tjock och tung som den annars skulle bli och kostar mycket mera att få ut. Det är alltså dyrt hö jag ger mina får. Jag skulle ledigt föda en häst också på det hö jag köper åt fåren.
I går var jag till Anita och köpte en present till barnbarnet. Det var roligt att se hur hon bodde. De hade ett jättehärligt hus på slätten. Det hade ju varit fint om vi kunnat valla lite också men det känns inte lockande med all snö och all blöta. Det var också roligt att se alla fina saker hon hade till försäljning. Det är trevligt att göra en sådan liten utflykt ibland. Innan jag åkte tänkte jag att det kunde vara roligt att komma dit, min mamma bodde i det samhället några år sedan jag flyttat hemifrån. Det visade sig att jag inte kände igen någonting. När jag tänkte efter så insåg jag att det var 40 år sedan hon bodde där och det var helt förändrat. Jag kände inte igen någonting.
Jag passade på att göra ett besök i Uttersberg också när jag ändå åkte igenom. Det var också roligt. Vi hade så mycket att prata om så vi konstaterade att vi behövt hela dagen på oss. Tyvärr fick jag också höra om ett par "gamla" uttersbergares bortgång. Det känns alltid tråkigt. Den ena hade jag inte träffat på säkert 50 år men det var en sådan person, som var väldigt speciell och kunnig. Den andra var en kvinna, som också var speciell och som jag träffat senare. Mycket sorgligt med båda två.
Idag behöver jag i a f inte åka någonstans, det är ganska skönt att vara hemma lite också. Enda nackdelen är väl att jag behöver städa. Det är jag inte så förtjust i.
Mina får väntar förstås på att jag ska komma men de har både hö och vatten, så de lider ingen nöd. De har bara tuggat i sig det granna, fina höet och allt det grova ligger kvar. Jag måste beundra dem för att de är så skickliga att leta på de granna stråna. De har nog egentligen gott hö i år, det är grönt och fint och luktar gott. Tyvärr är det taget sent så mycket av det hann bli väldigt grovt och det äter inte fåren. Jag har läst att de inte kan tillgodogöra sig näringen ur sådant hö därför att de inte klarar att tugga det. Annars skulle de helt enkelt få äta det fast de inte tycker om det men nu är det ju inte fråga om det. Därför får de fri tillgång till hö och det betyder att de ratar ungefär 50%. Det betyder att det går åt dubbelt så mycket hö som det skulle behöva. Dessutom blir ströbädden dubbelt så tjock och tung som den annars skulle bli och kostar mycket mera att få ut. Det är alltså dyrt hö jag ger mina får. Jag skulle ledigt föda en häst också på det hö jag köper åt fåren.
I går var jag till Anita och köpte en present till barnbarnet. Det var roligt att se hur hon bodde. De hade ett jättehärligt hus på slätten. Det hade ju varit fint om vi kunnat valla lite också men det känns inte lockande med all snö och all blöta. Det var också roligt att se alla fina saker hon hade till försäljning. Det är trevligt att göra en sådan liten utflykt ibland. Innan jag åkte tänkte jag att det kunde vara roligt att komma dit, min mamma bodde i det samhället några år sedan jag flyttat hemifrån. Det visade sig att jag inte kände igen någonting. När jag tänkte efter så insåg jag att det var 40 år sedan hon bodde där och det var helt förändrat. Jag kände inte igen någonting.
Jag passade på att göra ett besök i Uttersberg också när jag ändå åkte igenom. Det var också roligt. Vi hade så mycket att prata om så vi konstaterade att vi behövt hela dagen på oss. Tyvärr fick jag också höra om ett par "gamla" uttersbergares bortgång. Det känns alltid tråkigt. Den ena hade jag inte träffat på säkert 50 år men det var en sådan person, som var väldigt speciell och kunnig. Den andra var en kvinna, som också var speciell och som jag träffat senare. Mycket sorgligt med båda två.
Idag behöver jag i a f inte åka någonstans, det är ganska skönt att vara hemma lite också. Enda nackdelen är väl att jag behöver städa. Det är jag inte så förtjust i.
Kommentarer
Trackback