Årets första lamm

Idag har det kommit. Mitt första lamm. Det är det första som räknas i a f, jag har ju fått lamm förut på mina tackor som jag hade hos Britt men då var ju Britt där och tog hand om dem så det kändes ganska annorlunda. Det är en stor och fin tjej och mamman är min minsta och smalaste Åsentacka, som jag var säker på skulle lamma i slutet av April, tidigast. Lammungen stod mitt i boxen och alla upprörda tackor runt omkring. Den äldsta Gotlandstackan, som ser ut att föda när som helst, hade "tagit hand om" lammet medan mamman stod en bit ifrån och såg vilsen ut. Gotlandstackan försvarade lammet så det var inte lätt att få undan henne och få in lammet och (rätt) mamma i en lamningsbox. Det behövdes flera grindar och instängningar innan det var möjligt Gotlandstackan skrek och försökte på alla sätt ta sig till lammet. Det var rena cirkusen.

Lammungen var blöt och kall och mamman ville inte slicka den. Det har hon inte gjort sedan heller. Slickreflexen finns där för hon slickade mina händer när jag hållit på med lammet. Som tur var är tackan snäll, jag kallar henne för Milda Matilda, för hon är så vän och mild. Hon är väldigt kärleksfull mot lammet även om hon inte slickar det. Däremot ville lammet inte äta. Jag mjölkade ur en skvätt och gav lammet med sond. Jag har aldrig sondat tidigare men jag har läst om det och även sett en person göra det och det gick bra. Efter det började lammet äta och jag kelade med tackan så hon stod stilla. Hon var rädd för lammet och ville inte att lammet skulle suga på spenen.

Jag åkte hem ett tag och åt lite och hämtade telefonen, sedan har jag telefonterroriserat Britt, som kom och tittade på lammet på eftermiddagen. Då hade jag ringt och sagt att "lammet äter inte och hon börjar bli svag och matt nu, benen viker sig och hon vill bara sova". Britt konstaterade att hon hade fullt med mat i magen och menade att det var därför hon inte ville äta. Hon var mätt och nöjd och trött efter att ha blivit född samma dag. Britt tyckte att det inte fanns någon anledning till oro. Britts mamma, som haft får i 30 år var också med så jag fick ordentliga expertutlåtanden så nu kan jag koppla av igen tills jag kommer på något nytt att oroa mig för. Få se om jag vågar åka på vallkurs i morgon. Det beror på om lammet är pigg och ser ut att äta och må bra, då vågar jag åka. Och om ingen annan tacka har, eller ska till och, lamma.

100071-110 100071-109

Kommentarer
Postat av: Heléne

Åh, en så'n söt liten rackare.
Får du många tack-Åsenbähäbisar som du inte kan/vill
behålla vet jag en som är intresserad.
Ewas spottade ju bara ut bagglamm till mig och Lexa.
Pussa på lamungen från oss.

Postat av: Ewa

Grattis! Klart att hon är trött och inte vill äta om hon är mätt ;-) Hon är lik flera av mina lamm som ju är kusiner eller vad det kan bli, men med en väsentlig skillnad; hon är av ett annat kön.

2008-03-29 @ 23:32:40
URL: http://web.telia.com/~u74701590/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback