monawesterlund

Hoppas jag har kommit ur min "downperiod", eller vad jag ska kalla det. Jag har inte hunnit träna på hela sommaren men jag var hos Peter och tränade förra veckan och idag har Gail varit här och hjälpt mig. Det var så skönt att någon kom hit och vallade mina får. Jag såg att det faktiskt går att valla dem. Det har visserligen börjat gå lite bättre för Tassa och mig men vi har inte gjort någon träning direkt utan Tassa har föst dem när de skulle flyttas i stort sett. När de var nylammade gick det inte alls, sedan har hon alltså inte vallat dem. Idag tränade vi delning och fösning. Det kan nog gå att lära sig vallning någotsånär.

Gail är verkligen jätteduktig, hon verkar vara noga alltid och "fuskar" aldrig (som jag gör när jag bara säger till Tassa: hämta fåren och hon springer som hon själv vill). Hon tränar regelbundet och det bästa av allt: hon gör det för hon tycker det är roligt. Hennes hundar är ju verkligen jättefina. De är snälla och sociala familjehundar och samtidigt lydiga, orädda och bestämda mot djuren utan att vara aggressiva. De är precis som jag tycker vallhundar ska vara.

Jag har ju många som jag beundrar, både instruktörer och "vanliga vallare". Peter är också en av dem. När vi var hos Peter förra veckan tyckte jag det gick jättebra. D v s det gick bra för mig. Det gick bra för Tassa också men det räckte inte för att hon skulle förstå vad hon höll på med, men det är jag säker på att hon kommer att göra. Vi tränade även då delning. En övning som skulle få Tassa att FÖRSTÅ det där med delning. Hon vill ju inte dela, hon vill alltid fösa ihop fåren. Men det märktes på henne att hon började fatta vad som var meningen, både då och idag. Fösningen fungerar inte heller bra och Peter säger att det är bara att träna, fösa, fösa och fösa. Det är ju det som både Tassa och jag har så svårt för. Vi blir snabbt uttråkade. Vi får försöka ta korta stunder - och ofta - så borde det gå lättare.

Ja det är ju bra att vi har något att jobba med så vi inte blir sittande. Just nu har jag väldigt ont i ett knä och i ryggen. Jag vet ju aldrig om jag borde vara stilla eller röra mig mera. För säkerhets skull försöker jag alltid röra mig mera och det är förstås inte rätt jämt.

För övrigt har jag fyllt 70 år och firat lite. Inte konstigt att man får krämpor. (inte av firandet utan av åldern) Det där med firande är egentligen inget för mig men det är ju roligt att bjuda hem lite folk någon gång, det blir inte av särskilt ofta.

SM i fårvallning var en rolig upplevelse. Tråkigt nog kunde jag inte vara med mer än fredag och lördag men tack vare den fantastiskt fina rapporteringen kunde jag hänga med och veta vad som hände ändå. Jag blir så imponerad av att SDV:s medlemmar har så bra idéer och är så duktiga, entusiastiska, trevliga och allt vad de nu är, så jag tycker detta SM borde gå till historien som det bästa SM i Fårvallning någonsin. Det känns bra att ha fått möjligheten att delta´ i ett sådant här sammanhang och få sola sig i glansen.