Vår i luften i januari
I dag har vi vallat en stund. Varje träningspass börjar jag med flankeringar. Då får Tassa hålla sig i cirkeln och stanna när jag säger till. Det klarar hon jättebra och konstigt nog ser hon ut att tycka det är roligt. Det är kanske för att jag inte nöter länge utan bara några minuter. Hon går alltid ut 90 grader och när hon skall hämta så går hon ut väldigt långt numera. Hon får alltid göra ett eller flera hämt varje träning.
Sedan tränade vi drivning. Tassa skall driva fåren rakt och jag står kvar och det går riktigt bra långa stunder. Hon vill gärna att jag ska gå med men hon går själv när jag säger till henne. Det där fungerar inte 100 % men det går allt bättre, det är väl så det ska vara.
Men så har vi (just nu) två saker som inte går. Jag får inte in mina får i fållan - fortfarande - där sköter sig Tassa bra och gör så gott hon kan men fåren rinner förbi och går inte in. Jag kan lätt få in dem om jag går före men inte när jag står vid grinden. Jag ska ta och koncentrera mig våldsamt och göra det väldigt lugnt någon gång när jag känner mig manad och har gott om tid.
Det andra är delning. Jag skulle vilja säga att det går inte med mina får!!! Men så är det förstås inte. Någon som kan, klarar det säkert lätt men jag klarar det inte. Alla fåren rinner förbi åt samma håll. De är så himla snabba. Från början gick det väldigt lätt eftersom de var från olika flockar, åsenfåren gick åt ett håll utan vidare medan gotlandsfåren gick åt det andra. Nu är de en flock. Dessutom har nu baggen och efter honom de två "nya" tackorna tillkommit och krånglat till situationen. De nya börjar vara accepterade, blir inte stångade men de två går alltid i utkanten av flocken. Jag väntade mig att den äldsta skulle ta kommandot genast, hon var ledare hos Britt, men hon har inte visat något sådant ännu.
En annan sak som är bra är att fåren har fått respekt för Tassa. Det är väl för att vi har övat bitning. Ja hon biter ju inte men hotar. De går undan direkt när hon kommer. Samtidigt har hon blivit lugn och fin, hon behöver bara visa sig så går fåren och hon behöver inte springa. Bara när jag försöker dela tycker jag att de är lite för rädda för henne. Men det löser sig kanske när fåren blivit tjocka och tunga. Jag tycker det är så underbart så länge det går att valla. Just nu känns det som vår i luften.
Sedan tränade vi drivning. Tassa skall driva fåren rakt och jag står kvar och det går riktigt bra långa stunder. Hon vill gärna att jag ska gå med men hon går själv när jag säger till henne. Det där fungerar inte 100 % men det går allt bättre, det är väl så det ska vara.
Men så har vi (just nu) två saker som inte går. Jag får inte in mina får i fållan - fortfarande - där sköter sig Tassa bra och gör så gott hon kan men fåren rinner förbi och går inte in. Jag kan lätt få in dem om jag går före men inte när jag står vid grinden. Jag ska ta och koncentrera mig våldsamt och göra det väldigt lugnt någon gång när jag känner mig manad och har gott om tid.
Det andra är delning. Jag skulle vilja säga att det går inte med mina får!!! Men så är det förstås inte. Någon som kan, klarar det säkert lätt men jag klarar det inte. Alla fåren rinner förbi åt samma håll. De är så himla snabba. Från början gick det väldigt lätt eftersom de var från olika flockar, åsenfåren gick åt ett håll utan vidare medan gotlandsfåren gick åt det andra. Nu är de en flock. Dessutom har nu baggen och efter honom de två "nya" tackorna tillkommit och krånglat till situationen. De nya börjar vara accepterade, blir inte stångade men de två går alltid i utkanten av flocken. Jag väntade mig att den äldsta skulle ta kommandot genast, hon var ledare hos Britt, men hon har inte visat något sådant ännu.
En annan sak som är bra är att fåren har fått respekt för Tassa. Det är väl för att vi har övat bitning. Ja hon biter ju inte men hotar. De går undan direkt när hon kommer. Samtidigt har hon blivit lugn och fin, hon behöver bara visa sig så går fåren och hon behöver inte springa. Bara när jag försöker dela tycker jag att de är lite för rädda för henne. Men det löser sig kanske när fåren blivit tjocka och tunga. Jag tycker det är så underbart så länge det går att valla. Just nu känns det som vår i luften.
Kommentarer
Postat av: Ewa
Vad duktiga ni är! :-)
Trackback